Nu måste det snart bli vår!
Allt här bara väntar på våren! 
Fem minusgrader ute och ångande varmt i växthuset!
Växthus på infarten till tomten
Vi fick med ett växthus på köpet när vi köpte huset. Det står en bit bakom huset, och det är helt och fint och fungerar bra. Men det är lite problem med vattningen när vi inte är där på ett par veckor ibland. Då har vi snälla grannar som hjälper oss att vattna.
Men det är ett problem till. Det är ett ganska litet växthus. Det blir mest en lite rolig sak att testa hur tomater och chili-plantor ska ta sig i den skyddade och varma miljön, men det är svårt att utnyttja huset till att hjälpa till att bli åtminstone delvis självförsörjande på grönsaker, kryddor, örter och annat ätligt. Vi planterar en hel del i välgödslade sålådor som står på rad på en del av tomten. Det kommer upp en hel del, men vi brottas alltid med problem med frostnätter, skadedjur och annat. Och vi lägger ner väldigt mycket tid och pengar på odlandet. Vi köper väldigt mycket frön, små plantor och annat som hör till. Ibland blir det bra, men ibland blir det inte alls som vi har tänkt oss.
Vi bestämde oss för att skaffa bästa möjliga förutsättningar för att få bra avkastning på det vi planterar och sår, så vi beställde ett tunnelväxthus. Det är gjort av en stark plast, som tål stor belastning, och med en takform som gör att snö snabbt glider ner utan att lägga sig som tung sjok.
Och det har en rejäl storlek! Det är på 24 kvm, 8x3 m, så där ska det gå bra att planera och samköra många olika typer av växter.
Av någon anledning tog det en dag extra att få huset hemlevererat, så min sambo blev tvungen att åka hem och jobba, och jag som hade en extra dag sommarledigt stannade kvar och tog emot leveransen. Vi hade förberett att lastbilen skulle kunna köra in på ängen vid sidan av huset och lasta av alla kollin på en bra plats på baksidan av huset.
Men när lastbilen kom visade det sig att det var en gigantisk modell, som var både för tung och för bred för att kunna åka in på den lilla överfarten till ängen, och den var så hög och bred att den inte kunde backa in på vår uppfart, för då skulle den dra med sig träden som står planterade vid infarten.
Så allt måste lastas av precis vid tomtgränsen, på infarten till tomten. Så där stod jag med en last på ett par hundra kilo, placerad på helt fel ställe. Det var som ett presentbod för tjuvar - bara att plocka för sig - och dessutom kunde det locka till inbrott.
Jag frågade chauffören om han trodde att jag skulle kunna hiva upp lådan på skottkärran och dra den till rätt plats. Han skrattade varmt och sa att den där lådan skulle jag inte orka rubba en millimeter, och skottkärran skulle gå sönder av tyngden.
Bara att öppna lådan och ta allt i småportioner alltså.
Allra först lyfte jag in det stora, platta, och ganska lätta paketet med dörrarna och de utskurna kortsidorna, och ställde det inomhus, i hallen.
Den stora rullen med plast till väggar och tak gick att välta in över skottkärran och sakta och vinglande köra iväg till en bättre förvaringsplats.
Den nya skottkärran fick dessvärre en liten buckla på köpet, men jag intalade mig att det var en skönhetsfläck, som visar att den har blivit använd.
Efter en vinglande och flämt-tung färd gick det att rikta in rullen till en bra plats på baksidan av huset.
Sen bytte jag till den gamla skottkärran, och började ladda för det stora tunga paketet. Det fanns verkligen inte en chans att rubba ens en centimeter på det paketet.
Förts gällde det att ta kort på innehållet för att memorera hur det var packat, så att jag skulle få ihop allt på slutet igen.
Första lasset var några småpaket, som jag trodde skulle vara viktlösa, men jag insåg snabbt att jag behövde skottkärran redan här.
Här ligger starpaketet på plats. Jag planerade att lägga sakerna i en lång rad vartefter jag hämtade dem, så att jag skulle kunna ta samma procedur baklänges när lådan skulle packas igen.
Puh! Och så på´t igen!
Till slut hade alla delarna hamnat där de skulle. Ni kan inte ana hur tunga paketen med byglar var. Jag är ganska stark, men jag tyckte att det var otroligt tungt i alla fall.
Till slut var kartongen tom, så nu var det dags att flytta den.
Nu fick den göra samma åktur som allt det andra.
Här skulle lådan få stå, så att inte gräsmattan skulle bli så ful, och så att ingen fukt ska tränga upp i lådan.
Och nu ska alla grejorna tillbaka ner i lådan, i rätt ordning för att få plats.
Sådär ja!
Alla delar fick plats i lådan igen
Hoptejpad och som ny!
Lite extra regnskydd i dessa monsunregnstider!
Nu står delarna bara och väntar på att monteras. Jag längtar tills allt är på plats. Det kommer att bli så fint!
Tänk att det här snart kommer att vara ett stort, fint växthus!