Fixade stolar

Second handbutiken i mitt kvarter hade ställt fram ett par stolar som de skänkte bort. Det var ett par gulnade furustolar, men de var i gott skick och väldigt fina. Nu åker slipmaskinen fram och stolarna ska få sig en omgång.
 
 
 
 
 
Den ena stolen är nästan helt färdigslipad. Stolarna ska troligen bli behandlade med såpa för att bevara den nya, ljusa färgen.

Tolvslaget

Mitt på dagen gick vi upp i skogen och förberedde en eldplats med spån, kottar och torra vedträn. Vid halvtolvtiden letade vi oss upp i beckmörkret längs spåret vi hade trampat upp i snön, med hjälp av ljuset från en liten ficklampa. Väl på plats plockade vi fram en padda (med wifi) och letade fram nyårssändningen så att vi skulle kunna lyssna på Persbrandt vid tolvslaget. I en korg hade vi med oss korv, bröd, senap, ketchup och champagne.
Det kändes högtidligt att stå i kolmörkret och lyssna på knastret från elden, Persbrandts uppläsning av nyårsdikten, skåla i champagne och i övrigt uppleva total tystnad och totalt mörker.
Och när vi tittade rakt upp mot himlen mellan de höga träden såg vi att det var alldeles stjärnklart. Och tänk, precis rakt ovanför våra huvuden svävade Karlavagnen omkring! Så mäktigt!
 

Gästrummet

Gästrummet är blommigt, ljust och romantiskt, och ett typiskt sommarrum, men det är ganska fint även i vinterljus.
Utanför fönstret är det så många djur som passerar, så man tror nästan inte att det är sant. Varje dag kommer minst fyra ekorrar på besök, några rådjur har sina legor en bit upp på själva tomten, det finns otroligt många fåglar av väldigt många olika arter. Och i fladdermusholkarna utanför sussar fladdermössen gott. 

Ansiktslyftning av vardagsrum i stugan

Vardagsrummet har varit i tillräckligt bra skick för att kunna användas utan akutåtgärd. Men tapeterna var inte så jätteroliga, och de hängde löst på flera ställen. När det mest akuta i huset har blivit åtgärdat börjar man ju kolla på vad som ska prioriteras härnäst. Och då kände i att vardagsrummet behövde en ansiktslyftning.
Den gamla tapeten var troligen från början av 80-talet.
Den senaste tiden hade den börjat torka och lossna på allt fler ställen (även om vi hade ställt till det lite extra genom att lyfta på flikarna här)
Det kändes som om allt i hela rummet var i en tråkig gråskala. Allt såg väldigt grått och färglöst ut.
Det här är en detaljbild som knappast skulle hamna på framsidan i en heminredningstidning.
Här en detaljbild på medaljongtapeten. Jag vet att det håller på att bli modernt igen med medlajongtapeter, men efter att ha sett min livsdos av medaljongtapeter yrkesmässigt på 80-talet har jag svårt att uppskatta mönstret.
När vi började riva bort alla tapeter som satt löst dök det upp gamla tapetlager under. Den där grå med svajande linjer tyckte jag väldigt mycket om. Den skulle jag vilja ha i lägenheten i stan!
Det var fantastiskt spännande att se flera lager med olika tapeter dyka upp på väggen. Så roligt att fundera på hur rummet såg ut med de olika mönstren, och hur länge sedan det såg ut på det viset.
I det här läget finns ingen återvändo! Nu måste allt det gamla plockas bort och det nya sättas upp!
Här har den nya tapeten börjat komma upp på väggen. Det är mycket pillande med tapeten vid tjocka elledningar, små vrår och annat som finns på väggen.
TV-hörnet är klart för användning, men lite återstår att göra i rummet i övrigt.
Den här väggen får fixas dag 2!
På den väggen satt en liten lucka - mot vedspisen i köket bakom väggen. Den var övermålad med ett tjockt lager gulvit målarfärg (Den syns bredvid det lilla bruna bokskåpet på andra bilden uppifrån i det här inlägget). Så här fin blev den efter en rejäl putsning med en roterande stålborste på en slipmaskin. Nu är den en prydnad på väggen!
Det lilla bokskåpet stod i ett hörn i en second hand-butik i mitt kvarter i Stockholm. Det såg lite risigt ut, och det fanns inga hyllplan, men jag tyckte ändå att luckorna var så fina med glaset och det roliga mönstret, så jag tyckte att det var värt 100 kronor. Och nu är det jättefint med nya hyllplan av glas, som glasmästaren har skurit till på millimetern.
Nu är väggarna klara, så nu är det bara att stöka till bordet igen! Och så gäller det att hitta passande gardiner.

Stockholm i mitt hjärta

Det finns så många små gator och platser att strosa omkring på. Så mycket intressant att ta reda på. Så mycket historia att lära. Det går både uppåt och nedåt, med många fina ljuspunkter. Precis som livet självt.
 

Transport av gran...

Det här inlägget är med en speciell hälsning till Mösstanten. Vi högg en gran i skogen i Värmland för att ta hem till Stockholm. Den var ju självklart lite spretig, så vi var tvungna att hitta på ett sätt att få den att hålla ihop lite bättre, och man har ju inte en så där fiffig nätmaskin som granförsäljarna har. Då kom vi på att vi skulle linda in den i ett påslakan och linda en massa snören runt för att hålla in grenarna.
Det kändes som en toppenidé, ända tills vi närmade oss vår gata i stan, och visste att vi skulle plocka fram granen precis utanför polisstationen i vårt kvarter. Och vi insåg att det såg ut som om vi åkte runt med ett dåligt inpackat lik.
Men allt gick bra, vi klarade oss hem med granen utan att bli haffade, misstänkta för mord.
Här hade vi lyckats ta oss ända fram till hissen med liket/granen.
 
 
 

Liten tillbakablick

Nu tar jag inte en dagsfärsk bild, utan den här är fotograferad den 21 december 2018, på Götgatan i Stockholm. Det var en ganska kylig dag, och där i Björns Trädgård stod ett gäng och sålde julgranar. De hade tjocka ulltröjor på sig, kaffe i termos och så högg de ved som de eldade i sin lilla eldstad. Det doftade gott från både gran, eld och kaffe, och det trivsamma spraket från eleden, och ljudet av yxhugg var så mysigt. Det kändes som att få komma till skogen och pusta ut en liten stund, mitt i det hektiska pre-jul-hetsiga Stockholm.
 

Nationalmuséet

Nationalmuséet har öppnat igen efter sin stora renovering. Det har blivit jättefint, och det är trevligt i alla utställningshallar eftersom det är olika teman i olika hallar, och tavlorna hänger på ett bra sätt så att även då de hänger ihop för att de hör till samma tidsepok eller konststil, så hänger de med tillräckligt mycket luft emellan för att man ska kunna koncentrera sig på varje enskild bild.
Karl XII likfärd hänger förstås på en hedersplats, så den är svår att missa, och det är roliga presentationer av designklassiker och annat intressant. Bland  alla de klassiska och berömda tavlorna hittade jag mina favoriter. 
 
 
 
 
Det är vackra tak både uppe i övre salen och nere i källarvalven
 
 
När man kommer ut från museet och tittar ut mot staden är det nästan lika vackert som en tavla
 
 
 
 
 

30 day challenge - dag 25

 Nu har vi kommit till den 25:e dagen. "A song you like by an artist no longer living"
 KIm Larsen, med röst som honung, och samtidigt raspigt tryck, och hans "This is my life". Sann njutning!
 

30 day challenge - dag 24

Nu är det inte så många dagar kvar på utmaningen. Dagen uppgift är att hitta "A song by a band you wish were still together".
 
Och då fpr det bli en höjdarlåt av Beatles: "Eleanor Rigby". Lyssna på den texten!
 
 
 
 /div>

30 day challenge - dag 23

Nu är det dags att visa "A song you think everybody should listen to".
 Då får det bli "Imagine" med John Lennon. Om alla tog till sig den texten skulle världen vara en bättre plats.
 

Djur som klättrar i träd

Gillar ni ekoxar? Det är väl fina djur?
 
Min bror Torbjörn Carlsson har avbildat en härlig ekoxe!
 

Kryddburkar

 
Ibland behövs det bara en liten detalj för att väcka ett gammalt minne. Jag tog en fika på Paradiset idag när jag var ute och handlade. På bordet stod ett par ströburkar. Precis den modellen på kryddburkar som jag alltid har varit så förtjust i. 
När mina barn var små hade vi ett familjeföretag - en målerifirma. Först gick det väldigt bra, även om det innebar mycket jobb. Det var roligt att få ha ett eget företag och kämpa för att få ett bra rykte och bra ruljans på firman. Men så plötsligt var det kris i hela Sverige och massor av företag gick i konkurs. Det var som ett dominospel. Det ena företaget puttade omkull nästa, och nästa, och nästa.
Vi var på väg mot konkurs, och hade så otroligt ont om pengar. Man fick vända på vartenda korvöre, och försöka trolla så att barnen skulle få kläder på kroppen och mat i magen. Vårt ekonomiska system i Sverige innebär stor trygghet för de flesta, med fungerande skyddsnät för nästan alla. Men om man var en liten firma, ett litet familjeföretag slogs allt verkligen omkull.  Man har inga hemliga källor att ösa ur, och så länge man är företagare kan man inte räkna med ekonomiskt stöd från till exempel kommunen, för då finns det regler som gör att de inte får "sponsra" ett företag. Och det finns ingen koncern med förlustfirmor som vävs in i en stor verksamhet för att trygga alla även vid svåra tider. Man är helt ensam. Man får snabbt minskade inkomster. Och man måste ändå fortsätta, hitta sätt att få material för att utföra arbete, och så får man hoppas att kunderna betalar fakturorna snabbt så att man kan betala för varorna. En vidrig situation som innebär mycket oro, och mycket trolleri för att barnen inte ska behöva lida.
En dag var jag inne  i Stockholms city med en av mina döttrar. Vi strosade runt, och när vi kom in i en fin köksbutik tyckte dottern att vi skulle köpa något riktigt fint för att piffa upp hemma. Vi gick runt och tittade på alla fina saker i affären, och jag visste ju att vi inte kunde köpa något dyrt och fint.
Men så fick vi syn på kryddburkarna, och min dotter visste att jag älskade den modellen, så hon gföreslog att vi skulle köpa två burkar och ta hem. Sagt och gjort.
Vi köpte två burkar, och när vi kom hem fyllde dottern den ena med peppar och den andra med salt, och sen fick de en hedersplats på en liten söt bricka mitt på matbordet.
 
Det löste sig så småningom med firman - med blod, svett och tårar - och kryddburkarna är fortfarande väldigt omtyckta. 
 

Onödigt våld mot liten fluga

 
Nästan varje kväll dyker det upp en liten, irriterande fluga precis när jag har krupit ner i sängen med en god bok. Den kretsar på ett retfullt sätt runt sänglampan, vidare mot mitt ansikte och sedan vidare ut i mörkret en stund, för att om och om igen göra samma flygtur.
Nu i natt var den extra envis och efterhängsen. Jag höll på att bli tokig och viftade vilt så fort jag märkte att den var i närheten. Jag försökte med list vänta in den för att slå ihjäl den, men den lyckades hela tiden smita iväg.
Tidigt i morse kom den tillbaka med sitt retfulla sätt. Jag gjorde några misslyckade vevande rörelser för att klippa till den, men jag missade gång på gång.
Plötsligt fick jag in en perfekt smäll, så med ett väldigt kraftigt slag klippte jag till den, och därefter skulle den aldig mer kunna flyga igen. 
Jag insåg snabbt att jag hade tagit i onödigt hårt. De första misslyckade slagen berodde ju knappast på att jag hade slagit FÖR LÖST. Nu tog jag i ungefär som om jag skulle dräpa en bånglande kalv. Mot en fluga med skör kropp och en kroppslängd på några millimeter. Det handlade verkligen om ett oproportinerligt övervåld, det måste jag erkänna. Men ändå låg jag där och triumferade, kände att jag hade vunnit kampen. Fullvuxen människa med ett krossande slag mot en liten spröd kropp utan ryggrad. Och jag kände mig mallig som hade fixat det!
Vad är jag för människa egentligen?
 
Flugan jag slog ihjäl var en pytteliten fruktfluga, men jag låter ändå den här fantastiska flugbilden få vara den symboliska bilden för flugor i allmänhet. Det är min bror Torbjörn Carlsson som har ritat bilden.
 

30 day challenge - dag 22

Nu har det blivit dags för den 22:a utmaningen. Och den lyder: "A song that moves you forward"
 Och då väljer jag "På väg" med Hoola Bandoola Band. Jag tror att går åt rätt håll om vi går tillsammans mot samma mål. 
 

Om

Min profilbild

Fia

RSS 2.0