neverkeso

Fingrarna blir jordiga och man längtar mer efter en nagelborste än efter silver och guld.

Buskar har blivit tuktade, potatislandet är fixat, flera rader är satta med en potatis som heter Annika, precis som min syster!

På eftermiddagen fick vi så akut fiskelust, så vi grävde upp lite daggmask och plockade med oss fiskespön och matsäck och drog upp i skogen till skogstjärnen där vi hittade en bra plats med kvällssol och värme. Vi gjorde upp en liten eld och spetsade några maskar på krokarna, och satt och lyssnade på vågskvalp, en västergök och en nitisk hackspett. Flötena guppade lojt på vågorna medan vi grillade korv och plockade upp några kalla öl och satt alldeles knäpptysta och njöt av vågskvalp, hackspettar, fågelsång och humlesurr. Solen sken samtidigt som det föll ett lätt regn. Det kändes magiskt.

Plötsligt fastnade min krok i bottenvegetationen, och jag ryckte några gånger för att få loss den. Det gick inte. Den satt fast. Jag tog i ordentligt med båda händerna, och plötsligt lossnade kroken, och krok med mask och flöte for i en vid båge och fastnade högt upp i en tall strax bakom mig. Där kilade kroken fast ordentligt, och där kommer den att sitta kvar tills tallen faller ihop av ålderssvaghet.

När vi åkte hem från skogen var himlen smyckad av en fantastisk dubbel regnbåge. Regnbågen såg ut att rikta in sig mot vår stuga, och det bådar gott, för där har vi en oskrapad Trisslott liggande.