neverkeso

Jag har mina standardbloggar som jag läser så ofta jag kan, helst varje dag. En av mina favoritbloggar var en sida med vackra bilder och korta, djupsinniga dikter. Och nu är den bara borta! Jag har tittat efter den de senaste tre dagarna, men den är tydligen nedlagd.
Det känns så snopet, som om någon har stuckit utan att säga adjö.

Det här har vi pysslat med idag, på betald arbetstid:

Vi började med ett besök på Kulturhuset, där vi tittade på två utställningar.

Den första var en utställning av Helena Blomqvist. Utställningen har namnet The Dark Planet och den består av ett antal lätt surrealistiska bilder. Bilderna är fantasieggande och de visar en värld utan glädje. Bilden nedan heter Autumn



Nästa utställning vi besökte var drygt 200 bilder av den brittiske fotografen Martin Parr och enligt programtablån fångar Parr "det moderna livets smaklöshet och absurditet, med vår tids massturism och konsumtionshysteri. I hans bilder ersätts reklamens idealiserade produkter, livsstilar och konsumenter plötsligt av vardagens banala användare". Där fanns många charmiga bilder på vanliga människor i helt ostylade miljöer. Bilden nedan heter The Last Resort. (Bilden fotograferad i Brighton)




När vi hade släpat runt våra elever på dessa utställningar släppte vi iväg dem till lunch + egentid.
När alla var mätta och belåtna gick vi tillsammans och tittade på Solstorm.



Filmen var bitvis ganska seg, men Isabella Scorupco och de vackra flygscenerna över Kiruna gjorde filmen sevärd.

Gästbloggaren - dotter keso nr 3

Så, dags för mig att hälsa på, en av "döttrarna keso". Det är alltså nu jag ska avslöja hur en mor som F egentligen är, vad hon sysslar med och hur hon egentligen är.

Det är väl snarare hon som får stå ut med mig, dottern.

Jag kan nog ofta skylla på att jag är tonåring, att det är helt okej för mig att vara lite jobbig. Hur länge funkar den ursäkten mån tro'? Jag tror bestämt att det ligger någonting hos mödrar, någon kraft som gör att ni orkar med oss tonåringar. Vi som till exempel aldrig sover när de ska.

Hrm hrm.

Sovtider och sovvanor, ja det är väl där jag och mamma inte riktigt klickar. Keso är den mest morgonpigga människan jag vet, hon är onaturlig när det kommer till mornar. (För örvigt heter 5 på morgonen inte morgon, något keso inte kan förstå. Fem på morgonen är natt). Jag, däremot, fungerar inte på mornarna, jag finns inte, jag lever inte - jag sover.

Jag har så många exempel.

För några somrar sedan blev jag väckt på ett mycket underligt vis. Jag bad min mamma väcka mig och gick och la mig kvällen innan (alldeles för sent). Vad händer? Följande morgon blir jag väckt av att min mamma smyger in med en bärbar dator i mitt rum och trycker på play. Hon smiter ut igen och låten sätts igång. Till Frank Sinatras "Love and Marriage" dansar min mamma och pappa in med högt sparkande ben och hattar på huvudena. Mimade gjorde de också, samtidigt som de snurrade och hoppade.

Normalt? Men visst vaknade jag allt.

Annars är keso en väldigt lätt person att umgås med, hon är som en kompis. Förutom sina konstiga idéer, som att smyga in på pappa som ligger kopplad till sin snarkmaskin med en ficklampa i handen och vissla "luke, I am your father" eller som att plötsligt gå in i köket iklädd pappas jägarmössa, så är hon ganska (ganska) normal.

En varning bara. Ser ni henne sitta och gråta någonstans gäller det att inte jaga upp sig. Hon sitter antagligen bara och skrattar med min moster. Skrattar tills de gråter. Hon har alltså inte ätit någon dålig keso eller så.

Nej nej, never keso!

Med vänliga hälsningar Kesodotter nr 3

Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor....


Bild från Liberty Meadows

Ett filmmanus till

En man kliver in på en bank i New York. I handen har han en jättelik revolver och över ansiktet har han dragit ner en skidmössa.

-Upp med händerna och hit med alla pengar, väser han. Det är emellertid ingen som uppfattar vad han säger eftersom maskeringen gör att hans tal blir otydligt. En kassörska tror att han mår illa och ställer fram ett glas vatten.

Han upprepar sina krav och flera kunder går fram till honom för att höra vad han säger. Efter att ha upprepat samma mening flera gånger för tålmodigt lyssnande kunder och personal blir han irriterad och tar av sig mössan och säger så tydligt han kan:

-Upp med händerna och hit med alla pengar!

-Med alla pengarna, menar du då det som finns i kassorna eller ska vi hämta det som finns inne i valvet också? Frågar en kamrer vänligt.

-Det räcker med det som finns i kassorna, säger rånaren som inte vill vara till besvär i onödan.

Under tiden har en förbipasserande larmat polisen. Fem bilar med skrikande däck stannar med varsin stoppsladd utanför bankentren och ett gäng poliser väller in.

De sätter handbojor på rånaren och för iväg honom. På bevakningskamerorna från banken syns hela förloppet tydligt, inklusive rånarens ansikte. Han erkänner brottet och döms så småningom.

Detta tog tio minuter. Resterande en timma och tjugo minuter får vi följa hur polisstyrkan patrullerar gator, lappar felparkerare och tvättar polisbilarna.

Ett filmmanus

En man springer ut ur en närbutik i San Fransisco. Han hoppar in i en bil och kör iväg. En civil polisbil där två poliser suttit och ätit donuts kör ut från trottoarkanten med skrikande däck. Det går inte speciellt fort men däcken skriker ändå, för de är gjorda av Hollywood-gummi som skriker till och med på blank is. Den polis som inte kör spiller kaffe i knät vilket ger honom ett lätt inkontinent utseende.

-Oh, shit, man! Säger han och uppslukas sedan av den allt mer intensiva biljakten.

Båda poliserna har rutig kostym och galonhatt. Det är 70-tal.

Den jagade bilen väljer de backigste gatorna i stan att bli jagad på. Båda bilarna hoppar i guppen. Motorhuvar far upp, och stängs igen. Polisbilen och den jagade tappar fem navkapslar var under färden.

Två män med en glasruta går över en gata. Den jagade bilen kör rät igenom rutan så glasbitarna yr. Från andra hållet på samma gata kommer två andra män med en anan glasruta, som demoleras av polisbilen.

Frågan är varför männen över huvud taget skulle över gatan med sina glasrutor åt varsitt håll. Båda rutorna var lika stora, så dom kunde ju ha stannat på respektive sida.

I varje korsning de båda bilarna passerar krockar minst fyra bilar, eftersom amerikanska bilförare åtminstone på film kör i full fart hela tiden och inte bromsar förrän dom redan har krockat.

En lastbil väjer undan men tappar 500 backar cocacola i glasflaskor, vilka splittras i bruna kaskader och förorsakar en bil att få punktering och köra på en vattenpost som börjar spruta rätt upp i luften.

En tankbil med släp välter, släpet kanar in i en bensinstation och exploderar. Dragbilen fortsätter utan kontroll och kör in i en vapendepå, som också exploderar. En låda med gevär, naturligtvis laddade, flyger av explosionen 200 meter till ett fyrverkerilager. Som exploderar.

En buss med pensionärer från Miami kör över kajkanten ner i en båt, som sjunker. Vid ett vägbygge hoppar en ånvältsförare i panik av sitt fordon som rullar vidare in i en 10-våningsbyggnad, som välter.

Den jagade bilen kommer emellertid undan. Poliserna återvänder till polishuset, där de blir inkallade till chefen.

-Din inkompetenta jävel!!!!! skriker han till den polis som körde bilen.

-Din inkontinenta jävel!!! skriker han till den andra.

Så viftar han med ett papper:

-Tvåhundraåttifyramiljonersjuhundrasextontusentrehundraelva dollar och sextisju cent!!!!Det är vad eran vansinnesfärd har kostat staden.

Skadereglerarna på alla San Fransiscos försäkringsbolag har i ett unikt fall av samarbete jobbat rekordsnabbt och på 20 minuter gjort en kalkyl som normalt skulle ta ett par år.

-Du är eldad!!säger han till polisen som körde. Det är en dålig översättning av "You are fired" som betyder att han blivit avskedad.

Han går med tunga steg tillbaka till sitt skrivbord och samlar ihop sina privata prylar i en låda.

Kollegerna står runt om och tittar medlidsamt på.

Till slut säger en av dem:

-Well, eeh, vi är några som gillar ditt sätt att jobba så vi gjorde en liten insamling...

Och så räcker de över en blombukett. När han går ut och sätter sig i bilen har de lagt en pruttkudde på förarstolen. Han ler. Umgänget mellan poliser är rått men hjärtligt.

Han åker hem till sitt gamla sunkiga hus. Det är ett fallfärdigt ruckel som för tankarna till slummen i Buenos Aires. Det är dock placerat vid havet på en tomt med en egen sandstrand på fyra kilometer där vår fd polisman kan jogga några gånger om dagen för att hålla sig i form.

En dag när han joggar möter han en underbart vacker kvinna. De blir förälskade och hon utsätts för den ena faran efter den andra, men han räddar henne varje gång. Vid dessa tillfällen blir han aldrig skadad, däremot blir han smutsig i ansiktet och skjortan blir sönderriven.

När de båda åker in till stan en dag, han har Ford Mustang av 1964 års modell i minst femton olika kulörer, blir de prejade av en annan bil. De hinner precis kasta sig ur bilen innan den stöter mot en trottoarkant och exploderar. Explosionen börjar inte i motorrummet eller bensintanken där det finns lättantändliga ämnen. Den börjar i kupén och det beror på att amerikanska bilar på 60 och 70-talen hade fruktansvärt brandfarlig stoppning i sätena.

Våra hjältar överlever, de blir smutsiga i ansiktet och flickvännen skrubbar ena knät så hon haltar i 20 minuter.

De bryter sig in i Stadshuset (City Hall) och snokar i arkivet. Hur de kommer på den iden är det ingen som vet, men varför komma med logik nu när det inte funnits i hela manuset?

De kommer på att skurken är en väl ansedd medborgare som ofta figurerar på välgörenhetsgalor och är medlem i samma golfklubb som polischefen.

Nu blir tillvaron ännu farligare för våra hjältar. De utsätts för ett antal mordförsök, de blir efterlysta av polisen, deras bankkonton blir frysta, de blir portade på McDonalds.

Det visar sig att skurken är ute efter polisens strandtomt, för han vill bygga en fabrik där som ska skita ner hela bukten. Det är syftet. Den ska inte producera nåt, bara skita ner bukten.

Det finns ingen profit i det, men det bevisar vilken ondskefull typ skurken är.

Slutuppgörelsen äger rum på en välgörenhetsgala där skurken luras till att erkänna hela sin ondskefulla plan i direktsänd tv i sin egen tv-kanal. När han inser att spelet är förlorat försöker han mörda både polisen och polischefen, men fumlar och ramlar ner i en avfallskvarn och paketeras i en burk i sin egen hundmatsfabrik. Välgörenhetsgalan gällde hjälp till herrelösa hundar.

Polisen får upprättelse, han kommer tillbaka till jobbet som hjälte. Kollegerna står i en ring och hurrar när han kommer tillbaka till sitt skrivbord och plockar upp sina personliga prylar ur lådan igen.

Han blir kompis med polischefen och får överta skurkens medlemskap i golfklubben. Han och flickvännen flyttar ihop i strandrucklet. De till och med åker till en byggmarknad och köper mer masonit och korrugerad plåt och bygger ut stället.

Mannen som blev jagad i början var oskyldig. Han hade köpt en pizza och ville komma hem innan den blev kall. Han hade över huvud taget inte märkt något av den kalabalik som utspelades i hans spår.

Har höns PMS?

Människor äter ägg. Hönsägg. Detta har pågått sedan urminnes tider, i princip sedan ägget uppfanns.

Men hönsens syfte med äggproduktionen är inte att föda människosläktet. Någonstans djupt nere i hönsgenerna måste det finnas en drift att säkerställa det egna släktets fortbestånd. Att föra arten vidare. Kanske rentav utvecklas som art, lära sig flyga och sånt som andra fåglar kan.

Dag efter dag lägger hönsen hoppfullt nya ägg, obefruktade eftersom de grymma hönsägarna missunnar dem tuppens tjänster. Samma grymma personer stjäl sedan deras menstruation som föda åt sin egen art. Man anar lite rituella drag här.

Hur får man hönsen att värpa ett ägg varje dag? Om alla fåglar var lika produktiva skulle skärgården se ut som en stor omelett. Lurar men dem med tuppattrapper?

-Kolla in tuppen där! Jag tycker han tittar på mig! Guuu va snygg ha är! Han har tittat på mig länge nu...

Plopp! Så dimper det ner ett ägg.

Vissa ägg är finare än andra. Sprättägg tycker själva att dom är lite märkvärdiga. Frigående ägg utannonseras ibland, dom är dyrare beroende på att det tar längre tid att samla ihop dem inför leveranserna.

Tidigare förekom en del rymningar, rätt kladdiga tillställningar, men det har man fått bukt med  genom att införa den lilla låsfliken på äggkartongerna.

Lantägg verkar vara vanligast. Stadsägg ser man mera sällan. Frigående stadsägg förekommer nästan inte alls. Det beror på att den högre trafikintensiteten i städerna medför en större olycksrisk.

Om höns har PMS så måste det vara alldeles innan ägget kommer ut. Ser man äggets storlek i förhållande till hönans så inser man att det är en ganska stor klump att ha i ändan. Har man haft hemorröjder inser man problemet..

Tänkbar konversation i hönsgården en morgon vid åttatiden:

-Tjena Agda, läget?

-Dra åt helvete!!!.....PLOPP.....Åh, förlåt om jag var otrevlig nyss!

Det är nog bäst att vi är snälla mot hönsen. I ett skräckscenario kan man tänka sig hur miljoner sexuellt frustrerade höns rymmer från sina hönsgårdar, våldtar närmaste tupp och sedan lägger sina befruktade ägg i lönndom som sedan blir nya höns och tuppar helt utanför samhällets kontroll. Hitchcocks Fåglarna bleknar vid en jämförelse.

Förra helgen då vi var bortbjudna på fest skulle vi ta med oss vår fina kamera (en Nikon systemkamera med div utrustning). Jag hade laddat batteriet, tömt minneskortet och kollat utrustningen innan jag åkte till jobbet på fredagen. Sedan stod kameraväskan redo - med locket fällt över, men inte ordentligt stängt med "klaffarna" tillslutna. Så när maken skulle packa bilen tog han så mycket packning han orkade bära för att slippa gå så många gånger. Och när han svingade upp kameraväskan på axeln öppnades givetvis locket och kameran for med en elegant sväng flera meter upp i luften innan den hamnade med ett brak i backen!
Tur i oturen var att kameran var försäkrad mot det mesta som kan hända, så det kommer att ordna sig.
Men nu ikväll ska vi till Blå Hallen på en högtidlig utdelning och vi vill gärna ha det förevigat. Då är det tur igen att man har en brorsa som är yrkesfotograf som snällt lånar ut en bra kamera till kvällen Och vi har lovat att inte ägna oss åt kast med liten kamera igen!