Lite hjälp för att identifiera vårfåglarna

 

Badrumsfix i stugan

Vår varmvattenberedare i stugan sa upp sig med besked för några veckor sedan. Det var bara att beställa en ny, och att boka en rörmokare som skulle komma och plocka bort den gamla och montera dit den nya.
Då passade vi samtidigt på att byta blandare i duschen. (null)
Den gamla var nästan lite charmigt gammaldags, men det var ett elände att få önskad temperatur på vattnet, och vattentrycket var nästan obefintligt. Jag gissar att den har samlat på sig järnmolekyler i mängd i 40 års tid, sedan den hamnade där någon gång på 80-talet, och nu skulle man kunna tömma den på partiklar för att få ihop tillräckligt med järn för att bygga en imponerande bro mellan Sverige och Åland eller så.
(null)
Den nya blandaren blev en slät, glänsande liten manick som gjorde det möjligt att genomföra behagliga duschar och dessutom med tillräckligt tryck för att man skulle kunna skölja bort schampo ur håret.
Ett bra byte, men visst var den gamla ganska gullig?

Som en egen bayeuxtapet

Jag har varit noga med att använda munskydd, hålla avstånd, undvika gallerior, undvika restauranger, krogar och pubar. Jag har promenerat hem 7,5 km varje dag efter jobbet för att slippa trängas med massor av folk på bussen. Jag har följt direktiven med streck och prickar på golven i matbutiker och jag har tvättat och spritat mina händrr till förbannelse.
Men så hoppade de små illasinnade virusen på mig ändå, med största sannolikhet på jobbet. Jag är nästan säker på varifrån jag fick min smitta, men det behöver man inte skriva ut här.
Hur som helst, den lömska coronan invaderade min kropp. De första dygnen var jag totalsänkt, och bara sov utan att bli vare sig hungrig eller törstig. Sen var det ett par dagar när jag var lite mer vaken, men ändå låg till sängs mesta tiden. Eftersom jag var för trött för att läsa, eller lyssna på musik, ägnade jag mycket tid åt att stirra in i djurtapeten, som föregående hyresgäst satte upp. Ni kan tänka er att man tittar på mönstret om och om igen, för att se när det börjar upprepa sig, så att det blir en giraff igen. Eller elefant. Eller häst. Eller ekorre. Eller hund. Ja, ni förstår att det där kan sysselsätta en dimmig och febrig hjärna ett bra tag.
(null)
Nu blir det svårt att tänka sig att tapetsera över den här. Finns det fler tapeter med samma underhållningsvärde?

Hål i berget

Jag har begränsat mitt bussåkande till morgonresor de senaste veckorna, för då är det lite glesare i passagerarleden. Och sen har jag promenerat hem, och har njutit av en drygt timslång daglig promenad. 
För några dagar sedan lade jag plötsligt märke till en mur mitt i ett berg. Trots att jag har passerat där varje dag har jag inte tänkt på den. 
Nu blev jag nyfiken. Varför var det ett hål rakt in i berget? Och varför var det fullständigt igenmurat? Är det ett stort utrymme där inne? Är det förvaringsplats för något hemligt? Något farligt?
Är det ett skyddsrum? Är det tänkt att öppnas vid något tillfälle? Finns det ett hål uppifrån också? Är hålet ett misstag, som har lappats ihop för att inte väcka så mycket uppmärksamhet? 
Så många frågor, och inga svar. (null)


Vi håller distans

Vi lever i en märklig tid just nu. Vi lärare på skolan sitter ganska trångt i våra arbetsrum, men när vi ska ha våra möten och konferenser får vi antingen sprida ut oss i olika rum, eller försöka hinna hem och knäppa igång datorn, för våra möten ska ske digitalt. Våra utvecklingssamtal den här terminen kommer att ske digitalt, i form av Teams-möten med föräldrarna.
Förutom våra konferenser har vi undervisning som vanligt, i normaltrånga klssrum med närmare 30 elever. Under våren och hösten var frånvaron hög bland personalen, eftersom det fanns krav på att vi skulle stanna hemma även vid milda sjukdomstecken, som lätt förkylningskänsla, halsont eller allmän sjukdomskänsla. Om det var några andra i hushållet som var sjuka var man tvungen att stanna hemma. 
Under vissa perioder var frånvaron extremt hög, både bland personal och elever. Då kändes det extremt obehagligt, för man visste inte om det var på väg att bli värre och värre hela tiden.
Just nu är det inte så väldigt hög frånvaro, men vi uppmanas att jobba hemifrån när det är möjligt, och vi som åker med kommunala färdmedel får gratis munskydd av kommunen.
Det står flaskor med handsprit på alla strategiska platser, och vi får inte vara fler än åtta personer i vårt stora personalrum, där vi i vanliga fall kan samlas nästan 100 personer när det är fikadags.
Vi ombeds att inte sitta där och fika alls, utan bara komma och hämta fika och sedan sätta oss vid våra skrivbord. Och när vi ska hämta fika ska man gå längs en upptejpad bana på golvet som ska säkerställa att vi håller avstånd.
När vi har fikat klart ska vi gå in och ha våra lektioner bland 30 små juveler i alldeles för trånga salar.
All idrottsundervisning är pandemianpassad sedan i våras. Det innebär att de har utomhusaktiviteter mesta tiden, men den senaste tiden har de kunnat organisera lite racketsport på ett genomtänkt sätt i en jättestor idrottshall.
Och apropå idrott så har min äldsta bror hittat lösningen på hur hockeyspelare ska kunna hålla tillräcklig distans när de spelar. Se bilden här ovan.

Vatten, vatten, vatten

Varje dag den senaste tiden har himlen levererat en lagom mängd regn eller snö. Ibland blir det mer än lagom, som när regnet har vräkt ner varje dag i ett par veckor. Marken blir alldeles vattenmättad. Överallt dyker det upp små vattendrag, som oftast ligger alldeles torrlagda, men som nu porlar muntert när man går förbi. Det dyker upp små bäckar där man minst av allt har väntat sig det. Små bäckar svämmar över och forsar fram. Åarna blir större och större, och alla diken är vattenfyllda.
Nere vid badplatsen vid Fryken är vattenståndet rekordhögt, och den gamla båtbryggan ligger delvis under ytan. Vattenståndet är nästan en meter högre än normalt. På nyheterna har de haft inslag om att vattennivåerna vid Arvika är så höga att det riskerar att skada byggnader och vägar om det blir översvämningar, så nu har de beslutat att aktivera översvämningsskyddet. Jag trodde att det bara var att öppna dammluckor och starta pumpar så skulle allt lösa sig snabbt. Men det kan tydligen få andra konsekvenser i andra delar av vattensystemet:
Vi får en del frågor kring slussöppning i Säffle. Att öppna slussen i Säffle är ett av de möjligheter som kan övervägas i arbetet med att motverka höga flöden i Byälven och Glafsfjorden. För att öppna slussen i detta sammanhang krävs ett beslut från räddningschefen till Sjöfartsverket, som äger och ansvarar för slussen. Att öppna slussen kan ge minskade vattennivåer uppströms i Glafsfjorden och Harefjorden. Men denna effekt är beräknad utifrån att vattennivåerna fortsätter att stiga. Idag visar prognoserna att vattennivåerna snart, 4 – 6 januari, når sin kulmen . En öppning nu bedöms alltså ge en mycket liten effekt eller ingen effekt alls. Samtidigt vet vi att en öppning av slussen riskerar medföra så stora skador att de inte blir rimliga att åtgärda.
Jag är ändå fascinerad av hur lite vi rår på naturens egna krafter.
 

Lite energipåfyllning nu när det är så mörkt

De senaste veckorna har varit alldeles sanslösa. Jag har gått iväg vid sjutiden på morgnarna och har jobbat med lektioner, samtal, extrapass, tröstande av barn, föräldrakontakter och många blixtutryckningar av olika slag. När eleverna har gått hem har vi haft konferenser. När konferenserna har avslutats har jag släpat hem tunga väskor med buntar med dokumentation, sammanställningar av resultat på muntliga nationella prov, och rättningsarbete. Jag har kommit hem vid fem- halv sex på dagarna. sen har jag suttit i flera timmar hemma och rättat, dokumenterat och jobbat med planering av olika slag.
När det är en så intensiv arbetsperiod känns det skönt att pyssla med något annat. Jag passade på att fixa till en otroligt god röra med lime och massor av kryddor, som jag fick smaka i somras. Det utförliga receptet till Hot lime pickle hittar du här.
Här kommer i alla fall en liten bildkavalkad som kanske kan locka någon att göra egen Hot lime pickle.
 
 Det var extrapris på lime i kvartersbutiken, så det kostade 10 kr för 10 stycken. Då gällde det ju att passa på!
 Limen jag smakade i somras var skuren i smala klyftor, men vi resonerade oss fram till att det antagligen skulle kunna funka bra att skära dem i mindre bitar.
 Här är allt färdigskuret. Jag tycker alltid att det vattnas i munnen när man ser bilder på lime eller citron.
 I receptet ingår även finskuren, färsk ingefära.
 Det är många ingredienser i den här smarriga röran. Det är en hel del prylar som man kanske inte alltid har hemma i skåpet. Ni hittar listan på ingredienser i originalreceptet
Det gäller att krossa den torkade chilin i lagom stora bitar.
När man häller ner den färdiga röran i en ordentligt rengjord burk, så att den kan stå och fermentera ett par veckor till, ljust, i rumstemperatur, är det bra att trycka ihop alla ingredienser ordentligt med hjälp av en plastpåse fylld med vatten, som fyller ut tomrummet mellan röran och locket på burken. Man får anpassa mängden vatten i påsen, och därefter knyta ihop så att det blir tätt, och därefter stänger man locket.
 Nu ska det stå ett par veckor innan det är dags att smaka.

🎶🎵Last Christmas🎶🎵På ett påslakan!

(null)
 
Jag bytte precis påslakan, till en nyinköpt i flanell. Lakan av flanell är så obeskrivligt sköna. Det är varmt och mjukt och slätt.
Mönstret på det nya lakanet gav mig omedelbart associationer till en gammal musikvideo. Efter lite funderande kom jag på vad det var! Påminner inte lakanet och videon om varandra?
 

Kristian Tyrann

De ohyggliga händelserna vid Stockholms blodbad har vi alla hört talas om. Här är ett nytt avsnitt av P3 historia, som handlar om Kristian Tyrann. Mycket intressant! Jag rekommenderar er att lyssna.
https://link.tospotify.com/UjQTnW3Zobb

Ödesmättat

Idag är det fredag den trettonde, året är 2020, det är en jämngrån novemberdag med iskallt regn, de sista kryddväxterna på balkongen har tappat stinget och jag är hemma från jobbet för jag känner mig risig.
Det behövs inte mycket för att toppa den här dagen!

Rabarber

Ända sedan jag var barn har jag tyckt att det är då roligt att pyssla med växter. I somras var vi och fikade på församlingshemmet i Gräsmark, och där hade de en fantastiskt stor rabarberplanta som hade massor av blommor. Nästa gång vi var där hade blommorna blommat över så det var fullt av fröställningar i plantan. Jag tog en näve frön som fick torka några veckor, och sedan satte jag dem i en kruka.
Efter ett par veckor var krukan full av små rabarberskott. De flesta av dem har jag planerat ut i ett extremt övergödslat trädgårdsland (lövkompost, bokashi, maskkompost och hästbajs är nedgrävt och nedvänt i jorden - rena dynamiten) men fyra små plantor fick stå kvar i krukan för att övervintra inomhus som en plantbackup.
Två av de små minirabarberna har vissnat, men nu har jag ett projekt att se hur det går att få fram egna rabarberstånd från stulna fröer, när de har övervintrat i en kruka på en fönsterbräda i Stockholm, med extra växtbelysning många timmar per dag. Det är lite fånigt, men himla kul att laborera med växter. (null)


Höstkänning

Det känns verkligen att det är höst när man plockar in alla dyrgripar från naturen i burkar och askar, och det är både fint att titta på och härligt att veta att det kommer att bli många goda måltider.
 
En del saker man fixar inför vintern är att samla in frön och sitta och pilla med dem inför nästa års skörd. Det var nästan lite meditativt att sitta och sprätta upp frökapslarna på svartsenapen och pilla ut fröna. Och sen hällde vi ut fröna i en av de nygrävda, nygödslade och fixade odlingslådorna. Där har massor av goda kryddväxter vuxit hela sommaren, och nästa år kommer det att bli minst lika mycket.
Och nu har det blivit för kallt för pelargonerna och rosmarinen, så alla krukor står på sval och ljus vinterförvaring. Blommorna blir fler och större för varje år.
 

En stund av stillhet och vördnad

(null)
Kristinehamns kyrka. Träden sprakade av färg, och de gula löven på marken såg ut som guld.
(null)

(null)
Jag kunde inte låta bli att tänka på "Goodbye Yellow Brick Road"


Allhelgonahelgen

(null)
Det har blivit en liten tradition att besöka minneslunden vid Sunne kyrka varje Allhelgonahelg, tända ljus och stå tyst en stund och tänka på nära och kära som har lämnat oss. Det är fantastiskt vackert i minneslunden, som en luftig och ljus park, med små kullar och björkar. En fin plats.
(null)
Och när mörkret föll tände vi ljus ute i den becksvarta trädgården. Under eftermiddagen tätnade molnen på himlen, så när kvällen kom och mörkret föll var allt riktigt kolsvart. Varken måne eller stjärnor syntes på himlen. Det enda ljus som syntes var de två lyktorna ute på gräsmattan.

Hur gick det med äpplena?

Årets äppelskörd såg ut att slå alla rekord. Äppelträden dignade av frukt, så pass att vi oroade oss för om grenarna skulle knäckas när äpplena blev allt större. Vi gallrade bort en del kart som såg lite fula ut, för att ge träden kraft att producera stora, fina frukter. 
När vi återkom till stugan efter ett par veckors arbete i storstaden plockade vi återigen bort alla fula frukter från trädet, satte upp stöttor till extra äppelrika grenar, satte uvbulvaner högt upp i trädet, satte upp en rovfågeldrake som svävade på en hög, utdragbar mast, mitt emellan träden, samt satte upp en uggla som satt och nickade på huvudet. Och för att hejda även älgen från att knycka våra äpplen plockade vi fram alla trädgårdsmöbler och ställde dem tätt intill varandra i en ring runt det största och äppelrikaste trädet.
Nu hade vi verkligen gjort allt som var möjligt för att skydda äpplena.
 
Och hur gick det då?
 
Jo, när vi kom upp efter ytterligare ett par veckor mötte vi fullständigt kala äppelträd. Älgen hade varit fräck och hungrig och hade mumsat i sig precis vartenda äpple upp till ca två meters höjd, och äpplena som befann sig högre upp hade blivit kalasmat till koltrastarna, så vi hade inte ett enda äpple kvar!
Det blir inte mycket cider  eller äppelmos på noll äpplen.
 

Om

Min profilbild

Fia

RSS 2.0