Sjösättning på båtbyggarlinjen på Skeppsholmen
Det var feststämning, solen sken och vattnet glittrade när årets båtbyggare på båtbyggarlinjen på Skeppsholmens folkhögskola skulle sjösätta sina kärleksfullt byggda båtar. Förra året var det ganska många båtar som sjösattes - i år var
det tre båtar varav en inte var färdigfernissad och redo för ett dopp i havet.
Båtarna var så fantastiskt vackra, med genomarbetade detaljer och perfekt ytfinish tack vare tålmodigt arbete och 13 lager fernissa.
På kajen spelade skolans musiker från musikklassen, det serverades kaffe, bullar och korv med bröd, Det var trivsamt, högtidligt och spännande på samma gång. De här båtbyggarna inledde sitt arbete med att gå ut i skogen och välja ut de
trän de ville fälla. De träden har sedan bearbetats i massor av olika moment för att bli plankor, plankorna har satts i press och väta i en form för att få rätt välvning och kurva för sin speciella detalj på båten. Sen har de sågat, sammanfogat,
slipat, gjutit skruvar, tätat glipor, tillverkat åror och master och sytt segel.
Stulen blomma från Paris
I februari var jag i ett vårvsrmt och soligt Paris (med Notre Dame helt intakt) och inne på en bakgård längst inne i en slingrig gränd knyckte jag ett litet blomskott. Hemma i Stockholm igen såg den till en början pigg och glad ut, så jag hoppades
att det var en lyckad blomsterstöld.
Men efter några veckor deppade den ihop, och jag fick sätta igång livgivande insatser.
Jag har inte givit upp hoppet än, men för närvarande ser stödpinnen i krukan piggare ut än själva växten.
Nära, nära
Jag undrar hur den här bilföraren ska trixa ut sin bil från parkeringsplatsen på Rosenlundsgatan. Det brukar vara lite trångt där, men det är är nog det värsta jag har sett.
Rovfågel på besök
Det är mäktigt att se rovfåglarna glida omkring uppe i skyn, men det är ju lite sorgligt att hitta resterna från deras måltid.
Lördagskväll
Jag har tillbringat dagen i trädgården med händerna djupt nere i myllan.
Fingrarna blir jordiga och man längtar mer efter en nagelborste än efter silver och guld.
Buskar har blivit tuktade, potatislandet är fixat, flera rader är satta med en potatis som heter Annika, precis som min syster!
På eftermiddagen fick vi så akut fiskelust, så vi grävde upp lite daggmask och plockade med oss fiskespön och matsäck och drog upp i skogen till skogstjärnen där vi hittade en bra plats med kvällssol och värme. Vi gjorde upp en liten eld och spetsade
några maskar på krokarna, och satt och lyssnade på vågskvalp, en västergök och en nitisk hackspett. Flötena guppade lojt på vågorna medan vi grillade korv och plockade upp några kalla öl och satt alldeles knäpptysta och njöt av vågskvalp, hackspettar,
fågelsång och humlesurr. Solen sken samtidigt som det föll ett lätt regn. Det kändes magiskt.
Plötsligt fastnade min krok i bottenvegetationen, och jag ryckte några gånger för att få loss den. Det gick inte. Den satt fast. Jag tog i ordentligt med båda händerna, och plötsligt lossnade kroken, och krok med mask och flöte for i en vid båge och fastnade
högt upp i en tall strax bakom mig. Där kilade kroken fast ordentligt, och där kommer den att sitta kvar tills tallen faller ihop av ålderssvaghet.
När vi åkte hem från skogen var himlen smyckad av en fantastisk dubbel regnbåge. Regnbågen såg ut att rikta in sig mot vår stuga, och det bådar gott, för där har vi en oskrapad Trisslott liggande.
Elderberry wine
Jag har älskat Elton Johns låtar ända sedan "Yellow Brick Road" kom ut. Jag har lyssnat på hans låtar när jag har varit trött, pigg, glad, ledsen, arg, fundersam eller bara för att jag har haft lust. En av mina favoritlåtar är "Elderberry
Wine". Jag har varit sugen på att göra eget flädervin i många år, och förra året blev det av. Då plockade jag massor av fläderblommor som jag hällde i en gryta med vatten och socker, och sedan körde jag hela vinmakarproceduren i en damejeanne
som stod i ett hörn med sitt trivsamma ploppande. Under sensommaren var det dags att tappa den på flaska, korka igen och lagra nere i den svala och mörka matkällaren under huset.
Jag var lite nyfiken och provsmakade lite i slutet av februari, men då blev jag besviken, för det smakade inget vidare. Det var nästan smaklöst, förutom en besk bismak.
Nu testade jag en slurk idag, och det har hänt massor. Plötsligt är det kristallklart och doftar friskt av fläder, och det smakar fruktigt och gott. Nu finns vinet i en mycket begränsad upplaga nere i den värmländska källaren.
Hemgjord yoghurt
Så mysigt att starta dagen med pinfärsk, hemgjord yoghurt.
Att lära sig tälja
Företaget Morakniv har en butik på Kungsgatan i Stockholm. Där höll de en kurs i täljning några timmar en sen vardagskväll.
Det första momentet för kvällen var att vi fick veta var sjukvårdslådan stod, och hur vi skulle bete oss vid små och stora skärsår.
Därefter påbörjade vi själva täljandet. En halvmeter lång vedklabbe skulle bli till två ätpinnar.
Transformationen från lång vedklabbe till ätpinnar började med att man skulle klyva klampen med ett klyvjärn och en rejäl träklubba i flera omgångar tills man hade två hanterbara träbitar.
Nästa steg var att ställa sig vid en huggkubbe med en liten snickaryxa och fortsätta bearbetningen "så länge man vågade". Tanken var att man skulle våga hugga bort mer och mer tills man hade en fyrkantsstav där varje sida var 1,5 - 2 cm bred.
Sen var det dags att plocka fram täljknivar och träna på närmare tio olika täljmetoder. Det var minsann inte bara att karva lite planlöst med kniven, utan det var en rad olika metoder, där man höll kniven i olika grepp och skar med olika kraft och lutning
beroende på vad man ville uppnå.
Det allra sista momentet var att skära ett dekorativt mönster i ätpinnarna, men så långt kom inte jag. Mina pinnar blev inte riktigt lika långa eller lika tjocka heller för den delen,
Den här otroligt vackra kåsan skulle jag vilja ha!
Snart blir det här ätpinnar.
En väska full med pågående projekt.
Stadspippi
När man är ute i naturen är det kul att få syn på nötskrikor, för de är så skygga. Och så visar det sig att den här storstadspippin inte var det minsta blyg, utan for runt bland folk, bilar, barnvagnar och bullsmulor.
Undrar om nötskrikekusinerna ute i skogen tycker att den här är odräglig och framfusig?
Nya fina lampan!
Titta vad fint det blev med lampan som fyndades på loppis när den fick nya skärmar!
Nedslag i verkligheten
Det är väldigt bra för själen att sitta utanför bokhandeln på Bysis, lite lagom skuggad av körsbärsträden. Träden blommade nästan osannolikt intensivt alldeles nyligen, och fick torget att se ut som en alldeles knallrosa sagoskog, där man kunde kliva
in och uppleva fantastiska äventyr.
Nu är den överdådiga blomningen över, men det hänger några enstaka envisa blommor kvar och påminner om hur vackert livet kan vara.
Den vänlige mannen som äger bokhandeln kom ut till uteplatsen i solen utanför butiken, med färgglada små brickor där han balanserade vackra, blommiga kaffekoppar och nybakta kanelbullar i prickiga bullformar.
Ahhh, livet!
Alla dessa rosa körsbärsträd!
Jag vet att det svämmar över med bilder på blommande körsbärsträd just nu, men det är ju så otroligt vackert! Ena bilden är från Bysistorget vid Hornsgatan och den andra från Luma i Hammarby Sjöstad.
