neverkeso

I närheten av mitt hem finns en populär brygga, där många sätter sig en stund på en filt eller en solstol och bara kopplar av en stund eller plockar upp godsaker ur en medhavd picknickkorg. Det finns ett stort trädäck bredvid bryggan, där det finns en liten kiosk som säljer kaffe, dricka och glass. Idag kändes det som om man var i en liten mysig  Medelhavsstad med knallblå himmel, gassande sol, vågornas stilla kluckande och fåglarnas skrin, och kön till glasskiosken var lång hela tiden. 

 

En bana full av musik, ljusspel, peppande åskådare och annan underhållning gjorde att det var en rolig upplevelse att springa Midnattsloppet. Vilken skillnad mot när man stånkar sig fram på sin vanliga runda runt sjön alldeles solokvist.

Det är så roligt med alla aktiviteter som bubblar överallt under Stockholms Kulturfestival. Det är en hel vecka med dans, musik, teater, sång, konst, stimmande människor, immig öl och skratt i augustinatten överallt. Det pratas och skrattas på alla uteserveringar, och doften av god mat känns vart man än går. Lägg till strålande vackra dagar och ljumma sensommarnätter så förstår ni att hela Stockholm pulserar av positiv energi. Vi har ju börjat jobba den här veckan, så dagarna har varit intensiva med många möten och mycket praktiskt fixande innan eleverna kommer på måndag, men trots det har jag gått ut på stan och insupit energi från något roligt varje kväll. Det är som om man inte kan bli trött! Och när man vandrar hemåt för att krypa till kojs är det så där varmt och mörkblått, som det bara är i augusti!

Om någon undrar så är det Globen som sticker upp som en blå bubbla under bron.

Även om jag är en morgonpigg person tar det emot lite att hoppa upp så där hiskeligt tidigt på morgnarna igen. Det har varit ett långt pärlband av dagar då livet rullar på utan klockor och krav, så det finns ett inre motstånd mot den obehagligt skräniga väckarklockan som skär sönder gryningstystnaden och pockar på disciplin och stränga rutiner igen.

Och fast jag helst vill förneka det, så vet jag att segheten på morgonen har ett direkt samband med oviljan att komma i säng i vettig tid på kvällarna!

Jag  var på väg att lämna min skola under vårterminen, och var på intervjuer på ett par ställen. Av lite olika skäl blev det så att jag inte bytte skola, tex konstiga villkor och att de inte ville ge mig den lön jag ville ha. 

Jag har kontakt med lärare på olika skolor och det verkar vara en otrolig rotation på lärare just nu. Många passar på att byta skola för att det är bästa sättet att förhandla upp sin lön, och det gör att den gamla skolan annonserar efter nya lärare, som lämnar sin gamla skola, som i sin tur annonserar efter nya lärare....

På min skola har det varit sanslöst många som har slutat på vårterminen, och några sa upp sig under sommaren, någon sa upp sig för ett par dagar sen och en sa upp sig idag...

Det innebär att vi ska starta det nya läsåret med ett stort antal vakanta tjänster. En av våra nior saknar just nu lärare i svenska, engelska, matte, biologi, fysik, kemi, bild och teknik. Och eleverna börjar på måndag. Det här blir riktigt, riktigt spännande...

I lördags gick jag på Götgatan, på väg mot Gamla Stan. Det var ganska mycket folk i rörelse. Precis när jag kom upp till krönet på Götgatspuckeln mötte jag paret. Jag var lite osäker på om han såg mig, men strax innan vi möttes tittade han in i skyltfönstren som han passerade. Hon och jag möttes så nära varandra att vi teoretiskt sett skulle ha kunnat haka i armkrok med varandra och dansat polka. Men vi dansade inte polka. 

Jag visste inte om jag skulle säga hej eller låtsas som ingenting, för jag ville inte orsaka en obekväm situation för henne. Jag bestämde mig för att inte säga något, så jag passerade dem utan ett ord, och så fortsatte vi våra promenader åt motsatt håll. 

Vad var det för märkligt med det, undrar ni säkert nu. Ja, egentligen var det väl inte så märkligt, men det kändes lite konstigt eftersom mannen jag passerade var min äkta man i nästan ett helt liv.