Lön igen...
Kommer ni ihåg den här?
Vi lyssnade på en föreläsare i går, som spelade upp den här gamla godingen. Hur många kommer ihåg den?
Skolforum
Jag försökte vara uppmärksam och lyssnade noga om någon skulle gå runt och mumla "jag är en bloggare", ungefär som vissa typer går runt på Sergels Torg i Stockholm och mumlar "Vill du köpa hasch?". Men jag hörde inget alls om bloggar. Inte om haschförsäljning heller.
Jag gjorde några små inköp. Bland annat köpte jag en bok om droger, och så köpte jag pennor att skriva på glas med. Så nu kommer jag att smyga runt på stan i natt och klottra på alla butiksfönster...
Ajjjj!
Tro
Hur dum får man bli?
Jag frågade då om det är de som driver stället, och det bekräftade hon att det var. Sen frågade jag om de ägde stället, och hon bekräftade även detta. Då ställde jag århundradets dummaste fråga:
- Jaha, har ni köpt det här stället?
Vad skulle hon säga? "Nej, vi har invaderat huset och vägrar att flytta på oss", "Nej, vi har stulit det", "Nej vi har ärvt det", "Nej vi äger det utan att ha köpt det" "Nej vi byggde huset för några hundra år sen"
Eller vad kunde hon ha svarat? (Kom igen nu! Kom med lite kreativa förslag!)
Svar från Jonas Paulman ang "Motståndskraft"
Det är viktigt att hjälpa till när någon behöver hjälp. Jag jobbar för mina projekt o det har jag djort i 20 år o det kommer jag att fortsätta med för motstandskraft/ Att ge en morot till någon som jobbar förebyggande syfte med ungdomar. Vänliga häls Initiativtagare/motstandskraft Jonas Paulman.
2007-okt-29 @ 15:23Läs mer här
Herrgårdshelg
Jag har precis kommit hem från en riktig lyxhelg på Skebo Herrgård. Vi firade en kompis som fyllde 40 år, så vi åkte iväg direkt från jobbet i fredags. I fredags åt vi en fyrarätters middag, och i lördags åt vi en sexrätters middag, som tog drygt fyra timmar att äta (självklart med tal och sång och musik).
Det är ett fyrstjärningt ställe, och det märktes verkligen på alla sätt och vis. All personal var trevlig, rummen var supermysiga, omgivningen var så vacker att man blev alldeles tyst och bara njöt på morgonpromenaden (jodå, vi har försökt röra på oss, efter det enorma näringsintaget) och maten var riktigt häftig. Det var många spännande rätter vi fick smaka på .
Och så fanns det ett poolhus, där man kunde ta sig en simtur, och sedan sitta och softa i tofflor och badrock.
Utsikten från sovrummet var jättefin, rakt ut mot en liten å. 
Bilder från Roslagsadventure.se
Gästbloggare: Kesokompis
Ingen Keso på min tallrik heller
Idag är det inte Fia som skriver, utan hennes "Kesokompis". Jag delar exakt samma Kesotrauma som Fia och det har satt lika djupa spår hos mig. Jag ser med förundran och avsmak på när mina arbetskamrater vräker i sig Keso till grönsaker, Keso till frukt, smaksatt Keso och Keso naturell. Det får mig att minnas Urban (se Fias inlägg om detta).
Om inte OM fanns
Jag har fått äran att gästblogga. Jag är absolut ingen van bloggare utan faktiskt helt novis. Läser inte ens bloggar normal sett, förutom "Neverkeso" då och då. Har faktiskt inte ens läst Alex Schulmans blogg. Förstod först när han slutade att det praktiskt taget hörde till allmänbildningen att ha gjort det. Jag har med tiden blivit en person som läser OM olika företeelser. Jag läser OM alla filmer som kommer på bio, men kommer sällan iväg. Jag läser OM alla bra böcker som jag längtar efter att läsa, ja jag hinner med en och annan deckare och lite annat på semestern. Jag läser OM alla platser jag vill resa till - brist på tid - brist på pengar. Framförallt: jag läser OM hur fint man kan göra i sitt hem och i sin trädgård - ni förstår kanske att det inte blir så mycket uträttat där heller. Jag läser OM matlagning och värmer en Billys snabbpizza till 13-åringen som ska på träning. Jag läser OM bloggar också och jag läser OM Fia på hennes blogg, men träffar henne tyvärr sällan. Nu undrar kanske många chockerat - vad GÖR människan egentligen? Sanningen är att jag har inget bra svar. Mer än att jag har fullt upp. (Kom på att träning hinner jag inte heller med - men jag läser ofta om hur viktigt det är!) Möjligen är jag extremt dålig på att organisera min tillvaro eller också innehåller den så många bitar att jag bara duttar här och där. Håller med Fia om att det är märkligt att man som 10-12 - åring hann med så mycket utan att det kändes stressat och utan att vara trött. Visst var tiden längre förr?
Att tappa ansiktet
I mitt yrke som sjuksköterska ingår till stor del att lyssna på och förstå andra människor. Det går ofta bra och faller sig helt naturligt. Förra veckan var jag lite stressad och hade många patienter inbokade. I det läget måste man ibland anstränga sig lite hårdare att vara mentalt närvarande. En av patienterna var en ångestladdad man med stort behov av att prata av sig och bli förstådd. Jag satt och lyssnade och tittade på honom med allvarlig och förstående min. Eftersom jag hade ont i ryggen var jag tvungen att försiktigt ändra ställning ibland. Vid ett sådant tillfälle försökte jag vika upp fötterna uppe på "hjulkrysset" på snurrstolen. Samtidigt råkade jag komma åt lägesspaken med ena vaden och stolen brakade rakt ned i golvet. Jag satt alltså på ca 5 decimeters höjd med benen fastklämda... Patienten tittade förskräckt på mig medan jag försökte ta mig ur det hela. Ja, efter det var det liksom ingen idé att fortsätta samtalet. Förtroendet för mig som seriös, lyssnande sjuksköterska var på något vis brutet.
Salamikorv
Jag hatar inte bara Keso jag hatar även salamikorv. Inte smaken - den är god, innan man fått för mycket. Men att sälja. Jag är inne på tredje salamisäljande barnet. Vem har hittat på vansinnet? För att finansiera skolresor, bandyläger etc. ska ungarna ut och sälja halvmeter långa salamikorvar för 160:- med tillhörande recepthäfte. I recepthäftet står det hur mycket man kan lag av en salamikorv. Jag lovar - jag har redan provat allt. Vi har just inga släktingar, grannarna har tröttnat och arbetskamraterna har egna barn som säljer korv, blomlökar, underkläder och strumpor. Vi får alltså för det mesta köpa korvarna själva. Jag säljer vad som helst - konserverad gröt om det krävs - bara jag slipper dessa salamikorvar.
Förresten är det någon som är sugen? Jag har sju till salu.
Slutbloggat från "Kesokompis"
Förlåt syrran!
Det som var problem var att vi hade lite olika syn på städnivå. Syrran, som numera är en oerhört ordentlig och skötsam person, var sanslöst slarvig som barn. Hon drällde saker överallt! Och jag höll på att bli tokig!
Med jämna mellanrum enades vi om en totalröjning i rummet och då tömde vi rummet fullständigt på både saker och möbler, innan vi skurade och fejade, för att slutligen ställa tillbaka allt på ett mycket snyggare sätt.
Vid ett tillfälle var hon väldigt svår att övertyga att det var dags för städning igen, för hon ville mycket hellre ägna sig åt roligare saker. Men jag var väldigt bestämd och tvingade henne att börja plocka.
När rummet var nästan tömt var syrran plötsligt försvunnen! Jag fattade att hon hade smitit, och jag blev givetvis tvärarg och fortsatte slita av rena ilskan.
För att det skulle kännas lite bättre att jobba ensam satte jag på musik på hög volym inne i vardagsrummet, där för övrigt alla våra saker stod medan rummet blev skurat från grunden. Det drog lite kallt från den öppna balkongdörren, så jag drog igen den, ökade volymen ytterligare, och fortsatte städa. Jag var ensam hemma, så det gick att poppa rejält utan att någon kunde klaga.
Det tog sin lilla tid att fixa i rummet, och att därefter släpa tillbaka alla möbler, men efter en dryg timme var jag klar, och så gick jag till vardagsrummet igen för att kolla att allt var som det skulle, och så skulle jag sänka volymen lite grann.
Plötsligt fick jag syn på min syster - ute på balkongen! Där stod hon och bankade på rutan, och grät. Hon hade smitit ut på balkongen och gömt sig på skoj, och hon ville inte avslöja sig när jag drog igen balkongdörren. Och sen hade hon inte en chans att göra sig hörd med den höga musiken (förmodligen Elton John).
Vi bodde högst upp i ett sekelskifteshus, i en gavellägenhet med rundad balkong, helt utan skydd uppifrån. Och där stod min syster. Utelåst! Sedan en dryg timme! Och det ösregnade och blåste kallt!
När jag öppnade och släppte in henne var hon väldigt nedkyld och ledsen.
Jag kommer inte ihåg om hon blev sjuk efter detta. Blev du det syrran?
Hjältemodig insats!
Och då kommer vi till det hjältemodiga inslaget: Det är helt ok att stå i kö i en bussöppning i en kvart i regn och snålblåst för att sen få ligga på en brits och bli stucken i armvecket. Det är helt ok att resa sig och vara lite yr för att man har så himla lågt blodtryck. Och det är helt ok att få knäckebröd och juice som belöning. Men det som verkligen är en hjälteinsats är att äta de f-de järntabletterna i några veckor, och vrida sig i plågsamma magkramper. DET är hjältemod!
Skolforum på Älvsjömässan
Så nu ska vi bara gå omkring och vara seriösa. Är det någon av er som ska dit kan ni väl gå runt och säga lite prövande: "Är du en bloggare?" lite då och då, så kanske vi kan ta en fika ihop?
Brevbärarrelation
Mest av allt skrev jag till M i Motala (tidigare i bloggen omnämnd som Kesokompis). Vi hade bott grannar från födseln tills min familj lämnade storstan för en liten småstad. Efter ett par år flyttade M med sin familj till Motala. Men M och jag fortsatte att hålla kontakt. Vi skrev brev med jämna mellanrum, och med stigande ålder skrev vi allt oftare, för att i tonåren fullständigt explodera i brevskrivande. Vi skrev långa, djupsinniga, vemodiga, roliga, ytliga och fantsifulla tankar. Det kunde vara ett tiosidors tätskrivet brev som vi skrev i rasande fart och postade omedelbart. Så fort vi fick brev skrev vi ett svar som vi postade i stort sett med vändande post. Det betyder att vi hann få 2-4 brev var per vecka när vi var som mest aktiva under ett par år.
Och när vi skrev så där ofta började vi involvera våra brevbärare. Det började med några små lustiga kommentarer på kuverten, och då brevbärarna på båda orterna var bussiga nog att svara blev det en tradition att få en brevbärarhälsning på kuverten. Den tidens blogg, kanske :)
Vi hade till och med en massa frågor på kuverten, där brevbäraren skulle kryssa i olika alternativ, och på det viset fick vi med tiden ganska god kännedom om dem och deras liv. Jag har fortfarande kontakt med "min" brevbärare ibland.
Fast det har gått så många år kan jag fortfarande hämta posten med en stor förväntan. Jag minns hur roligt det var med nya brev. Men numera är det mest kallelser till cellprovtagningar och information om pensionsplaceringar och sånt. Och aldrig några hälsningar från brevbäraren!
MVG i analytisk förmåga?
- Egentligen är det helt obegripligt att någon började tycka att det var fel på kroppen, så man måste ändra saker och ting. Man sminkar sig, fixar håret, opererar sig och man skäms om man har hår på benen. Fast det är så kroppen är gjord. Vem BÖRJADE tycka att man måste göra om allt? Det är som om man skulle skämmas och tycka att det är pinsamt att man har naglar, så man rycker bort dom så fort dom växer ut...
Visst är det så. Hur kunde det bli så egentligen?
Man borde bli bättre på att säga ifrån!
Galenskaparna -under en filt i Madrid
Husdjur
- Ja, jag har en gås.
- Man kan väl inte ha en gås som husdjur?
- Jo, det är en umgås!
Penningtvätt
Akut Södermalmsabstinens
Idag gick vi till Söderhallarna och åt en sallad, och sen gick vi till Robert´s Coffee, där det finns en tjej som man bara älskar. Hon är så otroligt trevlig, och är serviceinriktad ut i fingerspetsarna.
Det finns en hel del smaker att välja mellan.
Snälla grannar
Man blir så glad över spontan vänlighet!
Disciplin och målmedvetenhet
Alltså började jag dagen med att sätta på datorn, sen dammsög jag, ringde support om vår scanner som inte funkade, ringde banken och fyllde diskmaskin och tvättmaskin. När jag ändå var i farten passade jag på att plocka alla småprylar spm låg och skräpade på fel plats, och en liten röjning i garderoben hann jag med.
Därefter ringde min klassföreståndarkollega och vi pratade bort minst en timme, för han hade trassel med sin dator, och vi avhandlade både arbetsgivare och konserter innan vi insåg att det var dags att jobba lite, och avslutade samtalet.
Sen började jag titta lite på mina klasslistor, men jag övergick snabbt till att skura badrummet.
Ja, så hade nästan hela dagen gått, och jag övertalade maken att vi skulle gå ut på en liten mysig restaurang och äta.
Inte har jag skrivit några omdömen, men vi har nästan lika rent hemma som vi brukade ha när jag pluggade och skulle läsa på inför tentor....
Barn och sanningar
Barn har en annan uppfattning om skönhet än vi vuxna har.
Jag skulle gå på fest en gång, och hade klätt mig i tjusig klänning och tunna, eleganta strumpbyxor. Mina barn blev väldigt entusiastiska och tyckte att jag var fin.
- Det är jättefint på benen, sa en av mina tre döttrar. Benen ser liksom bruna ut i dom där strumporna, och så ser man alla håren i alla fall! Det ser jätteverkligt ut!
Tror ni att jag kände mig fin då...?
Bild: Anna-Karin Elde
Motion
Bild: Anna-Karin Elde
Rastlös
bild: Nina Hemmingsson
Yeah!
Energin kom tillbaka idag! Ett svettigt BodyJam-pass höjde energinivån rejält.
Konstigt egentligen....jag som trodde att man gjorde av med massor av energi då...
Fundamentala fysiska lagar
Fysikaliska lagar som alltid återkommer i olika sammanhang:
1. ENERGIPRINCIPEN (energins kvantitet)
Energin kan inte skapas och inte förstöras utan bara omvandlas mellan olika former
eller:
Summan av alla energiformer i ett helt isolerat, slutet system är konstant.
Och vart tog min energi vägen? Idag blev jag bara ledsen och all energi försvann, så vem snodde den?
Jodå, sånt äter vi i Sverige!
Vi gick en liten promenad och plösligt ropade Brenda (frun i huset): "Look, a ......." .
Exakt vad hon sa uppfattade jag inte i mitt halvdrönande tillstånd, men när jag tittade åt det håll hon pekade såg jag ett stort, pampigt kastanjeträd.
- Såna där äter vi i Sverige, sa jag då, som en liten upplysning.
Brenda tittade då väldigt förvånat på mig, och efter en liten paus undrade hon hur vi tillagade dem.
Jag: Vi rostar dem!
Brenda: Är det sant? (Fast hon sa egentligen "Is that so?")
Jag: Ja, visst.
Brenda: Var köper ni dem då?
Jag: I godisaffären.
Eftersom Brenda verkade så otroligt förvånad över min upplysning kände jag att något inte riktigt stämde, så jag gick och grunnade över vad hon egentligen hade sagt. Och precis när jag kom på att hon hade sagt "Squirrel"(=ekorre) satt jag med munnen full av mat. Så inte nog med att jag hade berättat att i Sverige köpte vi rostade ekorrar i godisaffären, och åt dem med god aptit, dessutom fick de bevittna hur jag spottade ut maten och skrattade hysteriskt.
Alla drömmar om att bli Sverigembassadör sprack i det ögonblicket...
Skön låt!
Kort i rocken...
Idag såg en av mina elever lite bekymrad ut, och så frågade han:
- Fick du lite dåligt med mat när du var liten?
- Hur kommer det sig att du undrar det?
- Jo, jag tänkte att det kanske är därför du är så kort.
Han hade hört talas om barn i u-länder som stannar i växten på grund av näringsbrist, och då blev han lite bekymrad över min otillräckliga tillväxt. Fast jag är 1,58. Och så har jag tagit igen det på bredden.
bild: bgnaringsliv.se
Rakryggad
I oktober 1992 skulle Sinead O'Connor medverka i Saturday night live. Det hade framkommit att Vatikanen försökt tysta ner flera skandaler med pedofiler bland katolska präster. Prästerna hade inte bestraffats, utan enbart förflyttats och tillåtits fortsätta jobba. Detta upprörde Sinead O'Connor, som är från det strängt katolska Irland . Hon hade själv blivit utsatt för övergrepp som barn.
Sinead, som har en stark gudstro, tyckte att katolska kyrkan svek allt de borde stå för, när de skyddade prästerna och inte barnen. Därför sjöng hon Bob Marleys War, med några få ändringar i texten så att den handlade om övergrepp på barn.
Under sista strofen "We are confident in the victory, of good over evil", höll hon upp en bild av påven Johannes Paulus II. Sen rev hon sönder bilden med orden "Fight the real enemy. There´s only ever been one liar, and it´s the Holy Roman Empire".
Träningspass
Min mentala bild av träningspasset visade en spänstig person som gjorde alla rörelser med schvung, elegans och energi.
Därför fattar jag inte att personen i spegeln var så stel och uttryckslös. Jag undrar vem det var....
Bortgift
Stackars barn! Läs den här artikeln om barn som blir bortgifta. Flickan är bara tre år och kan inte prata rent än.
bild från Aftonbladet.se
Trevlig (h)älg
Hur man slår i en spik....
Chokladfestival
Ni som är chokladälskare - passa på att besöka chokladfestivalen på Nordiska Museet i Stockholm.
Bild: Allt om Stockholm
Drama vid Bankomat
- Jag tycker väldigt mycket om bröst!
"Hallå där!" tänkte jag "stå inte här och basunera ut dina lustar och drifter -fattar du inte att det är genant att höra?" (fast jag sa det inte högt)
- Jaha, själv är jag mer förtjust i lår, sa den andre.
"Nä nu blev det värre och värre! De måste ju begripa att det är obehagligt att stå och höra dem prata på det viset. De kan ju vänta med sina kommentarer tills de är ensamma i alla fall!"
Jag började känna mig obehaglig till mods, för det var lite dåligt upplyst där vi stod, och jag var lite orolig för hur de skulle bete sig med tanke på hur frispråkiga de var.
Då kom det ytterligare en kommentar från den ena av männen:
- Men är det en tillräcklig skicklig kock spelar det inte så stor roll vilken bit man får...
De hade pratat om kyckling! Och vilken del som är godast!
Olaga hot?
Jag passerade en frisersalong som hade en sån här skylt i fönstret:
Jag tycker att det låter lite hotfullt. Det låter som att så fort man har passerat dörren kommer personalen därinne att kasta sig över en och fullständigt perforera öronen. Dit törs inte jag gå!
Elevernas nya nöje!
Idag har våra elever roat sig med att spela upp en ton med så hög frekevens att det krävs ett ungt, friskt öra för att höra. De berättade att de hade spelat upp den på en lektion där det blev närmast outhärdligt med ljudet för eleverna, det skar i deras öron, men läraren var fullkomligt oberörd.
Tänk att de har kommit på ett så avslöjande sätt att testa sina lärare
Klädproblem!
Jag har genast fått problem! Vad ska jag ha för kläder på mig? Jag som alltid slafsar runt i jeans och tröja. Nu måste jag börja planera högtidskläder...
Golfare måste vara galna....
Vi har en golfbana i vår kommun. Och det märkliga är att golfspelare verkar finnas där dygnet runt. Övernattar de där, eller åker de dit redan vid femtiden på morgonen?
Jag har vid några tillfällen passerat golfbanan extremt tidigt på morgonen, och kunnat konstatera att det finns spelare där, när morgondimman fortfarande ligger tät över nejden. Hur kan de hitta hålen? Eller slår de på måfå?
bild: Sandviken.se
Pinsamt!!!!
Av någon outgrundlig anledning plockade vi fram barnens stora orange simdynor och satte på huvudet som stora "hörlurar", och så satt vi och sjöng högt i bilen med nervevade rutor. Sen kom vi till Söderköping, och där fick vi bekänna färg, för där var det broöppning vid kanalen, så det samlades massor av bilar i en lång kö. Vi försökte dock hålla masken och satt med våra gigantiska orange hörlurar på oss sjöng med höga och falska stämmor. Låten vi sjöng var: "Dom har glömt". Agneta Fältskog sjöng den betydligt bättre....
Före alla plastikoperationer....
Visdomsord!
BILTEMA = MANNENS IKEA !!!
Min speciella talang
Jag har en speciell talang, en gåva, en förmåga. Jag är bra på att hitta fyrklöver. Så fort jag kommer till en klöveräng, eller minsta lilla klövertuva, så hittar jag snabbt en fyrklöver.
Min syster och jag har tävlat otaliga gånger. Hon hittar bara vanliga klöver, och jag får snabbt ihop en mindre bukett med fyrväpplingar. Men jag har absolut ingen nytta av den talangen. Jag kunde väl ha fått vara bra på något annat i stället? Jag skulle hellre vilja vara bra på att sjunga eller teckna.
Titta mitt i så får ni se......
Ja, där var den!
(Egna bilder från dagens promenad...)
Motståndskraft
Motståndskraft belönar brottsförebyggande arbete på Söder.
Motståndskraft är en organisation inom Brottförebyggande Rådet (BRÅ) som verkar på Söder i Stockholm. Varje år delas ett stipendium ut till en person eller organisation som arbetar brottspreventivt eller drogförebyggande bland ungdomar på Södermalm. Stipendiet delas ut i samband med Midnattsloppet.
Initiativtagare till stipendiet är Jonas Paulman. Han hade själv en ganska tuff uppväxt och vet hur lätt det är att hamna snett i samhället om inte goda krafter hjälper till när du som mest behöver dem. För Jonas fanns den där hjälpande handen i rätt tid.
Nu har han valt att lyfta fram personer som engagerar sig i barn och ungdomar som bidrar till att deras förutsättningar i samhället blir lite bättre. Personer som är en motståndskraft mot våld, brott och droger.
- Motståndskraft bildades hösten 2001.
Darth Wader i sängen...
Han har drömt att han är ute och kör motorcykel, och så har han fällt upp visiret på hjälmen! Men i själva verket har han dragit upp sin mask i pannan.
"May the Force be with you"
"May the force be with you...."
Därför har han precis fått hem en gigantisk mask han ska ha på sig när han sover. Den masken förser honom med det livsnödvändiga syret, nu när han har fått den onödiga vanan att ha andningsuppehåll lite då och då.
MEN masken gör att han är förvillande lik Darth Wader.
Min man, eller...?
Igår när han provade masken för första gången kunde jag inte låta bli att skratta. Jag skrattade så tårarna rann, för han såg verkligen ut som Darth Wader. När jag bad honom svepa in sig i en stor morgonrock för att bli ännu mer porträttlik blev han ganska sur på mig.
När jag sen kom gående med en Mag Lite (ficklampa) och mässade med raspig röst: "Luke, may the Force be with you" blev han ännu surare.
Är han inte lite snarstucken?
Jag rodnar!
Man får väl hoppas att hon blev glad för omtanken....
Hade han rätt eller.....
"Jag kan inte föreställa mig någonting som skulle kunna få det här fartyget att förlisa. Modern skeppsbyggnadskonst har lämnat sådant bakom sig"
E. I. Smith, kapten på Titanic
Dan Quayle, amerikansk vicepresident....
"Människor är inte hemlösa om de sover på gatorna i sin hemstad"
Kärleksförklaring till finniga, tjuriga tonåringar
Överallt i diverse medier framställs de svenska högstadieskolorna som livsfarliga institutioner fyllda av hotfulla, skrämmande tonåringar. Det är en verklighet jag inte känner igen. Det jag ser är en himla massa härliga ungar som håller på att bli vuxna. En del är glada, andra är trumpna och en del är avvaktande medan andra är tillitsfulla och kanske alltför förtroliga ibland.
Vissa är ambitiösa och målinriktade medan andra är skoltrötta och totalt omotiverade till sitt skolarbete. Varje dag glimtar det till några ögonblick som gör jobbet så meningsfullt och får fröknar och magistrar att orka lite till. Det kan vara ett leende, en blick eller ett lyckligt: "Nuuu fattar jag!"
Ibland känner man huvudvärken komma krypande när man inte räcker till, när man inte förmår väcka arbetslust eller intresse hos en hängig unge. Tröttheten kan ligga som ett järnok när man inte riktigt vet hur man ska hantera ungar som skolkar, är nonchalanta eller väldigt ledsna.
Arbetsuppgifterna har förändrats med åren, och den rena undervisningstiden blir en allt mindre andel av den totala arbetstiden. Vi ska förbereda, efterarbeta, dokumentera, vårda, samtala, informera.
Och det är så oerhört tillfredsställande när man envist har jobbat med ett arbetsområde fast ungarna har tyckt att det har varit jobbigt och svårt och tråkigt, och plötsligt förstår de vad de håller på med - och då tycker de att det är roligt!
Ibland blir man extra berörd av någon elev. Det har hänt mig senast idag. Där satt en pubertetskille och pratade om sina bekymmer, och han var så rörande gullig så jag fick behärska mig för att inte plocka med mig honom hem, vira in honom i en filt och fixa lite ostmackor och varm choklad.
Men det är tur att vi får låna ungdomarna ett tag i den här härliga och turbulenta åldern när de har mer energi än de kan hantera och känslorna svallar snabbt och häftigt.
