neverkeso

Det är en skön sandstrand, med fina bryggor. Det finns ett litet hus med omklädningsrum och en liten kiosk som har öppet ibland. Och så finns det utedass, dansbana och en grillplats. Allt är så välskött och vårdat av byalaget. 

Och det mest fantastiska är att det alltid är ganska lugnt, med bara några få besökare. Det är som ett litet paradis.

Och en av lamporna är den här. Det känns som en typisk 60- eller 70-talslampa där någon har suttit och pysslat ihop en lampa med hjälp av klädnypor.

Jag vet inte om jag tycker den är ful eller fin, men jag älskar den och kan inte tänka mig att ta bort den.

När jag var liten hade jag med mig en nästan likadan termos med varm choklad på friluftsdagen. Och så hade jag en apelsin och ett par limpmackor med ost. När man skulle äta mackorna hade osten ofta hunnit bli lite svettig. Det gjorde inte så mycket, för det var så himla gott att sitta ute och äta matsäck, och det var roligt med friluftsdag. Det var kul med längdhopp, höjdhopp, löpning 60 m, kast med liten boll och kulstötning. Men roligast av allt var slungboll. Där slog jag skolrekordet som hade stått sig i nästan trettio år.

Det är så kul att det har gått så bra. Det var lite krångligt när hålet genom väggen till ventilen skulle borras upp. Vi hade köpt en ny "ventilborr" igår, och den gick sönder när den mötte en tjock stock i väggen. Vi kommer givetvis att reklamera borren, men nu var klockan kvart i två, och affären 2,5 mil bort stänger två på lördagar, så det kändes inte så lyckat. Men en granne i byn lånade ut en gedigen borr som klarade av både stockar och plankor i väggen.

Nu är alla hyllor på plats, skåpet är både grundmålat och färdigstruket två gånger, och ventilen sitter på plats.

Det ser ut som om det är ett gammalt originalskafferi.

Vi har haft ett par riktigt gamla ölandstokar på tomten, det är oklart exakt hur gamla de är, men rotklumparna som hade vuxit både på bredden och höjden. Vissna växtdelar och gamla kvistar har under många år byggt upp klumpen vid rötterna till en dryg decimeter (och en meter i diameter) där jordgetingar gärna har bosatt sig. Samtidigt har själva buskarna stadigt risat ihop och blivit risiga och tråkiga med bara några enstaka blommor.

Så nu har vi grävt upp dem, och det var en strid på många timmar, med långa, tjocka slingrande rötter som trasslade in sig i rötterna på träden i närheten.

Men nu ska de ersättas med en mahonia och en diabolo (smällspirea)

Just nu sitter jag på bussen, och bakom mig sitter en man som har fått flera telefonsamtal. Vid varje samtal inleder han med att han har semester, men han "kan förklara hur det ska göras", och sedan har han en utförlig förklaring om hur man ska skruva bort skyddsplåten för att komma åt själva motordelen. Han berättar vilka verktyg som behövs, och hur man ska vinkla handen när man skruvar.

Han är tydlig, noggrann och pedagogisk och jag skulle utan problem kunna utföra jobbet vid det här laget. Enda problemet är att jag inte har en aning om vad det är som lagas. En bil? Hushållsmaskin? Värmeväxlare? Hjärt-lungmaskin? 

Men innan resan är slut lutar det åt att jag erbjuder mig att vikariera för honom under hans semester.

Jag åkte från Sunne mot Stockholm och fick drygt en timmes väntan i Karlstad. Det var skönt väder med sol, så det passade perfekt att fördriva tiden i en solstol på kajen vid Klarälven i Karlstad, i skuggan under ett parasoll, med en kopp kaffe och en glass.

Det var mysigt att sitta och titta på de olika farkosterna som passerade förbi.

Jag förstod att det var ganska långgrunt när jag såg de här två sitta ute på någon sorts sandbank och svalka av sig.

Mitt resesällskap för dagen.

Då tänker man ju att det ska kännas som en ödebygd med övergivna hus, men det var en mycket vacker trakt med hisnande utsikt med berg och mycket glittrande vatten. Alla hus såg så fina ut, med prydliga trädgårdar. Och det var folk i rörelse överallt, så det var svårt att tänka sig att det var en så liten befolkning.

Kyrkan från 1760-talet är väldigt fin. Den är byggd av liggande timmer och ytterväggarna är klädda med rödmålade spån. Den har också vackra rundbågiga fönster takkupoler och en hög tornspira med en tupp.

Kyrkogården var välskött med pyntade gravar och gångar med ansade häckar. På vissa gravstenar fanns det text som berättade om människorna som var begravda där. Den mest berörande stenen var en minnessten över en kvinna som hade varit missionär i Kina, där hon blev stenad till döds.

Jag fick en snabb fråga från en av mina vänner, om jag ville följa med henne och titta på Bruce Springsteen i Göteborg, för hennes man hade inte möjlighet att följa med. Det var bara några dagar kvar till konserten, och eftersom jag lyckades få tag i tågbiljett, och hon bjöd på hotellrummet, så tackade jag ja.

Vi brukar träffas regelbundet, men nu var det ett tag sedan vi sågs, så jag såg fram emot att få hänga med henne på konsert.

Resan från Sunne till Göteborg gick inte bara som på räls, kan man säga. Den första delsträckan med tåg från Sunne till Karlstad gick helt problemfritt. I Karlstad var det byte från tåg till buss mot Mellerud. På bussturen var det några stopp, och i Åmål skulle det kliva på några fler passagerare, men det fanns inte tillräcklig med platser i bussen. Cirka 15 personer stod kvar utan platser, varpå en konduktör, som följde med på resan, för att åter vara konduktör på nästa delsträcka, ringde till SJ och krävde en extrabuss. Och om bussen var sen, så att de inte skulle hinna med anslutningen i Mellerud mot Göteborg krävde han att de skulle fortsätta med bussen ända till Göteborg. 

Vår buss körde vidare, men hann inte många km innan en kvinna på bussen lite omskakad bad att hon och hennes man skulle få kliva av bussen så snabbt som möjligt, för de hade precis fått ett besked i mobilen, som gjorde att de omedelbart måste ta sig tillbaka till Karlstad. Busschauffören stannade vid en fin grässlänt och hjälpte paret att komma av, och plockade ut deras väskor ur förvaringsutrymmet. När bussen fortsatte tittade jag bakåt och såg att paret stod storgråtande och omfamnade varandra på den lilla gräsytan. Jag fick en lätt klump i magen och undrade vad de hade fått för budskap.

När jag vände blicken framåt igen var det för att upptäcka att bussen tvärbromsade för att ett par rådjur sprang över vägen precis framför bussen. Allt gick bra, både för rådjuren och bussen.

I Mellerud var det byte från buss till tåg mot Göteborg. Vi hann inte åka så långt innan tåget stannade och blev stående mitt bland åkrar och skog. En högtalarröst berättade att det var tekniska problem, och efter en stund kom förklaringen. Det visade sig att det var så otroligt hett inne i förarhytten, så att skärmen som visade all information till föraren hade blivit överhettad och lagt av. De hoppades att den skulle svalna av snart så att föraren skulle komma åt all livsviktig information igen.

Efter en stund satte tåget igång igen, och när vi närmade oss Göteborg återkom högtalarrösten: "Nu innan vi anländer till Göteborg vill jag bara passa på att tacka de resenärerna som kom fram med sina kylklampar så att vi kunde kyla ner systemet och åka vidare".

Tänk att i vår högteknologiska värld var det ett par driftiga människor med kylklampar som fixade tågproblemet!

 

Framme i Göteborg var det fullt av människor som skulle till konserten. Vi fick leta ett tag innan vi hittade en restaurang med lediga platser, för det mesta var förbokat och fullbokat sedan länge. Medan vi satt på restaurangen och åt vräkte regnet ner, men lagom tills konserten startade blev det uppehåll.

Vi tog plats på Ullevi tillsammans med 65000 andra, och sen började konserten. Jag såg ett inlägg från en kompis på Facebook, som hade sett första föreställningen, och var lite besviken på tempot och känslan. 

Det var full fart från första stund. Det var tre timmars oavbrutet spelande utan mellansnack utom på ett par låtar som krävde lite extra förklaring. Musikerna var fantastiska, glada, roliga och bjöd på massor av imponerande solon och roliga infall. I takt med att mörkret föll fick man en känsla av att de började improvisera mer, och det var svårt att fatta att det satt 65000 människor där, när de lyckades förmedla spelglädje, professionalism och så kändes det som att de gillade varandra och hade kul ihop.

Nästa dag läste jag en recension som konstaterade att konsert nummer två var dubbelt så bra som den första. Stackars min kompis som gick på fel dag!

Jag såg Bruce Springsteen tillsammans med min yngsta dotter för 10 år sedan, och han var lika bra den gången som nu. Men nu var det nog en avskedsturné. Han fyller trots allt 74 till hösten.

Smultron! Sommar, bad, lätta måltider och lata dagar. Även om man helst av allt bara kastar i sig bären direkt när man plockar, så vill man ändå hitta något bra sätt att få smultronlyx lite längre fram på året.

När min syster och jag ska fixa mat tillsammans brukar hon be mig att göra efterrätterna, för hon vet att jag alltid tar så mycket smör, socker, grädde och annat att det inte är försvarbart. Och därför kommer här ett recept i min anda.