Förlåt syrran!

Jag är nästan åtta år äldre än min lillasyster. Självklart var det lite komplicerat emellanåt när vi skulle dela rum. Vi hade lite olika faser i livet och lite olika behov , kan man väl säga. Men oftast fixade vi det ganska bra.
Det som var problem var att vi hade lite olika syn på städnivå. Syrran, som numera är en oerhört ordentlig och skötsam person, var sanslöst slarvig som barn. Hon drällde saker överallt! Och jag höll på att bli tokig!
Med jämna mellanrum enades vi om en totalröjning i rummet och då tömde vi rummet fullständigt på både saker och möbler, innan vi skurade och fejade, för att slutligen ställa tillbaka allt på ett mycket snyggare sätt.
Vid ett tillfälle var hon väldigt svår att övertyga att det var dags för städning igen, för hon ville mycket hellre ägna sig åt roligare saker. Men jag var väldigt bestämd och tvingade henne att börja plocka.
När rummet var nästan tömt var syrran plötsligt försvunnen! Jag fattade att hon hade smitit, och jag blev givetvis tvärarg och fortsatte slita av rena ilskan.
För att det skulle kännas lite bättre att jobba ensam satte jag på musik på hög volym inne i vardagsrummet, där för övrigt alla våra saker stod medan rummet blev skurat från grunden. Det drog lite kallt från den öppna balkongdörren, så jag drog igen den, ökade volymen ytterligare, och fortsatte städa. Jag var ensam hemma, så det gick att  poppa rejält utan att någon kunde klaga.
Det tog sin lilla tid att fixa i rummet, och att därefter släpa tillbaka alla möbler, men efter en dryg timme var jag klar, och så gick jag till vardagsrummet igen för att kolla att allt var som det skulle, och så skulle jag sänka volymen lite grann.
Plötsligt fick jag syn på min syster - ute på balkongen! Där stod hon och bankade på rutan, och grät. Hon hade smitit ut på balkongen och gömt sig på skoj, och hon ville inte avslöja sig när jag drog igen balkongdörren. Och sen hade hon inte en chans att göra sig hörd med den höga musiken (förmodligen Elton John). 
Vi bodde högst upp i ett sekelskifteshus, i en gavellägenhet med rundad balkong, helt utan skydd uppifrån. Och där stod min syster. Utelåst! Sedan en dryg timme! Och det ösregnade och blåste kallt!
När jag öppnade och släppte in henne var hon väldigt nedkyld och ledsen.

Jag kommer inte ihåg om hon blev sjuk efter detta. Blev du det syrran?

Kommentarer
Postat av: lillsyrran

Frös? Hm, har inte kommit fram till det ännu i traumaterapin som jag går i...

2007-10-25 @ 21:28:31
Postat av: Ester

Men vilken hemsk människa du är F! ;-)
Trevlig helg!

Postat av: Lena

Hahahaha....hon ville väl aldrig mer städa med dig?!
KRam!

2007-10-27 @ 08:33:51
URL: http://cruelladelena.blogg.se
Postat av: Felicia

Nu är pinkrose tillbaka, hoppas du fortsätter att läsa ;)

2007-10-27 @ 13:39:36
URL: http://PINKROSE.blogg.se
Postat av: Petra

Ajaj, så det kan gå. Men dråpligt att läsa... ;)

2007-10-27 @ 14:53:37
URL: http://petra.papper.fi
Postat av: frktjatlund

Du verkar vara något åt min Syrras håll. Hon skulle alltid ha en att jobba och hon är fortfarande pedanten. Och jag är inte bättrat mig.

2007-10-27 @ 19:19:16
URL: http://frktjatlund.blogg.se
Postat av: Anonym

Kikar im för att önska dig en trevlig lördag kram Ting...

2007-10-27 @ 20:20:36
Postat av: F

syrran: Ja, men LITE har du väl tinat upp?
Ester: Jag har försökt dölja min sadidstiska läggning, men ibland skymtar den fram.
Lena: Nej, men å andra sidan ville hon ju aldrig städa innan den händelsen heller.
Felicia: Det är klart att jag ska läsa din blogg igen!
Petra: Ja, det blir roligare med lite tidsperspektiv. I alla fall tycker syrran att traumat minskar med tiden (hoppas jag)
frktjatlund: Det värsta är att jag nog var jobbig utan att vara pedant. Jobbig utan anledning, liksom. Kanske värsta sorten?
Tingeling: Tack, detsamma! Fast nu är det söndag eftermiddag, så jag får hälsa till dig i efterskott.

2007-10-28 @ 15:41:45
URL: http://neverkeso.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback