neverkeso

Det här var en helg då den insmugna hösten visade sig från sin allra bästa sida. Jordärtskockorna blommade, potatis, lök och morötter tiggde om att bli upphämtade från jorden, och jordgubbsplantorna förvånade genom att bjussa på en rejäl laddning vackert röda höstjordgubbar.

Det var alldeles perfekt arbetsväder med en lätt sol, och behaglig temperatur. Man skulle kunna jobba ganska hårt utan att svettas ihjäl, men man behövde inte heller frysa.

Vi var inställda på att montera plasten på växthuset, men vi insåg snart att det var ganska mycket jobb som återstod för att få "golvet" i växthuset alldeles slätt och på rätt nivå. Vi ville lägga ner lite extra energi på att få grundjobbet gjort på ett bra sätt, och då kändes det bra att plocka undan allt takmaterial direkt och bara fokusera på underlaget.

 

Vi började med att pytsa ner grus i alla hålen där växthusets ankare var nedgrävda, så att det kan storma hur mycket som helst utan att växthuset ska kunna rubbas. Vi valde grus även av en annan anledning. Vi har märkt att tjälen är ganska kraftig här, så pass att uthuset ser lite snett och vint ut, samt att dörrana kan vara svåra att öppna, inann tjälen försvinner på våren. Vi ville därför grunda med grus istället, så att det inte ska påverkas av tjälen lika mycket som det gör där det är jord.

 

När vi hade grävt upp de sista återstående grästuvorna inne på "golvytan" gick vi fram och tillbaka en massa gånger och jämnade ut jorden och sanden så att det blev slätt som en nykrattad manege.

 

Så tjusigt! Nu kan man snart föreställa sig hur det prunkar där inne, och hur man kan sitta vid ett litet bord och ta en fika även om regnet strilar där utanför. Ja, jag vet att väggar och tak fortfarande fattas, men man kan ju börja fantisera nu!

 

Här kommer nästa moment. Vi breder ut en markduk, kallad barkduk. Den är tillverkad av ett naturmaterial som hejdar, håller värme och fukt, och som släpper igenom vatten om man skulle råka hälla ut vatten på den. Inga läskiga plastmaterial som släpper ut mikroplaster alltså.

 

Vi täckte hela golvytan, och pillade ut en bit under listen, så att vi har möjlighet att grusa en liten kant runt hela växthuset också. Det var lätt att klippa i duken, så vi kunde passa in den perfekt och klippa upp en liten flik vid varje stödbygel.

 

Här var hela duken på plats. Det kommer att bli en liten rundel av grus på varje kortsida av huset, så att man slipper ogräs där, och så att det går lätt att öppna dörrarna.

 

Nu var det bara att gå och hämta grus, som vi har liggande i en stor hög i andra änden av tomten.

 

Man fick rikta in skottkärran på den skyddande landgången som gjorde det möjligt att ta sig in på giolvet och som samtidigt skyddade tröskeln från att ta skada av de tungt lastade skottkärrorna.

 

Fint att se hur grushögarna växte, i samma takt som våra armar och ben blev allt stelare av allt släpande. Vi hann med 32 fulla skottkärror med grus innan vi bestämde oss för att det var kväll.

 

Med tanke på att vi knappt lämnade tomtgränsen på hela dagen är det ganska fantastiskt att vi fick ihop drygt 15 000 steg. 15 000 gruslastade steg alltså.

Inte alls många kärror kvar innan allt grus är på plats, och sedan ska det bara slätas till.

Och sen ska vi åka till Stockholm och jobba i några veckor.