neverkeso

Jag kände mig lite hängig när jag gick hem från jobbet på förra onsdagen (alltså 1,5 vecka sedan). När jag kom hem tog jag ett bad, kollade tempen och märkte att jag hade hög feber, och sedan sov jag mesta tiden de närmaste två dygnen. Jag var inte det minsta hungrig, utan drack bara te och vatten, massor, innan jag somnade om och sov vidare.

Under helgen Kände jag mig "luddig" i öronen, och jag hade fått en jobbig ögoniflammation, som gjorde att ögonen klibbade ihop varje natt.

På måndagen hade allt i hela huvudet svullnat upp så det kändes som om hela huvudet var proppfullt av fetvadd. Jag hörde  nästan ingenting alls på något av öronen, men jag kunde ana vissa skarpa ljud med vänster öra, under förutsättning att ljudkällan var riktad rakt mot örat. Jag gcik till läkare som ägnade cirka tio sekunder åt mitt ärende, med en snabb blick med ototskop i båda öronen, och så fick jag ett kortisonnässpray utskrivet, och sen var det färdigt.

Jag hämtade sprayen och påbörjade behandlingen. I torsdgas gick jag till jobbet, trots att jag bara hade begränsad hörsel på ena örat, och ingen alls på den andra. Det är lite knepigt att jobba i ett klassrum med de förutsättningarna ska jag ärligt säga.

Jag har fortsatt behandlingen (nässpray + nässpolning två gånger per dag) men jag har ännu inte fått tillbaka hörseln på höger öra.

Plötsligt blir jag otroligt ödmjuk. Jag har alltid haft väldigt god hörsel, och har hört även små svaga ljud i naturen. Jag har kunnat höra från ett annat rum om det börjar koka i en kastrull. Jag har kunnat höra på långt avstånd när tvättmaskinen är färdig. Jag har kunnat uppfatta vad människor säger, även om de har haft svaga röster eller har viskat. Och nu har jag ett alldeles dörr öra, och ett som har mycket begränsad förmåga. 

Har jag haft förstånd att tillräckligt uppskatta att ha alla sinnen fullt fungerande? Nej, jag tror att jag har tagit det för givet att höra bra, ha bra förmåga att uppfatta smaker och dofter, och att kunna se på ett fungerande sätt (med hjälp av glasögon eftersom jag är närsynt, men det är ju inget stort problem).

Nu funderar jag på hur livet skulle förändras om hörseln är borta för gott. Lär man sig ett nytt sätt att ta sig an omgivningen? Kommer andra sinnen att kompensera det som har blivit sämre?

Kommer man att bli ännu mer ödmjuk inför det som fungerar?

Den här låten är väl den bästa tänkbara just nu.