En sväng till Karlstad

Atomic Wings spelade i Karlstad. Det var en härlig spelning med massor av spelglädje, och många inrop på extranummer. De bjöd generöst på en rad extra låtar.
 
 
 
 
Nästa morgon promenerade vi omkring i Karlstad och jag hittade en staty som jag blev väldigt förtjust i.
Vilken power!
 

Torrt, torrt, torrt, och så kom plötsligt regnet

Det har inte regnat på två månader. Solen har gassat och man har fått stödvattna blommor, örter, kryddor och grönsaker för att de inte ska torka ihop och skrumpna i hettena och torkan.
Och så plötsligt kom regnet.
Det regnade tio millimeter på mindre än en timme, och vi skynade oss att hämta hinkar och andra stora kärl för att samla regnvatten i. Vi släpade till och med fram ett gammalt badkar som har stått nästan övervuxet bakom vedboden, och sen såg vi till att ta vara på vattnet som kom forsande ur stuprännorna.
När regnet upphörde lika plötsligt som det började upptäckte vi att allt fortfarande var varmt. Regnet hade inte förmått kyla ner vedstacken eller de saker som låg framme. Och då uppstod ett fantastiskt värmedis. Hela trädgården var plötsligt beslöjad.
 
 
 

Skåneresa

På en liten resa till Skåne för några dagar sedan var naturen otroligt generös. Sent på kvällen kunde vi smyga iväg och titta på hur fladdermössen blixtsnabbt flög omkring.
På morgonen åt vi frukost utomhus och högt över våra huvuden kom en kungsörn svävande. Den flög långsamt och majestätiskt, likosm för att visa upp sig. 
Och strax därefter kom ett par glador och de gjorde riktiga djupdykningar strax ovanför hustaket, och plötsligt dök den ner bakom häcken och plockade upp något. Gladfrukost antar jag.
 

Bonnauktion

Det låg en enkel reklamlapp om en auktion i vår brevlåda. Alltså lappen låg i brevlådan, det var inte auktionen som skulle äga rum där.
Det finns massor av loppisar överallt i trakten, och man kan göra roliga fynd på många ställen. En del ställen verkar mest ha ställt ut saker i garaget när de har rensat förrådet, och så sätter de upp en loppisskylt. Men många andra har en blandning av gammalt och nytt och man kan plötsligt hitta saker som man blir alldeles kär i.
 
Men nu var det alltså en auktion. Det lär ju jättespännnade. Auktionen skulle vara på bygdegården, intill fotbollsplanen, alldeles bredvid fotbollslagets lilla klubbhus. Jag såg framför mig hur det skulle vara gamla möbler och bruksföremål, hantarbeten, verktyg, porslin, tavlor...ja, ni vet. Och jag såg framför mig hur en skämtsam, bullrande värmlänning skulle stå och berätta roliga historier och svinga klubban.
Det skulle vara visning av föremålen strax innan auktionen började, så vi skulle hinna med ett svalkande bad efter dagens röjande av uthus, vedhuggning och pysslande av blommor och allt annat som vi hade ägnat oss åt i den gassande solen. Vi kollade för säkerhets skull att vi hade lite kontanter på oss, och så hoppades vi att de skulle ta swish om det blev lite dyrare.
När vi kom till bygdegården blev vi genast lite betänksamma, för på gårdsplanen stod några urtjusiga danska designmöbler i en grupp, och ett elegant vitrinskåp stod precis vid ingången.
Inne i lokalen var auktionsföremålen fördelade i tre små rum. Och det var genomgående lyxsaker. Äkta mattor, dyr glaskonst, tavlor av Ulrika Hydien Vallien, Lars Lerin och Gunilla Mann och flera andra kända konstnärer. Vi insåg att våra skramlande kontantkassor knappt ens skulle räcka till en kopp kaffe.
Auktionsförrättaren, som inte alls var en gemytlig värmlänning, utan en väldigt elegant överklass-stockholmare, började presentera några av föremålen, och han började med mattorna. "Den här mattan är handknutet silke på ullbotten, det är det finaste man kan få tag i. Den här är dessutom signerad, och det gör den extra unik. I butik skulle den här förmodligen kosta cirka 60 000, men ni kanske har turen att fynda lite idag!". Och så presenterade han några fler saker. Hans röst blev mer och mer avlägsen ju längre bort vi kom, när vi diskret smög ut ur lokalen och åkte hem och startade grillen i stället.

SJ, SJ gamle vän....

....festligt att du lever än....
 
 
 
Jag tillbringar i stort sett hela sommaren i vår stuga i Värmland, men jag hade bestämt mig för en dagsresa tur och retur till Stockholm för att fira tre sammanslagna födelsedagar i familjen. 
Jag hade beställt biljetterna i god tid och fått aviseringarna via mail, och som sms till mobilen, så allt kändes väldigt tryggt.
Avresan från Sunne var strax efter sex på morgonen, så min snälla sambo klev frivilligt upp i ottan och skjutsade mig till stationen. Vi vinkade av varandra och jag stod lite småhuttrande i den klara morgonluften. Det var lite friskt i luften, även om solen var på väg att skänka oss ännu en ökenhet dag. Om det fanns en gräsmatta i närheten som visade minsta lilla livskraft med minsta lilla klorofyllgröna strå, skulle den definitivt förvandlas till samma knastrande, livlösa halmliknande markbeläggning som övriga före detta gräsmattor i omgiviningen.
Men hur som helst, jag stod där och betraktade morgonsolen och väntade på tåget. Jag hade hittat en liten morgontidig butik precis bredvid stationen, så jag räknade med att klara resan med hjälp av en flaska mineralvatten, en inplastad macka och en banan.
Det kändes lite skumt att det bara var jag som stod där på perrongen. Det var ju inte så himla många minuter tills tåget skulle avgå.
Då knastrade det till i högtalaren, och en iskall, mekanisk röst berättade att tåget var inställt. Det var allt. Tåget var inställt. Ingen information om alternativ eller ersättningsbussar eller så. Bara den korta informationen om att tåget var inställt. Det är inget vidare roligt budskap klockan sex på morgonen om man har bokat och betalt och fått bekräftelse på en biljett till en resa som kräver genomtänkt logistik med flera byten där anslutningar måste fungera.
Det fanns ingen peronal på plats att besvara frågor eller hjälpa till. Inget telefonnummer att ringa till för att få hjälp eller service. Ingen information på den lilla ljusblå displayen på biljettautomaten nedanför ljusskylten. Vänthallen var upplåst, men luckan till biljettkontoret/informationen var stängd.
Jag såg en liten dörr på glänt på stationshuset. Jag gick dit och ropade hallå. Ut kom en man med en tallrik filmjölk i handen. Han åt sin filmjölk och såg glad ut.
"Är det sant att 6.19-tåget är inställt?" frågade jag, och hoppades att det inte skulle var apå det viset.
"Nej, tåget är inte inställt!" sa han med övertygelse.
Jag blev givetvis glad, men sa ändå: "De sa på högtalaren att det var inställt"
Han tog ett par skedar till av sin filmjölk och mumlade för sig själv. Det lät som om han sa till sig själv omväxlande att tåget skulle gå, och att det var inställt.
Plöstligt sa han: "Jo just det, TÅGET är ju inställt!"
Jag tittade på klockan som tickade lite för snabbt för min smak just nu, och frågade:
"Finns det några ersättningsbussar, eller något annat alternativ?"
"Hördu det vet jag inte, jag har liksom varit lite ledig, och vet inte hur det är med den saken."
Strax bakom stationshuset kunde man skymta en gul buss som kom inkörande. Det stod "Karlstad" på bussens skylt, så jag frågade:
"Kan det där vara ersättningsbussen? Det står Karlstad på den"
"Ja, du det vet jag inte. Jag har varit lite ledig, och vet inte hur det är med den saken."
Jag tackade mannen och halvsprang mot bussen. Jag frågade chauffören om det var en ersättningsbuss och om jag kunde åka med på min biljett. Jag visade upp biljetten på mobilen och det gick bra att åka med.
"Men det här är ordinarie buss. Den tar mycket längre tid än ersättningsbussarna."
"Jaha, kommer det att komma en ersättningsbuss?"
"Det vet jag inte. Det berättar Värmlandstrafiken aldrig för oss."
 
Jag klev på bussen med insikten att sannolikheten för att hinna med anslutningståget i Karlstad var minimal. Det gick att hitta tidtabellerna genom att surfa lite på mobilen, och jag hoppades länge att det skulle gå att hoppa av bussen i Kil och hoppa på Stockholmståget där, men det visade sig att vi kom fram till Kil en kvart efter att tåget hade passerat där.
Så jag fortsatte till Karlstad, nästan en halvtimme efter att mitt tåg hade gått, och nästa tåg mot Stockholm skulle gå 50 minuter senare. Då gick jag in på stationen för att gå till luckan och lösa byte av biljett. Luckan var stängd och stationen obemannad. Det stod en rad biljettautomater, och så fanns det en mynttoalett där.
Jag gick bort till ett cafe och köpte en fika, och försökte hitta en lösning med hjälp av SJ:s hemsida. Där fanns bara möjlighet att boka och köpa biljetter, historik över SJ och lite annat. Inget telefonnummer där man kunde få hjälp. Under kundkontakt fanns det en mailfunktion, med en garanti på svar inom 24 timmar eller liknande. Och jag hade 40 minuter på mig att omboka min biljett. Till slut hittade jag en chatfunktion, och efter en liten stunds väntan fick jag kontakt med en kille. Jag förklarade vad som hade hänt, och så fick han mitt bokningsnummer. Nu var det 14 minuter kvar tills nästa tåg skulle gå.
Killen undersökte ärendet och kom med beskedet att han inte kunde göra något, utan det var Värmlandstrafiken som var ansvariga för förseningen, så det var de som skulle ersätta mig, och så fick jag ett nummer till Värmlandstrafiken. Innan vi avslutade chatten skrev jag att jag i vilket fall som helst skulle gå ombord på tåget, och så undrade jag vad som skulle hända om det inte hade löst sig med biljetten.
Det fick jag inget svar på.
Nu var det 8 minuter kvar tills tåget skulle gå, och jag ringde till Värmlandstrafiken. Där fick jag prata med en kille som fick veta allt han behövde veta om mitt ärende. Han bad mig vänta kvar i luren medan han ringde ett annat nummer. Det var 5 minuter kvar tills tåget skulle gå. 
Killen återkom och sa att de skulle ordna den nya biljetten. Jag förklarade att det bara var några mintre tills tåget skulle gå, och då lovade han att ringa till det inkommande tåget och ordna min biljett.
Vi avslutade samtalet och tåget rullade in på stationen.
När jag klev in på tåget hittade jag en tågvärd som log och frågade om jag var den damen som precis hade blivit ombokad. Jag bekräftade att det var så, och så fixade han lite fika och en bra sittplats, och så var jag på väg igen.
Jag kom till Stockholm nästan en och en halv timme senare än beräknat, men jag hann fixa med det jag skulle innan jag åkte till kalaset.
Efter några timmar med tårta, saft, bullar, kramar, skratt, och trevliga samtal med trevliga människor var det dags att åka tillbaka till Värmland igen. Och tänk, då gick alla tåg och bussar i tid.
 

Släden i skogen

Det är ofta spännande att promenera i skogarna runt stugan. Det dyker ofta upp nya, oväntade saker som man inte har sett tidigare.
På den senaste promenaden upptäckte vi plötsligt en gammal släde - kanske timmersläde som stod lutad mot ett träd. Det är inte alls speciellt långt från stugan, men trots det har vi inte sett släden tidigare. Den gamla släden var väldigt vacker. Det var nästan så att man skulle vilja ha den som prydnad.
 
 
 
 

Brännässlor

Fjärilarna älskar dem, och de är ganska vackra, men det är verkligen inte kul att sätta ner fötterna eller 
oskyddade fingrar och bränna sig. Men det var absolut värt att plocka några liter av de små stickiga nyttigheterna, skölja dem och koka en god och nyttig soppa.
 

Ramslök

Skånsk ramslök som har flugit från Malmö, haft en liten veckolång semester i Stockholm innan den slog ner sina bopålar i den Värmländska myllan. Och de kände sig riktigt hemtama, för redan efter tre-fyra dagar på sin nya boplats slog de upp stora, vackra, vita blommor.
Man kanske borde försäkra de små kamraterna, för på en promenad till Rosendals trädgård på Djurgården förra helgen stod jag och tittade på ramslöken som var till salu där. Det stod tre små ramslökar i varje kruka, och priset var hisnande 99 kronor per kruka. Här står nästan 50 ramslökar och stortrivs. Ramslök för cirka 1500 kronor!
 
 

Nästan framme vid stugan

Så här ser det ut när det bara är ett par uppförsbackar kvar till stugan. Så sanslöst vackert och det ser nästan aldrig likadant ut från gång till gång.
 

Grilltajm

Ja visst var det dags att plocka fram grillen nu i helgen. Och den skickade lyckliga röksignaler till indianerna i grannbyn.
 

Gammal mur dyker upp

Trädgården kring vår stuga har varit otroligt vildvuxen, och det dyker upp den ena överraskningen efter den andra. När vi rensade bort vissna buskar i det vildvuxna hallonlandet upptäckte vi plötsligt något rött som stack upp. När vi krafsade undan lite mossa och gammal jord vid´sade det sig att det var en gammal mur av vackert röda, ojämna och vackert åldrade tegelstenar.
Nu har stenarna fått komma fram i ljuset igen. Det är så spännande att se vad som dyker upp hela tiden.
 

Frysande statyer

Så skönt att se att någon godhjärtad person hade brytt sig om den frysande statyn och klätt den i en varm kofta.
 
 

Pyntat träd

Jag märkte till min förvåning att det hängde massor av fjädrar högt upp i ett träd inne på granngården. Jag förstod inte hur någon hade lyckats ta sig dit upp för att hänga upp fjädrarna.
Men sen upptäckte jag att det satt ett fågelbo i en klyka strax ovanför, och det hade regnat ner fjädrar därifrån.
 

Bysistorget

En bild från en lat och skön dag med en bok och lite fika förra helgen.
 

Vårvandring i trädgården

Det fantastiska vädret den här långhelgen gjorde att vi hann fixa med massor av olika saker i trädgården. Vi har hunnit klippa gräs, plantera mängder av frön och rensat bort en masssa fula, torra kvistar och grenar i både träd och buskar. Här på brunnslocket kommer det att prunka i alla krukor om några veckor.
Vi har en liten rundel där det växer blommor utan minsta sortering. Där har vi kastat ut frön av alla de slag, och det märks när det kommer upp både lökväxter och små örter i sprakande färger.
Närsynt studie genom en ny rolig lins jag har köpt till mobilen. Man klämmer fast en liten klämma på mobilen, och sen kan man skruva dit ett litet teleobjektiv eller vidvinkelobjektiv. Roligt att leka lite med bilder.
Här har vi raden av odlingslådor. Här kommer snart lök, vitlök, morötter, koriander, vitkål, grönkål, sallad, dill, persolja, gräslök, gurka och annat gott att sticka upp snart.
Och här syns hur förra årets ved ligger prydligt staplat inne i huset, medan årets ved ligger och väntar på både såg och yxa.
 

Om

Min profilbild

Fia

RSS 2.0