neverkeso

När jag gcik runt försökte jag komma på vilken sång som har en strof ..."och månen hänger så lågt att den kan plockas ned...". För så kändes det. Månen var stor och gul och hängde precis ovanför hustaken, nästan nåbar.

Det såg ut som ett sagolandskap när man passerade de små kanalerna i bostadsområdet

I en av mina klasser finns det elever från många håll i världen. En dag fick alla skriva några vanliga matteord på sitt modersmål. Det blev en ganska rolig diskussion!

För tre år sedan satte jag på skoj en citruskärna i en blomkruka, och nu har det blivit ett träd som är två meter högt. Nu vet jag inte om jag ska börja beskära trädet, eller om jag ska kontakta grannen ovanför för att förhandla om ett hål i taket/ golvet.

Nu har det börjat bli för kallt för dig, lille vän!

Jag hittade ett dokument som innehöll information från min pappas släktforskning. Min pappa är halvnorsk och en anmoder därifrån hette Indiane Andersdotter. Jag tyckte verkligen om det namnet.
Det finns däremot inga uppgifter alls om den spanska släkten som finns på min mamas sida. Där måste jag kanske börja forska lite själv. Enligt diffusa uppgifter ska det ha funnits en spansk greve som lämnade Spanien tillsammans med en vacker, mycket fattig flicka av folket. De hamnade i Sverige någon gång på 1800-talet, och här blev de kvar.
Jag vet att de kom från Spanien, men jag vet inte om historien i övrigt är sann. Jag vet inte riktigt om jag vågar släktforska och riskera att punktera den romantiska och spännande historien. Kanske roligare att se det framför sig hur den fattiga blomsterförsäljerskan går omkring på torget, och hur hon och greven blir huvudlöst förälskade i varandra och rymmer till kallare breddgrader för att få leva tillsammans.
Fast det vore ju så kul att få veta hur det verkligen låg till!

Tyvärr är det dålig ljudkvalitet på det här klippet, men jag minns att jag såg den här galan, och jag var så imponerad av Di Levas röst och känsla.

Alla lärare på min skola har precis fått varsin vit MacBook. Nu gäller det att lära sig alla finesser och de nya handgreppen. Man har nämligen en liten glasplatta i stället för inbyggd mus. Den känner av hur många fingrar man använder och reagerar olika beroende på antalet fingrar. Datorn ska helst bäras fram och tillbaka mellan hem och arbete varje dag, så nu kommer det att bli möjligt att surfa på pendeltåget.

Jag lyssnar inte bara på cello och lugna ballader. Här kommer en rivig flöjt!

Ni som har sett Mama Mia kommer att skratta gott åt det här klippet. Helt sanslöst!

Gammal som gatan, men skön att lyssna på. Egentligen tycker jag mer om Joe Cockers version, men ljudkvaliteten är så himla dålig på Youtube-klippet så det är inte njutbart att lyssna.

Så här såg det ut på mitt bord i fredags. En biologibok, en bulle och en chokladboll, lite ättiksyra (CH3COOH), en stereolupp och en kopp kaffe. Det som inte syns på bilden är den lilla burken med en sötvattensmärla som  jag skulle beskåda i stereoluppen.
Man måste ju variera sig och inte bara hålla på och sniffa ammoniak varje dag.

Disiga, kyliga morgnar med nytvättad luft. Träden glöder i grönt, gult och olika röda toner. Vi går mot mörker och kyla, men det är fortfarande så otroligt vackert överallt. I det slöjtunna diset är det till och med vackert att titta ut över nejden från en pendeltågsstation.

Vad kan man säga?  Så vackert och finstämt att man nästan blir tårögd.

Igår satt jag allra längst fram i tvärbanan när jag skulle åka till jobbet. Jag tittade till och såg att tvärbaneföraren satt och sträckte på sig med arnarna rakt upp i luften, och sedan höll han armarna korsade bakom nacken, fast vi åkte framåt i normal hastighet. Jag blev givetvis orolig och tyckte att han borde hålla händerna på ratten, med tanke på att vi var många passagerare på tåget.
Sen upptäckte jag att det inte fanns någon ratt! Här har jag klivit på tåget nästan varje dag i god förvissning att föraren tryggt ska föra oss från punkt a till punkt b, och så har han ingen ratt! Min trygghet är skakad i sina grundvalar. I fortsättningen kommer jag ängsligt att kolla att spåren är tillräckligt djupa för att hålla farkosten på plats utan ödesdigra urspårningar.

Jag hittade en rolig text i ett skyltföster. Det föreställde ett par som satt i en bil och baksätet satt deras tre barn och såg glada ut.
Texten på kortet löd:  Vi kör våra barn överallt, men de hittar alltid hem.

Nu när vi ändå är inne på det franska temat kan jag även lägga in en vacker låt med Celine Dion. Den heter "Pour Que Tu M´Aimes Encore"

Jag tycker att Mel C är en häftig tjej (och jag tyckte att det var kul att det gick så bra för Spice Girls, de var starka, positiva tjejer) och jag njuter av hennes känslosamma röst. Nu har jag hittat den franska versionen av "First day of my life". Ni som också gillar franska får lyssna och njuta.
 

Comme une nuit déraisonne
Trop blanche ou noire
Comment allez de l'autre
Côté du miroir?
Qui arrête mes gestes?
Et qui glace mes pas?
Ce n'est peut être personne
Ou peut être toi
Je vois sur cette rive
Comme des raisons de survivre

[Refrain]
Même si je cherche encore
Une lueur d'espoir
Quand je m'endors
Et j'ose m'avouer tout bas

Quîtes à mourir de peur
Je suis née pour toi

Quand le silence résonne
et griffe ma peau
Le matin j'imagine
La douceur de tes mots
Ton regard me frissonne
Tes rêves m'effleurent
Mais comment te le dire
A l'encre du coeur
Sans savoir il me délivre
Tu m'donnes des raisons de survivre

[Refrain]
Même si je cherche encore
Une lueur d'espoir
Quand je m'endors
Et j'ose m'avouer tout bas

Quîtes à mourir de peur
Je suis née pour toi

Cette fois je ne m'enfuierai pas
Cette fois j'effleure mon ciel
Cette fois il brille pour moi le soleil

[Refrain]
Même si je cherche encore
Une lueur d'espoir
Quand je m'endors
Et j'ose m'avouer tout bas

Quîtes à mourir de peur
Je suis née pour toi


Même si je cherche encoooore
Une lueur d'espoir
Quand je m'endors (oh oh yeah)
Et ce soir jt'avoue tout bas

Quîtes à mourir de peur
Je suis née pour toi

De senaste åren har det kommit täta rapporter om att isbjörnssstammen har varit utrotningshotad på grund av de krympande isarna.
Nu kommer nya rön som visar att vissa isbjörnar har hittat en ny strategi. Tidigare har isbjörnsmammorna lämnat kvar sina ungar när de har sökt föda, och det har kunnat röra sig om ganska lång tid. Nu har de löst problemet genom att ungen sitter på mammans rygg och följer med på simturen, så nu har ungarna chans till överlevnad ökat. Positiva nyheter!
Fast vi fortsätter ju att leva så att isarna fortsätter att krympa, förstås. 

Jag har fått några kommentarer via sms att det verkar konstigt att skriva om kemikalieförgiftning och lungskador, och sedan blir det alldeles tyst i flera dagar.
Det blev aldrig några allvarliga konsekvenser efter den häftiga inandningen. Luftrören blev rensade och luktsinnet blev extremt bra under några dagar. Jag skulle ha kunnat jobba extra som spårhund.
I går kom en man från renhållningsverket och hämtade våra värsta gifter (ammoniaken står självklart kvar i vårt skåp) så nu har vi ganska bra koll på vad som står i skåpen. Vi är inte längre förskräckliga miljöbovar.

I dag skulle en kollega och jag inventera vårt kemiförråd och rensa bort onödiga eller gamla kemikalier. Till vår fasa hittade vi en rejäl burk med kvicksilver, som säkert har stått sedan sjutttiotalet, så vi har kontaktat renhållningsverket som får komma och hämta vårt kvicksilver och våra övriga rävgifter.
När vi fortsatte vårt arbete råkade jag av en olyckshändelse dra in ett djupt andetag över en flaska med koncentrerad ammoniak, och det kändes som om någon slog till mig hårt. Först kunde jag inte andas alls, utan hyperventilerade och höll på att tuppa av. Som tur var lyckades jag skruva på korken på flaskan och sedan skyndade jag mig med hjälp av min kollega ut genom en altandörr vi har i vår lokal, och där stod jag och försökte få frisk luft i lungorna.
Med knallrött ansikte, sprutande tårar, rinnande snor och flämtande andhämtning försökte jag väsande kolla med Södersjukhuset hur jag skulle hantera situationen. Där ställde de en massa frågor som jag besvarade med min nya hesa, väsande, beslöjade röst. Eftersom jag inte hade svåra hostattacker slapp jag åka till akuten, så jag drack en massa vatten och sköljde de rödmosiga ögonen med iskallt vatten och sedan gick jag till tåget och åkte hem. Risken är att eftersom ammoniak är lungskadande kan det orsaka vätskefyllda lungor.
Nuläget är att ögonen ser ut som vanligt, men  det svider rejält i halsen och det gör lite ont i lungorna. Hela kvällen har jag haft ett extremt bra luktsinne, förmodligen beror det på den brutala rensningen av luftvägarna. 

Just nu vet jag inte om jag bara tycker synd om mig själv eller om jag verkligen har ont i lungorna.

I morse satt jag på bussen och passerade en liten sjö. Över den glittrande vattenytan låg ett trolskt skimrande morgondis. Den uppstigande solen skickade sina sneda, varma strålar som färgade diset gyllenrosa, om nu den färgen existerar. Hela landskapet blev så overkligt vackert, som en animerad sagofilm. Det var fantastiskt att se att verkligheten bräckte de fejkade filmerna.
Jag blev nästan tårögd av rörelse över den vackra synupplevelsen, samtidigt som de spelade den här låten på radion:

 

Jag var så tacksam över att få uppleva detta.

Idag har vi haft föräldramöte, så det blev sen hemgång från jobbet. När pendeltåget hem började rulla åkte det så otroligt långsamt, och efter någon minut fick vi förklaringen från en trött röst ur högtalarna. De var tvungna att köra tåget i låg hastighet på grund av sabotagerisk. Det fanns nämligen folk som hade lagt en massa konstiga saker på spåren för att tåget skulle spåra ur! Är det inte helsjukt?

Härligt.... Jag hittade det här klippet hos Annelie, och var tvungen att knycka det.

Egentligen måste man inte ha så himla mycket tur.
Det viktigaste är att man inte har otur.

Jag brukar inte bry mig om statistiken för bloggen, men nu noterade jag att det hade ökat med drygt 40 besökare på en väldigt kort stund.
Det skulle var jätteroligt om många besökare ville skriva lite kommentarer om vilka ni är och hur ni har hittat hit. Ibland funderar jag över vilka ni är som läser här. Jag vet att familjemedlemmar och nära vänner läser. Ni vet hur viktiga ni är!! Och så vet jag att det är några gamla elever. Hej på er!!!  Och så vet jag att det är kompisar till mina döttrar. Hej på er!!!  Inte särskilt många arbetskamrater (tror jag). Men några vänner från gamla jobbet läser, men jag tror inte att någon enda från nya jobbet har hittat hit. 
Några av oss har varit trogna besökare till varandras bloggar i 3-4 år. Några av oss har träffats i verkligheten. Jätteroligt!!!
Några bloggare har jag blivit beroende av, så jag måste läsa både när jag jobbar och är ledig. Några av er skriver så fruktansvärt bra att jag är tvungen att läsa varje nytt inlägg. Nu längtar jag efter kommentarer!

Det är så konstigt att läsa om nattfrosten som har börjat måla gräsmattorna vita. Det är ju bara tre veckor sedan det var badväder och man kunde växla mellan svalkande dopp och softande på gräsmattan för att soltorka i den värmande solen.
Vad fort det går ibland.

Ni kan inte ana vad tyst det är på en skola klockan 15.33 en fredag! Jag har suttit kvar och jobbat med en massa pappersjobb och planering, och den ena kollegan efter den andra har droppat av. Vartefter det vanliga sorlet från salar och korridorer klingar av börjar man uppfatta andra ljud. Låter fläktarna verkligen så där mycket hela dagarna? Står den där kranen och droppar hela tiden? Tickar klockorna så ruskigt högt varje minut hela dagarna? Surrar alla datorer så mycket dygnet runt? 

Och hur kan det bli en så kompakt tystnad inne på no-institutionen?

Nä, nu tar jag och packar väskan och går hem!

Idag satt jag tillsammans med några kollegor på en ämneskonferens. En nyanställd kollega berättade att hon hade fått så otrevligt bemötande av några föräldrar. När hon skickade ut ett brev till alla föräldrar med lite information om klassen, med en inbjudan till dialog om arbetet den närmaste tiden hade ett par föräldrar hört av sig och varit direkt oförskämda. De anklagade kollegan för att vara oprofessionell och okunnig.
Hon berättade lite om hur de hade formulerat sig, och det var verkligen häpnadsväckande hur ohyfsade en del människor kan vara.
Vi satt och var rörande överens om att det var obegripligt att vuxna människor kunde bete sig på det viset.

Fast sorgen i hennes ögon och skammen i mina avslöjade nog att vi egentligen visste vad det handlade om. Det var ju det här med att hon går omkring med ett rött skynke och det retar upp folk.

Ja egentligen är det ju inte rött, förstås.

Och egentligen är det inte ett skynke heller.

Men hon har en sjal lindad om sitt hår, så att hela håret är dolt.

Och så har hon ett konstigt namn.

Och då tycker somliga att det är ok att vara oförskämda mot henne...

Idag har jag tvättstugan. Jag tycker det är en trevlig sysselsättning, för det luktar så gott om nytvättad tvätt. Det allra bästa är om tvätten får hänga ute i friska luften och torka. Då luktar det så gott att det bräcker vilken parfymdoft som helst.
Ibland när jag passerar tvättstugor kan ett gammalt doftminne förpassa mig bakåt i tiden, hem till min mormor på Högbergsgatan, där det alltid luktade som en blandning av tobaksrök och nytvättad tvätt. Hon hade alltid renskurat så att det glänste och luktade Ajax överallt, men röklukten slog igenom allt det skarpa och parfymerade. Hos henne luktade det så gott, lite märkligt eftersom jag tycker att röklukt är så äcklig annars. 

Jag har inte renodlat temat på den här bloggen, så innehållet kan variera kraftigt. Idag blir det ett matnyttigt inlägg.

När man kommer hem och är vrålhungrig gäller det att snabbt hitta på en lämplig maträtt och att nästan lika snabbt tillaga den. Idag blev det mat enligt Kajsa Warg-principen (man tager vad man haver)

Crevette mercredi a´ la enseignant fatigué (onsdagsräka a´ la trött lärare)

Fräs lite hackad rödlök i en god olivolja. Pytsa i en hackad vitlöksklyfta och vispa runt lite till. Tillsätt en hackad färsk tomat + några hackade soltorkade tomater (så att lite av den goda inläggningsvätskan = smarrig olja kommer med i röran)
Tillsätt därefter fint skuren paprika, lite majs och små broccolibuketter och låt det bli varmt. (Koka samtidigt trefärgad färsk pasta.) Häll ner önskad mängd skalade räkor i blandningen och låt det puttra.
Krydda med favoritkryddor (för dagen valde jag flingsalt, svartpeppar från kvarn, curry, en knivsudd farinsocker mm)
Häll ihop röran med den kokta pastan och ät med ett gott bröd.

På en onsdag passar det med friskt, gott vatten som är smaksatt med lite lime. Till helgen kan man lyxa till det med etanoldrycker av något slag. (Ni vet den där sorten som ser ut som en hund med hydroxylsvans...)

Efter maten passar det bra med en kopp cappuccino och en kladdkakekex, samt avslutningsvis en gudomligt god nektarin, alldeles perfekt med spröd frasighet samtidigt som smaken är saftig och god, och fruktköttet lätt lossnar från kärnan.

Mycket gott!

Nu kanske det är några som är deppiga för att ni redan har hunnit äta idag, men jag är övertygad om att maträtten passar lika bra i morgon, men då heter den givetvis "Crevette jeudi a´ la enseignant fatigué."

Rätt ska vara rätt :)