A very Wagnerian Night

I morgon ska jag gå på Operan och titta på "A very Wagnerian Night" med Charlotte Engelkes. Jag såg hennes version av "Fröken Julie" i höstas. Det var en alldeles tokig version, där hon kom inridande på en käpphäst och sedan genomförde en stor del av föreställningen spritt språngande naken. Det var tokigt, roligt och hon hade en otrolig utstrålning och kunde dessutom sjunga.
Nu ska det bli spännande att se hur hon tolkar Wagner.

Ärligt talat...

Jag vet att folk är upprörda över köttfusket med hästkött i olika köttprodukter. Om jag ska vara alldeles ärlig äter jag hästkött från en häst som har fått vara ute och rört på sig och har fått anständig omvårdnad, hellre än jag äter gris- och nötkött från köttproducenter som praktiskt taget staplar djuren på hög och aldrig låter dem få utevistelse eller ett värdigt liv. Jag tycker att det har betydelse både hur de har fått leva sitt liv och vilken slaktmetod som används.
Det finns många som påpekar att hästkött från gamla travare kan innehålla halter av hormonstörande preparat som hästen har fått äta. Det låter ju alldeles fsasnsfullt, men å andra sidan kan man inte alltid garantera att fläsk- och nötkött är fritt från rester av antibiotika och andra sjukdomar, eftersom sjukdomar och infektioner grasserar i de vidriga köttfabriker med sanitär olägenhet med hopträngda djur i mängd för att öka lönsamheten.
Det måste vara värt att betala några kronor extra för att få kött från djur som både har fått leva på ett anständigt sätt och har slaktats på ett humant sätt.
 
Men det finns ju vettiga uppfödare: http://rafnagard.wordpress.com/
 
 

Utmaning dag 14: Someone you miss

Det här var en rubrik som kändes lite tuff. Antingen ska jag skriva något ytligt skämtsamt, eller så ska jag skriva den tanken som kom som ett hugg i magen när jag såg rubriken.
Mitt liv har förändrats drastiskt på några få år. Jag hade bott många år på samma ort, hade massor av vänner och anhöriga som jag kunde träffa ofta, var gift sedan jag knappt var torr bakom öronen och hade tre barn med massor av glada gulliga kompisar. Och inom en ganska kort tidsrymd har jag förlorat båda mina föräldrar, jag har skilt mig, flyttat, bytt jobb och mina barn har blivit vuxna och flugit ur boet. Så jag saknar mina barn och deras glada kompisar, deras muffinsbakande, deras roliga jippon och deras fritidsintressen som jag kunde engagera mig i. Jag saknar närheten till mina bröder och alla mina gamla vänner som bara kunde kliva in på en kopp fika. Jag kan åka till syrran och fika lite då och då, men vi bor inte precis nästgårds. Jag saknar mina gamla arbetskamrater som jag träffade även på fritiden. Jag saknar mina föräldrar som har lämnat många glada minnen efter sig. Naturligtvis var det jobbigt och smärtsamt att skilja sig efter ett långt och fint äktenskap, och jag kan sakna de ingifta släktingarna som har funnits i nästan hela mitt liv och som det inte känns alldeles naturligt att umgås med längre. När jag skilde mig, bytte jobb och flyttade hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur otroligt stor skillnad det skulle bli, hur otroligt ensam jag skulle känna mig.
Så den här rubriken kanske jag ska stå över? Men hoppsan, det blev ju ett inlägg ändå!
 
Det här är ett inlägg i den utmaning som jag har antagit
 

Rolig liten hund

Den här hunden skulle man kanske skaffa sig. Ser ut som en liten gubbe.

Utmaning dag 13: Favorit-TV-show

Jag tycker att det är ganska tunnsått med bra program på TV. Dokusåporna har jag egentligen aldrig tittat på, då har jag hellre läst en bok. Kriminalserierna är jag löjligt förtjust i, men nu är de så många att man har tröttnat en aning. Jag tyckte mycket om CSI i de olika varianterna, men nu är det länge sedan jag tittade på dem. Däremot tittar jag gärna på Kommissarie Morse, men jag har nog snart sett alla avsnitt. Jag tittar ofta på de välgjorda dokumentärerna på Kunskapskanalen, och fascineras över att de faktaspäckade programmen faktiskt kan vara underhållande. Mer underhållande än många av de stereotypa aktionfilmerna, där man förväntar sig skottlossning, slagsmål och explosioner med ett visst intervall.
Ett program som alltid är roligt att titta på är "Så ska det låta". Jag tycker det är kul att se hur de duktiga artisterna bjuder på sig själva och samtidigt kan överraska med låtar man inte har förväntat sig av dem.
 
Önskar jag hade fått förmånen att få höra det här live!
 
Om du tycker att det verkar roligt med denna utmaning som går ut på att skriva ett inlägg per dag i 100 dagar med given rubrik är det bara att hoppa på.
Läs även vad Mammselen skriver på temat

Världens farligaste djur!!


Genusperspektiv?


Vår musikmajje

Musikmajjen på vår skola är tjänstledig just nu. För ett par år sedan blev hans band The Sweet Serenades ganska uppmärksammade då en av deras låtar: Die Young, spelades i Grey´s Anatomy.
 
 
Och så den fina "After all the violence"
 
Och här kommer ännu en
 
Han är en person som skapar en god stämning på arbetsplatsen, vänlig och glad, så det är ju tråkigt att han är tjänstledig. Men samtidigt hoppas jag att det går så bra för bandet att de kan leva helt på musiken.
 

Utmaning dag 12: Favoritskådespelare/skådespelerska

Det här var ganska lätt. När det gäller film har jag tre klockrena favoriter: Julia Roberts, Sandra Bullock och Kjell Bergqvist. Och när det handlar om teater är det utan konkurrens Jan Malmsjö.
 
 
 
Kul om fler hoppar på denna utmaning, som innebär att skriva 100 olika inlägg med givna rubriker.
Titta in hos Mammselen och läs hennes svar på utmaningen.

Trevligt litet cafe´ hos systerdöttrarna

Ídag träffade jag de här små söta cafeínnehavarna. De hade bakat de delikata bakverken alldeles själva, och servicen var utmärkt.
Jag blev även bjuden på den nya specialaren som innebar att det var en grabbnäve cornflakes i en kopp vatten, men jag tror att jag måste vänja mig långsamt vid den rätten.
 
 
 
 
 

Utmaning dag 11: Drömjobb

Jag börjar känna att jag inte kan ge klara besked någon enda dag, utan jag har alltid en massa kringförklaringar. När jag nu ska beskriva mitt drömjobb blir det också kringförklaringar.
Jag tycker alltid att det verkar otroligt stimulerande och spännande att vara laboratorietekniker på kriminallabb. Det verkar som om man får tillfälle att arbeta med både gammal och ny vedertagen teknik, samtidigt som man tvingas utveckla sig själv och tänka i nya banor. Det låter som ett jobb man kanske inte tröttnar på i första taget. Men jag tror att jag å andra sidan har fått en romantiserad och idealiserad bild av yrket via alla kriminalserier. 
 
Och så är det kanske lite fantasilöst att påstå att jag faktiskt jobbar med ett yrke jag tycker om helhjärtat. Jag tycker att det är fantastiskt att ha ett jobb där ingen dag är den andra lik och där det är en utmaning att möta alla elever på olika sätt, efter deras förutsättningar. Det är även roligt att ta del av ny forskning både vad gäller pedagogik och naturvetenskapliga rön. Tyvärr har yrket baksidor. Det är så mycket mer än elevkontakter att jobba med. Jag är omgiven av deppiga småbarnföräldrar som har svårt att orka med allt merarbete eftersom de även vill hinna umgås med sina barn på ett meningsfullt sätt. Jag har flera kollegor som har gått in i väggen det senaste året, och några till är definitivt på väg dit. Yrkets avigsidor gör därför att trots att jag fortfarande tycker om mitt arbete och hyser ett stort intresse för vetenskap och pedagogiska metoder, så har glansen försvunnit lite,  så jag kan nog inte benämna det som ett drömyrke.
 
Mitt drömjobb skulle vara att ha ett litet bokcafe, där jag kunde fixa så att det blev trivsam miljö och så att mina gäster mådde bra. Jag skulle måla och fixa med gamla möbler så att det blev precis den atmosfär jag längtar efter, och så skulle jag ha mysiga detaljer och vackra växter. Och goda smörgåsar och kaffebröd till humana priser. Ibland skulle det vara lite kulturevenemang som tex författarbesök eller filmvisning med efterföljande diskussion. För ett antal år sedan var vi ett gäng som renoverade en gammal bio och drog igång kulturaktiviteter där. Jag skulle gärna göra ett nytt försök, men på en bättre plats, och där mitt lilla bokcafe kunde ingå. På bion skulle man kunna visa både udda filmer och erbjuda företag en trivsam konferensmiljö. Kulturaftnar, musikkvällar, dansuppvisningar... Allt sånt som jag tycker är kul skulle man kunna gära där. Det skulle vara mitt drömjobb, och jag tänker ofta att egentligen skulle det vara fullt möjligt att genomföra....
 
 
Det vore roligt om fler vill hoppa på denna utmaning som innebär att man ska skriva ett inlägg per dag i 100 dagar, med en given rubrik.
Titta gärna in hos Mammselen som har antagit utmaningen

Skön vinterdag

 
Så många fina båtar ligger i vattnet året runt. De här fiskekutterstora båtarna är antagligen för stora och tunga för att plockas upp under vintern.
 

Det är så vackert med kontrasterna mellan det blänkande vattnet, den blanka isen och den sidenmatta snön.
 
Hej solen!! Det var ju så du såg ut!! Vi har längtat efter dig!!
Backen vid Flottsbro. Det var full fart och mängder av åkare i backen.
Plötsligt hördes sirener och en ambulans kom inrullande. Strax därefter dök en ambulanshelikopter också upp.
Helikoptern sänkte sig mot den lilla platta ytan i den nedre delan av backen.
När den sänkte sig ner började snön piskas upp...
 
...tills det var svårt att se den i snömolnet.
Nu stod jag ute på sjön och tittade upp på det mäktiga berget. Annars brukar jag stå däruppe och titta ut över vattnet.
Några unga killar satt och njöt i solskenet på isen, och spelade lite på en panflöjt. Väldigt mysigt att höra musiken komma rullande över sjön.
Här är några kanske på väg till sydligare breddgrader på semester.
Så vackert när solen letar sig igenom de sirliga grenarna.
Hembygdsföreningen hade temadag med gammaldags byk med klappträ nere på isen. De hade sågat upp några rejäla hål, och sedan stod några kvinnor där i gammeldags kläder och tvättade kläder med klappträ i det iskalla vattnet. Den här stilrena tvättlinan lockade besökare till tvättmuseet.
 

Utmaning dag 10: Min favoritfilm

Jag tycker om att titta på film, både på bio och hemma i soffan. Under många år var jag medlem i en filmstudio, där vi fick tillfälle att titta på många udda, lite mer okända filmer från olika länder, tex sydamerikanska, asiatiska och afrikanska filmer. Det är roligt att titta på film som inte är gjuten i den Hollywoodska formen som omväxling. Jag tycker mycket om brittiska filmer, och vi är väl många som har tittat på Billy Elliot med en tår i ögat, ett leende på läpparna och med glädje i hjärtat.
Min favoritfilm är en lite mer okänd brittisk film som har planterat sig i mitt hjärta. Det är filmen  Dear Frankie med bl.a. Emily Mortimer och Gerard Butler. Den är lågmäld och fin och stannar kvar i tankarna långt efter att eftertexterna har rullat klart. Jag har försökt köpa filmen för att jag så gärna vill kunna titta på den någon mer gång, men den är nästan omöjlig att få tag i. 
Här kan ni se lite bilder från filmen.
 
Hoppa gärna på denna utmaning, som innebär att skriva ett inlägg per dag i 100 dagar, med en given rubrik per dag.

Business dog


Utmaning dag 9: Favoritdrink

I dagens utmaning ska man berätta om sin favoritdrink, men jag tror att jag utvidgar begreppet till favoritdryck.
Jag är ingen drinkmänniska, gär sällan på flashiga partyn och minglar med en spetsad oliv i en dry martini. De fester jag går på inbegriper sällan det klirrande minglet, utan det brukar handla om trivsamt småprat till god mat och dryck. Jag tycker att det är gott med vin, men ännu godare med iskallt, gott öl.
Men min favoritdryck som slår allt annat är te. Dock inte Liptons gula, som är så äckligt att det kan användas som tortyrmedel, och jag kommer att erkänna vad som helst. Och svartvinbärste smakar/luktar inte heller något vidare.
Förutom kanelte, som har varit min favoritsort i många år vid det här laget finns det en massa goda smaker att njuta av. Chaite, Söderte, Guteblandning, äppel-kakasmak, och nya goda sorter dyker upp med jämna mellanrum.
 
 
Det vore roligt om fler hoppar på denna utmaning

Utmaning del 8: Celebrity crush

Dagens uppdrag är att avslöja en celebrity crush. Och då sätter vi igång:
Jag kan börja med Brad Pitt
Absolut inte min typ. Jag har aldrig förstått hur han kan ha blivit så avgudad.
Näste man till slakt är Tom Cruise
Samma sak där. Mycket överreklamerad man i mitt tycke.
Sedan kommer vi till Bond-grabbarna:
 
 
Visst har skådisarna som har spelat Bond varit både roliga och tuffa, men någon crush har det aldrig blivit.
George Clooney
 
George Clooney, nej tack, säger jag bara!
 
Clint Eastwood
 
Ja, nu börjar vi prata om lite intresse i alla fall, även om man inte kan påstå att det har varit någon crush.
 
Tom Hanks
Vem kan motstå den mannen? Myspys-trevlig, men kanske inte precis så att man går och drömmer och längtar...
 
Bruce Willis
Ok, nu måste jag väl erkänna att det börjar bli intressant. Men ingen crush.
 
Robert de Niro
Ja, jösses! Såg ni honom i Deer Hunter? Jag såg Deer Hunter för ett par år sedan och då glömde jag nästan att andas, för att Robert de Niro var så förtrollande. Vilken utstrålning! Ok, här pratar vi liten crush.
 
Jean Reno
Oj,oj,oj! Vilken charm! Lite knölig och på engelska med fransk brytning är han oemotståndlig! Absolut crush-material
 
Kevin Whately
Men här kommer min storskräll, min största crush bland skådespelare. Kevin Whately, som spelar Lewis i "kommissarie Morse". Han är min absoluta favvo. Jag skulle kunna gifta mig med honom!
Honom hade ni inte satsat era sparpengar på, eller hur?
 
 
Och det vore kul om fler hoppar på utmaningen 

Dagens utmaning dag 7: Fave singer, musician, band ....

Idag ska man berätta om sin favoritartist eller musiker eller band eller... Det blir ju otroligt svårt, för jag är verkligen allätare när det gäller musik.
Några musiker jag tycker om är Edith Piaf, Carla Bruni, Leonard Cohen, Queen, Elton John, George Michael, Coldplay, Ola Magnell, Beyonce, Bette Midler, ABBA, Meatloaf, Beatles, Melissa Horn... och jag upptäcker nya musiker hela tiden. Jag tycker om klassisk musik, jazz, folkmusik, visor, popballader, sclager, rock...
Om jag ska plocka vilken musiker som har funnits på favoritplats sedan många år ligger nog valet mellan Queen, Elton John och Ola Magnell. Och det är en hård strid, och för ett par år sedan skulle jag nog svara Elton John, och idag svarar jag nog Ola magnell. Om några månader blir svaret kanske något annat.
Här kommer några förslag på musik som är skön att lyssna på. Inte meningen att ha så många klipp att ni ska svimma, men ni kan ju plocka ut något enstaka att lyssna på efter behag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Det vore kul om fler har lust att anta utmaningen som innebär att man har fått 100 rubriker, och man ska skriva om ett ämne per dag i 100 dagar.
 
 Titta gärna in hos mammselen som har antagit utmaningen.

Dance with my father

 

Utmaning dag 6: Your idol

I dagens utmaning ska man avslöja sin idol. Jag kan väl inte precis påstå att jag är i den åldern då man har idoler längre. Jag hade inte heller någon superidol som jag avgudade när jag var tonåring.
Det finns många artister jag tycker om, men min största favorit av alla är Edith Piaf. Rösten, känslan och den underbara betoningen och det vackra, vackra språket gör mig alldeles betagen. Jag rös av välbehag när jag var på ett bröllop för några veckor sedan, där det stiliga brudparet vandrade ut från kyrkan som man och hustru till tonerna av "L´hymne à lámour". Sanslöst vackert! Grattis till Anna och Jonas, och en bättre start på ett äktenskap än Piaf-inspirerad glödande kärlekstoner har jag svårt att tänka mig.
 
Är det någon som vill hoppa på min utmaning som innebär att man får 100 ämnen att skriva om, ett per dag?
 
Titta gärna in hos mamsellen som har antagit utmaningen.
 

What doesn´t kill you makes you stronger


Utmaning dag 5: Mitt fotofejs

Det här blir riktigt svårt. Jag är inte precis typen som smyger in i badrummet med mobilkameran och plåtar dagens outfit med plutande mun. Jag har inte heller hittat vilken vinkel jag bör ha för att bli som mest fördelaktig på bild. Vilket är märkligt, för jag borde ha haft många tillfällen till detta med både en far och en bror som har jobbat som fotografer.
I stället brukar jag ofta blänga lite surt på alla foton, och när jag ser på korten brukar jag värja mig och säga att "Åh, vad det kortet blev dåligt!". Det värsta är att folk då vanligtvis säger "Nej, men du blev ju jättebra". Det brukar få till följd att jag ligger sömnlös och vrider mig medan jag tänker: "Va, är det verkligen så jag ser ut? Eller är det så alla tycker att jag ser ut?" 
Så eftersom jag inte är riktigt bekväm med att lägga ut plutbilder på mig från badrummet kör jag en fegisvariant. Jag lägger ut en badrumsbild från när jag var 17 år.
 
Hoppas på fler som vill vara med i den 100 dagar långa utmaningen 

Utmaning dag 4: Min favoritmat

Det här blir inte lätt. Jag älskar mat. Både att läsa om, planera, laga och äta. Jag tycker om både kött, fisk, vilt och vegetariskt. Jag tycker om mat från olika länder och med olika roliga ingredienser och kryddningar.
 
Jag är inte speciellt förtjust i stekar med brunsås eller fläsk eller fiskpinnar. Keso äter jag absolut inte. Men annars äter jag med förtjusning det mesta.
 
Jag försöker komma på vad jag tycker allra mest om, men jag tycker ju om så mycket och tycker att det är kul att variera så det är svårt att plocka ut en speciell favoriträtt.
Men det skulle ju kunna vara matsäcken man plockar fram och äter vid en öppen eld när man har varit ute i skogen eller på sjön eller fjället länge och känner sig lite frusen och väldigt hungrig. 
Eller så är det pannkakor. Ja, så är det nog. Pannkakor är alltid gott, eller vad säger ni mina kära döttrar?
 
Det skulle vara kul om någon annan också antar den här utmaningen med 100 rubriker, en för varje dag. Det är en rolig blandning av ämnen att skriva om.

Utmaning dag 3: Someone that inspires you

Nu är det dags för tredje dagens tema. Någon som inspirerar mig. Jag har funderat på om jag ska hitta en yrkesmässig inspiratör, en som inspirerar med bilder eller texter eller en politisk förebild. Eller kanske en filmskapare. Eller musiker. Eller författare. Eller skämttecknare. Eller kock. Eller bloggare. Moder Theresa? Ghandi? Che Guevara? John Lennon? Jesus? Ola Magnell? Palme? Ingvar Kamprad?
Ska jag kanske nämna döttrarna som verkar ha en inbyggd radar som känner av när jag känner mig lite nere, så att de skickar en liten hälsning eller ett hjärta eller ringer och pratar lite?
Eller ska jag nämna Kesokompis som kan tolka och uttrycka vad jag menar och tänker mitt i prick?
Eller ska jag nämna min pappa, som tyvärr inte finns kvar hos oss längre, som kunde ringa och berätta om någon god maträtt han hade lagat till, och så kunde vi sitta och prata mat och kryddor en lång stund?
Ska jag nämna min mamma, som tyvärr inte heller finns med oss längre, som kunde trolla fram rena rama konstverken med stickor och garn?
Eller ska jag nämna J och J som stöttade och fanns nära när tillvaron rämnade?
Eller ska jag nämna några bloggar soom av olika orsaker är roliga och givande att läsa?
Eller ska jag nämna Björklund som styr och fixar med skolan? (mohahahaha!! Det skämtet gick väl ingen på?)
 
Nej nu vet jag! En kock får det bli! Jamie Oliver! Dels blir jag alltid så inspirerad av den mat han fixar till, och så är han så rackarns gullig! 
Nej, nu ändrar jag mig igen! Det får bli Anna Bergenström som inspirerar till både fotografering och mat:
Kärlek, oliver och timjan!

Mitt liv som kaffedrickare

Jag är uppvuxen i en utpräglad tedrickarfamilj. Varje kväll satt vi fyra syskon tillsammans med våra föräldrar och småpratade över en kopp te. Det var både gott och mysigt och grundlade en livslång kärlek till te.
När jag var ute och fikade med kompisar och de beställde in kaffe tog jag oftast en läsk istället, eftersom de flesta ställen erbjöd te i form av Liptons gula i halvvarmt vatten, och det är absolut inte drickbart. De enda gångerna jag drack kaffe var när jag var hos mormor (egentligen mammas moster, men det är en lång historia, så här får hon heta mormor) och vi satt på hennes terass eller i köket på Högbergsgatan och tittade ut över Medborgarplatsen och alla järnväggsspåren vid Sthlms södra och pratade om livet och allt möjligt. Jag älskade att sitta där tillsammans med henne och fika och äta fralla med olika goda pålägg. 
När jag träffade mina barns far och hälsade på hos hans släktingar bjöd de alltid på kaffe. Jag var knappt vuxen och ville vara artig men ville absolut inte att det skulle kallna för då tyckte jag att det smakade så förskräckligt, så jag kastade i mig kaffet så att det skulle vara så varmt som möjligt. Det gjorde att de gulliga släktingarna snabbt fyllde på ytterligare en kopp...
Sedan följde ett antal år som småbarnsförälder då jag av ren artighet ofta tackade ja till det kaffe som erbjöds när vi träffade andra småbarnsföräldrar. Det var några få som kände till min tepassion, men det är inte så många som gör riktigt gott te. Temästare är nog min syrra. Hennes te är alltid så himla gott.
Och så har jag jobbat som lärare i ett antal år. På några ställen jag har jobbat har det funnits både kaffebryggare och vattenkokare och på andra ställen har det stått en kaffeautomat. Där har jag vant mig vid att ta kaffe då och då. I  perioder av hårt arbete känns det som om man har levt på Alvedon och kaffe. Helt galet!
På mitt nuvarande jobb har vi två kaffeautomater. Det händer att jag tar en kopp kaffe, men oftast tar jag chai-te eller en kopp choklad.
Det godaste som finns är ju kanelte!!
 
 
 
 
 

Utmaning dag 2: Your best friend

Ibland kan man ha ett trevligt och givande samtal med en fullständig främling på tåget.
Ibland har man lust att flamsa och skoja och då är det toppen att ha kompisar.
Ibland vill man diskutera något på ett seriöst och djupsinnigt sätt och då uppskattar man ämneskollegor.
Ibland har man behov av att prata och älta, och då känns det så gott att ha vänner som finns och bryr sig om.
Ibland är man osocial som en sten och varken skämtar eller pratar eller diskuterar. Det är då de finns där, de bästa vännerna som det funkar att sitta tyst tillsammans med utan att det känns pinsamt. Men de allra bästa vännerna är allt det där. Man kan ha givande samtal, man kan skratta och flamsa och man kan ha djupa diskussioner och man kan få älta och vrida och vända på allt när man behöver och man kan sitta alldeles tysta tillsammans och låta tankarna flyga som de vill.
 

Utmaningen dag 1: foto och sju sanningar

 
Här kommer en bild på mig, ganska gammal bild visserligen, där jag sitter tryggt i min mammas famn. Men det var väl inget krav på att bilden skulle vara nytagen?
 
Och så skulle jag berätta sju saker om mig som de flesta kanske inte känner till:
1. I mina gömmor har jag brev jag har fått personligen från både Astrid Lindgren, Olof Palme och Tage Danielsson. 
2. Jag har jägarexamen men har aldrig skjutit ett djur
3. Jag har en benägenhet att samla på kärnor och frön som jag petar ner i andra krukor, och så växer det upp spännande växter som jag ibland har ett elände att identifiera.
4. Jag är helt värdelös på att backa med släpvagn.
5. En av mina käraste ägodelar är en halv Keso-burk. Kesokompis och jag delade på burken i vår ungdom när vi högtidligt uttalade vår eviga gemensamma avsky mot keson som vi hade försökt plåga i oss på vår cykelsemester på Gotland. Min halva av burken försvann spårlöst, men då fick jag den andra halvan av Kesokompis i fördelsedagspresent en gång!!
6. Jag är ganska bra på att jonglera. Eller rättare sagt, har varit. Det gäller väl att träna hårt igen om jag ska återfå förmågan att ha många bollar i luften.
7. Jag tycker att det är jätteroligt att sy kläder. Ja, att sy i största allmänhet. Lappa jeans, byta blixtlås, sy kuddar och gardiner, sy sadelfodral, stolsdynor eller något annat. Allt är roligt, men händer för sällan på grund av omaket att plocka fram och plocka undan.
 
Ja, det var mina sju utvalda sanningar. Det var väl inga kioskvältare precis, men jag har ödslat så mycket energi på att sitta nästan hela fredagskvällen och rätta och mata in resultat från en massa matteprov vi har varit tvungna att göra i alla skolor i vår kommun, så det blir inte märkvärdigare än så.
Ok, då har jag klarat av första dagens utmaning!

Utmaning

Nu har jag fått lite fina antydningar om att jag borde uppdatera bloggen lite oftare, och bland annat har jag fått följande utmaning:
 
Du ska under 100 dagar skapa ett inlägg per dag med följande rubriker:
 
Day 1 Upload a picture of yourself & 7 facts most people don't know about you.
Day 2 Your best friend.
Day 3 Someone that inspires you.
Day 4 Your favorite food.
Day 5 Your best photo face.
Day 6 Your idol.
Day 7 Fave singer, musician, band, etc.
Day 8 Celebrity crush.
Day 9 Your favorite drink.
Day 10 Your favorite movie
Day 11 Dream job.
Day 12 Fave actor/actress.
Day 13 Favorite T.V show. (picture of a scene or the cast)
Day 14 Someone you miss.
Day 15 Favorite color.
Day 16 Pet/Fave animal.
Day 17 Fave sport or sport team.
Day 18 Fave Holiday.
Day 19 A picture of what you did today.
Day 20 Someone that makes you smile.
Day 21 Fave talk show host.
Day 22 Fave clothing store/brand.
Day 23 Something that frightens you.
Day 24 Fave restaurant
Day 25 Fave Jersey Shore cast member. (Or fave reality TV show celeb)
Day 26 A picture of you & your closest family member.
Day 27 Something you can't leave home without.
Day 28 Celeb look-a-like. (Or if you don't have one then do a celeb you wish you could look like.)
Day 29 Your zodiac sign.
Day 30 Fave tattoo/tattoo you want.
Day 31 Your first true love. ♥
Day 32 Something/someone that means everything to you.
Day 33 Your car/dream car.
Day 34 Somewhere you would like to travel to.
Day 35 Family vacation memory.
Day 36 Something you would like to achieve/do before you die.
Day 37 A picture of your parents/grandparents.
Day 38 Something you hate.
Day 39 Something you love.
Day 40 A fave hobby.
Day 41 Your best feature.
Day 42 Your worst feature.
Day 43 Fave candy.
Day 44 Fave cartoon.
Day 45 A picture of you on Facebook.
Day 46 Your dream home
Day 47 Fave childhood toy.
Day 48 Fave superhero.
Day 49 Fave fast food restaurant.
Day 50 Fave social website logo. (Facebook, Myspace, Twitter, etc.)
Day 51 Your New Years (2011)
Day 52 - A picture of yourself celebrating for getting this far
Day 53 - The last thing you bought
Day 54 - A picture of yourself from middle school
Day 55 - What your wearing today
Day 56 - A drawing of your favorite cartoon character
Day 57 - Everything inside your purse/backpack/wallet
Day 58 - Your favorite animal
Day 59 - Your most used electronic device
Day 60 - Last movie you watched
Day 61 - School class picture
Day 62 - Last place you traveled to
Day 63 - Sports awards
Day 64 - Favorite childhood book
Day 65 - A picture of you and your best riend
Day 66 - A picture in your room
Day 67 - Something Green
Day 68 - A magazine you like
Day 69 - Something Red
Day 70 - Something you borrowed from someone else
Day 71 - A picture of your favorite piece of jewelry
Day 72 - A stuffed animal
Day 73 - Your lunch
Day 74 - Something you found under your bed
Day 75 - You and a friend
Day 76 - Something that annoys you
Day 77 - The last thing that you bought
Day 78 - Your sunglasses
Day 79 - A ticket from somewhere you've been
Day 80 - Your favorite childhood movie
Day 81 - Something you baked
Day 82 - The most embarrassing thing in your closet
Day 83 - The moon tonight.
Day 84 - Your favorite pair of shorts
Day 85 - Something Pink
Day 86 - Something your mom bought you
Day 87 - Something you hold dear to your heart
Day 88 - Your bathroom
Day 89 - What's in your fridge?
Day 90 - Your current school photo
Day 91 - Something that made you smile today
Day 92 - Something weird in your house
Day 93 - The view from your bedroom window
Day 94 - What your doing right now
Day 95 - Something yellow
Day 96 - A place you went today
Day 97 - Something heart shaped
Day 98 - Your favorite nail polish color
Day 99 - Something that makes you feel accomplished
Day 100 - The final picture of yourself
 
OK, jag startar i morgon! Är det någon mer som antar utmaningen?

 


Fototriss: hårt

Den här veckan är temat på fototrissen "hårt", och dagens syssla hemma hos min syster passade bra in på temat. Bilderna är inte av så väldigt god kvalitet, för jag hade inte min favoritkamera med mig, utan var tvungen att ta korten med min telefon. Men den här gången tröstar jag mig med att det är tanken som räknas, och det här ska visa en hård tuktning av syrrans hibiskus.
På 1920-talet plockades ett litet hibiskusskott från en hibiskus på ett sjukhus i Stockholmstrakten, och den blomman visade sig ha en enorm växtkraft, så den växte och blev snabbt som ett träd. Varje år när det var dags att tukta den frodiga växten sparades ett antal skott, som även de visade sig ha de fina kraftfulla egenskaperna. Det är alltså många som har fått en avkomma från det första praktexemplaret under årens lopp. De stora, ståtliga hibiskusarna har vandrat i släkten i snart 100 år. Moderplantan blev över 75 år, och den har lämnat efter sig mängder av ståtliga hibiskusträd.
Min syrra har en dessa stora växter hemma hos sig. Den har vuxit och nådde nästan taket, men nu hade den tappat stinget och blivit lite tanig så nu var det dags att gå hårt fram för att få den att förgrena sig lite.
Som ni ser står krukan på golvet och toppen som går nästan upp i taket har böjt sig för att söka sig mot ljuset.
Här har jag brutalt klippt bort en massa grenar - det är väl hårt av mig?