Jodå, det dök upp något irriterande
Jag fick nämligen besked om min nya lön idag, och lönepåslaget låg en bra bit under det framförhandlade snittet. Jag har därför hört av mig till min chef och begärt att få ett samtal där han berättar vad han har grundat sin lönesättning på, och om han är missnöjd med något vill jag att han ska berätta vad det handlar om.
För det är ju så det är. Jag blir inte arg och högljudd, utan jag blir väldigt arg, iskall och behärskad och kolsvart i själen.
Man ska ha lön efter de givna kriterierna, och hur man utför sina arbetsuppgifter. Då måste han tala om på vilket sätt han är missnöjd med min arbetsinsats. Jag köper inte att de har en begränsad lönepott så att man får stå tillbaka för att de som tjänar alldeles för lite ska kunna få ett anständigt påslag.
Vrede - dagens sjunde dödssynd
Ja, här gör jag inte så bra ifrån mig. Jag är filbunkstypen som inte brusar upp i första taget, så när jag blir arg är det liksom mer behärskad ilska. Jag kan bli arg på både händelser och personer, men jag är fortfarande lugn och försöker uttrycka vad som har gjort mig arg, står aldrig och skriker högt. Det finns folk som irriterar sig på att jag aldrig blir arg. Men det blir jag visst, det är bara det att jag hanterar ilska på mitt sätt.
Och idag har jag inte blivit arg på något. Än.
Jo, nu ljuger jag. Klart att jag blev arg över idiotiska saker jag läste i morgontidningen! Fast arg på ett sätt som inte skickar speciellt mycket adrenalin runt i kroppen. Jag får väl se om det dyker upp några irriterande saker under dagen.
Avund - dagens sjätte dödssynd
Jag önskar ju naturligtvis att jag vore felfri, så jag blir lite avundsjuk på alla som alltid lever 100% miljövänligt, som aldrig äter något onyttigt, som är händiga och kan laga allt, och som aldrig släpper in en dammtuss genom dörren (eller hur det nu går till!) och som aldrig ser till sitt eget hus innan de ägnar sig åt välgörenhet.
Tänk ändå den som vore felfri!
Högmod (fåfänga, övermod, hybris) - dagens femte dödssynd
Ni vet det här med nya bilar, där allt är konstruerat för att vara så komplicerat som möjligt. Man kan knappt vrida på ratten utan att ha förprogrammerat rörelsen på en dator. Och så ska man ha appar som kan tolka alla signaler från bilen. Små blinkande lampor och pilar är fullständigt obegripliga för alla utom för en märkesverkstad som kan identifiera signalerna med hjälp av en specialmanick som fångar upp och omtolkar blinkningar och pip till nödvändiga åtgärder som kommer att kosta en månadslön att fixa.
Men jag fylls av övermod, och tänker byta mina glödlampor alldeles själv! Jag fick anmärkning på min enögda bil på besiktning i september, och för ett par veckor sedan köpte jag äntligen nya glödlampor på Mekonomen, och nu planerar jag att skruva loss lampkuporna och byta de trasiga glödlamporna.
Girighet - dagens fjärde dödssynd
Jag hittade en blänkande femkrona på marken. Tror ni att jag gav den till någon frysande eller hungrig person som huttrande satt och skramlade med en kaffekopp? Nej! Girigt och egoistiskt stoppade jag ner den i jackfickan.
Lättja - dagens tredje dödssynd
Jodå, jag såg nog att det låg brödsmulor och dammtussar och tryckte mot listen under diskbänken, men jag ignorerade dem och satte mig och läste kulturdelen i morgontidningen i stället för att städa.
Frosseri - dagens andra dödssynd
När det var dags att äta frukost kunde jag inte nöja mig med lite nybryggt te och en rejäl macka av rågbröd med leverpastej och gurka.
Nej, jag var minsann tvungen att leta rätt på en burk med smarriga kolor, som jag snabbt slukade.
Vällust- Hur jag idag har begått den första dödssynden
Jag klev upp med den behagliga känslan att det är lovdag och jag kan unna mig lyxen att låta allt ta lång tid. Lite småfrusen klev jag in i duschen och vred på riktigt varmt vatten, och där stod jag länge, länge och lät det varma vattnet värma upp varenda cell i kroppen. Väldigt skönt, men inte alls snällt mot moder jord!
"Maja" målad ca 1800 av Francisco de Goya
En liten undran bara ...
Finns det någon människa som kan läsa om Malala utan att bli berörd? Jag blir alldeles tårögd bara jag läser några korta rader om hennes mod och civilkurage.
Jag köpte en liten flaska med lavendelvatten
Det kan ju passa perfekt att spreja lite väldoft ibland när man tycker att gamla dojor och sånt luktar mindre trevligt.
Jag tänkte pytsa en lätt dusch in i klädkammaren, så att det skulle bli en trivsam aning av doftpåsar bland nymanglade lakanm, nystärkta gardiner och krusade örngottsband, dvs lite nostalgisk doft som påminner om min mormor. Oturligt nog råkade jag trycka till kraftigt ett par- tre gånger varpå klädkammaren numera fullständigt stinker av frän fusklavendel.
Men tanken var god!
Ordning och reda!
Nu fattar jag att inte alla människor är så jätteintresserade av hur tekniksalar är organiserade, men idag har jag varit på en heldagskonferens om teknik med ett gäng rutinerade teknikherrar. Och jösses, vilken pedantisk ordning det var i salen! Alla verktyg var prydligt sorterade i olika ställ och hyllor, och allt förbrukningsmaterial låg på hyllor och i askar och skåp. Inte en grej låg på fel ställe! Jag tog en massa inspirationsbilder på allt möjligt för att visa mina kollegor i morgon, men jag vet faktiskt inte om jag kan visa den välorganiserade och strukturerade och ordningsamma institutionen för mina kollegor. Då kommer de genast att drabbas av skuldkänslor för alla stökiga högar som finns på vår no-institution.
Skenhelighet
Jag har haft en tanke som har malt i bakhuvudet i flera dagar, men jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är som har stört mig. I natt vaknade jag till och insåg plötsligt vad som var felet.
Det handlar om några kollegor. De är alltid så politiskt korrekta och framför rätt åsikter och har rätt formuleringar och är upprörda över rätt saker och uttrycker sitt engagemang (utan att egentligen genomföra något särskilt) för alla saker som man förväntas vara upprörd över.
När "lamporna på scenen lyser" agerar de alltid för människors lika värde och rätt attityder och förhållningssätt. Men när "lamporna släcks och ridån faller" har de egentligen inte det där äkta beteendet i sitt hjärta. De ojar sig och är tårögda över barn i krigszoner, valar som har simmat vilse in på grunt vatten, isbjörnar som lever på krympande isflak och människor i främmande land som inte tillåts uttrycka sina åsikter eller leva efter sin religiösa tro. Deras tolerans är gränslös. När det gäller teoretiska frågor alltså!
Men när det gäller verkligheten har jag märkt att de gör vad de kan för att hacka på en annan kollega. De hittar alla möjliga sätt att misskreditera kollegan. Eftersom de umgås privat misstänker jag att de sitter och myser i samförstånd över ett glas vin på helgerna och pratar ihop sig om kollegan de retar sig på, och så tar de med sig sina mentala dolkar och sticker dem i kollegan så fort de får tillfälle.
Men borde inte den där godheten och toleransen gälla både på avstånd och alldeles i närheten?
Ännu ett litet underverk har kommit till världen
De senaste åren har det fötts en hel rad små nya personer i familjen och den nära vänkretsen. För några dagar sedan kom ytterligare en liten pojke till världen. Han kommer att få det så himla bra med sina gulliga föräldrar som fullständigt strålar av kärlek och snällhet.
Jag gratulerar den nya lilla familjen och önskar dem allt gott!
Solskenshistoria!
Jag är bara tvungen att berätta om en jobbrelaterade sak. Jag har arbetat med ett stort område med mina nior. Vi har ägnat nästan hela terminen åt det här arbetsområdet. Det handlar om både kemi, biologi och vår miljö.
Igår var det sista inlämningsdag, och jag har jagat på eleverna rejält. Jag har haft flera genomgångar med eleverna men även skickat hem alla instruktioner och information av alla de slag till föräldrarna, så att ingen skulle kunna säga att de inte visste något.
Vi har varit ute i fält och gjort kemiska mätningar och biologiska kartläggningar som vi har analyserat och diskuterat. Vi har sett på tunga faktafilmer om miljö och vi har läst artiklar. Eleverna har även fått dela upp sig i olika grupper där de har varit "regering", "miljöarbetare", "polsk fiskare" "amerikansk ägare av fabrik i Vitryssland" mm, och så har de fått förbereda sig på vad de skulle tycka (även om de egentligen hade en rakt motsatt åsikt) när vi hade en paneldebatt om miljöfrågor.
När (nästan alla) eleverna lämnade in sina arbeten igår blev jag nästan rörd. Det var så fina och genomarbetade texter, med fantastiska illustrationer och egna reflektioner baserade på olika fakta de presenterade i sina texter. Jag skrev ett massmail till föräldrarna och berättade hur fantastiskt duktiga deras barn har varit, och då besvarade flera av föräldrarna det mailet så positivt att jag har fått energi för lång tid framöver.
Någon skrev att hen rös av välbehag över att barnen hade jobbat så bra, någon skrev att hen nästan blev tårögd av informationen, någon hade uppskattat att de hade fått så mycket information så att de kunde stötta och hjälpa sina barn. Totalt sett har det känts alldeles fantastiskt! Ibland funkar det att få ett supertungt och faktaspäckat arbetsområde riktigt roligt!
Och då ska jag börja förbereda mig för atomfysiken ... någon som kan komma med bra förslag på hur jag ska motivera eleverna där?
Att byta en glödlampa
För ett par dagar sedan tankade jag min nästan ökentorra bil full med bensin, fyllde på ny spolarvätska som ska klara kyla, fyllde på olja i motorn och bytte torkarblad.
Sen tänkte jag att det kunde vara läge att åtgärda den trasiga glödlampan som jag hade fått nedslag på i besiktningen, så jag frågade även efter en lampa.
- Vi kan kanske hitta rätt sorts lampa, sa mannen på macken, men vi kan tyvärr inte hjälpa till med att byta den (han hade nämligen varit så vänlig och bytt torkarblad). Det har hänt att själva spegelreflektorn (har jag för mig att han sa) har fått skador när vi har bytt, och det går inte på försäkring, så då har vi fått betala allt ur egen ficka, så vi får inte göra det längre. Det finns en verkstad här borta (han nickade med huvudet) som byter lampa för 1400 kr.
1400 kr för att byta lampa! Det låter som rena skämtet!
Så jag har åkt till Mekonomen, och har haft instruktionshandboken med mig, och där har killen bakom disken och jag veckat våra pannor i flera rader av djupa veck och så har vi tillsammans listat ut hur lampbytet ska gå till. Nu har jag två nya glödlampor liggande i handskfacket, men jag har inte vågat mig på själva ingreppet än.
Två glödlampor gick på lite drygt 200 kronor, så om jag klarar bytet själv har jag sparat in 1200:-. Och blir det ett fungerande byte kan jag även börja jobba svart och byta glödlampor för kanske 800-900:-.
Hmmm, inte dumt alls!
Fototriss: Rosa
Jag visste att jag hade en massa gamla bilder på rosa blommor och rosaskimrande fjärilar och fåglar från i somras, men jag hade bestämt mig för att ha alldeles färska bilder i dagens fototriss. Det är inte särskilt mycket som är rosa utomhus just nu, så jag gjorde en djupdykning i mitt pennfodral (som för övrigt också är rosa). Så här tolkar jag veckans tema: rosa
Vill ni se fler bilder på temat kan ni titta på fototrissen
Musikunderhållning
Idag när jag åkte tunnelbana klev det på en glad man i en knallgul jacka. Han plockade fram en rosa melodica och en avlång manick som hängde i ett snöre om halsen. Manicken runt halsen visade sig vara en slags musikspelare, där han hade förinspelat komp, och så satte han igång och spelade en riktigt smäktande version av "O, sole mio". Jag var imponerad av att han kunde få det att låta så bra på en leksaksmelodica, och han rörde sig så elegant och servilt och såg ut som om han en gång i tiden hade spelat på finare arenor.
När han hade spelat klart bugade han sig med en svepande gest, stoppade in melodican och gick längs vagnen med en liten, liten börs i handen.
Jag stoppade givetvis ner en slant, för han var värd en belöning eftersom han verkligen kunde spela. Det är så många som kliver på tunnelbanan och gnider ett par drag på en fela eller i stort sett bara släpper ut luften ur ett dragspel, innan de går runt och skramlar med gamla kaffemuggar.
Damer som förgyller mitt liv!
Hur ska det gå med Norge?
Olustkänslan över Breiviks ofattbara otäcka dåd har suttit kvar i bakhuvudet länge. Det kändes som ett hån att detta vänliga land skulle drabbas av en sån ondska.
Och så har de nu gått och skaffat sig en regering med ledamöter som uttalar såna hårresande saker att man inte tror att det är sant.
Våldtagna flickor får skylla sig själva, för de ska ta eget ansvar för det som händer, och förskollärare som förbjuds att läsa om homosexualitet. Samtidigt som de uttalar kraftigt invandrarfientliga påståenden.
Vad hände med det käcka landet med raska guttar och pigor som alltid lät så glada och goda? Vad kommer att förändras i landet när de här har fått styra och ställa en tid?
Fästingar
Jag har plockat väldigt mycket svamp den här hösten. Och jag har då samtidigt passat på att vara värddjur åt ett antal fästingar, djurvän som jag är. Sammanlagt nio hårt fastbitna fästingar och ytterligare några glatt promenerande utanpå huden, har jag plockat bort de senaste veckorna.
Eftersom jag har känt mig sjuk i några dagar kände jag mig tvungen att gå och kolla om jag hade fått borrelia idag. Det var många symtom som stämde överens med borreliasymtomen, men efter en massa undersökningar och blodprov visade det sig att jag med största sannolikhet inte har borrelia, utan ett virus som jäklas lite.
Även om jag inte vet exakt vad det är som orsakar huvudvärken och muskelvärken är det skönt att det inte var borrelia i alla fall!
Ylvis - The Fox
Jag kan inte låta bli att lägga in den här roliga filmen!
Politik och sånt - Leonard Cohen till makten, tack!
Det är så många floskler och tomma ord som bollas mellan politiker. Jag vet aldrig vem som verkligen menar det de säger, eller om det är tillrättalgda formuleringar för att värva röster och vinna enkla poäng.
Jag tror att jag skulle vilja ha Leonard Cohen som statsminister. Tänk er hur han säger något med sin raspiga röst, med en stark, men sårbar utstrålning, känslig men med stor integritet. Allt han säger låter ju så otroligt sant. Allt låter som om det är sprunget ur smärtsamma personliga erfarenheter. Allt låter som om det bottnar i en avgrundsdjup sorg och en intensiv passion.
Kan ni se det framför er: Leonard kliver fram till mikrofonen och greppar den med en blick fylld av vemod och livserfarenhet, och så tittar han ut över folkmassan och uttalar sig om det femte jobbskatteavdraget. Oavsett vad han säger kommer vi alla att jubla och tycka att han räddar oss ur katastrofen.
Den framtidstron kommer vi verkligen att behöva!
Kamp mot bröstcancer
Läs det här gripande inlägget om bröstcancer
Och vi kan ju kanske göra något åt det om vi alla hjälps åt
Och jag kan garantera att det är värt att kämpa. Jag har en gammal vän och kollega som för ett och ett halvt år sedan fick besked om att hon hade bröstcancer. Hon skickade ett sorgset meddelande och berättade om sitt jobbiga besked, och det var så overkligt att just hon skulle drabbas. Hon var rörlig och aktiv, åt sunt, rökte inte, var måttlig med alkohol, var slank och levde allmänt hälsosamt.
Hon hade just varit på mammografi och fått besked att allt såg bra ut, men så upptäckte hon en konstig knöl i ena bröstet, och det visade sig att knölen inte syntes på mammografin.
De fortsatta undersökningarna visade att knölen var elakartad, och så började hennes långa kamp. Operationer, cellgifter, mediciner och allt vad hon var tvungen att gå igenom.
Vi bokade in en bestämd tid varje vecka då vi gick långa, långa promenader och pratade om allt mellan himmel och jord. Det märkliga var att vi ganska snart blev bekväma med att prata om livet och döden, vad som är viktigt och oviktigt, och hur man omvärderar det mesta när man befinner sig i kris.
Hon vanna den ena segern efter den andra. Metoderna funkade på henne. Hon fick ett nytt bröst och bröstvårtan från det andra bröstet delades systerligt i två delar och placerades en del på varje sida. Till slut vågade vi tro på att hon faktiskt var på väg att bli frisk. När vännen Ester och jag tillsammans med vår hjältinna bestämde oss för att gå på en utställning på Fotografiska i våras firade hon det genom att debutera utan peruk. I stället hade hon kortsnaggat hår, och hon var så snygg att Ester och jag blev alldeles rörda.
I somras gjorde vi tre en ny utflykt, denna gången till Djurgården och Rosendals trädgård. Hon utstrålar den speciella styrka som bara den gör som har besegrat döden.
Och vi tre kommer att göra fler utflykter tillsammans, var så säkra!
Eva Cassidy - Autumn Leaves
Så vackert, och så vemodigt. Som det känns på hösten.
Underbart att titta på!
Min mobil
Det verkar som om mobiltelefonernas livslängd är medvetet begränsad. Helst ska de inte överleva bindningstiden på två år, utan man ska tacksamt anta erbjudandet om att teckna en ny lur, mycket mer fantastisk än den gamla ålderdomliga man bär omkring på, fast den gamla var lika fantastisk för knappt två år sedan. Det är aldrig lönsamt att reparera telefoner, för reparationerna kostar lika mycket eller mer än en ny telefon, och dessutom lindar de in marknadsföringen så att det ska framstå som om den nya telefonen är en ren gåva från försäljaren, även om det tydligt syns att det läggs på flera hundra på månadsavgiften i ett par år.
Min telefon har överlevt i snart fyra år. Det är en stor prestation, eftersom den har varit med på resor, och legat i svettiga fickor och i dammiga miljöer. Men den kämpar på, den lille rackaren. Vid ett tillfälle trodde jag att den hade pajat, för den vekade helt död. Jag gick då till en butik och frågade vad det kunde bero på, men där ville de naturligtvis att jag skulle köpa en ny. Jag förklarade att jag inte ville ha en ny, och de föreslog att jag skulle kunna försöka återstarta den med hjälp av uppkoppling till datorn, där jag dessutom för säkerhets skull skulle spara all information som fanns lagrad i telefonen. Jag kom till jobbet, där en kollega sa att hennes telefon hade hakat upp sig på samma sätt, men hon stängde av den och höll in två knappar extra länge, och sen fungerade telefonen igen. Vi testade samma sak på min telefon, och det fungerade! Jag har gjort samma manöver vid två tillfällen till, och det fungerar varje gång. Helt gratis, och ingen lång väntan på leverans från verkstad.
Jag förstår att telefonen inte kommer att hålla i evigheter, så jag har sneglat lite på nya modeller, men det är såna hutlösa priser, så jag hoppas verkligen att det dröjer innan jag är tvungen att skaffa ny. Visste ni att flera av mobilmodellerna kostar nästan 10 000 kronor?
Angående förra inlägget...
...dessutom lossnade inte den senaste fästingen helt, utan mundelarna sitter kvar, inkapslade i huden på baksidan av mitt ena lår. Läbbigt!
MILF?
Jag bodde i många år på en skärgårdsö, där fästingarna satt och lurade överallt. Jag har dessutom alltid vistats mycket i naturen, och har tränat jakthundar i många, många år, vilket har givit fästingarna många chanser att hoppa på mig. Hundarna hade ofta stora läbbiga fästingar lite här och där på kroppen, så det gällde att kolla deras päls regelbundet. Trots allt detta blev jag inte fästingbiten en enda gång på all de åren.
Nu har jag tagit igen det. Nu har jag nyss plockat bort min nionde fästing inom loppet av några få veckor.
Är det så att man blir mer attraktiv med åren, månntro?
Nya utmaningen nummer 100: Mina kunskaper om mode
Jag har försökt analysera hur det ligger till med mina kunskaper om mode. Kunskaperna är egentligen inte så fruktansvärt dåliga, för jag vet i stora drag vad som är modernt och vad som anses helt ute, men det är snarare intresse som saknas.
Jag har så svårt att haka på trender för att ett visst märke eller en viss stil eller modell plötsligt blir modern. Jag tycker att det ofta blir lite sorgligt att alltför många människor slaviskt klär sig i det som ska vara det senaste modet, oavsett om det är snyggt, bekvämt eller klädsamt på den aktuella personen. Ibland kan man se ungdomar som är jättefina i sig själva, men där de på grund av grupptryck klär sig på ett sätt som döljer eller förvränger det som är genuint fint hos dem själva.
Jag har heller aldrig förstått hur något som har ansetts väldigt snyggt plötsligt ska anses fult bara för att en skicklig marknadsföringsapparat styr den allmänna smaken. Det är nästan patetiskt hur ytliga reportage om kändisar och deras kläder kan förfasa sig över klädval som inte alls är så galna eller smaklösa, utan de kända personerna har gjort ett eget val som kanske inte fyller på kassakistan hos klädskaparna.
Så det här med att följa ett mode som dikteras av någon som vill tjäna pengar på folks osäkerhet är inget för mig.
Nya utmaningen nummer 99: Om jag hade en lögndetektor…
...skulle jag gå runt till olika rättsinstanser och avslöja alla tröttsamma lögnare. Jag blir galen på personer som ljuger och skyller på varandra så att alla går fria. Med lögndetektorn skulle vi kunna fastställa rätt straff till personer som har begått illasinnade gärningar.
Därefter skulle jag gå runt till hala typer i näringslivet och låta dem avslöja sina fula knep för att korpa åt sig pengar de egentligen inte har rätt till. Tänk alla företag som plötsligt skulle börja blomstra när det inte längre finns personer som skaffar sig förmåner på ett ohederligt sätt.
När jag var klar med det skulle jag gå till riksdag och regering och se till att politikerna som ljuger sig blå blir tvungna att komma med sanningsenlig information i stället. Då kanske debatterna skulle handla om konkreta sakfrågor i stället för det tröttsamma glidandet och de eviga plattityderna som dominerar nu.
Jag ser framför mig vilka möjligheter det finns i det här scenariot!
De personer som alltid har avslöjat sig på ett enkelt sätt (dvs att man vet att de ljuger så fort deras läppar rör sig) behöver inte utsättas för detektorn.
Fototriss del 34: Så här ser det ut där jag är
Det var ett tag sedan jag var med i fototrissen, men här kommer mina bidrag på veckans tema:
Lite sorgkant i själen
Jag har känt mig lite låg i några dagar, eftersom en av mina nära och kära plötsligt, och utan att jag förstår varför, har ändrat sin inställning till mig från en god relation till bottenlöst hat.
Det suger väldigt mycket energi att tänka på detta, och det tar bort lite av glansen från den färgsprakande hösten.
Nya utmaningen nummer 98: Det mest udda husdjur jag hat haft
Jag har haft både hundar, katter och akvariefiskar, och så har jag haft några lite mer udda husdjur. En sommar när jag var liten hade jag till exempel en groda som jag pysslade om. Det är ett ganska ovanligt, men inte på något sätt unikt husdjur.
Och så har jag haft vandrade pinnar, men det är väl inte ens ovanligt.
Men det mest udda jag har haft, och här hoppas jag att mina barn har förlåtit mig för det vid det här laget, men jag hade faktiskt en gråsuggeodling hemma en längre period. Jag skulle nämligen använda mig av gråsuggor i undervisningen, och jag förberedde mig för höstens arbete redan på sommaren genom att samla ihop gråsuggor som fick bo i en trivsam gammal kakburk, med jord, gamla äpplen, löv och potatisar. De växte, förökade sig glatt och frodades, men mina barn skämdes lite för burken. Jag hade den lite diskret undanstoppad under kökssoffan, men den blev upptäckt vid några tillfällen.
Det var tänkt att vara undervisningsmaterial, och sedan skulle suggorna släppas ut i friheten igen. Jag måste erkänna att jag kände ett sting av vemod när mina små vänner kilade iväg längs skolrabatten.
Nya utmaningen nummer 97: Jag som sopsorterare
Jag försöker oftast sortera så mycket jag kan. Jag brukar rensa i garderoben lite då och då, och det brukar bli några påsar att lämna till Erikshjälpen eller någon annan klädinsamling. Och så släpar jag burkar och flaskor till butiken, och batterier till batteriholken. Jag försöker välja varor som ska ge så lite miljöstörande sopor som möjligt, men ibland blir det soppåsar som jag inte är alldeles stolt över.
På jobbet har vi en prydlig sopsortering i olika fraktioner inne på no-institutionen.
Det värsta miljöbrottet jag har begått är verkligen ingen vacker historia. Vi hade haft en stor kräftfest ute på en skärgårdsö, med väldigt många deltagare. Det hade varit knytkalas, så folk hade med sig diverse saker i diverse förpackningar. Vi hade flera stora sopsäckar uppställda, och jag trodde blåögt att det skulle funka med sortering i olika säckar, trots att många var rejält glada i hatten under kvällen.
Nästa morgon skulle jag åka och lämna säckarna på en sopstation i den närbelägna lilla staden. När jag packade in de kräft- och ölstinkande säckarna med en blandning av kräftskal, ölburkar, plastförpackningar, pappkartonger, pappersservetter, gammalt bröd, salladsrester, plastpåsar, gamla strumpor och allt annat tänkbart försvann alla tankar på att sortera skräpet blixtsnabbt. Jag tyckte nästan att det var äckligt att lägga in eländet i bilen, men när jag hade lagt ut ett par tomma säckar som skydd under äckelsäckarna fick det gå an. När jag kom fram till sopstaionen visade det sig att den var stängd, så jag åkte till en stor parkering där jag visste att det fanns några stora sopcontainrar. Där kände jag mig som tidernas värsta miljöbov när jag vräkte ner säckarna med den värsta tänkbara blandningen av matrester, metall, papper och annat material. Hu, jag har dåligt samvete för det fortfarande!
Titta och bli berörd!
Nya utmaningen nummer 96: En utskällning jag minns
Innan jag hade pluggat färdigt till lärare jobbade jag i några år i en Servusbutik (Konsum) på kvällar och helger. Jag tyckte att det var ett roligt och omväxlande jobb eftersom vi turades om med de olika sysslorna, tex att jobba med frukt och grönt, brödet, fylla på varor lite här och där, jobba i charken eller sitta i kassan.
Oftast var bara en kassa bemannad, men när det kom många kunder kunde vi som mest ha tre kassor öppna. Vid något tillfälle satt jag kvar alldeles overksam en liten stund i extrakassan fast jag inte hade några kunder. Då kom en av mina arbetskamrater - en tjej som var ett par år äldre än jag - och skällde ut mig för att jag bara satt och slappade fast det fanns så mycket annat att göra.
Jag minns att jag blev så förvånad över att hon tände till på det viset och skällde så ilsket, för jag var van vid ett lugnt och sansat tilltal hemifrån, och dessutom är jag väldigt lugn av naturen och brusar sällan upp.
Jag blev först lite paff, och nästan lite rädd över hennes utbrott, men sen ändrades min känsla till att uppskatta det hon sa. Hon var väldigt ilsken, men hon var saklig och konkret i sin kritik, och jag tyckte nästan att det kändes bra att hon skällde i stället för att gå runt och prata skit bakom ryggen på mig.
Jag tror faktiskt att det är enda gången jag har blivit riktigt utskälld!
Nobels testamente
Jag undrar om Nobel kunde föreställa sig att hans testamente med de årliga priserna skulle väcka så mycket uppseende. Tror ni att han kunde gissa att litteraturvetare och litteraturkritiker och litteraturintresserade och allmänna tyckare skulle lägga sina pannor i djupa veck (om de inte har sprutat in Botox förstås, för då funderar de med slät panna) och spekulera om i vilken världsdel priset ska hamna varje år?
Tror ni att Alice Munro får priset i år? Eller Joyce Carol Oates? Eller en fullständigt okänd författare från en fullständigt okänd ort, utgiven på ett fullständigt okänt förlag, där det visar sig att författaren har ett imponerande bildspråk och medryckande, samhällskritisk och omvälvande handling?
Grattis på födelsedagen Tompa!
Här kommer en bild som passar så himla bra på din födelsedag!
Snurra min jord
Jag vet att Plura har gjort den här låten i "Så mycket bättre", men ingen kan väl göra den som Jan Malmsjö?
Men ni kanske vill höra originalet?
100 roliga utmaningar
Det vore spännande att läsa ännu fler tolkningar på de 100 utmaningarna:
1. Återkommande dröm
2. … strax till vänster om mig
3. Grannen ovanför
4. Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum
5. Något jag absolut inte klarar av
6. Vad gömde jag under trappan?
7. Det här har jag lyckats glömma
8. Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?
9. Banan jag minns
10. En av mina barndomsvänner…
11. Bästa fiskafänget
12. Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9
13. Om 7 år gör jag det här 15/4
14. Närmast mitt hjärta
15. Värsta semestern
16. Om jag träffade kungen skulle jag…
17. I mitt nästa liv vill jag återfödas som…
18. Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske
19. Det är svart och vitt med fläckar av rött
20. Till en pannkaka går det 14 ägg?
21. En fras på annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang
22. Dagens lunch
23. Hörru jycken, det där än MIN blomrabatt!
24. Mamma/pappa försökte lära mig att…
25. Boken jag skulle vilja skriva
26. Min bästa utsikt
27. Min senaste blunder
28. Livet är som en …
29. Om jag hade pengar
30. Ett möte med ordningsmakten
31. Husmorstipset jag använder regelbundet
32. På mitt köksbord
33. Där sätter jag aldrig min fot
34. Om jag var skådis skulle jag vila spela…
35. Drömslott
36. Det värsta jag tillverkat
37. Mitt/mina syskon
38. Trädgårdslandet
39. Barndomslandet
40. Skumma element
41. I morgon kommer jag att…
42. Kurt Wallander?
43. När jag är på loppis brukar jag komma hem med…
44. Precis just NU, eller rättare sagt för 15 minuter sedan…
45. Mitt liv som blondin
46. Träsmak
47. Den högsta punkt jag nått
48. Återanvändning/bättre begagnad
49. Förra helgen
50. Reklam jag faktiskt gillar
51. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet
52. Det här har jag alltid hemma i köksskåpet
53. En egenskap jag uppskattar hos andra
54. Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?
55. Det här bjuder jag på då jag får oväntat besök
56. Mina krukväxter (gröna fingrar eller ej?)
57. Kloka ord som har gjort intryck på mig
58. Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet
59. Så här gör jag om det blir stopp i avloppet
60. Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska
61. Något som gör mig glad
62. Något som gör mig arg
63. Hur jag lärde mig att simma
64. På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet
65. Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder
66. Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för
67. Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig
68. Mina rutiner (både vettiga och knasiga)
69. Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört
70. Något som verkligen fick mig att skämmas
71. Det vackraste språk jag vet
72. En bok som har gjort starkt intryck på mig
73. En människa jag verkligen litar på
74. Mina goda och dåliga miljöval
75. Ett exempel på ett ögonblick som jag minns väldigt starkt
76. En krydda jag gärna använder
77. Ovanligaste stället jag har sovit på
78. En historisk person jag skulle ha velat träffa
79. Ett djur jag är rädd för
80. Ett smultronställe jag känner till (riktigt eller symboliskt)
81. Det värsta ovädret jag har varit med om
82. Min favoritsysselsättning en regnig dag
83. En gång då jag kände mig modig
84. Då trodde jag att jag var med i dolda kameran
85. Det här är mitt system för böckerna i min bokhylla
86. Jag är ju ingen talare, men…
87. Den bästa doft jag vet
88. Om jag skulle hamna på platsen bredvid statsministern på ett tåg…
89. Mitt förhållande till IKEA
90. Om jag ser en huggorm på vägen…
91. Något jag vårdar ömt
92. Ett ljud jag tycker är obehagligt
93. Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur
94. Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat
95. En fråga jag aldrig har fått svar på
96. En utskällning jag minns
97. Jag som sopsorterare
98. Det mest udda husdjur jag hat haft
99. Om jag hade en lögndetektor…
100. Mina kunskaper om mode
Nya utmaningen nummer 95: En fråga jag aldrig har fått svar på
Den fråga jag aldrig har fått svar på är en fråga jag aldrig har vågat ställa.
Nya utmaningen nummer 94: Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat
Det finns flera saker som prövar min karaktär, men ett praktexempel är när man öppnar ett paket kladdkakekex. Det går ju inte att sluta äta! Det går inte att styra med viljan! Man försöker hindra armen från att sträcka ut sig och ta en kaka till, och man försöker knipa igen munnen och hindra kakan att hamna där, men det är som förgjort!
Hustrubyte?
Igår slank jag in till frissan på väg hem från jobbet, och fixade utväxta slingor. När jag satt där med en massa gegga i håret kom en man fram till mig, böjde sig ner och frågade:
- Hur lång tid kommer det här att ta?
Jag visste inte vem han var, och varför han ville veta det, så jag svarade lite svävande att jag trodde att det skulle ta cirka 30 minuter och därefter några minuter till tvätt och klippning.
Mannen nickade, spärrade upp ögonen och sa:
- Men det är ju inte du!
Så skrattade han till och sa att alla satt och såg likadana ut på salongen, så han kände inte igen sin egen fru! Med ett kluckande skratt gick han bort till sin fru i stället och fick lite tidsangivelser av henne.
Jag satt där och skrattade en lång stund, och när jag kastade en blick mot hans fru såg jag att vi var väldigt olika! Att han kunde ta så fel fast han tittade in i mitt ansikte medan vi pratade!
Mästerlig sammanfattning!
En av mina klasser hade prov i förra veckan. En elev har svarat helt underbart på uppgiften "Förklara kortfattat hur man tänker sig att livet har utvecklats på jorden" : "Först var det Big Bang som skapade allting. Sen var det en cell som utvecklades till små bakterier. Bakterier utvecklades till små fiskar. Fiskar blev till ödlor. Ödlor blev till landdjur som växte och växte till dinosaurier. Sen kom asteroiden eller meteoriden som utrotade det mesta. Sen blev apor till grottmänniskor som blev till människor. Människor förstör ozonlagret och orsakar växthuseffekten och hugger ner regnskogar." Jag kände hur jag satt och log när jag rättade det provet!
Nya utmaningen nummer 93: Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur
Först är jag feg, och hittar på en massa svepskäl för att slippa gå ner i vattnet, men när jag väl kommer ner i vattnet kastar jag mig snabbt ner för att doppa mig helt. Jag vill inte gå långsamt ut och skvätta lite, och riskera att någon ska stänka iskallt vatten på min varma hud.
Och när jag har doppat mig simmar jag gärna omkring en stund och njuter av det hela.
Sen går jag upp och värmer mig i solen, och hittar på en massa svepskäl ...(hoppa upp till början av inlägget igen, valfritt antal gånger)
Kunde inte sluta skratta!
Idag när jag var på väg hem slölyssnade jag lite på radio. Där var ett halvtramsigt program där tre personer satt och pratade om naturen. De hade tydligen diskuterat något om rådjur innan jag började lyssna, för när jag började lyssna sa de:
- Ja, nu skäms vi, men vi måste erkänna att vi inte tänkte på att rävar äter rådjur. Naturligtvis gör de det, men det hade vi inte en tanke på.
Och så var det lite musik, och ibland stack de emellan med brev/mail/sms som de hade fått från lyssnarna. De hade tydligen uppmanat lyssnarna att berätta om sina naturupplevelser. En lyssnare hade skrivit och berättat att hon hade sett rävar vid flera tillfällen den senaste tiden, men det märkliga var att hon hade råkat se dem just när de satt och bajsade. Radiopratarna satt och diskuterade rävarnas toalettvanor, och en av dem sa:
- Här kanske man bör kontakta skogsvårdsenheten för att kolla om rävarna har råkat äta laxerande bär ....nej, vad säger jag. De måste ju ha ätit laxerande rådjur!
Och ingen annan i studion skrattade, men jag satt och skrattade högt i bilen. Kunde inte sluta skratta.
Laxerande rådjur! Jag har väl sällan hört något så galet! :)
Nya utmaningen nummer 92: Ett ljud jag tycker är obehagligt
Ett ljud som får allt hår på kroppen att stå rakt ut är gnisslet från en äggkartong i cellplast. Jag tycker att det är så obehagligt! Och det ljud som uppstår när någon äter riskakor påminner om äggkartongsljudet, men inte alls lika starkt.
Och så tycker jag att det är jobbigt med det vinande ljudet som dånar över nejden när det är motortävlingar på en bana. På grund av min pappas motorintresse tillbringade jag en hel del tid som barn på motorcykeltävlingar och biltävlingar, och även om jag tyckte att det var roligt med själva tävlingarna så tyckte jag att det vinande ljudet var jobbigt. Som en gigantisk mygga som retfullt cirklar omkring i närheten av örat och inar när man ska sova en varm sommarnatt.
Olika larm som nästan närmar sig smärtgränsen och har ett slags ljudintervall som liknar dopplereffekt är också ruskigt obehagliga. På en av mina tidigare arbetsplatser var det så att larmet var kopplat till dörrlåset, så att när ytterdörren låstes aktiverades rörelsedetektorn. Det var en liten skola, där det inte fanns en separat expedition, så tanken var att sista personen som lämnade personalrummet skulle låsa så att inga obehöriga kunde komma in där. Ibland uppstod vissa missförstånd då någon trodde sig vara ensam i huset, och låste dörren när han/hon gick därifrån, och då satt en annan stackare kvar och kunde välja mellan att absolut inte röra sig förrän dörren låstes upp igen, eller så gällde det att stå ut med det närmast smärtsamma ljudet den stund det tog att få tyst på ljudet genom en relativt bökig process.
Jag försöker komma på fler obehagliga ljud, men just nu kommer jag mest på irriterande ljud i stället.
Nya utmaningen nummer 91: Något jag vårdar ömt
Det finns ganska mycket jag vårdar ömt. Relationer. Minnen. Visdomsord. Några speciella saker. Och min lagerplanta.
Min lagerplanta och jag står varandra mycket nära. Vi brukar fråga varandra hur dagen har varit när vi ses på eftermiddagen, efter dagens arbete. Då brukar jag andas ut lite koldioxid till den, och så får jag lite syre tillbaka. Det känns fint. Det är så det ska vara.
Det var en liten ynklig planta i en plastkruka när jag köpte den för några år sedan. Men den satte fart och växte och kan numera titulera sig "litet träd". Det är ju inte fy skam!
Jag tror att man närmast kan beskriva lagerplantans och mitt förhållande som det "Leon" hade till sin planta. Ni som har sett den filmen vet vad jag menar. Om jag skulle tvingas ge mig ut på ett uppdrag som prickskytt eller lejd mördare skulle jag definivt bära med mig min lager överallt, så att jag skulle kunna hålla koll på den. Men just nu har vi ingen beställning på gång, så vi kopplar av i största allmänhet i väntan på ett nytt uppdrag.
Tankar bland svampar
En liten skogspromenad lönade sig väl. Några kilo kantareller och trattkantareller har hamnat i stekpannan nu ikväll.
Under själva promenaden hade jag sällskap i skogen. Mitt sällskap pratade en massa och glömde att koppla in svampletarblicken. Jag var tvungen att förklara att man inte kan vara 100% social utan man är tvungen att speja åt alla möjliga håll tills man upptäcker sina dyrgripar. Jag sa:
- Om du bara går och pratar och inte tittar ordentligt måste svamparna ha stora plakat och sjunga kampsånger för att du ska upptäcka dem!
Och det blev ju inte bättre av det. Då gick han bara runt och skrattade istället!
Tvåårig dansare
Jag blev alldeles tagen när jag såg den här underbara videon som visar en duktig tvååring som har lärt sig koreografin till en Beyonce-låt. Är det inte alldeles oemotståndligt?
Nya utmaningen nummer 90: Om jag ser en huggorm på vägen…
...så puttar jag den försiktigt åt sidan så att den inte ska bli överkörd. Jag tycker att ormar är vackra djur. Visst är det lite otäckt med giftormar och kramande ormar, men huggormar, snokar och kopparormar är vackra.
Gäääsp!
Vaknade nu igen! Nej, skojade bara, men det var som om jag tappade energin att skriva inlägg. Jag tyckte att de blev så fantasilösa och tråkiga, så till slut fick jag idétorka.
Nu kommer jag nog igång igen, tror jag!