neverkeso

Den här bryggan såg ut som om den ville slå sig fri och gå sin egen väg!

Oj, det var svårt! Det styr ju det mesta! Det styr hur möten med andra människor ska gå till, hur umgänge ska gå till, hur man ska bete sig på allmänna platser, på privata fester, på jobbintervjuer, på tunnelbanan, hur dags man kan ringa till folk, hur relationer kan få utvecklas och hur man kan och bör tilltala varandra. Min uppfostran har gjort att jag är tämligen präktig och skötsam.

Jag är ju ingen förespråkare av anarki, så jag tycker att lagar är viktiga. Men det förutsätter att det råder demokrati och att lagarna är fattade under demokratiska former. Lagar i diktaturstater eller i kvinnoförnedrande eller segregerande syfte går bort direkt. Men om vi går till lagar i ett fungerande samhälle, så kan det finnas tillfällen då lagar måste brytas då det finns fara för människors liv. Då kan det vara försvarbart att göra något som bryter mot lagen (tex person utan körkort kör ett fordon för att rädda människors liv), men i en fungerande rättsstat ska handlingen kunna prövas efteråt, och det ska gå att bli friad från straff om situationen krävde att man bröt mot lagen.

När regler är upprättade av några få priviligierade, och syftet är att styra och kontrollera andra människor, finns många anledningar att bryta mot regler. Likaså när en situation uppstår som kräver omdöme och kloka beslut snarare än fastställda regler.

Jag har haft turen att alltid ha en god hälsa. Jag har sluppit krämpor i kroppen och har i stort sett aldrig behövt medicinera, bara penicillin vid några tillfällen då jag har haft halsfluss eller öroninflammation, och lite Alvedon eller Ipren när jag har haft ont i huvudet. Jag har alltid haft ett extremt högt blodvärde och ett extremt lågt blodtryck, så pass att jag ibland har fått frågan om jag känner mig svimfärdig, men det har aldrig varit något problem. Det har känts som en självklarhet att lämna blod regelbundet, för om jag har haft turen att ha en god hälsa kanske jag har kunnat hjälpa någon annan på det viset. Jag har alltid varit tacksam och har inte tagit något för givet. Idag när de kollade mitt blodtryck när jag lämnade blod såg de plötsligt bekymrade ut. Jag trodde att de som vanligt skulle påpeka det extremt låga blodtrycket, men så var det inte. Jag hade för första gången i mitt liv högt blodtryck. Övertrycket var inte så alarmerande högt, men undertrycket var så pass högt att det närmade sig risknivåer. De tittade igenom min historik och såg att det vid varje besök under en lång rad med år har varit väldigt lågt, och nu såg det inte alls bra ut. De uppmanade mig att gå till en vårdcentral och kolla blodtryck och hjärta, och jag började fundera över om det fanns ett samband mellan detta och en återkommande huvudvärk som jag har kämpat med i ett par veckor. Är det inte galet om stressiga arbeten gör att vi riskerar vår hälsa?

Oj, vad knepigt! Ord kan vara skarpa vapen och ska användas med omdöme. Ord kan såra, skada och sänka människor. Men ord kan även hela och trösta, och få människor att växa. Ord kan skänka den största lycka. Ord kan avgöra människors liv. Ett ord i rätt tid kan göra skillnad. Ord kan avgöra politiska beslut och historiska skeenden. Ord kan vara som poesi. Ord kan förtrolla. Ord kan sitta kvar i själen som en färgsprakande, förtrollad fjäril. Ord kan göra världen vacker. Ord kan underhålla. Ord kan förtydliga och förklara. Utan ord skulle världen vara en annan plats. Det blev inte precis tio ord. Men det gör inget!

Ord som känns främmande för mig antagligen - Elakhet - Nonchalans - Egoism - Girighet - Främlingsfientlighet - Våld - Tortyr - Övergrepp - Diktatur - Opålitlighet

- Kvinna - Bokmal - Känslosam - Engagerad - Sårbar - Stark - Svag - Modig - Rädd - Vetgirig

Jag har rensat i mitt kök och har bestämt mig för att skänka bort det här. Jag har köpt det på Erikshjälpen, och nu tänker jag lämna in det till retrobutiken på min gata. Ska även gå igenom skor och kläder och rensa lite.

Då blir det tre nya rubriker i morgon!

Jag har köpt blommor och presenter som kärleksgåvor, som skulle glädja och överraska, men som jag nämnde tidigare är jag i en bitter fas idag så jag kan inte riktigt tänka på de handlingarna med genuin glädje. Men jag minns med glädje när vi var några vänner som hjälptes åt att ordna en romantisk överraskningsmiddag för en arbetskamrat med partner, just när de behövde det som mest. Glädjen det väckte var alldeles fantastisk, och vi som hade fixat det hela var minst lika glada som kärleksparet.

Det är nog "kan du tänka dig att vara gudmor till vår dotter?". Finns det en större ära? Tänk att bli anförtrodd delaktighet i någon annans barn, att få ett livslångt band till det lilla barnet, att känna att det lilla barnet blir väldigt viktigt!

Just nu är jag i en lite bitter fas och har svårt att plocka fram kärleksminnen. Men om jag backar långt bak i tiden minns jag något riktigt gulligt. När jag var liten bodde vi på en gård i Småland på somrarna och i Stockholm på vintrarna. På gården i Småland bodde våra sysslingar, och jag praktiskt taget avgudade min syssling Leif. Han var sex år äldre än jag och visade mig fina saker i naturen och roliga saker på gården. En rolig syssla vi hade var att försöka fånga fjärilar försiktigt i våra kupade händer, och så sprang vi bort till utedasset, där det satt en gammal plansch som visade bilder och namn på de vanligaste svenska fjärilarna. Det var ett spännande äventyr och ett gulligt minne för livet.

Jag har fått tag i ett häfte med listor med olika rubriker att skriva om, så jag ska använda de rubrikerna ett tag.

Måste väl erkänna att karaktären har sina brister. Jag kom hem fast beslutsam att rätta en bunt matteprov, men så räckte det med att det låg en Ikea live- tidning i brevlådan, så blev det soffhäng med Ikeaidéer i stället.

När jag flyttade passade jag på att kasta mina gamla löpardojor, som hade tagit rejält stryk och förlorat både stadga och form av ett antal löparpass i lera och slask. Och när jag flyttade var det mitt i vintern, så jag köpte inga nya, kunde bejaka min lata sida och intala mig att det ändå var för dåligt väder för att springa. Och sen var det jul, nyår, snö, skolstart och en massa annat som gav mig ursäkter. Därefter har jag dragits med en långdragen och envis förkylning, så det har inte känts speciellt kul att ge sig ut och springa. Sen åkte jag iväg på en liten resa och fick en ny ursäkt. Men nu är det slut på ursäkter så nu har jag fixat ett par nya skor. Fast de är ju så snygga att jag knappt vill riskera att de blir slitna, dammiga eller leriga....