Energi
Letar lite ny energi. Den gamla försvann.
A song for you
Det här är en av de mest känslofyllda låtar jag vet. Den framfördes ursprungligen av Leon Russel. Jag har ett svagt minne av en rolig berättelse om den här låten. Jag har försökt söka efter fakta på nätet, men jag kan inte hitta det jag söker. Jag har i alla fall hört att någon gång hade Leon Russel en stor konsert, och när han avslutade med den här låten blev alla i publiken så tagna så när låten tog slut satt hela publiken knäpptyst. Ingen sa något. Ingen applåderade. Bara knäpptyst. Då reste sig Leon Russel försiktigt från sin flygel, fällde ner locket över tangenterna och gick sakta ut från scenen. Och först då bröt applåderna loss.
Det är möjligt att det inte är sant, men medge att det är en bra historia!
Här är det The Temptations som framför låten.
Det är möjligt att det inte är sant, men medge att det är en bra historia!
Här är det The Temptations som framför låten.
Busted!
Idag hade jag besök av skolchefen på en av mina lektioner. Jag fick veta i förra veckan att jag skulle få besök idag, så den lektion som var inplanerad var en laboration som jag hade förberett lite extra. Den var faktiskt en högklassare, där jag förstod att eleverna skulle komma med kluriga funderingar. En ren fjäsklektion helt enkelt.
Och så i morse visade det sig att de hade sett fel på schemat, så skolchefen kom intravande på en helt annan lektion. Lite snopet, men jag tänkte att då kör jag väl precis som jag brukar. Jag gör mig inte till och fjäskar utan visar upp verkligheten. Och då kan ni tro att mina gullungar på bråkdelen av en sekund ställde upp på mig. De var helt underbara, och jobbade intensivt, ställde kloka frågor och gav ett vetgirigt intryck. När någon behövde hjälp började de med att hjälpa varandra och verkligen prata matte. Några elever bad om en extra genomgång på ett moment, och när vi gick åt sidan för att ha genomgången kom två elever till och sa: Åh, där måste jag också var med och höra, för jag känner mig osäker på det där!
Ni som läser tidningarnas katastrofartiklar om dagens skola skulle ha varit tårögda om ni hade varit med.
Nästa lektion var den fantastiska laborationen, och eleverna var mycket riktigt intresserade och hade en massa häftiga funderingar, men då fanns ingen skolchef som kunde se och bli gripen av vetgiriga, stjärnögda 16-åringar. Det fick jag njuta av alldeles själv.
Efter dagens lektioner har vi schemalagd arbetsplatsförlagd tid, och på måndagar ska jag vara kvar till klockan fyra, men idag smet jag iväg lite drygt en timme tidigare. Och vem hamnar jag bredvid på bussen? Jo, skolchefen naturligtvis!
Busted!
Fast det var ingen fara. Vi hade ett oerhört trevligt samtal under hela resan.
Och så i morse visade det sig att de hade sett fel på schemat, så skolchefen kom intravande på en helt annan lektion. Lite snopet, men jag tänkte att då kör jag väl precis som jag brukar. Jag gör mig inte till och fjäskar utan visar upp verkligheten. Och då kan ni tro att mina gullungar på bråkdelen av en sekund ställde upp på mig. De var helt underbara, och jobbade intensivt, ställde kloka frågor och gav ett vetgirigt intryck. När någon behövde hjälp började de med att hjälpa varandra och verkligen prata matte. Några elever bad om en extra genomgång på ett moment, och när vi gick åt sidan för att ha genomgången kom två elever till och sa: Åh, där måste jag också var med och höra, för jag känner mig osäker på det där!
Ni som läser tidningarnas katastrofartiklar om dagens skola skulle ha varit tårögda om ni hade varit med.
Nästa lektion var den fantastiska laborationen, och eleverna var mycket riktigt intresserade och hade en massa häftiga funderingar, men då fanns ingen skolchef som kunde se och bli gripen av vetgiriga, stjärnögda 16-åringar. Det fick jag njuta av alldeles själv.
Efter dagens lektioner har vi schemalagd arbetsplatsförlagd tid, och på måndagar ska jag vara kvar till klockan fyra, men idag smet jag iväg lite drygt en timme tidigare. Och vem hamnar jag bredvid på bussen? Jo, skolchefen naturligtvis!
Busted!
Fast det var ingen fara. Vi hade ett oerhört trevligt samtal under hela resan.
Lyx
Jag börjar misstänka att jag har blivit mer påverkad av mitt liv som mamma än jag tidigare har varit medveten om. Jag har tre döttrar, de två äldsta fick jag skapligt tätt när jag var väldigt ung, och sen kom trean som en sladd när de andra var sju och tio år gamla. Det betyder att jag hann vara småbarnsmamma under ganska många år, och det har präglat mitt beteende.
Jag kikade in i mitt badrum och insåg att jag fortfarande köper tvål och badskum och sånt som luktar tutti-frutti eller hallon eller något annat barnsligt. Men fattar ni! Jag borde ju gå på NK och köpa lyxiga produkter som luktar av någon dyr, exklusiv parfym, som dröjer kvar på huden hela dagen. Inte använda tutti-frutti-tvål och sen smörja in mig med Nivea från Konsum.
I morgon är det jag som höjer lyx-nivån! Jag ska gå och köpa mig....hmmm....inte ta i för mycket nu...ok, jag ska köpa lite Dove! Då har jag höjt ribban lite i alla fall.
Jag kikade in i mitt badrum och insåg att jag fortfarande köper tvål och badskum och sånt som luktar tutti-frutti eller hallon eller något annat barnsligt. Men fattar ni! Jag borde ju gå på NK och köpa lyxiga produkter som luktar av någon dyr, exklusiv parfym, som dröjer kvar på huden hela dagen. Inte använda tutti-frutti-tvål och sen smörja in mig med Nivea från Konsum.
I morgon är det jag som höjer lyx-nivån! Jag ska gå och köpa mig....hmmm....inte ta i för mycket nu...ok, jag ska köpa lite Dove! Då har jag höjt ribban lite i alla fall.
Ekonomisk rådgivning
Idag har jag varit på bankrådgivning hos Länsförsäkringar. Ja, faktiskt fast det är söndag. Det är deras nya strategi för att vara så tillgängliga som möjligt och synas i små butiker på stan.
Och så hade de en vänligt leende norrlänning som rådgivare! Det är nästan osportsligt! Jag tror att de satsar på norrlänningar för att man ska få förtroende för dem och byta till deras bank.
Och så hade de en vänligt leende norrlänning som rådgivare! Det är nästan osportsligt! Jag tror att de satsar på norrlänningar för att man ska få förtroende för dem och byta till deras bank.
Sex, drugs and rock´n roll
Ja, nu kanske jag överdrev lite. Men lite "drugs" är det i alla fall.
Det här har varit mitt överlevnadskit de senaste dagarna
Till det lägger ni influensasprutan strax före jul.
Den senaste veckan har jag tagit sammanlagt 6 extra lektioner för sjuka kollegor.
Min chef borde älska mig!
Det här har varit mitt överlevnadskit de senaste dagarna
Till det lägger ni influensasprutan strax före jul.
Den senaste veckan har jag tagit sammanlagt 6 extra lektioner för sjuka kollegor.
Min chef borde älska mig!
It´s complicated
Ja, nu pratar vi om bio, alltså! Ikväll ska jag gå med döttrarna + en av tjejernas pojkvän på "It´s complicated". När yngsta dottern och jag var på bio för några veckor sedan såg vi trailern till den här filmen, och vi skrattade så mycket till trailern, så vi har längtat efter att se filmen.
Varning utfärdas!
Det är bäst att ni passar er för den här nya produkten från Göteborgs kex. Den är totalt beroendeframkallande! Så fort man har öppnat ett paket blir man manisk och äter tills inte en smula återstår!
Rosie Thomas - All the way to New York City
Tyvärr inte så bra ljudkvalitet, men det är en underbar låt...
Fel kommentar!
Visst vill man att kollegorna ska säga: "Oj, vad fräsch och pigg du ser ut! Du har tydligen sovit riktigt gott inatt, och levt riktigt sunt den senaste tiden. Du ser ut som en rosenknopp!"
Men vad säger de: "Oj, vad du ser trött ut! Har det varit en hård dag?"
Omtänksamt, men fel kommentar!
Men vad säger de: "Oj, vad du ser trött ut! Har det varit en hård dag?"
Omtänksamt, men fel kommentar!
Prat och tårar
Ibland kan jag känna maktlöshet och förtvivlan när jag träffar barn som inte får den barndom de har rätt till. Jag kan bli så fruktansvärt arg på de vuxna som bär sig illa åt mot sina barn, både när det gäller psykisk och fysisk misshandel.
Idag kom en flicka och bad att få prata lite. Vi bestämde att vi skulle träffas på eftermiddagen, då vi kunde sitta och prata i lugn och ro.
När vi började prata rann tårarna på henne, och efter en liten stund fick även jag sitta och kämpa med tårarna. Det jag fick höra var alldeles fruktansvärt. Nu får vi hoppas att byråkratins kvarnar maler vidare och hjälper henne på något sätt, även om ingen instans i världen kan kompensera henne för det hon har fått uppleva.
För det finns väl ingen statlig myndighet som organiserar goda féer med trollspö...?
Idag kom en flicka och bad att få prata lite. Vi bestämde att vi skulle träffas på eftermiddagen, då vi kunde sitta och prata i lugn och ro.
När vi började prata rann tårarna på henne, och efter en liten stund fick även jag sitta och kämpa med tårarna. Det jag fick höra var alldeles fruktansvärt. Nu får vi hoppas att byråkratins kvarnar maler vidare och hjälper henne på något sätt, även om ingen instans i världen kan kompensera henne för det hon har fått uppleva.
För det finns väl ingen statlig myndighet som organiserar goda féer med trollspö...?
Att åka Muskötunneln
Har någon av er åkt genom Muskötunneln? Det är en 3 km lång tunnel som på sitt djupaste ställe är nästan 70 meter under havsytan.
Strax innan man kommer fram till tunneln passerar man först lite blandskog, och därefter finns en gammal by med fin bebyggelse, med hus från slutet av 1700-talet (några få som inte blev nedbrända av ryssarna under rysshärjningarna), och precis innan man åker in i tunneln har man en vacker havsvik med björkdungar och imponerande vassar vid sidan av vägen.
Sen kommer man in i tunneln. Då går det först snabbt utför. Det blir mörkare hela tiden, eftersom de gulaktiga lamporna som förvränger alla färger sitter allt glesare. Tunnelns väggar och tak är ständigt blankfuktiga av inträngande vatten, och när man är längst ner i botten är det lätt att få klaustrofobiska tankar. Jag kan få lite puls när jag åker där, och föreställa mig hur tunneltaket rasar in och vattnet bara väller in - så drunkningskänslan ökar och jag har svårt att hålla mig till den begränsade hastigheten 50 km/h. Det känns som om man åker neråt, neråt mot en avgrund i evigheter, och jag har hög puls ända tills det börjar luta uppåt igen. När det äntligen börjar luta uppåt är det en evighetslång uppförsbacke med samma råfuktiga väggar och glesa belysning.
När man nästan känner att hoppet är ute ser man att antalet lampor ökar igen, och så småningom kan man se ljuset från tunnelmynningen. När man äntligen kommer ut ur tunneln är det lika vackra havsvikar och björkdungar på den sidan. Lättnaden är enorm!
Men vänta....det där låter ju som en beskrivning av livet...hmmm. Jag befinner mig nog där man börjar se fler lampor igen, kanske till och med där man börjar se tunnelmynningen. Jag längtar efter att se havsviken igen!
Strax innan man kommer fram till tunneln passerar man först lite blandskog, och därefter finns en gammal by med fin bebyggelse, med hus från slutet av 1700-talet (några få som inte blev nedbrända av ryssarna under rysshärjningarna), och precis innan man åker in i tunneln har man en vacker havsvik med björkdungar och imponerande vassar vid sidan av vägen.
Sen kommer man in i tunneln. Då går det först snabbt utför. Det blir mörkare hela tiden, eftersom de gulaktiga lamporna som förvränger alla färger sitter allt glesare. Tunnelns väggar och tak är ständigt blankfuktiga av inträngande vatten, och när man är längst ner i botten är det lätt att få klaustrofobiska tankar. Jag kan få lite puls när jag åker där, och föreställa mig hur tunneltaket rasar in och vattnet bara väller in - så drunkningskänslan ökar och jag har svårt att hålla mig till den begränsade hastigheten 50 km/h. Det känns som om man åker neråt, neråt mot en avgrund i evigheter, och jag har hög puls ända tills det börjar luta uppåt igen. När det äntligen börjar luta uppåt är det en evighetslång uppförsbacke med samma råfuktiga väggar och glesa belysning.
När man nästan känner att hoppet är ute ser man att antalet lampor ökar igen, och så småningom kan man se ljuset från tunnelmynningen. När man äntligen kommer ut ur tunneln är det lika vackra havsvikar och björkdungar på den sidan. Lättnaden är enorm!
Men vänta....det där låter ju som en beskrivning av livet...hmmm. Jag befinner mig nog där man börjar se fler lampor igen, kanske till och med där man börjar se tunnelmynningen. Jag längtar efter att se havsviken igen!
Patrik 1,5
Efter en förmiddagspromenad på stan var jag kall och ruggig när jag kom hem, så jag svepte in mig i en filt och hoppade upp i soffan och tittade på "Patrik 1,5".
Tur att jag inte såg den på bio, för då hade jag skämt ut mig. Jag har snörvlat och gråtit nästan hela filmen. Vilken underbar film! Vilken snyting mot alla fördomar mot allt som avviker från normen. Vilken svidande kritik mot byråkrati!
Gustav Skarsgård och Torkel Petersson var häftiga som det homosexuella paret och Tom Ljungman som den föräldralöse Patrik. Det var så gripande med den stackars killen som hade valsat runt i fosterhem och andra placeringar, så han var trasig och misstrodde alla. När han hamnade hos ett homosexuellt par visste han inte hur han skulle hantera situationen.
Jag trodde att filmen skulle vara mycket flamsigare och ytligare, men den gick rakt in i hjärtat, och kramade åt hårt. Det var så många sekvenser som visade hur svårt det kan vara med relationer, osäkerhet, fördomar och kärlek.
Och jag grät några gånger extra när jag tänkte på alla "Patrikar" jag möter i mitt jobb. De satt därinne i hjärtat hela bunten och bråkade med mig hela filmen igenom.
Har ni inte sett filmen måste ni göra det snarast! Ladda upp med pappersnäsdukar!
Filmen får fem pappersnäsdukar av fem möjliga!
Tur att jag inte såg den på bio, för då hade jag skämt ut mig. Jag har snörvlat och gråtit nästan hela filmen. Vilken underbar film! Vilken snyting mot alla fördomar mot allt som avviker från normen. Vilken svidande kritik mot byråkrati!
Gustav Skarsgård och Torkel Petersson var häftiga som det homosexuella paret och Tom Ljungman som den föräldralöse Patrik. Det var så gripande med den stackars killen som hade valsat runt i fosterhem och andra placeringar, så han var trasig och misstrodde alla. När han hamnade hos ett homosexuellt par visste han inte hur han skulle hantera situationen.
Jag trodde att filmen skulle vara mycket flamsigare och ytligare, men den gick rakt in i hjärtat, och kramade åt hårt. Det var så många sekvenser som visade hur svårt det kan vara med relationer, osäkerhet, fördomar och kärlek.
Och jag grät några gånger extra när jag tänkte på alla "Patrikar" jag möter i mitt jobb. De satt därinne i hjärtat hela bunten och bråkade med mig hela filmen igenom.
Har ni inte sett filmen måste ni göra det snarast! Ladda upp med pappersnäsdukar!
Filmen får fem pappersnäsdukar av fem möjliga!
Dyra komplimanger
Igår pratade jag med en man som var full av komplimanger. Han pratade om hyns lyster och ögonens glans.
Om jag hade gått på det skulle det ha kostat över 1000 kr.
Han var nämligen försäljare av lyxiga skönhetspreparat.
Så fort jag vände och gick därifrån började han ösa komplimanger över nästa kvinna.
Mer musik
Jag läste idag i DN att det här är en av de låtar från melodifestivalen som har fått störst genomslagskraft. Det stod att det har förekommit att människor som har tänkt ta sitt liv har ändrat sig efter att ha lyssnat på den här. Fint!
Se på mig - Jan Johansen
Se på mig - Jan Johansen
När din väg är lång och du är trött Men du måste ändå gå, mmm.... Och när skuggorna börjar växa och få liv Och när natten skrämmer så Är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar Och hos dig stannar jag kvar Så se på mig, åhå..., en hamn i stormen Som en våg som fötts att bära dig Ja, se på mig, åhå..., i ljus och mörker Är jag där och aldrig lämnar jag dig När du står en dag vid ett vägskäl i ditt liv Som ett vilset litet barn Är jag bredvid dig och jag följer varje steg du tar Och hos dig stannar jag kvar Så se på mig, åhå..., en hamn i stormen Som en våg som fötts att bära dig Ja, se på mig, åhå..., i ljus och mörker Är jag där och aldrig lämnar jag dig Jag går med dig vart du går Och aldrig lämnar jag dig Så se på mig, åhå..., en hamn i stormen Som en våg som fötts att älska dig Ja, se på mig, när ljuset blir till mörker i ditt liv Är jag där och aldrig lämnar jag dig Jag älskar dig så
