neverkeso

Idag har jag varit på IKEA. På en lönelördag! Det var knökfullt överallt, det var nästan omöjligt att få en sittplats på fiket och folk blockerade gångarna med överfulla kundvagnar.

Den här sköna versionen av ABBA:s "When all is said and done" finns på skivan "Funky ABBA" med Nils Landgren. På just den här låten är det Victoria Tolstoy som sjunger. När jag hörde den för första gången för några år sedan blev jag så förtjust i den vemodiga framställningen att jag spelade låten om och om igen. Jag tolkade det som ett sorgligt, vackert avsked, så jag blev så förvånad när den fick en helt annan innebörd på ABBA-filmen (Mamma Mia)

Vad sägs om lite Hallelujah i en instrumentalversion för piano och cello?

Det kom ett litet paket i brevlådan, innehållande några piller som skulle göra mig frisk och vacker. Visserligen vill jag självklart gärna vara frisk och vacker, men jag tror inte att piller kan åstadkomma underverk, så jag skulle aldrig beställa några piller för att förändra mig själv. Jag tror på den hårda och slitsamma vägen, där man måste tänka på hur man lever, vad man äter och hur mycket man rör på sig. Tyvärr leder det inte till underverk, men det finns väl inget annat sätt?

Idag ska all personal på vår skola gå på bio i Söderhallarna. Vi har en hel salong för oss själva. 18.30 ska vi vara där. Vi blir bjudna på läsk och popcorn. Det kanske inte låter så flott, men det känns som en väldigt rolig sak att göra med alla arbetskamrater.

Jag satt på tvärbanan när tre medelålders män klev in i vagnen. De var uppenbarligen hörselskadade för de började kommunicera med varandra på teckenspråk. Jag är alltid imponerad av hur de olika tecknen och gesterna kan motsvara muntlig kommunikation, för jag tycker att alla gester är snarlika, så jag förstår inte hur man med dessa små medel kan uttrycka sig om allt mellan himmel och jord. Oftast har man inte en aning om vad de säger till varandra.

Jag köpte en fin lägenhet där jag verkligen ville bo. Lägenheten var alldeles ny och fräsch med ett perfekt läge centralt men ostört. Samtidigt kändes det så bra att ha investerat i något så förståndigt som en bostad, eftersom fastigheter är vettiga investeringar - rena sparbössan.

Jag har återupptagit min löpträning den senaste tiden. Det finns en perfekt löpslinga längs en parkväg, alldeles lagom lång, med vackra omgivningar och behagligt underlag. Problemet är att det blir allt mörkare på kvällarna, och jag är löjligt mörkrädd.

Ett gäng killar underhöll 8000 tjejer/ kvinnor i Globen. Stämningen var hög och det var ett roligt evenemang. Jag tyckte att det absolut var värt pengarna, men det var faktiskt en något bättre show förra året. Det var ett par nummer som drog ner helhetsintrycket.

Förra veckan var sanslös. Jag åkte till jobbet i ottan och kom hem först när mörkret hade fallit, så jag släpade mig hemåt i sällskap med ett gäng gigantiska kloakråttor, som lockats upp av nattens skyddande mörker (det var självklart inte sant, men jag försökte krydda berättelsen lite grann).

I dag har jag varit i fem olika skoaffärer för att leta efter ett par nya höststövlar. Jag har känt mig så petig för jag har bara hittat fel på alla stövlar jag hittade. Ett par var väldigt snygga och bekväma, men de var gjorda i ett galonliknande material som förmodligen skulle se slitet ut redan efter några dagars användning. Ett par andra var för höga, nästan upp till låren, ett par andra hade för spetsiga tår, ett par hade för fyrkantiga tår, några andra hade fula klackar och ytterligare några andra fanns inte i min storlek.

Dikt av Göran Palm (Ur dikt på vers och prosa 1948-1976)

I dag fyller min äldsta bror år. Grattis!

Så fort jag öppnade min ytterdörr kände jag en märklig lukt. Det var en sur lukt som fick mig att undra om jag hade tappat något i ett hörn, så det hade legat och ruttnat. Föremålet alltså, jag trodde inte att själva hörnet hade ruttnat. Eller det kunde man i och för sig inte vara säker på med tanke hur äckligt det luktade.

Jag borde rensa garderober, damma bokhyllor, sortera bort gamla böcker som bara står och skräpar, gå igenom skafferiet och kassera saker som har passerat bäst-före-datum, putsa fönster, rätta matteprov, klippa ut recept ur tidningar och klistra in i en receptbok, sticka en vintermössa, putsa skorna, gå till frissan, måla om det gamla skåpet i sovrummet, sy in några par byxor, fålla upp andra byxor, baka matbröd, skriva brev till gamla släktingar, sortera foton, se över mina orange kuvert och göra medvetna placeringar, planera hela läsåret i detalj, ta upp löpträningen igen, gå och simma, måla tavlor, läsa nya Marian Keyes-boken, läsa ut och lämna tillbaka sista Donna Leon-boken, hälsa på sjöräddarna vid Slussen, läsa mina nya vetenskapsböcker, baka bullar, fnittra med syrran, garva med brorsorna, träffa Kesokompis, storhandla åt min pappa och i största allmänhet bli lite duktigare. Men jag gör inget av det där.

I dag skulle jag ha en kort introduktion med mina elever i årskurs sex om jorden och vad som är viktigt i vårt sätt att leva innan jag började prata om miljöproblem. Jag ställde en inledande fråga där de skulle berätta vad som

Jag har en kollega som kommer från en liten stad i norra Spanien. Han berättade att de hade haft ett antal vackra falkar som häckade i bergen. Under en period ökade antalet råttor oroväckande mycket, så myndigheterna lade ut råttgift för att minska råttbeståndet. Dessvärre innebar det att falkarna också blev förgiftade och till slut fanns bara ett häckande par kvar. Då togs ett beslut att plantera in några nya falkpar som förhoppningsvis skulle stanna i området. För att de skulle ha tillräckligt mycket mat släpptes massor av råttor ner på marken från ett flygplan. Råttorna vällde ut över området, men nästan alla falkarna försvann.

....det var ju så det var! och så kom jag på vilken låt det var!