Det här var en del av den utmaning jag har antagit. Det är meningen att man ska skriva ett inlägg per dag i 100 dagar, med en given rubrik per dag. Tyvärr har jag sackat efter några dagar pga tidsbrist och trassel med internet- Det vore roligt om fler antar utmaningen!
Dagens utmaning handlar om att berätta om en familjesemester jag minns. Jag minns att vi hade en annorlunda semester ett år, då vi skulle vara turister i Stockholmstrakten, och besöka museer, parker och gå på strövtåg i Stockholm. Det kändes lite spännande att gå runt i miljöer som var ganska välbekanta, men plötsligt skulle vi betrakta dem ur ett annat perspektiv. Vi är fyra syskon, så jag antar att det blev ganska dyrt varje gång vi bänkade oss för en lunch eller middag någonstans. När vi strövade i Gamla stan blev min lillasyster upptäckt av ett filmteam och fick sitta med i en bil som skulle fara runt Stortorget. Hon skulle agera litet gulligt barn i den scenen, i en actionfilm av något slag. Nu minns jag inte vilken film det var, men syrran fick inga nya erbjudanden i alla fall.
Den sista veckan på semestern tillbringade vi i en stuga på en skärgårdsö, och äldsta brorsan satt mesta tiden nere vid stranden och längtade efter "avgasluften". Min andra storebror och jag ägnade mesta tiden åt att klättra i träd och ha sönder våra kläder på olika sätt. Syrran lekte snällt och fridfullt med vår mamma.
Temat på fototrissen den här veckan är siluetter. Jag tog en promenad idag och letade motiv. De här får bli mitt bidrag till veckans tema.
Jag tycker att det är en skönhetsupplevelse när fåglarnas siluett avtecknar sig mot den blå himlen
Tro det eller ej, men det här är faktiskt en skorsten på en industribyggnad
Varje kväll tittar jag tvärs över sjön för att se solen gå ner bakom husen. Det är så vackert, för himlen kan se så otroligt olika ut från dag till dag.
Det finns ingen speciell plats, faktiskt, utan jag skulle vilja ösa upp en massa pengar och få åka iväg med mina hjärtegryn som jag alltid längtar efter, och bjuda med dem på en fantastisk semester. Tyvärr har jag ingen skattkista att ösa ur, så då får det bli en annan typ av resa.
Jag älskar Paris och återvänder gärna dit över en helg för att få sniffa fransk vårluft. Eller så skulle jag vilja åka till Venedig och undersöka om Donna Leons beskrivningar av staden stämmer. Och så skulle jag vilja åka och hälsa på mina släktingar i Amerika. Och hälsa på en gammal kompis som bor i Thailand. Och det skulle vara intressant att få strosa runt i Tokyo. Eller besöka en indisk basar.
Det finns ju så många vackra och spännande platser att besöka!
Dagens utmaning är att skriva om drömbilen. Och hur ser då min drömbil ut? Vad är det för fabrikat? Vilken modell? Vilka speciella förväntningar och krav har jag på min bil? Vilken färg ska det vara?
Det är enkelt att besvara. Med tanke på att jag åker kommunalt till jobbet, och tillbringar cirka tre timmar om dagen på bussar, pendeltåg och tunnelbanor, och är så otroligt trött på det, medan jag skulle komma till och från jobbet på ca en halvtimme om jag åkte bil, så känns det inte så viktigt vad det är för bil. Bara den rullar.
Jag har försökt hålla ut med det kollektiva åkandet av miljöskäl, men det är så jobbigt att varken orka eller hinna göra något annat på kvällarna, så jag börjar spana på bilar nu.
Jag var inne i en bilaffär för ett par dagar sen och hittade några som jag skulle kunna tänka mig. Jag tycker att det känns onödigt att köpa en helt ny bil, för det kostar mer än det smakar, men när det handlar om begagnade bilar måste man överväga hur mycket man vill betala, och vad man i så fall får för pengarna. En billig bil kanske blir dyrare ganska snart på grund av reparationskostnader.
En gång för många år sedan köpte jag en bil till rena skrotpriset 300 kronor. Ägaren varnade för att den var gammal och hade gått långt, så den kunde rasa ihop när som helst. Bilen var inte besiktigad, så med hjärtat i halsgropen åkte jag till besiktiningen, med tanken att om det blev för många anmärkningar skulle jag helt enkelt skrota bilen.
Men den gick igenom besiktningen helt utan anmärkningar. I två år i rad! Och den gick snällt som en klocka, startade utan problem både i regn, solsken och kyla. Den var bränslesnål och skön att åka i. Den förra ägaren erkände att han ångrade sig lite, för den nya bilen han hade köpt trasslade en hel del.
När jag hade haft bilen i cirka ett år pajade avgasröret, så då var jag tvungen att fundera på om det var värt att köpa ett nytt. Jag chansade och bytte till ett nytt avgassystem, och bilen fortsatte att puttra runt utan problem.
Vid ett tillfälle när min ena bror lånade bilen var det en person som inte såg sig för på en parkeringsplats, utan backade in i min bil och bucklade till ena framskärmen rejält. Och eftersom det var den andra bilförarens fel skulle skadan ersättas fullt ut. Mitt försäkringsbolag tittade på min bil, och på årtalet och frågade om jag verkligen ville ha bucklan fixad. eller om jag inte hellre skulle vilja ha ersättning med motsvarande belopp, så kunde jag välja själv hur jag skulle göra. Det lät som ett bra förslag så jag tror att jag fick ett par tusen i ersättning.
Och när jag had ehaft bilen i två år kände jag att det var dags att skrota den, så jag förberedde mig för detta. Men då var det en man som ville köpa min bil som reservdelsbil, så han köpte den för 800 kronor!!
Det var den mest lönsamma bil jag någonsin har ägt. Jag tror inte att jag någonsin mer kommer att gå plus på en bil.
Det är inte bara Grynet ("jag tar ingen skit") som är en bra förebild för våra unga tjejer som vägrar att acceptera att vissa män tar sig rätten att hota, nedvärdera och kränka kvinnor och tjejer.Hoppas att fler gör som Bianca Kronlöf, en härlig tjej som med humor och kraft protesterar mot kvinnoförtryck.
Dagens utmaning är att berätta om någon/något som betyder allt. Och det är plättlätt att berätta om. Det är alla mina nära och kära. De betyder verkligen allt för mig.
Det finns inga saker, inga penningbelopp, inga frestelser eller prestigefyllda titlar som hotar det allra viktigaste.
Dagens utmaning är att man ska berätta om sin favorittatuering eller en tatuering man skulle vilja ha. Jag har en favorit. Den jag har på min vänstra axel.
Till min födelsedag för några år sedan hade mina döttrar bestämt sig för att ge mig en speciell present. De visste att jag aldrig i livet skulle hoppa bungy-jump eller något i den stilen. Så jag fick ett presentkort på en tauering. De var nog tveksamma till om jag skulle göra tatueringen eller om presentkortet skulle hinna förfalla. Och det tog tid för mig att bestämma mig, för jag skulle aldrig själv ha kommit på idén att tatuera mig. När jag till slut, efter nästan ett år, gick till tatueraren för att fixa bilden var det en gullig tjej där som specialritade ett motiv. Jag blev så otroligt förtjust i det, tyckte att det var ganska vackert med blodsdropparna i nederkanten av den vackra rosen.
Så nu har jag den vackra rosen på min vänstra axel, och jag går runt här på mitt jobb och ser ut som en snäll fröken, men vid något tillfälle har jag haft en lite tunnare blus på mig, eller en sval klänning med bara axlar riktigt varma dagar, och då studsar eleverna till och säger: Va! Har du en tatuering?
Och varje gång jag tänker på min tatuering så blir det för mig en symbol för mina tre döttrar.
Visst låter det roligt med en utmaning där man ska skriva ett inlägg varje dag i 100 dagar, med en given rubrik för varje dag? Läs hur Mammselen tolkar de olika utmaningarna
Stenbockens energi är inriktad på att skapa struktur.
Det är ett praktiskt och stabiliserande tecken.
Intresset är i första hand inriktat på det materiella och verkliga.
POSITIVA EGENSKAPER:
Pålitlig, bestämd, ambitiös, noggrann, äregirig, sinne för humor,känsla för disciplin, tålmodig och ståndaktig.Stenbocken är den som gör bruk av vad helst som omger honom.Han tänker alltid först och främst på vad saker är bra till och vad de gör för nytta. Och hur han själv bäst kan förvalta vad helst han får tag i. Stenbocken vill bygga, högt och ståtligt. Att, lyckas med svåra uppgifter och utmana sin förmåga. Han dirigerar och domderar och strävar utan ro. Det ska vara sten på sten och verk på verk. Det ska synas att han har levat, minsann. Han är skicklig och oerhört bestämd.Liksom tåget är han sådan, att har han väl satt fart åt etthåll så finns få ting som kan stoppa eller ändra hans bana.
Beslutsamhet.
"Det är väl ingen konst!" kan han säga, eller "Så här gör vi"
KARAKTÄR: De mest dominerande och tydliga karaktärsdragen hos detta tecken står geten för - en bestämd klättrare, en praktisk, allvarlig och försiktig figur. Det kanske går lite trögt i början av alla projekt Stenbocken startar, men när han börjar bli varm i kläderna, blir allt lättare och lättare. Stenbocken har en förmåga att lyckas på det materiella området och blir ofta ganska rik och mäktig. Dessa sociala fjärilar rör sig alltid i de rätta kretsarna och klär sig oklanderligt för varje tillfälle. De är extremt välorganiserade - vissa skulle säga att de går till överdrift - och bara när deras liv går efter ett noggrant utformat schema kan Stenbockarna koppla av. Endast när deras stora behov av materiell trygghet är tillfredsställt blir Stenbockarna varma och kärleksfulla. Då bleknar den beräknande, opportunistiska varelsen bort, och fram träder en mycket vis, lojal och älskande själ. Känslomässigt kan du vara ganska sval och ha svårt att visa dina rätta känslor, särskilt i ett nära förhållande. Det måste du försöka inse och acceptera att din partner mycket ofta behöver en försäkran om att han fortfarande är älskad, särskilt om du är mycket upptagen av ditt arbete och tiden för familjeliv är begränsad.
NEGATIVA EGENSKAPER: Stelbent i sina åsikter, överdrivet petnoga, pessimistisk, konventionell, gnidig, stundom litet elak eller glädjedämpande.
Dagens utmaning innebär att man ska berätta om en Celeb look-a-like (or wish to be look-a-like). Det är inte så ofta jag får höra att jag är lik någon kändis, men vid några tillfällen har folk sagt att när de ser Julia Louis-Dreyfus (som spelar Elaine i Seinleld) så tycker de att hon och jag påminner om varandra. Vad säger ni som känner mig, tycker ni att det finns likheter?
Jag kan lätt påstå att jag själv har svårt att se likheter en måndagskväll i mitten på mars, mitt i värsta omdömesskrivandeperioden, med en massa möten och med håret i en slarvig tofs, fultofflor på fötterna, lite småtrista kläder och väldigt mycket vardag. Inga röda mattor och smattrande fotoblixtar här.
Ska jag vara ärlig känner jag mig mer så här idag:
Den här utmaningen går ut på att skriva ett inlägg varje dag i 100 dagar, med en given rubrik varje dag. Det är hittills Mammselen och jag som har antagit utmaningen. Det skulle vara roligt om fler hoppar på tåget.
Dagens utmaning blir väldigt lätt. Jag kan gå iväg på långpromenader utan väska, mobiltelefon eller plånbok. Jag kan ha varierande typer av klädsel när jag går ut. Det kan bli lite besvärligt att gå ut utan att ta med dörrnyckeln, eftersom huset är rena rama Fort Knox, och man måste ha en liten platta för att ta sig in genom porten, men det skulle gå. För jag skulle kunna stå vid porten och vänta, och smita in när någon annan öppnade.
Men det jag absolut inte skulle kunna vara utan är mina brillor. Då skulle hela världen vara suddig och allt skulle bli väldigt jobbigt.
Dagens utmaning är att visa en bild på sig själv och de närmaste familjemedlemmarna, och jag har plockat fram en fantastisk bild, men tyvärr har min dator trasslat hela dagen, så jag kommer inte åt bilden. Inte ens med den här lånade datorn kan jag komma åt bilden.
Så jag får väl helt enkelt säga pass idag. Tekniken är inte på min sida. Cyberguden i cyberrymden är vred och vill visa sitt missnöje.
Flow är ett begrepp inom psykologi. Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål. Mihály Csíkszentmihályi är upphovsmannen till begreppet och är professor i psykologi. Han är utbildad på University of Chicago och har bland annat gett ut ett flertal böcker som "Flow", "The Evolving Self", "Creativity, and being Adolescent".
Flow kännetecknas av: Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.
Olika sorters flow är:
Kroppens (till exempel yoga, kampsport, erotik)
Tankens (schack, korsord och mental träning)
Arbetets (arbetet som hobby)
Jag tänkte omedelbart på att han måste ha ett elände när han ringer någonstans och de inte riktigt har uppfattat hans namn, så att de ber honom att bokstavera det...
I dagens utmaning kommer jag att få problem. Jag tittar aldrig på Big Brother, Baren, Robinson eller andra program av den typen. De känns helt enkelt inte intressanta.
Men om man kan räkna in tex "Let´s Dance", "So you think you can dance" och "Idol" som reality-shower så tycker jag att det är kul att titta på dem. Jag tittar och gråter av rörelse när deltagarna har gjort något extra bra. Jag kan inte rangordna de här programmen, utan jag konstaterar bara att det är roligt att titta på begåvade människor som har kämpat och tränat och får en möjlighet att visa vad de kan.
Dagens utmaning är att berätta om en favoritrestaurang. Jag har många restauranger jag tycker om, och jag tänker dessutom omtolka uttrycket så att det täcker bra matställen i största allmänhet. Jag har tips på bra ställen där man kan stanna och äta efter en trevlig resa eller som eget utflyktsmål.
Om man känner sig sugen på en liten havstur kan man ställa sin kosa mot Utö. Det är ju inte alla som har turen att ha egen båt, så då finns alternativet att åka med Waxholmsbolagets båtar med tre alternativa rutter: Antingen kliver man på i Stockholm och tar en två timmar lång njutningsfylld tur förbi Ingarö, Dalarö mm innan man kommer till Utö, där det finns tre bra matställen. Inom promenadavstånd från båtkajen finns Värdshuset, Dannekrogen och Hamnbaren. Personligen tycker jag att Hamnbaren är det bästa alternativet.
De andra resealternativen för att ta sig till Utö är antingen genom att åka båt från Söderby brygga i Västerhaninge, eller så tar man sig till Nynäshamn och åker båt till Ålö, och promenerar därefter till Utö (8 km landsvägspromenad). Tar man det sistnämnda alternativet kan man i stället skippa promenaden och stanna vid båtbryggan på Ålö och äta en god middag på Båtshaket.
Om vi håller oss till skärgården ytterligare en stund kan jag passa på att tipsa om bra restauranger även på Rånö, Nåttarö och i Nynäshamns hamn. Där finns tex Rökeriet med god mat och fin utsikt.
Vill man åka längre ut i Skärgården, till yttersta utposten går det bra att åka till Ankarudden och njuta av god mat och vågskvalp och doften av tång. Har man tur kanske det snart är avgångstid för en båt att åka ut till Landsort. Det är en fin upplevelse!
Vill man äta billigt och gott i Stockholm kan man äta hos Röda korset (Östgötagatan). Fast betydligt mysigare är det att äta en riktig wienerschnitzel på Zum Franziskaner på Skeppsbron i stockholm. Till ett helt annat pris än hos Röda korset...
En annan mysig plats är Fåfängan (Klockstapelsbacken, Danvikstull i Stockholm). Där blir man sittande länge efter avslutad måltid och bara njuter av skådespelet nedanför, där båtar tuffar fram och karusellerna på Gröna Lund snurrar.
Sen är det inte helt fel att äta på IKEA, när hungern sätter in. Bra pris, snabb leverans och god mat.
Och jag har tips på bra restauranger runt om i Sverige, som har passat vid motorcyeklturer eller familjeresor. Har även tips från olika resmål i olika länder. (Skagen är tex en stor favorit med många trevliga restauranger)
Jag skulle nog kunna räkna upp bra matställen hur länge som helst, skulle kunna ha en separat blogg som handlar bara om det (Kanske jag ska göra det...) så det får räcka så här.
Det skulle vara roligt om fler hakar på denna utmaning, som innebär att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar, med en given rubrik för varje dag.
Här kan ju listan bli lång. Dagens utmaning att skriva om något som skrämmer mig kan bli riktigt lång. Krig, ondska, miljöförstöring, maktmissbruk, politiskt manipulerande, naturkatastrofer, våld, hänsynslöshet, sjukdomar mm. Det skrämmer mig att det finns så kalla människor att de helt oberört kan skada eller döda andra. Och det skrämmer mig att det är vissa samhällen som skapar dessa människor. Det skrämmer mig att vi i vårt samhälle har hamnat i konstiga läger där åsikterna är cementerade och folk inte pratar med varandra. Allt är så prestigefyllt och goda lösningar är så långt borta.
Men jag väljer bort alla de där sakerna och ska i stället berätta något som jag är så löjligt och irrationellt rädd för. När jag går in i gamla hus eller på skumma platser så finns en logisk sida i mig som motsäger det den ologiska känslosidan säger. Känslosidan är jätteskraj för spöken, samtidigt som den logiska sidan säger att de inte finns. "Jag vet det" säger den känslomässiga sidan "Men jag är rädd för dem i alla fall"
Och jag ska berätta en liten spökhistoria här, som jag vet att jag har berättat för några år sedan, men här kommer den igen.
Jag bodde i många år i ett flera hundra år gammalt hus på en skärgårdsö. Jag älskade varje liten vrå av huset, men tyckte att det kunde vara lite läskigt att gå upp på vinden. Man kom upp på vinden genom att klättra upp på en brant trappa, nästan som en stege, i övre hallen, och så fick man öppna en lucka i taket och kravla sig upp på vinden. Där var det snedtak, och väldigt lågt i tak överallt, och grova takbjälkar tvärs över taket på flera ställen. Precis vid luckan satt en liten dammig glödlampa i en sladd och spred ett mycket svagt ljus i en liten kägla. I övrigt kom det enda ljuset från ett litet trekantigt gavelfönster på vardera kortsida av huset. De stora bjälkarna gjorde att man var tvungen att ömsom krypa under och ömsom klänga sig över grova bjälkar av olika slag för att nå de lådor eller säckar som låg längs in på vinden.
Eftersom jag var spökrädd sedan barnsben, då mina sysslingar utanför Vimmerby hade skrämt mina bröder och mig på de gamla skumma vindarna i de småländska husen, bankade hjärtat stenhårt och fantasierna snurrade i mitt huvud. Jag var livrädd för det okända.
Då, plötsligt, i det virvlande dammet och den skumma belysningen uppenbarade sig en otydlig grå gestalt. Första stannade mitt hjärta nästan, men sedan blev jag kolugn. Gestalten rörde lite på sig och jag tänkte "Jaha, så spöken finns alltså!" och plötsligt var jag inte alls rädd. Jag insåg att det var den där osäkerheten som hade skrämt mig mest, men nu när jag plötsligt stod framför ett livs levande (nåja...) spöke, var det plötsligt inte skrämmande längre. Jag hann börja fundera på om folk skulle tro mig när jag berättade för dem. Ni vet att människor som berättar om övernaturliga upplevelser blir alltid betraktade som galningar. Jag närmade mig den grå gestalten och skulle se vad som hände. Tänk om gestalten skulle säga något? Tänk om den gick omkring bland oss på dagarna utan att vi kunde se den? Jag undrade hur gammalt spöket var, vem det kunde ha varit.
Jag tog ytterligare ett steg närmare, och samtidigt som jag rörde på mig gjorde även den grå gestalten detsamma. Vilket inte var så konstigt...jag stod nämligen och stirrade på min egen spegelbild i en stor gammal dammig spegel som stod lutad mot en bjälke.
Jag kände mig otroligt generad och visste inte om jag skulle våga berätta det för någon. Det tog ett tag innan jag hade smält pinsamheten, och sedan berättade jag den som en rolig episod.
Temat på fototrissen den här veckan är "Blått". Jag skulle gå till plantshopen och köpa nya krukor och ny jord till växterna som sätter fart nu av vårljuset, och passade på att ta några bilder på promenaden.
På vägen till plantshopen passerar man ett gäng snattrande änder, och det är så vackert med de blågrönskimrande huvudena.
I butiken är det rena färgexplosionen med blommor i alla tänkbara nyanser
När det gäller dagens utmaning förväntas man väl svänga sig med en massa tjusiga märken. "Jo, jag brukar ha min Chanelklänning när jag går på premiärer" "Jag är otroligt förtjust i min lilla svarta från Dior" "På alla föräldramöten bär jag min lilla dräkt från Gucci" "Jag är sååå glad över kavajen från Emporio Armani" "Jag ville så gärna ha lite nytt och kilade in till Christian Lacroix" "Nu när våren nalkas plockar jag fram mina vårkläder från YSL" "Åhh, hur mycket är klockan? *drar upp ärmen på jackan från Gucci och kastar ett öga på Cartierklockan"
Nja, det är väl inte riktigt så. Jag hatar att stå i provrum och prova kläder, och går sällan runt och strosar i klädbutiker. Ibland när jag passerar en klädbutik kan jag få syn på något som jag blir förtjust i och då går jag in och köper plagget - oftast utan att prova det först.
Mina favoritkläder var de stickade tröjor som min mamma försåg mig och alla andra nära och kära med. De kläderna var fyllda av kärlek och omtanke och man mår bra av såna kläder. I övrigt försöker jag mest vara hel och ren, oavsett om det innebär en Chanelblåsa eller jeans från H&M.
Dagens utmaning är också lite knepig. För några år sedan tittade jag ofta på David Letterman, och tyckte att han var jätterolig. De andra amerikanska talk show-värdarna har jag däremot inte tyckt så mycket om.
Jag brukade även titta på Kristian Luuk, för jag gillar hans ironiska humor, med glimten i ögat och mycket självdistans.
Numera har jag ingen favorit i genren, för jag tycker själva konceptet med talk shows är ganska ointressant. Det är alltid samma upplägg, och så blir det snarare så att programledarna med tiden blir ganska självupptagna och tar sig själva på för stort allvar. De går liksom på myten om sig själva, och håller de på för många år blir det nästan patetiskt när de verkar tro att de är mer intressanta än sina gäster. Men det är för övrigt en tendens som har ökat de senaste åren, det här att många journalister och tv-personer verkar längta efter egen berömmelse och uppmärksamhet i stället för att presentera personer, företeelser och händelser och bevaka kulturevenemang, nyheter och politiska händelser mm.
Men om jag ändrar det till programledare i största allmänhet, så gillar jag Anna Hedenmo. Jag tycker att hon lyckas kombinera en trevlig och respektfull ton med tuffa och orädda frågor. Hon är oftast påläst, men har vid några tillfällen uttryckt sig lite svävande så jag har undrat hur mycket research hon egentligen har gjort då. Men oftast är hon väldigt bra och lyckas få dit intressanta gäster.
Fast nu kom jag på vem jag har som favorit, även om jag tittar på henne otroligt sällan numera: Ellen Degeneres! Hon är ju så rolig och glad och smittar med sin humor och sitt leende!
Det här är en del av en utmaning som jag har antagit, där man ska skriva ett inlägg per dag i 100 dagar, med givet tema. Det vore roligt om fler hoppar på.
Dagens uppdrag på utmaningen är att skriva om sitt favoritdjur/favorithusdjur. Jag har favoritdjur på olika nivåer. Som husdjur finns det inget som slår hund. De är trevliga, roliga, sällskapliga och trofasta. Eller hmmm... jag som har haft ett antal labradorer vet att de är snälla och lojala, men att de utan vidare kan slå följe med en främling för en skinkmacka eller en bit korv. Men det finns inget bättre sällskap på långpromenader, och ingen som visar återseendets glädje mer än en labrador.
Och så har jag alltid fascinerats av örnar. De är så mäktiga, okuvliga, starka och vackra. Ingen knäcker en örn. Om vi inte pratar om miljögifter och andra kemikalier som människan sprider förstås. Men ändå!
Och jag har alltid tyckt om ugglor. Mystiska, spännande och kloka. Jag samlade under några år på ugglor i alla fasoner, men plötsligt tröttnade jag på samlandet, och tyckte mest att det samlade damm, så numera har jag mest en mental förtjusning i ugglor.
Men ett djur som ligger mig varmt om hjärtat är elefanter. Vilka fantastiska djur! Och man kan ha elefanter som symbol för livsvisdom. En gång när jag var riktigt ledsen och rödgråten kom en kollega till mig och sa: "Skulle du kunna äta upp en elefant?". Jag skrattade åt henne och sa att jag naturligtvis inte skulle kunna göra det. Då sa hon: "Jo, det skulle du visst kunna, men det tar lite tid...". Och så blinkade hon åt mig och log, och jag insåg att man kan lösa det mesta, men en del saker tar lite längre tid.
Så jag låter elefanter vara mitt favoritdjur!!
Titta även in till Mammselen och läs hennes tolkningar av de olika rubrikerna i utmaningen