Ovanligt musikalisk publik...

 

Vilket drag!

 

Daniel Lemma på Fasching

Det är så härligt med artister som lyckas behålla sin ödmjukhet även när de blir framgångsrika. Daniel Lemma uppträdde på Fasching, och han fick hela stället att svänga, samtidigt som han höll en låg profil kring sin egen person. 
 
 

Fynd under källartrappan

Det finns många vinklar och vrår i både källare och vindar och uthus i ett gammalt hus. På många ställen ligger det gamla saker kvarglömda som kanske har betraktats som skräp, men som känns jätteroliga att hitta. Under källartrappan stod de här fantastiska gamla svagdricksflaskorna.
 
Visst är de fina! De stora rymmer tio liter!
 

Nytt projekt - ny lampa

Det är så rolig inredning på ett väldigt mysigt fik inne i Sunne. Det är så fräsch mat och massor av roliga detaljer i inredningen, bland annat har de ett par alldeles galna, oregelbundna hyllor som jag verkligen skulle vilja ha.
Och så har de en rolig lampa som ser ut som ett gigantiskt, öppnat ägg.
Tanken väcktes att det skulle gå att göra en liknande lampa själv med hjälp av papier maché. En badboll införskaffades, för den får bli stomme till "ägget".
 
Och sen var det bara att sätta igång med remsor av tidningspapper och tapetklister. 
 
Nu ska den här få torka ordentligt i ett par veckor innan det blir dags för nästa moment.
 
 

Tänk att ägg kan vara så vackra

Grannen har höns, och nu när ljuset har kommit har de börjat värpa.Och titta vilka otroligt vackra ägg! Jag har lust att spara skalen och gå till en färghandel som får blanda till just de nyanserna, så att möbler och snickerier i huset kan få de färgerna.
Vad sägs om att måla om ett stort skåp i den milda äggskalsgröna nyansen?
 

Sett på skogspatronens inspektionsrunda

Jorå, det gäller ju att inspektera skogsägorna lite då och då för att se att allt är som det ska.
På dagens runda visade det sig att djuren samsas om boplatserna och hittar kollektivboende i de olika stamfastigheterna. Här får man hoppas att de har samma musiksmak så att inte det ena våningsplanet har party när det andra vill ligga i lugn och ro och läsa en bok.
 
Och så var det fint att se hur den glada lilla skogsbäcken rusade fram. Om man smyger försiktigt där längre fram mot våren tror jag att man kommer att få se näcken sitta där och spela.
 
 
 
 

Djuren på gården

Här på tomten finns det en imponerande artrikedom när det gäller fåglar. En normalintresserad ornitolog skulle lägga sig ner på marken och med tårade ögon tacka högre makter för alla arter som dyker upp här och kvittrar, umgås och äter frön, ister och nötter.
Men det finns inte bara fåglar, utan det finns även andra små vänner som kommer på besök (tänk er Askungens alla små vänner, så förstår ni hur det är). I morse kom den här lilla polaren och sa hej.
Och när vårvärmenkommer och solen väcker allt till liv hoppas vi att insekterna ska trivas i det fina insektshotellet.
 
 

Bordet klart!

När bordsytan var sicklad, slipad och klar var det dags att fixa benen. Det var ganska begränsat urval av färg i de närmaste färgbutikerna, och i en butik försökte de övertyga oss att blymönjefärg för att skydda metallytor mot korrosion, och med en rad varningstexter som visade de ohälsosamma färgångorna med giftiga, cancerogena kolväteprodukter som krävde kraftig vädring, skulle vara likvärdigt med vattenbaserad snickerifärg. De fick behålla sina rävgifter, och i en annan butik hittade vi griffeltavlefärg i stället. Här är benen fixade (och skrivbara!), och bordet blir bara bättre och bättre.
Och till slut - när mörkret redan stod utanför fönstret och knackade på, hade skivan fått sitt skyddande vaxlager!
Och det har varit värt allt slit. Titta vilken skillnad mellan före och efter!
 
 
 

Dyrgripar i källaren

Ni vet när man var liten och såg på läskiga filmer, där folk gick ner i skumrasket på slingrande, knarrande trappor, långt ner i mörka källare med tjocka, murade väggar, där det alltid stod en skummis/mördare/monster/övernaturligt väsen/rysk spion och väntade i en vrå (varför stod de alltid och väntade på platser där det nästan aldrig skulle dyka upp någon?), och ni vet hur otroligt nervkittlande det var att titta på trappscenerna. Eller hur? Ni kommer ihåg den skräckblandade förtjusningen när man visste att något spännande skulle hända nere i de djupa källarvrårna. 
En sån källare finns i vårt hus. Slingrande, smal trappa med skum belysning, och sedan kommer man ner till skumma rum med tjocka murar. Dock utan skummisar/mördare/monster/övernaturliga väsen och ryska spioner. Vad jag vet i alla fall.
Men så här ser det ut på väg ner.
 
När man står där nere finns det två små rum, varav det ena är en jättehärlig matkällare. Där kan man förvara sylt, saft, konserver och allt möjligt. Men än så länge står de här dyrgriparna där i mörker och perfekt temperatur.
 
 
 

Energi och roliga sysslor

Det är väldigt roligt att brygga eget öl hemma. Det finns specialbutiker med precis allt som behövs för att fixa eget öl. Det finns stora damejeanner att jäsa brygden i, och massor av olika små påsar med spännande innehåll som kan ge olika smak och färg åt ölet.
 
Det visade sig att en omgång fick ganska god smak, men det smakade ändå lite tamt, eftersom det var för lite kolsyra. Som tur var gällde det en väldigt liten laddning, med bara några få flaskor.
Och det var inte helt fel ändå, för ölet funkade hur bra som helst som degvätska i surdegsbröd.
Spisen är gammal och ugnsluckan är missfärgad, men allt funkar som det ska och brödet jäste snällt under gräddningen.
 
 
Har ni sett vilken skönhet? 
 
Det var stört omöjligt att motstå en nattmacka där smöret smälte på det nybakta, varma brödet.
 

Furubordet under förvandling

Det är alltid roligt att fynda på loppmarknad och försäljning i lador och liknande. Det här stadiga furubordet med iläggsskiva som ger plats för många personer kostade bara 50 kronor på loppis. Det enda felet var den tråkiga gula lackytan, så där trist som gammalt furu kan bli.
Ytbehandling påbörjades. Slipmaskinen fick jobba hårt.
 
 
Det visade sig vara nästan omöjligt att få bort det tjocka och sega lackskiktet, så vi fick övergå till värmepistol och spackel för att sickla ytan.
 
Efter drygt en timmes jobb med värmepistolen hade lacken förvandlats till små gula flarn och bordsytan började få en ljusare och finare ton.
 
Efter ytterligare nästan en timmes slipning med det grövsta tänkbara slippapperet kunde man börja ana att bordet kommer att bli fint till slut.
Mörkret föll och första dagens bordpimpande fick avslutas, med en betydligt ljusare, men långt ifrån färdigbearbetad yta. Det nya, ömtåliga bordet täcktes med ett påslakan för att skyddas från fläckar, och nystekt strömming med nystampat potatismos hamnade på bordet. Himla gott!
 
 
 
 
 

Tisdag 28 februari

Det är knäpptyst i de djupa skogarna i Värmland. Nej, nu ljuger jag förresten. Hundratals olika fåglar (eller tusentals, vad vet jag?) kvittrar, tjoar, sjunger och signalerar till varandra. Jag tror att de berättar för varandra att det är påfyllt med solrosfrön och annat gott i alla fågelbord och att smaskiga talgbollar hänger i träden. De förbereder sig helt enkelt för fest.
Det här är vad man ser när man drar upp rullgardinen på morgonen. Fåglarna kvittrar, hararna skuttar över fältet, rävarna spanar efter något ätbart och vargarna smyger omkring i de djupa skogarna (jodå, det har skådats varg i närheten).
 
Inne i stugan hörs bara ett lätt svischande ljud från frysen, och ett trivsamt, ljummet blåsande från den nyinstallerade luftvärmeväxlaren. En fantastiskt god investering. Man kan fjärrstyra hela manicken med hjälp av en app i mobilen, så om man ställer in önskad rumstemperatur när man startar resan kommer man fram till ett perfekt tempererat hus helt utan ruggig och rå luft.
Vardagsrummet med luftvärmeväxlaren ovanför fönstret. Det är otroligt hur den kan vara så effektiv. Elementen vilar tacksamt efter att ha stånkat på högintensivt år efter år. När man tänder i vedspisen blir det alldeles för varmt efter en stund, även när snön yr och det är femton minusgrader utanför fönstret. Bästa tänkbara investering (och jag är inte sponsrad av luftvärmeväxlarföretaget).
Vardagsrummet är redan nu jättemysigt, men när vädret blir mildare ska det renoveras. Tur att det finns tid att tänka och planera för varje dag poppar nya tankar och idéer upp om vad man kan göra med rummet. Det måste bli mysigt, personligt och ändå får inte den ursprungliga känslan försvinna. Men det till och med luktar gott i rummet.
Som kontrast mot det höga tempot i Stockholm är det så skönt att lägga in en annan och betydligt lägre växel här. Här kan man strosa i skogen och lyssna på fåglarna, lukta på snön som faller, inspektera de imponerande många fågelholkarna (och man upptäcker nya holkar hela tiden - det finns kanske femtio holkar eller mer), baka långsamjäst surdegsbröd (helst i vedspisen), läsa deckare, lära sig namnen på fåglarn som kommer på besök (kolla in raden av fågelböcker i fönstret), fika, äta god mat, lyssna på musik hur högt eller lågt man vill och så kan man lägga pussel. Ett tusenbitars väntar på att bli färdigt.
Kanten runt om är färdig, så nu återstår bara resten...
 
En av de bästa sakerna som säljaren lämnade kvar i huset var det helt underbara klädskåpet! Det skåpet är nästan värt hela huskostnaden! Visst är det fint!
 
Köket är verkligen en höjdare! Det är så trivsamt att man kan sitta där i timmar efter att maten är uppäten. Köket funkar även för låtskrivande!
 
Köksbordet är ett stort, gulnat furubord med iläggsskiva med fyndpriset 5o kronor på Stadsmissionen i Sätra. Det finns stora planer för hur det bordet ska pimpas för att bli fint. Även det kräver lite varm väderlek, så att man kan slipa utomhus utan att frysa om händerna.
Och så har vi den underbara spisvrån. Mysigare är svårt att hitta!
Även detta ska renoveras, men med mycket kärlek och omtanke. 
Och syrran, ser du dina kryddburkar på plats?
 
 

Det är viktigt att inte sova på historielektionerna

 

Det berömda taket på "The Eagle"

I Cambridge finns en gammal charmig pub, som heter "The Eagle". Det är en väldigt avlång och slingrande lokal, med små prång och vrår där man kan sätta sig - om man hittar en plats. Puben är väldigt populär, och det är alltid fullt med folk där.
"The Eagle" var populär redan under andra världskriget, då det var en omtyckt samlingsplats för engelska och amerikanska soldater och ungdomar från orten. Det var många möten av olika slag, och besökarna var på väg till eller från olika uppdrag och upplevelser. Det som har gjort "The Eagle" extra berömt är taket. Besökarna skrev meddelanden till varandra i taket, med hjälp av ljus, sot, tändare eller läppstift, beroende på vem som skrev och till vem meddelandet var riktat.
När puben renoverades för några år sedan var de noga med att bevara det berömda taket, och det kan man förstå. Det är ett viktigt historiskt dokument.
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Fia

RSS 2.0