neverkeso

Har ni sett vilket utstuderat sätt killen har när han ska stjäla mobiltelefonen?

 

Ryyys! Jag blev alldeles tagen när jag hörde den här låten. Den gick rakt igenom alla mina skyddande höljen och bosatte sig hemtamt långt in i min själ.

 

Jag brukar ta en långpromenad en gång i veckan med en vän som just nu genomgår behandling för bröstcancer. Nu i tisdags när vi tog vår promenad berättade hon att hon har fått ett par lösögonfransar utskrivna eftersom hon har tappat allt hår, även ögonhåren. Av någon fånig anledning blev vi riktigt galghumoristiska och pratade om att hon just för tillfället slipper hålla på och fixa med bikinilinjen och lurviga ben.

Mitt i allt vårt allvarliga prat var det ganska befriande att skoja så respektlöst om de jobbiga effekterna av sjukdomsbehandlingen.

Ni ska inte tro att vi lärare går lottlösa från Skolforum. Ni vet ju hur det mutas och fjäskas i all branscher, detsamma gäller oss i skolans värld. 

Ni ser det fina läppbalsamet jag fick från UR. Det är alldeles fantastiskt behagligt. Och så fick jag ett limstift från Slöjd-detaljer, så att jag skulle kunna titta på deras hemsida och beställa mysigt ullgarn i ljuvliga färger.

Men det bästa av allt är pennan! Den skulle egentligen inte delas ut till besökarna, men jag tror att damen i den montern kände att hon ville göra något för mig när jag skulle skriva mitt namn med den förtrollade pennan som fullkomligt glider fram över papperet, och mina ögon omedelbart fylldes av tårar och jag stod där och hulkade och sa att en sån penna skulle jag verkligen vilja ha. Nej, jag överdriver väl en aning, men hon måste ha känt på sig att den pennan var skillnaden mellan lycka och sorg i mitt liv, så hon log förbindligt och sa att jag kunde behålla den. Nej, nu överdriver jag lite igen. Jag sa faktiskt ingenting och tror inte att jag betedde mig på något avvikande sätt, men jag måtte väl ha utstrålat mitt begär efter pennan, för hon föreslog att jag skulle behålla den. Jag frågade då lite fånigt om hon i så fall skulle ha någon penna kvar (alltså, hon sålde just pennor och ritmaterial....) och hon försäkrade att det inte var några problem. Och nu är den min!

Jag ska alldeles strax äka iväg till Skolforum på Älvsjömässan. Jag har varit där många, många gånger under årens lopp. Det brukar vara så roligt att få nya tips och inspiration på olika sätt. När jag åker därfifrån brukar jag vara fylld av nya idéer och ny energi.

Nu tycker jag att våra skolpolitiker rustar ner skolan och tar bort all arbetsglädje. Jag är nästan inställd på att mässan kommer att innehålla mer information om det administrativa än om det pedagogiska och kreativa.

Jag är lite rädd att Björklund i sin iver att göra sig odödlig med förbättrat resultat på den internationella statistikens himmel kväver elden hos alla sina lärare och bara lämnar kvar några mekaniska askhögar.

 

Såja, nu försöker vi blåsa liv i elden igen. va?

I fredags när jag gick hem från jobbet såg det ut så här vid den lilla ån som ligger alldeles intill min skola

Min syrra har pratat om hur fantastisk låten "No 1 Song in Heaven" med Sparks är. Så här kommer den. Lyssna och njut!

 

Jag satt för några dagar sedan och lekte med lilla Källa som precis har fyllt ett år. Jag tyckte att det var jätteroligt att se när hon stoppade ner klossar i hålen på en burk, så jag berömde henne entusiastiskt för varje nedstoppad kloss. När klossarna var slut började hon hämta leksaker i plast för att stoppa ner i hålen. Hon fortsatte alltså med sin framgångsrika aktivitet, och jag insåg att pedagogiska leksaker kan missa en hel del kloka tankar hos barn. 

Hösten kan vara grå, kall och ruggig med blåst som kyler ända in i märgen. Eller så är det som idag. I morse när jag klev upp hade någon passat på att tvätta luften alldeles ren och hängt upp den på tork på ett snöre högt upp i himlen. Där hängde den, fräscha nytvättade luften och vajade lite i vinden med en frisk doft av astrakaner och lite våt jord.

Solen strålade från en alldels blå sky, där några små ulliga tussar lekte med varandra utan minsta hot om regn. Efter en lång skön promenad i skogens lera som ställde till mina nyputsade skor var det dags att äta lunch på balkongen. Och där var så varmt att man var tvungen att klä av sig alla varma kläder och sitta med bara ett litet linne.

Dagar som den här känns det inte som att hösten är det obevekliga slutet på allt liv, utan istället känns det som att nu ska naturen bara vila lite för att orka skapa en massa nytt liv om några månader. 

Hela dagen har jag passat på att insupa ny energi och ork!

I många år flödade idéerna friskt och jag kom på saker varje dag som jag ville skriva på bloggen. Så plötsligt har jag drabbats av idétorka, och inga roliga idéer kommer fram.

När jag kommer på något jag vill skriva om blir det ändå inget för jag kommer inte på hur jag ska formulera mig.

Det händer ju en massa små roliga vardagsepisoder hela tiden, men jag har kommit av mig i mitt berättande.