Dragshow

Tja, vad ska man säga? Det var mitt premiärbesök på en live-dragshow, och det kändes lite märkligt att stå och vänta på att få komma in i lokalen (där det fanns platser för ca 30-40 personer) och plötsligt passerade en slank, tvåmeters man i vinröd sammetskorsett, långt böljande hår, skyhöga, sylvassa klackar  och en mycket kraftig makeup. Han log vackert med sina blodröda läppar och fladdade lite flirtigt med de långa ögonfransarna och halvviskade (med basröst) att han var tvungen att rusa in på toa.
När showen började var jag till att börja med mest fascinerad av att de fyra artisterna på scen lyckades röra sig och gestikulera på ett så utpräglat kvinnligt sätt, samtidigt som de var "stora starka karlar". De första numren blev jag lite stressad över att en av männen/damerna missade att synkronisera sina munrörelser med musiken då han mimade, men efter ett tag glömde jag att tänka på det, för det blev så galet roligt.
De var fräcka och roliga, och det var många sexanspelningar och en hel del skämt under bältet. Ju fler låtar de levererade, desto roligare och fräcka blev de. 

De hade en tjej på Odenteatern som hade det riktigt körigt, för hon började med att sälja biljetter, kontrollera biljetter, och sedan  rusade hon till dörren till salongen och släppte in publiken och hälsade alla välkomna. Sen visade det sig att hon även var ljud- och ljustekniker under föreställningen, och under pausen var hon ansvarig för baren!  Vi satt och funderade över om det var hennes jobb att städa lokalen när det var dags att släcka och gå hem.

Även det här var sista föreställningen, så det verkar som om det är dags för en massa nya shower och  andra föreställningar snart.

Bounce

Vilken fantastisk show Bounce bjöd på!
Helt otroligt! Publiken var förvarnad om att man skulle stå hela föreställningen, i en slags industriliknande lokal, och man skulle inte lägga väskor eller kläder på golvet/marken. Och sen satte föreställningen igång! Det var total kroppskontroll och perfekt tajming med olika tekniska lösningar. Hela showen startade med att lokalen mörklades och man fick höra tung, dunkande musik. Plötsligt slogs några stora dörrar upp, ljuset flödade in och en gigantisk spindel började vandra in över publiken. Och med gigantisk menar jag verkligen gigantisk, för den var i princip stor som en rejäl bil, med långa, ludna ben som vandrade framåt. När den hade passerat över (på) publiken försvann den in någonstans motsatta änden av rummet.
Därefter blev det mörkt igen och sen hände det saker hela tiden, på olika ställen i lokalen. Det var dans på små utstickande hyllor på väggarna, det var även dans på själva väggarna, lodrät dans alltså. Sedan dök det upp nya scener på olika nivåer och på olika platser i rummet och publiken fick flytta runt efter givna order.  Ett dansnummer utfördes på en genomskinlig scen i taket ovanför publiken, en annan dans utfördes i en genomskinlig låda.  Scener flyttades runt och ändrade höjd för de olika numren, och vid några tillfällen var dansarna utspridda i rummet och utförde danser mitt bland publiken, så att det skapades ett antal upplysta cirklar med solonummer. Vid ett tillfälle tvingades publiken att backa till en annan del av lokalen med hjälp av några hårda vakter med skällande schäferhundar , stående på en scen som långsamt rörde sig framåt mot publiken.
Det var en intensiv , spännande, humoristisk och tänkvärd dansföreställning som inte liknade något annat, med nyskapande och imponerande koreografi och dramatik. Dansarna i Bounce behärskade många olika danstekniker, så det var stor variation hela tiden. Dessutom var de grymt duktiga på akrobatik och gjorde halsbrytande volter som såg fullkomligt livsfarliga ut.
 Det här var sista helgen det gick att se den här föreställningen, men om den återkommer kan jag varmt rekommendera er att gå och se den.  

Hektiskt nöjesliv

Igår var jag och tittade på en jätterolig elevshow och i morgon ska jag först gå och titta på "Caution!" med Bounce på eftermiddagen, och senare på kvällen ska jag gå och titta på dragshow på Odenteatern. Det är ingen ände på nöjeslivet nuförtiden.


Fototriss: spetsigt

Den här veckan ska man visa bilder på något som är spetsigt, och här har jag några bilder på temat:








Vill du se fler bilder på temat tittar du
här 

Aktiv dotter

Dotter Yv är så otroligt aktiv idag. Hon njuter av maten och är ett socialt geni, där hon samtalar länge och underhållande. Hon läser roliga böcker och väljer ut speciella avsnitt som hon läser högt med ett stort skratt. Hon passar på att vika sina kläder snyggt innan de läggs in i klädskåpet, och hon erbjuder sig att fixa i köket. Skulle vi be henne skulle hon utan problem städa och sortera i källaren.
Varför? Jo, hon borde sitta och plugga inför ett stort avslutande prov om islam i morgon.

Och själv funderar jag på om jag ska tjata på henne att plugga eller om jag ska utnyttja hennes tjänstvillighet...


Black Horse And The Cherry Tree

För några dagar sedan var jag på en elevavslutning, där en tjej framförde en så läcker låt. Det var mest akustiskt med ljudeffekter i form av fotstamp och två tjejer som körade. Nu har jag hittat originalet, med KT Tunstall. I den här versionen börjar hon med att spela in små snuttar med ljudeffekter, som hon sedan kör på repeat så att hon använder det kompet i hela låten. En lite udda låt och personligt framförande.

21 maj

Visste ni att den
21 maj 1840 förklarades Nya Zeeland som brittisk koloni
21 maj 1927 landade Charles Lindberg i Paris efter att ha utfört den första soloflygningen över Atlanten, i flygplanet "Spirit of St Louis". Sträckan New York-Paris tog 33,5 timmar.
21 maj 1954 beslutade riksdagen att ta bort motboken.
21 maj 2006 vann Tre Kronor VM-guld och blev det första ishockeylandslaget som vann VM-guld och OS-guld samma år.

Strålande



Jag kan aldrig se mig mätt på havet

Alexander Rybak - sjunger Mraz "I´m Yours"


Ur led är tiden

Det verkar som om blogg.se har hoppat tillbaka till april på många bloggar ikväll. Vad händer?

En sista dans

Lyssna på den här finstämda Magnus Uggla-låten. Han har verkligen bredd i sitt musikskrivande - allt från fräcka, samhällskritiska, satiriska låtar till de mest romantiska och softa kärleksballader. Och jag brukar gilla det mesta han skriver!


Boktips inför helgen

Elizabeth Georges bok Innan Döden kom är både spännande och gripande. Det är en välskriven thriller med socialrealistiska inslag. Kriminalkommissarie Thomas Lynleys hustru blir brutalt mördad och det visar sig att det var en tolvårig pojke som avlossade skottet. Hur kan det komma sig att ett barn blir mördare? 
Samtidigt som det är en kriminalroman får man följa den gripande berättelsen om tre övergivna syskon, där tolvårige Joel sluter en pakt med djävulen och det oundvikligt går mot en katastrof.
Mycket läsvärd!


Mitt liv som fotomodell

Ni kanske minns att jag blev fotograferad i ett officiellt sammanhang tidigare i år. Jag tror att det var startskottet för min karriär som fotomodell. Just nu figurerar jag i stort format i ett skyltfönster. Jo, det är sant! Och det kommer nog att leda till nya modelluppdrag, speciellt eftersom det handlade om nakenposering.

Det är den här bilden det handlar om:

Foto: Kesopappa, och ja, det är ganska länge sen kortet togs


Bilden används i det här sammanhanget:



Vem vet vad det här kan leda till? Paris, Milano, New York...


Strövtåg i Kalmar

Jag tillbringar ett par dagar i Kalmar, och idag bestämde jag mig för att strosa runt med kameran för att se vad staden kan erbjuda. Det första jag mötte var en man i bastkjol, och strax därefter mötte jag en kvinna med knall-lila hår. Mina förväntningar steg, för jag förstod att det här var en spännande stad. Det är väldigt vackert här, och så här såg det ut i Kalmar den 14 maj:


   



   


En liten visa om huruledes livet är kort

 

Flickan sa sisåhär:
Det är vår kom håll mig kär
Vårens tid är så kort
Snart den rinner bort
Kärlek kom, o, kom
Ljuv som vårens blom
Lika skön och lika kort
Svinner lika fort

Flicka sa sisåhär:
Kom, o, kom och håll mig kär
Ty min tid är så kort
Snart ska jag vissna bort
Nu står jag i blom
Kärlek kom, o, kom
Blommningstiden går så fort
Livet är så kort

Flickan sa: Kommer höst
Finns för mig ej kärlekströst
Som en dröm svinner bort
Så är livet kort
Men i jordens famn
Där jag når min hamn
Ska jag ännu sakna den
Ljuva kärleken

Sucka då i min grav
Ge mig en att hålla av
Inget mer ber jag om
Kärlek kom, o, kom!

Text o musik: Astrid Lindgren o George Riedel

Fototriss: fåglar

Trots allt som hände under gårdagens övning med sjöräddningssällskapet  hann jag plåta några fåglar. Det var otroligt svårt att ta bilder under färd, för vi åkte mesta tiden i ganska hög fart, men här kommer några av bilderna jag lyckades få till:









Om du vill titta på fler bilder på fåglar, eller om du själv vill delta i fototrissen kan du titta
här

Riktigt sjöräddardrama!

Som ni såg i förra inlägget skulle jag ju vara figurant för sjöräddningen på deras övning igår. Upplägget var så här: Vi åkte ut med fyra personer plus en docka, en åra och en stor fender (="puttifrånpåse"). Föremålen placerades ut på strategiska platser för att simulera en båtförlisning. Dockan kastades i med ankare vid ett grund, för det skulle föreställa en drunknad människa.Två unga killar placerades på ett skär, iklädda överlevnadsdräkter. När de fick en signal från övningsledaren skulle de gå ner i vattnet och agera PIW (person in water), och förhoppningsvis bli räddade av övningspatrullen. En man, som för dagen skulle föreställa min make, och jag fortsatte en bit till en annan ö. Där fick jag ligga på stranden med brutet ben, och min stackars man fick ligga och flyta i vattnet, helt medvetslös, och vår båt stod på grund i viken.
Övningspatrullen fick några direktiv från en fingerad larmcentral, och med jämna mellanrum fick de ytterligare information, vartefter "larmcentralen" fick nya uppgifter.
Patrullen hittade killarna i vattnet, och de hittade så småningom även min medvetslöse man, men de missade mig, trots att de passerade stranden där jag låg tre gånger (alltså jag låg still där hela tiden, men de passerade stranden tre gånger). När övningen hade pågått i närmare tre timmar blåstes det av, och precis när det var avblåst hittades jag av en svettig, orangeklädd man, som hade genomsökt tre öar och simmat runt i ett par vikar, iklädd en tät ,orange räddningsdräkt.
Jag berättade bara att jag hade brutet ben, och sjukvårdarna pratade ihop sig om hur de skulle ha hanterat det, men jag slapp att få benet fixerat och bli omkringburen på en bår på de slippriga klipporna.
På återresan plockade vi upp de olika föremålen och den drunknade personen.

Väl hemma i hamn igen skulle båtarna bunkras och städas innan vi lämnade stationen. Ett par ungdomar åkte över till sjömacken för att tanka den ena båten. Tjejen som tankade hade missat att öppna ventilen helt, så när det var fullt med diesel i tanken fungerade inte överfyllningsskyddet, utan det sprutade diesel över hela henne. Hon fick diesel både i ögon och mun, och på en sekund hoppade hon i vattnet för att skölja av sig.
Alla runt omkring trodde att hon hade tagit eld, och en kille hoppade i sjön för att hjälpa henne, och två andra fick upp henne på bryggan igen. Där låg hon med fruktansvärda smärtor i ögonen, och vi fick snabbt plocka fram allt ögonskölj vi kunde hitta och spolade hennes ögon samtidigt som vi larmade ambulans.  Samtidigt agerade några av brandmännen som vi hade med oss, så de fick ut länsar som skulle begränsa dieseln från att sprida sig i vattnet., och så larmade de brandkåren för att ta hand om dieselläckan.
Kan ni se scenen framför er: på bryggan låg en tjej och vrålade av smärta där fyra personer försökte få henne att öppna ögonen, samt försökte få henne varm med hjälp av filtar, samtidigt som brandkåren övervakade det som hände på bensinbryggan. Nyfikna människor började samlas på kajen, men de flesta trodde att det var en övning, och de var imponerade av att brandkåren var på plats och att även ambulansen dök upp på övningen.

När ambulanspersonalen hade plockat in tjejen i ambulansen, och undersökt henne ca 30-40 minuter bedömde de att hon kunde åka hem och ta det lugnt.
Brandmännen kunde konstatera att det inte fanns mer att göra så de kunde också åka därifrån. Då tror man att allt är lugnt, va? Inte då! Eftersom det hade hamnat diesel i vattnet och man kunde bedöma att det rörde sig om flera liter, kunde det klassas som miljöbrott, och det måste utredas av kustbevakningen. Kustbevakningen blev automatiskt inkopplade eftersom det gick larm om händelsen. Alltså fick vi sitta och vänta på några från kustbevakningen som skulle förhöra min man, som var skeppare, och alltså hade det övergripande ansvaret för dagen. De två kustbevakarna kom och ställde en massa frågor till min man, och så tog de vattenprover, och dokumenterade hur utsläppet hade hanterats. Dessutom tog de kort på ventilen för att dokumentera vad som hade hänt.

Tjejen hade åkt hem och tvättat håret tre gånger med Yes, men det luktade fortfarande diesel om hennes hår.

Det var mycket att utvärdera efteråt, och alla var totalt utpumpade. Vi hade räknat med att vara hemma vid tretiden på eftermiddagen, men istället släpade vi oss hemåt vid niotiden på kvällen.


Dagens uppgift: brutet ben

Idag har jag lovat att vara figurant när sjöräddarna har en övning. Jag ska ligga ute på ett skär och låtsas ha brutit benet.  Förra gången jag var figurant fick jag spela medvetslös och vinschades upp i en helikopter, men idag räknar jag med att vara vid medvetande. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska vara hysterisk, rädd eller tystlåten i dagens drama.

Urban Ballet

Igår skulle jag skjutsa dottern till Dansens Hus, där hon skulle titta på en föreställning tillsammans med sina klasskamrater. När jag släppte av henne på gatan utanför visade det sig att det fanns biljetter över, eftersom inte alla elever hade dykt upp, så jag fick hastigt och lustigt gå med på föreställningen.
Det var ett fransk danskompani - Cie Revolution - som framförde sin show Urban Ballet. Det var en spännande föreställning med otroligt skickliga dansare. De har lyckats mixa ihop klassisk balett, modern nutida dans och hip hop, och skapat en föreställning som är suggestiv och dramatisk. De har ingen rekvisita, utan det är bara deras kroppar som förmedlar budskapet. Det finns inga likheter med vanlig showdans, så det är en väldigt annorunda upplevelse.
Det jag tyckte bäst om var dansen de gjorde till Ravels Bolero. Den inledande dansen var med en ensam dansare som stod på scenen iklädd ett orange höftskynke, och dansade en blandning av balett och modern dans, med många rörelser hämtade från hip hopen. Den var vacker och man var djupt imponerad över den totala kroppskontrollen, men dansen kändes lite för lång. Det som genomsyrade hela föreställningen var total perfektionsm. Det var perfekt synkroniserat och de hade fullständig kontroll på sina kroppar även i de mest halsbrytande rörelser.


Det regnar, regnar...

Jag har smugit upp före alla andra. Det är tyst i huset, och jag hör hur regnet smattrar mot rutorna. Balkongdörren står lite på glänt och luften som rinner in är frisk och alldeles nytvättad. En bit bort på kullerstenarna kommer ett färgglatt paraply  svajande, och därunder promenerar en yrvaken hundägare med sin morgonpigga hund. Oxlarna på torget, som alldeles nyss var kala med små gröna löften om löv, har plötsligt exploderat i en grön kaskad.  Om jag lyssnar noga hör jag hur regnet slår i backen och med ett litet surplande läte rinner ner i dagvattenbrunnarna.
Det är ett uppfriskande vårregn och jag njuter för fullt!

Vilken nöt!

Idag hade jag en lunchdejt med maken. Det var lite stressigt, för jag satt på ett möte hela förmiddagen, och skulle på en information om ett nytt administrativt system efter lunch. För att spara tid ringde maken upp mig och beställde maten medan jag var på väg till restaurangen, och när han frågade om jag ville ha "Flygande Jakob" tyckte jag att det lät som ett lysande förslag.
Maten var supergod, och när jag tog mina första tuggor satt jag och funderade på varför jag inte hade ätit "Jakob" på så många år, fast det var så gott.  När jag tog ytterligare en tugga och började undra vad det var som var så knastrigt kom jag på orsaken. Jag upptäckte att jag satt och tuggade på en jordnöt, och jag tål inte nötter...


Som tur var slapp jag en kraftig reaktion. Det enda som hände var att det kliade lite på tungan. Men hur kunde jag vara så klantig?

Cirkus

Idag när jag åkte hem från jobbet såg jag stora affischer som förkunnade att vi får besök av en cirkus nästa vecka, och då fick jag plötsligt dåligt samvete. Jag har nästan aldrig gått på cirkus med mina barn, för jag tycker inte att det är roligt eftersom clownerna är så obehagliga.


Undrar om mina barn har gått miste om en viktig kulturupplevelse? Undrar om min aversion mot clowner har överförts på döttrarna?

Jag får trösta mig med att jag har släpat runt dem på otaliga muséer, utställningar , shower och musikaler istället. Fast det är väl inte riktigt samma sak, förstås.

Ny bok

Idag har jag fått hem en ny bok från pocketklubben. Den verkar lovande om man får tro recensionerna och baksidestexten. Författaren heter Simon Kudrischoff och boktiteln är Huset på Arlozorovgatan.

Baksidestexten är så här: Följ med hem till Nathan och träffa hans grannar i huset på Arlozorovgatan i Tel Aviv. Här bor Assaf, en berömd författare tillsammans med sin vackra fru Leah. Assaf  tror att de har ett perfekt äktenskap, men tycker verkligen Leah det?
Sedan har vi Yisraela, änkan från Etiopien som många år efter makens död fortfarande låter honom styra sitt liv. I samma hus bor även Yair, den misslyckade poeten. Och så har vi Ntahn själv, som i sin ständiga iver att träffa en tjej råkar ut för de mest dråpliga situationer.
I denna fartfyllda historia kommer de boende att korsa varandras stigar; i trappuppgången, på stranden och i sina lägenheter. Och, inget att hymla om - det förekommer störande ljud om nätterna.

Men den egentliga frågan är: Vem mördade Haim Arlozorov?


"Huset på Arlozorovgatan" utspelar sig i Tel Aviv och är en spännande och frispråkig debutroman av Simon Kudrischoff, med ena foten i Sverige och den andra i Israel.

Tycker ni att boken verkar intressant? Den kostar bara 39 kr på bokus.com

Tack!

Tack snälla Helena för awarden!

Passa på att kika in till Helena och titta på hennes vackra naturbilder och läs hennes roliga fredagsfräckisar.

Sanning om bilkörning

"Det som förenar alla människor, oavsett  ras, ålder, kön, religion, social och ekonomisk ställning, är att djupt inombords tror vi alla att vi kör bil bättre än genomsnittet"
                                            Dave Barry


Citat av Bill Watterson

Det främsta beviset för att det existerar intelligent liv på andra planeter är att de inte tagit kontakt med oss.


Måns Zelmerlöw -akustisk version av "Hope and glory"

Lyssna på den här sköna versionen av "Hope and glory"

Svacka

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen en tid, och jag har knappt hunnit/ orkat surfa runt och läsa andra bloggar. Jag har haft en tuff tid på jobbet. Det har sugit både ork och arbetsglädje, och jag har fått anledning att tänka över tillvaron.
Visst har det hänt massor av saker varje dag, men det finns inte en chans i världen att man kan skriva om den typen av händelser. Det är tunga, jobbiga saker som kommer till ytan, och det går absolut inte att skriva om det, inte ens i förtäckt form. Man kan inte använda sig av enskilda människors privata sorger för att skriva av sig.  Och eftersom jag har varit alldeles uppfylld av det som har hänt har jag istället blivit alldeles tom på ord.

Efter lite djupandning för att hitta ny energi blir det kanske lite bättre fart på skrivandet igen.

Men jag får väl erkänna att jag saknar de dagliga kontakterna med alla ungar och jag saknar gemenskapen med mina arbetskamrater i arbetslaget. Jag saknar att sitta och läsa Illustrerad vetenskap eller DN:s veteskapliga artiklar och bli inspirerad till arbetsuppgifter till mina ungar. Och det är så fånigt - alla gamla rutiner sitter i ryggmärgen, så vid den här tiden på året sneglar jag lite på skolverkets kursplaner med en undermedveten tanke på vilka arbetsområden de kommande sjuorna ska jobba med. Det är väl en gammal yrkesskada....

Våra grannar

Jag berättade i slutet av januari att jag var så orolig för mina trevliga grannar, eftersom jag inte hade sett till dem på flera veckor.
Det som hade hänt var att hustrun vaknade en morgon i slutet av december med fruktansvärda smärtor, och hon fick ambulanstransport till sjukhus. Där visade det sig att hon hade drabbats akut av en allvarlig magåkomma som gjorde att hon snabbt blev allt sämre, eftersom hela kroppen var förgiftad och infekterad. I ett par veckor var hon så sjuk att det var osäkert om hon skulle överleva. När den första krisen var över efter några veckor var hon fortfarande så dålig av infektionen, medicinen och det nedsatta allmäntillståndet, att hon var förvirrad och pratade om konstiga saker. Nu är hon fortfarande väldigt trött, men hon har kunnat återgå till jobbet på halvtid, och om några veckor ska hon gå upp i tid. Det var en väldigt svår påfrestning på kroppen, och hon förlorade på ganska kort tid 20 kg kroppsvikt.
Under den här jobbiga tiden vakade maken hos henne varje dag, och han samlade ihop all sin kraft för att kunna stötta henne. Han berättade att han inte klarade av alla som hörde av sig och ville veta hur det var med henne. Det var alldeles för jobbigt att försöka hålla ihop när han skulle berätta om det jobbiga om och om igen. Vardagliga saker som att bädda sängen och fixa mat blev nästan oöverstigligt jobbigt.
Nu har de kunnat bearbeta det som har hänt, och de har blivit rejält omskakade och inser hur skört livet är, och hur mycket de betyder för varandra. Nu vill de ta vara på varje dag och varandra på ett helt annat sätt. 

Det är så skönt att allt gick bra, och jag blir lite rörd när jag ser hur berörda de är av det som har hänt, och deras varma blickar till varandra. 
Vi är nog i största allmänhet dåliga på att uppskatta det goda i tillvaron. Det är så lätt att ta saker för givet.


 


Vilken superhjälte är du?

Jag blev Stålmannen



 


Stålmannen
81%
Robin
71%
Fantomen
71%
Hellboy
57%
Wolverine
56%
Batman
51%
Hulken
48%
Spindelmannen
47%
Kattkvinnan
44%
 

Fler test från testportalen.se