Kära Kesokompis...
Nu tänkte jag hänvisa till en färsk kommentar som har kommit till ett tidigare inlägg ("Vill man vara fin får man lida pin").
Ja, det är ett elände det här med bikinilinjen. Vi har väl en hel del att önska när det gäller genusarbetet, för hittills har det väl aldrig inträffat att en karl knuffar en annan karl i sidan och säger, lite lagom spjuveraktigt: "Har du sett den där kvinnan, vilken charmig tredagarsstubb hon har. Det märks att hon har semester!"
Vill man vara fin får man lida pin
Igår insåg jag att badsäsongen närmar sig med stormsteg. Hjälp! Hur ser man ut egentligen? Rusade därför till Siba och köpte en Satinelle epilator som skulle ge "Smooth skin for weeks". Påbörjade därefter ritualen som skulle förvandla mig från fotbollslirartypen till slät, tilldragande femme fatale.
Jo, tjosan! Vilken fruktansvärd plåga! Den lilla manicken slet och rev i mina stackars lurviga ben. Det var nästan outhärdligt. Kokande olja hade varit behagligt i jämförelse.
Jag stålsatte mig dock och bestämde ett visst område som måste betas av innan jag fick ge upp. Jag måste åtminstone klara av underbenen, annars var jag en ynkrygg, intalade jag mig.
När jag hade underben som var "smooth" gav jag mig själv amnesti från fortsatt behandling, och sen läste jag lite i bruksanvisningen (ja , jag vet - efter att ha använt prylen). Där stod: "eftersom håren dras ut med rötterna, kan epilering kännas lite obehaglig de första gångerna". Snacka om underdrift!
Jag börjar redan oroa mig för nästa gång jag ska använda plågoinstrumentet. Och bikinilinjen! Hur ska det gå? Nej, jag får antingen puffa in lurvet innanför resåren, eller använda lite halvlånga shorts i sommar.