Miljövänliga, återvunna tändblock

Ibland använder vi tändblock för att få fart på spisen, grillen eller brasan i eldkorgen. Det är ju skönt att få lite hjälp på traven, men det känns inte så bra när man inte är helt säker på innehållet i tändblocket.
Då är det skönt att man kan tillverka sina egna  tändblock på ett miljövänligt sätt som stämmer väl ihop med återbrukstanken. Man kan nämligen använda gamla ljusstumpar och en bit kartong. Lägg ett bakplåtspapper i botten på en ugnsplåt, lägg ner kartongen ovanpå och lägg därefter gamla ljusstumpar och annat överblivet stearin ovanpå kartongen. Sätt in i ugnen på ca 75 grader och håll lite koll så att stearinet sprider sig jämnt över kartongen när den smälter. 
När kartongen är mättad med stearin tar man ut den från ugnen och låter allt svalna. Skär kartongen i "portionsbitar" och förvara i lämplig burk. 
Lägg en eller ett par av dina egna tändblock pä samma sätt som de köpta när du ska tända din ved. Det funkar jättebra, och du sprider inga gifter, och kan dessutom återbruka både kartong och stearin! (null)

(null)


Att lära sig tälja

Företaget Morakniv har en butik på Kungsgatan i Stockholm. Där höll de en kurs i täljning några timmar en sen vardagskväll.
(null)

Det första momentet för kvällen var att vi fick veta var sjukvårdslådan stod, och hur vi skulle bete oss vid små och stora skärsår.
Därefter påbörjade vi själva täljandet. En halvmeter lång vedklabbe skulle bli till två ätpinnar.
Transformationen från lång vedklabbe till ätpinnar började med att man skulle klyva klampen med ett klyvjärn och en rejäl träklubba i flera omgångar tills man hade två hanterbara träbitar. 
Nästa steg var att ställa sig vid en huggkubbe med en liten snickaryxa och fortsätta bearbetningen "så länge man vågade". Tanken var att man skulle våga hugga bort mer och mer tills man hade en fyrkantsstav där varje sida var 1,5 - 2 cm bred.
Sen var det dags att plocka fram täljknivar och träna på närmare tio olika täljmetoder. Det var minsann inte bara att karva lite planlöst med kniven, utan det var en rad olika metoder, där man höll kniven i olika grepp och skar med olika kraft och lutning beroende på vad man ville uppnå.
Det allra sista momentet var att skära ett dekorativt mönster i ätpinnarna, men så långt kom inte jag. Mina pinnar blev inte riktigt lika långa eller lika tjocka heller för den delen,  (null)

(null)
Den här otroligt vackra kåsan skulle jag vilja ha!
(null)

(null)
Snart blir det här ätpinnar.
(null)
En väska full med pågående projekt.
(null)


NATURLÄRA

Det här hittade jag i en pärm när jag städade idag:

Då verksamheten utomhus varit ytterst begränsad följer här en kort redogörelse för naturen.

Naturen är det som betecknas med grön färg på alla kartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom ett fönster eller studerar färgfotografier. På vintern kan naturen vara vit. Detta bör dock ej föranleda ändring av nämnda kartor.

Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, atomkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte används till något nyttigt kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi tex gamla järnsängar, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen förekommer lappar, campingturister och djur.

Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreningar, som i vissa fall har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara till att spreja. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt sprejmedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer på jetplan, i tjockoljebälten samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn.

I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig. De kallas växter. Till växterna hör bland annat julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas det skog. I skogen går man vilse. I skogen finns även varg, bisamråtta och björn. Björnen är ett lömskt djur som alltid överfaller försvarslösa jägare. Många bisamråttor delar på en dampäls. Vargen finns inte.

Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar. Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. Jfr kretsloppet i naturen.I marken sticker växten ner ena änden och suger upp vatten som annars skulle kunna komma till nytta. Det vatten som annars kunde komma till nytta kallas grundvatten. Grundvatten är en DDT-lösning. På marken finns vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför de senare kallas så är en gåta, då de inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, sk grustag. Kring motorvägen flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.

Vatten är ofta en löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkats av luftens naturliga sammansättning. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra sten- och järnkonstruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på en tillräckligt låg nivå för att fiskarna inte ska bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet.

Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där betydelsefulla avloppsledningar går, blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfat. Det är en ofarlig kemikalie som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle ha behövt tusen år för att växa igen klarar detta på tre år med hjälp av fosfat. Detta är en form av strukturrationalisering.