neverkeso

När Spice Girls slog igenom tyckte jag att det var kul med ett gäng tjejer som hade stark och positiv framtoning, men det var inte alls min typ av musik.
Däremot älskar jag Melanie C:s röst. Hon har så skön röst, och hennes texter har ett vettigt innehåll. Den här låten är gammal, men den håller än: "If that were me"

Ja och det har jag verkligen gjort den senaste tiden. Väntat, alltså. På Com Hem. Men det börjar kännas lite tjatigt nu. Jag är utrustad med ett mycket stort tålamod, men jag måste säga att det börjar ta slut.
De senaste tre veckorna har internet trasslat till tusen. Vissa dagar har vi även varit utan TV och telefon. Då har vi försökt ringa till kundservice med hjälp av mobilen, men vi har gett upp när vi har knappat in alla våra val i luren och har fått höra: "Ni är nu placerade i telefonkön. Vi uppskattar att du väntar. Du är nu placerad som samtal (pip, pip) 56, och väntetiden är beräknad till (pip, pip) 35 minuter.Vi uppskattar att du väntar". Det löjliga är att de i början av samtalet ber en att knappa in personnumret för att man ska få en snabbare hantering, och när det efter lång tid äntligen svarar en person i andra änden av luren så börjar personen alltid med att fråga efter personnummer. Har det bara varit ett tidsfördriv att knappa in de olika valen? Är det en fint för att man ska stå ut lite längre med sin väntan? "De har i alla fall fått mitt personnummer, så när jag kommer fram kommer det att gå väldigt snabbt och smidigt" , tänker man förnöjsamt trots att man har 27 minuter kvar att vänta, och så tänker man på de stackarna som inte har lämnat sitt personnummer. Vad händer med de kunderna? Hamnar de i en annan, mycket långsammare kö?

När jag väl kommer fram till support är jag så noga med att inte vara otrevlig mot den stackars människan (don´t shoot the messenger, ni vet)  så jag är så övertrevlig att det knappt låter som om jag har problem med internet. Då måste de undra varför jag besvärar mig med att sitta i en evighetslång kö när jag egentligen inte har problem. Eller så tror de att jag ringer bara för att få prata lite med någon. "Com Hems jourhavande medmänniska - vi uppskattar att du väntar. Knappa in ditt tiosiffriga personnummer och lyssna på följande alternativ...."

Vi tränade hårt - men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras.

Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demokratisering.

Och vem var det som skrev detta? Jo, Gaius Petronius (död 66 e.Kr)

Den ena helgen var vi i Dalhalla och tittade på P Floyd, med storslagen scenshow som till och med innehöll en flygshow...

...och helgen därefter var vi på en garagefest i skärgården, där en tillfällig scen var uppbyggd i ett garage.





Jag hade lika stort utbyte av båda föreställningarna. Det var skön musik och en fantastisk stämning. Den stora skillnaden var storleken på scenen, antalet uppträdande artister och storleken på publiken. Flygplanet som saknades på föreställningen i skärgården kompenserades med ett oräkneligt antal hungriga myggor.

Under lång tid var det så att när maken och jag handlade på IKEA roade våra döttrar sig i bollhavet. Det var en alldeles utmärkt lösning. Alla var nöjda och glada.

Nu har det gått ett antal år, och döttrarna har inte längre tillträde till bollrummet, i alla fall inte i egenskap av besökare.

Igår var det dags för besök på IKEA igen. Den här gången löste vi det så att yngsta dottern och jag gick runt och handlade medan maken och svågern tog en pubrunda på Södermalm. Det är hans bollhav. Det var en alldeles utmärkt lösning. Alla var nöjda och glada.

Tack!

I måndags fick jag en av mina teckningar publicerad på Namn och Nytt-sidan i Dagens Nyheter. För mig är det väldigt stort. Jag vet inte om det är höjdpunkten på min tecknarkarriär eller början på den. Det får framtiden utvisa. Hur som helst känns det väldigt spännande.

I det sammanhanget vill jag tacka alla kära Neverkeso-konsumenter som genom kommentarer och beröm har sporrat och inspirerat mig. Det gensvar jag fått från er har fått mig att anstränga mig att överträffa  mig själv och utvecklas som tecknare.

Jag hoppas att jag på något sätt kan dyka upp här i bloggen (för det är ju himla roligt!), men just nu ligger jag lågt här.

Så än en gång tack, och kom ihåg att ni var först!

Storebror Keso.