Skaffa aldrig sommarkatt, jag menar sommarskyltdocka

Idag flyttade hon från mitt källarförråd till en bil som skulle ta henne till hennes nya hem. Hon blev lovad en blond peruk, och hon skulle kanske bli klädd i en antik, blå brudklänning. Jag vet att hon kommer att få det bra. Hennes nya familj kommer att ta hand om henne. Hon tillbringade sina dagar under ett påslakan nere i mitt källarförråd, och jag höll till uppe i lägenheten, och då lär man aldrig känna varandra på riktigt.
Den nya familjen frågade vad hon hette, och jag måste skamset tillstå att jag inte ens hade givit henne ett namn.
 
 

Gellert Tamas

Gellert Tamas är en journalist med rötter i en polskjudisk flyktingfamilj, som har skrivit flera böcker om främlingsfientliighet, hat  och hot i samhället. Den senaste boken har fått lite blandad kritik. Det var tänkt att han skulle prata om sin nya bok på Akademibokhandeln nu på lördag, men evenemanget är inställt av säkerhetsskäl!
Det verkar som om det finns några där ute på gatorna som inte gillar att bli synade i sömmarna.
 

Emerich Roth

Så viktigt att aldrig glömma. Samma misstag får inte ske igen.

Många minnen...

Jag gillar att spara mina dokument och anteckningar så att jag ser dem. Jag har många års erfarenhet av trasslande teknik och kapsejsade servrar när det absolut inte får ske, från mina arbetsplatser. Det verkar som om kommuner inte tänker på att det interna nätet blir otroligt belastat när det är dags för alla lärare att skriva omdömen och betyg så att alla är uppkopplade samtidigt. Det blir alltid en massa problem där man antingen inte kommer ut på nätet, eller så blir man utkastad med jämna mellanrum. Jag har därför byggt upp mitt eget lilla backup-system för både jobbrelaterade och privata bilder och textdokument. Lite spretigt kanske, men jag gillar det!
Jag använder molntjänster också, men inte för mitt privata skrivande. Det vill jag spara hos mig tills jag är klar.
 

Sjöborre

Det finns en hel del i fiskdiskarna som man aldrig kommer sig för med att testa. Om ni hittar sjöborre kan jag rekommendera er att smaka. Det är inte extremt dyrt, så det kan ju vara ett roligt, udda inslag till middagen.
Det ser ju lite märkligt ut - som en liten kotte eller hoprullad igelkott, och det kanske inte vattnas i munnen vid första anblicken. Men gör ett försök! 
Man skär itu den och sörplar i sig det som finns inuti. Jag blev väldigt förvånad över både doften och smaken, men jag tyckte väldigt mycket om sjöborre.
 
 
 

Fest på musslor

Man börjar bli sugen redan när lök, vitlök och chili fräser i lite smör.
Sen gäller det att skrubba musslorna och skära bort allt "skägg"
Och så måste det vara lite god majonnäs till.
Och ner med musslorna i spadet, buljongen, vita vinet och grädden.
Till sist är det bara en hög med tomma musselskal kvar.
 
Och då finns det ett väldigt viktigt råd: Glöm inte bort att kasta musselskalen omdelbart. Det är ingen hit när man glömmer dem i soppåsen till nästa dag.
 

Flower Power

Jag hittade en liten leksaksbil som var så fin! Man tänker genast på love, peace and understanding och en psykedelisk värld.
 
 
 

Ett par låtar till från storebror

Min äldsta bror är suverän på att hitta låtar. Här har jag fått ett par låtar till med artister som verkligen har stora röster. Eller vad ska man säga om Celine Dion?
 
Och så en riktigt mäktig version av "Sound of silence".
 /div>

Tågluffarminne

Kesokompis och jag var väldigt unga, egentligen för unga för att vara ute och resa på egen hand, men vi luffade runt i Europa och upptäckte världen. Den sommaren lyssnade min äldsta bror och jag mycket på den här låten. Den blev aldrig någon hit, men när jag hör den tänker jag omedelbart på Frankrike, Italien, Tyskland och några länder till och äventyren med Kesokompis. Tack Storebror Keso som skickade länken!

Till Margit


Charmigt i kvarteret

I fredags skulle vi fira in helgen genom att gå till en av kvarterskrogarna och ta en öl nnan vi gick och handlade mat. Och allt kändes extra festligt när det satt en trubadur som spelade gitarr och sjöng en härlig blandning av gamla godingar. Han gjorde sin egen version av alla låtarna, och det var kul att höra hans tolkningar, men jag gillade inte hans version av "Sakta vi gå genom stan". Den ska ju sjungas lugnt, utdraget och sensuellt, men han hade en upphottad version av den. Men han var förlåten - stämningen var god och mysfaktorn på den lilla krogen är hög, med gamla Stockholmsbilder och roliga detaljer i miljön. Vad sägs till exempel om den gamla moppen som tronar mitt i rummet?
 
 

Slipping through my fingers..

Nu ska hon flytta hemifrån, den här sköna damen. Hon hamnade hos mig av en slump, eftersom en man som tömde ett förråd med skyltdockor fick en ingivelse och gav bort en av dockorna till mig. Jag blev så förvånad att jag tog emot den, och sen var jag tvungen att hitta en lämplig tidpunkt då jag kunde baxa ner den i mitt källarförråd utan att grannarna skulle undra alltför mycket. Det kändes lika suspekt att bära ner den i smådelar som att bära den i ett stycke. Hur ska man förklara varför man kommer kånkande på en nästan två meter hög skyltdocka ner till källarförrådet? Och alternativet att komma med ett par ben eller några spretande armar i famnen känns minst lika galet. Jag valde en tidpunkt då jag tänkte att det skulle vara väldigt liten risk att möta grannar ute i trappuppgången, och dessutom hade jag täckt dockan med ett påslakan. Det hade kunnat gå helt smärtfritt om det inte hade varit så att en av armarna lossnade just när en man kom in mot hissen från det underjordiska garaget. En av dockans armar alltså. Mina armar satt kvar där de skulle. Jag petade snabbt in den lösa armen under påslakanet så att han inte skulle se att det var en arm. Fortfarande dockans arm alltså.
Då lossnade benen från golvstativet och gled ut från tygsjoket, så att ett par spretiga fötter stack fram genom öppningen i påslakanet. Jag hoppades innerligt att mannen inte skulle lägga märke till det, så vi tittade allvarligt på varandra utan ett ord. Han undrade kanske om jag var galen, och jag undrade om han undrade om jag var galen. Jag minns fortfarande hans blick. Den hade ett inslag av rädsla och förvåning. Vi har inte träffat på varandra sedan dess. Vad vet jag, han kanske genomförde en panikartad flytt redan nästa dag.
Väl nere i förrådet baxade jag upp dockan på stativet och täckte den så gott jag kunde med påslakanet, men hur jag än bar mig åt var det alltid någon kroppsdel som stack ut. Ibland var det en spretig hand och ibland en utsträckt fot. Jag ställde en kartong och ett par stolar strategiskt så att dockan inte skulle synas. Jag var annars rädd för att någon stackars granne skulle komma ner i källaren och se en lång, blek, stel och allvarlig varelse stå och titta dystert ut från ett källarförråd. I så fall skulle den stackars grannen rasa ihop av skräck eller alternativt flytta i full panik följande dag, och jag ville ju inte medverka till att avfolka trappuppgången.
Men nu ska dockan alltså få ett nytt hem. På torsdag flyttar hon till ett café/museum/underhållningslokal. Där får hon det bra. Hon slipper stå undangömd och skyld under döljande tyglager och får istället en uppsatt position där hon får uppmärksamhet och kanske beundran. Det är hon värd.
 

Uppdrag enligt lista: soundtrack

Ett annat uppdrag är att ange tre låtar som fungerar som soundtrack för den här dagen...
 
 
 
 
 
 

Uppdrag enligt lista:Mening baklänges

Man ska formulera en mening som handlar om den här dagen, men man ska skriva den baklänges. Så här kommer den: 
Kitametam i vorp allenoitan agiltnum tfah hco negad aleh tittus gaj rah gadi.
 
Puh!

Nationella prov

Idag sitter jag hela dagen med muntliga nationella prov i matte. Man får inte avslöja om eleverna har svarat rätt eller fel, utan man ska bara lotsa dem vidare utan att röja sina känslor.
Det är inte lätt för mig som absolut inte har tillstymmelse till pokerfejs.
 
 
 

Om

Min profilbild

Fia

RSS 2.0