neverkeso

Jag vaknade i morse med tankar snurrande i huvudet. Jag kunde inte komma på varför David Attenborough hade pratat om origami, och varför jag skulle berätta det för mina elever.

Sen vaknade jag till lite mer och kom ihåg att det hade varit två vetenskapsprogram efter varandra. I det andra programmet visade de helt osannolika kopplingar mellan origami, olika mönster, fenomen i naturen och avancerad vetenskap.

I det första programmet pratade David Attenborough om ryggradsdjur och övergången från havsdjur till fiskar till fiskar som kunde ta korta turer upp i luften till fuktiga kräldjur till torra kräldjur till dinosaurier till de första svävande dinosaurierna till de första fåglarna. Och det var precis det jag ska prata med mina elever om, eftersom vi jobbar med evolutionen. Inte origami.

Och i kväll visas nästa program i serien, där man får se hur små däggdjur, små råttliknande gnagare, lyckades överleva den stora katastrofen som dödade alla dinosaurier för 65 miljoner år sedan, och hur de utvecklades och började dominera jorden. Efter många mutationer uppstod människan.

Och numera ägnar sig människan åt origami.

Jag kom ju av mig lite i mitt bloggande. En starkt bidragande orsak var att jag blev så upprörd över att se hur vissa människor fullständigt skamlöst har utnyttjat systemet i samband med flyktingkrisen. Det visade sig att det fanns några totalt skrupellösa människor i vår närhet som tog emot ensamkommande barn, enbart för att tjäna pengar. De tog emot så extremt många barn att det blev rena rama affärsverksamheten, och den tillsyn och omsorg som barnen har rätt till struntade de i. I stället fick ersättningen finasiera flera lyxbilar och en lyxtillvaro i största allmänhet för de här personerna. Barnen fick i stort sett klara sig själva och det fick negativa konsekvenser på många sätt.

Det visade sig vara lite knepigt att komma åt det hela, men till slut hamnade våra anmälningar rätt och den skumma verksamheten upphörde.

Jag undrar bara hur många boenden av samma typ det finns i Sverige, där giriga människor ser en möjlighet att plocka åt sig pengar, utan att ha empati och ansvar för de människor de är satta att hjälpa.

Viktigt i sammanhanget är att det samtidigt finns fantastiska människor som engagerar sig och stöttar barnen de tar emot som om det vore deras egna barn. Det är genomgående de barnen som hamnar hos goda människor som får en snabb och positiv utveckling och som snabbt lär sig språket och finner sig tillrätta i skolan.

Det största problemet är nog inte att det finns egoistiska och giriga personer, för det verkar man aldrig kunna komma ifrån, utan det stora problemet är den bristande kontrollen på verksamheten och den tungrodda processen när man upptäcker att något är galet och vill stoppa verksamheten. Det rinner på tok för mycket pengar till fel saker, och det verkar som om reglerna är luddiga och tillsynen under all kritik.

Idag hade den sköna sommarvärmen försvunnit, så det kändes bra att bara ta en kort sväng utomhus, och sedan sitta inne i värmen och titta på en bra film. Och då blev det "Long kiss goodnight" med Geena Davis. Jag har inte sett den på många år, så jag har glömt mycket av handlingen, men det har alltid varit en av mina favoritfilmer.

Vilken fest! Kvällen var ljum och solen sken snällt till sent på kvällen, och så blev det en oväntad fest på färska, nykokta Vätternkräftor! 

Jag sitter på balkongen i strålande sol och låter medicinerna göra sitt jobb med baskeluskerna i kroppen. Det är ett ganska trevligt sätt att tillbringa tiden här medan jag väntar på att bli frisk. Jag känner mig extra lat när jag hör hur det sågas, borras, hamras, pratas och fixas i huset de bygger ett stenkast från mitt hus. Det ska tydligen bli ett hotell, så det innebär kanske att när det är klart kommer det att finnas ett fik eller en restaurang ett par minuter hemifrån! Trevligt! Det vimlar i och för sig av både fik och restauranger i mitt kvarter, men det här kommer att bli det enda jag ser från min balkong.

Igår tittade jag på Suffragett - en fantastisk film. Det är så ofattbart att det överhuvudtaget har uppkommit de stora skillnaderna mellan män och kvinnor. Hur i hela friden har det kunnat bli så att män har haft bestämmanderätt över kvinnor? Varför har kvinnor funnit sig i det? Det är ju trots allt halva befolkningen!

I Suffragett fick man följa den otroliga kampen för kvinnors rösträtt i England. Man satt och kokade och ville slå något hårt i huvudet på de idiotiska, förtryckande männen som plågade och bekämpade de modiga kvinnorna som offrade precis allt i kampen för sina rättigheter. Det var plågsamt att se hur de vägrade att stå ut med sexuella trakasserier och orimliga villkor, men vilket pris de fick betala för sin kamp. De förlorade jobb, bostad, sina barn, sina äktenskap, sina vänner och till och med sitt liv och de hamnade i fängelse titt som tätt. Det var underbart att se att lojaliteten mellan de kämpande kvinnorna var stark och genuin, och att varje motgång ökade deras kampvilja. När slutscenen gled över i ett autentiskt klipp kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.

Om de lyckades med den bedriften finns det mycket mer vi kvinnor och män tillsammans kan uppnå om vi inte ger upp.

Har ni inte sett filmen än rekommenderar jag er att se den så fort ni kan 

Det är något visst med att vakna tidigt en söndagsmorgon till strålande sol, och utanför fönstret håller en kärlekskrank koltrast en smäktande konsert.

Visst vågar man tro på att det ska bli vår även det här året!