Skorpionen och grodan
Skorpionen och grodan är en fabel av okänt ursprung. Den handlar om en skorpion som vill över ett vattendrag. Han ber en groda att bära honom. Grodan tvekar eftersom han är rädd att bli stungen, men skorpionen försäkrar honom att om han skulle sticka grodan skulle de båda drunkna. Grodan går med på att låta skorpionen klättra upp och börjar simma till andra sidan. Halvvägs över sticker skorpionen honom likväl. När grodan frågar varför svarar skorpionen: "Jag kunde inte rå för det; det ligger i min natur."
Sensmoralen är att det finns delar av ens natur som man inte kan undertrycka, och som andra inte kan förvänta sig att man kan undertrycka.
Jag är så fascinerad av den här fabeln, tycker att den är ganska vacker.
Jag kommer osökt att tänka på Lejonkungen, apropå att göra det som ligger i ens natur. Men det känns ju lite sorgligt också. Är förändring inte möjligt?
Nja... den har jag aldrig hört. Tycker inte om den...
Första gången jag hörde fabeln tyckte jag att den var obehaglig, men sedan har jag tänkt på hur människor fungerar och då känns fabeln lite sorglig men fin på ett vemodigt sätt.