Gellert Tamas
Gellert Tamas är en journalist med rötter i en polskjudisk flyktingfamilj, som har skrivit flera böcker om främlingsfientliighet, hat och hot i samhället. Den senaste boken har fått lite blandad kritik. Det var tänkt att han skulle prata om sin nya bok på Akademibokhandeln nu på lördag, men evenemanget är inställt av säkerhetsskäl!
Det verkar som om det finns några där ute på gatorna som inte gillar att bli synade i sömmarna.
Emerich Roth
Så viktigt att aldrig glömma. Samma misstag får inte ske igen.
Många minnen...
Jag gillar att spara mina dokument och anteckningar så att jag ser dem. Jag har många års erfarenhet av trasslande teknik och kapsejsade servrar när det absolut inte får ske, från mina arbetsplatser. Det verkar som om kommuner inte tänker på att det interna nätet blir otroligt belastat när det är dags för alla lärare att skriva omdömen och betyg så att alla är uppkopplade samtidigt. Det blir alltid en massa problem där man antingen inte kommer ut på nätet, eller så blir man utkastad med jämna mellanrum. Jag har därför byggt upp mitt eget lilla backup-system för både jobbrelaterade och privata bilder och textdokument. Lite spretigt kanske, men jag gillar det!
Jag använder molntjänster också, men inte för mitt privata skrivande. Det vill jag spara hos mig tills jag är klar.
Sjöborre
Det finns en hel del i fiskdiskarna som man aldrig kommer sig för med att testa. Om ni hittar sjöborre kan jag rekommendera er att smaka. Det är inte extremt dyrt, så det kan ju vara ett roligt, udda inslag till middagen.
Det ser ju lite märkligt ut - som en liten kotte eller hoprullad igelkott, och det kanske inte vattnas i munnen vid första anblicken. Men gör ett försök!
Man skär itu den och sörplar i sig det som finns inuti. Jag blev väldigt förvånad över både doften och smaken, men jag tyckte väldigt mycket om sjöborre.
Fest på musslor
Man börjar bli sugen redan när lök, vitlök och chili fräser i lite smör.
Sen gäller det att skrubba musslorna och skära bort allt "skägg"
Och så måste det vara lite god majonnäs till.
Och ner med musslorna i spadet, buljongen, vita vinet och grädden.
Till sist är det bara en hög med tomma musselskal kvar.
Och då finns det ett väldigt viktigt råd: Glöm inte bort att kasta musselskalen omdelbart. Det är ingen hit när man glömmer dem i soppåsen till nästa dag.
Flower Power
Jag hittade en liten leksaksbil som var så fin! Man tänker genast på love, peace and understanding och en psykedelisk värld.
Ett par låtar till från storebror
Min äldsta bror är suverän på att hitta låtar. Här har jag fått ett par låtar till med artister som verkligen har stora röster. Eller vad ska man säga om Celine Dion?
Och så en riktigt mäktig version av "Sound of silence".
/div>
Tågluffarminne
Kesokompis och jag var väldigt unga, egentligen för unga för att vara ute och resa på egen hand, men vi luffade runt i Europa och upptäckte världen. Den sommaren lyssnade min äldsta bror och jag mycket på den här låten. Den blev aldrig någon hit, men när jag hör den tänker jag omedelbart på Frankrike, Italien, Tyskland och några länder till och äventyren med Kesokompis. Tack Storebror Keso som skickade länken!
Till Margit
Charmigt i kvarteret
I fredags skulle vi fira in helgen genom att gå till en av kvarterskrogarna och ta en öl nnan vi gick och handlade mat. Och allt kändes extra festligt när det satt en trubadur som spelade gitarr och sjöng en härlig blandning av gamla godingar. Han gjorde sin egen version av alla låtarna, och det var kul att höra hans tolkningar, men jag gillade inte hans version av "Sakta vi gå genom stan". Den ska ju sjungas lugnt, utdraget och sensuellt, men han hade en upphottad version av den. Men han var förlåten - stämningen var god och mysfaktorn på den lilla krogen är hög, med gamla Stockholmsbilder och roliga detaljer i miljön. Vad sägs till exempel om den gamla moppen som tronar mitt i rummet?
Slipping through my fingers..
Nu ska hon flytta hemifrån, den här sköna damen. Hon hamnade hos mig av en slump, eftersom en man som tömde ett förråd med skyltdockor fick en ingivelse och gav bort en av dockorna till mig. Jag blev så förvånad att jag tog emot den, och sen var jag tvungen att hitta en lämplig tidpunkt då jag kunde baxa ner den i mitt källarförråd utan att grannarna skulle undra alltför mycket. Det kändes lika suspekt att bära ner den i smådelar som att bära den i ett stycke. Hur ska man förklara varför man kommer kånkande på en nästan två meter hög skyltdocka ner till källarförrådet? Och alternativet att komma med ett par ben eller några spretande armar i famnen känns minst lika galet. Jag valde en tidpunkt då jag tänkte att det skulle vara väldigt liten risk att möta grannar ute i trappuppgången, och dessutom hade jag täckt dockan med ett påslakan. Det hade kunnat gå helt smärtfritt om det inte hade varit så att en av armarna lossnade just när en man kom in mot hissen från det underjordiska garaget. En av dockans armar alltså. Mina armar satt kvar där de skulle. Jag petade snabbt in den lösa armen under påslakanet så att han inte skulle se att det var en arm. Fortfarande dockans arm alltså.
Då lossnade benen från golvstativet och gled ut från tygsjoket, så att ett par spretiga fötter stack fram genom öppningen i påslakanet. Jag hoppades innerligt att mannen inte skulle lägga märke till det, så vi tittade allvarligt på varandra utan ett ord. Han undrade kanske om jag var galen, och jag undrade om han undrade om jag var galen. Jag minns fortfarande hans blick. Den hade ett inslag av rädsla och förvåning. Vi har inte träffat på varandra sedan dess. Vad vet jag, han kanske genomförde en panikartad flytt redan nästa dag.
Väl nere i förrådet baxade jag upp dockan på stativet och täckte den så gott jag kunde med påslakanet, men hur jag än bar mig åt var det alltid någon kroppsdel som stack ut. Ibland var det en spretig hand och ibland en utsträckt fot. Jag ställde en kartong och ett par stolar strategiskt så att dockan inte skulle synas. Jag var annars rädd för att någon stackars granne skulle komma ner i källaren och se en lång, blek, stel och allvarlig varelse stå och titta dystert ut från ett källarförråd. I så fall skulle den stackars grannen rasa ihop av skräck eller alternativt flytta i full panik följande dag, och jag ville ju inte medverka till att avfolka trappuppgången.
Men nu ska dockan alltså få ett nytt hem. På torsdag flyttar hon till ett café/museum/underhållningslokal. Där får hon det bra. Hon slipper stå undangömd och skyld under döljande tyglager och får istället en uppsatt position där hon får uppmärksamhet och kanske beundran. Det är hon värd.
Uppdrag enligt lista: soundtrack
Ett annat uppdrag är att ange tre låtar som fungerar som soundtrack för den här dagen...
Uppdrag enligt lista:Mening baklänges
Man ska formulera en mening som handlar om den här dagen, men man ska skriva den baklänges. Så här kommer den:
Kitametam i vorp allenoitan agiltnum tfah hco negad aleh tittus gaj rah gadi.
Puh!
Nationella prov
Idag sitter jag hela dagen med muntliga nationella prov i matte. Man får inte avslöja om eleverna har svarat rätt eller fel, utan man ska bara lotsa dem vidare utan att röja sina känslor.
Det är inte lätt för mig som absolut inte har tillstymmelse till pokerfejs.
Hur en avbokad biljett till Titanic ändrar historien
I början av 1900-talet var det väldigt fattigt på många håll i Sverige, och många människor emigrerade till Amerika för att försöka hitta jobb och lycka.
I den här lilla värmländska orten var det en ung flicka som bestämde sig för att hon skulle åka till Amerika, så hon bokade en biljett på en båt som skulle korsa Atlanten. Innan hon hann åka iväg insåg hon att hon inte riktigt hade råd att resa just då, så hon avbokade sin biljett och kunde i stället boka en ny biljett en tid senare. Biljetten hon hade avbokat var till Titanic! Tanken svindlar lite när man tänker på att det med största sannolikhet räddade hennes liv.
Efter cirka tio år i Amerika hade hon lyckats riktigt bra, så hon bestämde sig för att resa hem till Sverige på ett besök. I Sverige mötte hon kärleken och stannade kvar.
1926 byggde hon och hennes man ett hus i en vacker trakt. 1927 föddes deras dotter i det nybyggda huset. Dottern bodde där under sin uppväxt, och en tid som nygift med sitt lilla barn, men sedan flyttade hon därifrån under några år.
I början av 80-talet flyttade hon tillbaka till sitt hus, och där har hon bott sedan dess. Hon har vårdat och renoverat och pysslat med både huset och trädgården. Nästa år fyller hon 90 år, så nu för några månader sedan bestämde hon sig för att flytta till äldreboende, och då var det dags att sälja huset. Och det huset fick vi köpa!
Den här kvinnan var en stor djurvän, med mängder av fågelholkar i hela trädgården och delar av skogen. Hon var alltid angelägen om att fåglarna skulle ha det bra, så hon lade troligen en stor del av sin pension på fågelfrö och annat gott till fåglarna. Det fanns fortfarande stora säckar med solrosfrön kvar i skjulet när vi var där och tittade.
Och när vi gick ut på tomten för att titta oss omkring märkte fåglarna att det var människor i rörelse där, så på en kort stund kom flera fåglar av olika slag liksom nyfiket svepande in och kollade läget. Det kändes som om de saknade sin lilla tant och hoppades att det skulle vara hon som gick runt i trädgården. Jag fick en liten visiion av Askungen och hennes små bevingade vänner.
Torp på gång!
Vi har blivit med torp i Värmland! Det är fortfarande några veckor kvar tills det är tillträde, så nu går vi bara här och längtar!
I den stora trädgården finns det massor av fågelholkar, eftersom husets förra ägare var en stor djurvän, med speciell förkärlek för fåglar. Hon vårdade även sina träd med stor kärlek och respekt, och därför har hon inte spikat upp fågelholkarna, utan hon har surrat fats dem i träden med rep och linor.
Det är ett riktigt, riktigt gulligt hus, med skogen inpå knuten, en stor äng på andra sidan och många knotiga äppelträd i trädgården.
Här kan man börja sin skogspromenad!
Det är rena rama urskogen, orört och vackert. Det finns antagligen en otrolig artrikedom med massor av fåglar och massor av bra bostäder till alla insekter. De gillar ju gamla träd som gör det lätt att hitta boplatser under barken och i små sprickor och skrevor.
På den stora ängen är det perfekt för rådjur och andra djur att spatsera omkring, beta lite och bara gå och softa i solen.
I trädgården finns många vackra buskar och blommor, och galet många nyponbuskar.
Till våren gäller det att plocka fram lite fulkläder och måla om fasaderna, fönsterkarmarna och knutarna. Det kommer att bli så roligt!
Det lilla skjulet med vedbod, förråd och utedass är lite skevt och slitet, så där måste vi baxa upp huset och räta upp det som är snett, byta lite fula brädor, skrapa och måla, och pimpa utedasset. Och kanske lägga sedumplantor på taket?
Och så finns det ett ganska nytt växthus! Allt det gamla vildvuxna ska röjas ut och sen ska det bli Värmlands finaste växthus!
Lite höstromantik är väl aldrig fel?
En kväll med Lotta
Samtalet flöt lätt om både roliga och allvarliga ämnen. När nästan inget var kvar av ljuset var det dags att ge sig ut i mörkret och gå hem. Jag tyckte att det var väldigt vackert med den lilla, lilla flämtande ljuslågan.
Loppisfynd
Jag har spanat efter en gammaldags lampa med böjliga armar i flera år. Ibland har jag hittat en sån lampa i loppisbutiker, men då har de varit så galet dyra. De brukar oftast gå på minst 1500 kronor, även om de inte är jättefräscha. Och så var det loppis i Hägersten, och då fanns det en sån lampa för 200 kronor. Vilket fynd!
Uppdrag enligt lista: En annan planet
Uppdraget är formulerat så här: Föreställ dig att du vaknade upp på en annan planet i morse. Rita dig själv och alla märkliga saker du kunde se.
Nu tänker jag skippa det där med att rita, så jag tänker efter vad man skulle kunna tänkas se i stället. Nu hör det till saken att jag måste kämpa ordentligt för att tränga bort alla år av faktarabblande i olika klassrum, där jag berättar om förutsättningar när det gäller planeters sammansättning, atmosfär, rotation runt sin egen axel och rotation runt solen och avståndet från stjärnan mm och i stället locka fram fantasin.
Himlen är mer röd än blå, och landskapet är spännande och omväxlande med lavasprutande vulkaner och frodiga djungelliknande skogar med tjockbladiga växter och färgstarka exotiska djur. Det är en vacker värld, utan ondska och miljöfärsörelse. Så måste det ju vara om man ska till en annan planet.
Presentlåda
Det har varit löjligt dåligt med inlägg i flera månader, så det kan hända att det kommer lite osorterade uppdateringar framöver. Det här är en bild från en fest för ganska många månader sedan, där en av mina döttrar och jag roade oss kungligt med att fixa en presentlåda till ett födelsedagsbarn. Visst blev den fin?
Uppdrag enligt lista: Titta på dina fötter
Uppgiften är: Titta på dina fötter. Skriv ner vilka platser de har vandrat på idag.
Tja, till att börja med klev de ut på balkongen och var liksom själva markkontakten när alla gamla blommor, jord och diverse saker skulle kastas eller plockas undan inför vintern. Där fanns några sladdriga, sönderfrysta före detta plantor som mest kändes och såg ut som en slags trådig gegga, och så var det mängder av krukor och balkonglådor där den sammanlagda mängden blöt jord och lecakulor fyllde två stora sopsäckar och ett par plastkassar. Och så fanns det ett gäng pelargoner som tappert har överlevt flera köldknäppar, så nu har jag inte hjärta att kasta dem. Funderar på hur de ska få övervintra på bästa sätt utan att fönsterbrädorna ska bli alltför belamrade.
Efter det åkte fötterna iväg till Stockholm C och strosade runt på Hötorget, Sergels torg och gatorna däromkring. De klev in på mysiga fik, klampade upp- och nedför flera rulltrappor som verkade ha kommit överens om att ha gemensam systemkollaps idag. En dag när bussar och tåg gick som de skulle ville väl rulltrapporna få tjura lite kan man tänka.
Och till sist åkte fötterna tunnelbana och tvärbana, och gick in en sväng på Konsum för att köpa tomater, innan de gick hem och hoppade i ett par sköna raggsockor.