neverkeso

Jag är inte rädd för möss, råttor, sorkar eller några andra djur av den sorten. Jag vågar till och med hålla i ormar (har hållit i både majsorm och huggorm).  Jag är inte rädd för fladdermöss, spindlar, insekter eller allt det där som krälar runt i jorden.

I stort sett kan man väl säga att jag har en ganska positiv inställning till det mesta djurlivet omkring oss.

MEN jag fixar inte att vittja en musfälla! Jag tycker att det är så äckligt med döda möss att jag nästan kan spy. Om jag är ensam i ett hus med möss föredrar jag dem levande än groteskt förvridna i en fälla. Jag vill inte ta i dem - inte ens med gummihandskar på mig. 

Jag skulle däremot utan problem kunna hålla i en levande mus.

Logiken i detta?

Så här harmoniskt tänker man sig livet på landet, med nyfallen snö utanför fönstret, och fåglar och ekorrar som kommer på besök till foderautomaten för att få solrosfrön, nötter och annan energirik föda. Ute i trädgården syns spår efter älg, rådjur och hare. I växthuset är det tyst och lugnt under det frostiga taket. I resten av huset syns kaoset med ihopstaplade prylar inför snickarbesöket.

Det här kommer snart att vara ett välisolerat extrarum, där det får plats både snickarbänk och sybord. Just nu är det tömt på alla verktyg och saker av olika slag, och isande kallt.

Här syns snickarbänken, och skåpet med alla slipmaskiner och andra maskiner av olika slag. Det är mysigt att stå vid snickarbänken och pyssla, men innan rummet är isolerat måste man ha mössa och vantar när man jobbar där på vintern, och andedräkten är som ett vitt moln.

Här syns linneskåpet och bortanför det en herrans massa böcker. Vi läser mycket själva, och har mycket att ställa ut när vi har loppis.

Här övervintrar våra pelargoner, fikonträdet och olivträdet.

Ovanför trappan står alla målarfärger och kemikalier i en hög. Det ska bli skönt att få allt på plats i det blivande frostfria rummet.

Det här är i vanliga fall ett romantiskt och fint litet gästrum, med blommiga tapeter och spetsgardiner.

Just nu ligger alla vertyg i travar här. Ingen gästvänlig miljö just nu alltså.

Men inom ett par veckor kommer hantverkare hit och lägger in riktigt trägolv. Det innebär att vi har varit tvungna att tömma kyl och frys, alla underskåp och skafferi och städskåp och få plats med alla prylar någon annanstans. Så nu är det knökfullt med prylar både i vardagsrum och sovrum, och i vardagsrummet står nu både kyl och frys. Inte särskilt fint eller mysigt nu, men det kommer att bli så bra!

Här är en bild som visar hur det såg ut i köket innan kyl och frys plockades ut.

Vedspisen kommer att bli den enda hörnan som inte alls kommer att påverkas av renoveringen. Ja, vi kommer förmodligen att knacka bort de fula kakelplattorna och lägga dit någon snyggare sort.

Här vid diskbänken kommer det bli stora förändringar. Golvet ska bytas till riktigt trägolv, bänkskivan ska bytas, luckorna ska fixas, kakelplattorna ska bytas och troligen ska diskbänken bytas ut.

Städskåpet och matskåprt ska bort och det ska bli ett riktigt, platsbyggt, ventilerat skafferi där istället.

Här har röjningsarbetet börjat. Prylar plickad fram från alla skåp för att sorteras och plockas ut från köket.

I vardagsrummet står nu kyl och frys. Bortanför vitvarorna ser man in i sovrummet.

Nu är kyl och frys bortplockade, råttskit uppsopat, och förolämpade spindlar har fått kravla sig iväg för att hitta nya boplatser.

I ett hörn i vardagsrummet är det mesta från städskåpet staplat.

Bredvid soffan i vardagsrummet står porslin. skålar, burkar och hela förrådet av rena kökshanddukar,

Under skrivbordet i sovrummet står tokmycket redskap, kryddor och torrvaror från  skafferiet.

Vilken tur att vi kan åka hem till Stockholm och vänta på att byggfirman ska bli klar mee allt. Det skulle verkligen inte vara kul att leva i det här kaoset.

Men tänk så fint det kommer att bli!

Huset tvärs över gatan är så fint, så spännande. Min fantasi går igång varje gång jag passerar den vackra parken, lyktorna och de märkliga fönstren med det fantasieggande skenet. I mitt huvud växer historier och spännande karaktärer fram.

Vad händer i din fantasi när du ser det här?

 

Idag publicerade en av mina vänner en text som är hämtad från en artikel i DN 2019-01-22, skriven av Andrew Walter. Texten väckte massor av tankar.

 

Vi låter ett 27 meter långt rep representera tidsaxeln för vårt universum.

Människan har nästan aldrig funnits. Människan utgör bara 0,5 mm på det 27 meter långa repet.

99,9% av alla arter som har funnits på jorden är borta, utdöda (men människan har inte orsakat allt detta. Det känns ju lite trösterikt trots allt). Dinosaurierna, som betraktas som förlorare, fick i alla fall 36 cm av repet, ca 180 miljoner år.

Vi människor borde ju bete oss lite vettigare, så att vi i alla fall får 1 mm av repet. Vi kan inte fortsätta tro att vi har obegränsad rätt att göra vad vi vill.

 

0,5 mm av 27 meter. Perspektivet är lite svindlande.

 

Jag hittade en bokutmaning hos Selma Stories. Där finns en lista för 2023:

 

* En Årets bok- nominerad (avslöjas i april)

* En fransk klassiker

* En bok om ett samhällsproblem

* En uppväxtskildring

* En historisk roman

* En bok som trendar på BookTok (som jag inte vet vad det är)

* En bok på minst 450 sidor

* En musikbiografi

* En bok som en närstående får välja

* En poesisamling

* En bok du älskade som 20-åring

* En bok i en ny serie

* En bok av en Nobelprisvinnare

* En normbrytande feelgood- eller romancebok

 

Nu blir det spännande att se hur mycket jag kommer att kunna bocka av på den här listan!

Finns det någon mer som vill försöka anta utmaningen?

Vi hade en liten förhandsjulafton igår, då vi vuxna hade Secret Santa till våra julklappar. Det var många fina saker, så det var otroligt svårt att välja om man skulle behålla det man fick, eller om man skulle byta när man fick en etta eller sexa på tärningen. När julklappsleken var slut var den här fina skärbrädan min:

Jag äter ofta fil eller yoghurt och müsli med lite äppelmos till frukost.  Det är extra gott med hemgjord müsli, hemgjort äppelmos och då är det självklart kul att även göra sin egen fil eller yoghurt.

Man behöver standardmjölk (passa på när din butik har halva priset på grund av kort datum), och så behövs en liten slurk fil eller yoghurt som bakteriekultur. Nu senast testade vi en blandning av matyoghurt och crème fraîche, och resultatet blev en riktigt krämig, tjock och god fil.

Du behöver en tjockbottnad kastrull och en visp.

Häll ner mjölken i kastrullen och rör om med jämna mellanrum så att det inte kokar över.

Värm tills mjölkne är 90 grader.

Kyl ner mjölken till 40 grader.

Tillsätt 1 dl filmjölk eller yoghurt, eller fgör som vi gjorde här: 1/2 dl matyoghurt och 1/2 dl creme fraiche. Här är creme fraichen (vilket naturligtvis inte ser så kul ut, för det är inte så spännande med vit gucka ner i annan vit gucka.)

Och här kommer den andra halva decilitern.

Ställ blandningen på ett varmt ställe tills den tjocknar. Vi har väldigt varma golv i halva lägenheten på grund av en fjärrvärmeledning som går precis där, så vår fil tjocknar på cirka fem timmar. Sen åker den in i kylen.

I vanlig rumstemperatur tar det lite längre tid.

 

Använd någon dl av din egen fil som bakteriekultur när du vill göra nästa omgång fil.