Kollektivtrafik
I dag var det förseningar och trassel i kollektivtrafiken. Det tog mig två timmar och tjugofem minuter att komma till jobbet. Jag kände hur jag började längta efter en egen bil.
Kära SL, jag har väldigt stort tålamod i de flesta sammanhang, men om vi nu ska stå och vänta på försenade bussar i närmare 30 minuter kan ni väl fixa rejäla vantar att dela ut till oss resenärer? De skulle kunna ligga i en korg strax intill Metro vid varje station. Och vad sägs om kaffeautomater på strategiska platser? Lite musikunderhållning? Något sorts lotteri? Bingo? Datingverksamhet? Kanske lite språkkurser eller andra utbildningar så att man utnyttjar väntetiden till något meningsfullt? Med en medveten satsning från er sida är det fullt möjligt att vi blir besvikna om bussarna kommer för snabbt, så att vi tvingas slita oss från allt det roliga som finns att ägna sig åt vid busshållplatser och tåg- och tunnelbanestationer. Hör bara av er, för jag har fler goda idéer!
Ugnen skiner som solen i Karlstad...
...och skåpen är urtorkade och fräscha. Jag har rensat, sorterat och packat. Jag ska lämna den här lyan. Jag tycker egentligen att det är slitsamt att flytta, för jag har nog flyttat fler gånger i mitt liv än de flesta människor möblerar om i vardagsrummet.
Ibland har jag flyttat till något större, ibland något mindre, ibland lite mer lantligt och ibland lite mer tätortsbetonat. Just nu har det varit storstadsbetonat.
Nu ska jag avslöja en hemlighet: nu ska jag flytta för att jag har tittat lite för djupt in i ett par gröna, ungerska ögon!
Så kan det gå! Mer säger jag inte!
Snälla, snälla...
Jag har ätit löjligt många pepparkakor, men jag tror inte att jag har blivit snällare ändå.
Apropå snälla, snälla så var jag med min klass på en tv-inspelning i förra veckan. Det är ett kommande barnprogram som heter "Den flygande mattan" och det är ett allsångsprogram för barn. Det var Sara
("Silver-Sara"?) som var programledare, och gästartister var Caroline af Ugglas och den lille killen Frans, som sjöng om Zlatan.
Mina elever i sexan hade lite olika beteende. Några hoppade och sjöng med, och ett par fick till och med sjunga lite i micken, medan de lite mer hormonstinna stod i bakre raden och himlade med ögonen och tyckte att allt var PINSAMT! De höll på att dö av skam när kompisarna dansade med i "La Ketchup song". Jag hade några elever som tyckte att det var fantastiskt att få se Caroline af Ugglas på riktigt, och några andra var fullständigt uppslukade av Frans. En tjej i min klass påstår att hon har fått hans telefonnummer och att han har skickat romantiska sms till henne. Jag tror att vi får ta det med en nypa salt...
En av de dominerande, hormonstinna tjejerna stod så långt bak från scenen som hon kunde komma, och när några av hennes kompisar levde sig in i musiken och började skutta med och försöka hamna i kameran eller vid mikrofonen fick de en sträng blick av henne. Hon markerade tydligt att uppförandet var barnsligt och olämpligt. Går man i sexan ska man inte vara glad och tramsig! Då ska man undvika alla pinsamma sånger, alla töntiga kläder och alla fåniga barnsliga lekar. :)
Och om det nu är någon som undrar om mina kollegor och jag kommer att synas i rutan så är svaret nej. Alla vuxna blev placerade på åhörarbänkar i en nedsläckt del av studion långt från allt vad kameror och stjärnglans heter. Vi fick minsann inga sms av Frans!
Körsbär!
Tack snälla frktjatlund för utmärkelsen! Det var trevligt att få ett toppenkörsbär.
Då ska jag börja med att nämna tre favoritförfattare. Oj, så svårt! Jag som läser precis alla typer av böcker med stor behållning.
Jag har svarat på frågor av den här typen tidigare, och då har jag nämnt Marian Keyes och Donna Leon, så nu ska jag försöka förnya mig.
Jag tycker även om Peter Robinson, Minette Walters och så har jag nyligen upptäckt Leif GW Persson.
Nu ska jag skicka utnämningen vidare till fem bloggare. Också väldigt svårt. Jag har sällan tid att fara runt och leta efter nya bloggar, men det finns några jag läser regelbundet. Jag plockar med stor vånda fem av dem och nominerar dem till "Cherry on top award" utan inbördes rangordning. Det är några bloggar till som jag läser regelbundet, och det var väldigt svårt att plocka bort dem, men jag var ju tvungen att begränsa mig.
Anna Fantastiska bilder och inspirerande texter
Annelie Texter som är rena poesin
Tompa Intressant och läsvärt, men behöver uppdateras. Kom igen, brorsan!
Lois Roligt och lite galet ibland
Yvanna Ungt, energiskt och roligt.
Anna-Lena Tänkvärt, klurigt och mysigt.
(Jag vet att det blev sex stycken, men jag vill inte plocka bort någon)
Ni som är omnämnda väljer antingen att bara känna er omtyckta i största allmänhet, eller så gör ni ett inlägg på er egen blogg, där ni lägger in bilden på körsbäret, skriver om tre favoritförfattare och fem bloggare.
Biggest loser
Jag har aldrig förr tittat på "Biggest loser", men nu råkade jag ramla in i finalen, där årets mest framgångsrika bantare skulle utses.
Jag kände mig urfåning, för jag satt och snörvlade med sprutande tårar, medan jag med tårdränkta ögon såg hur de häftiga deltagarna hade slitit hårt för att jobba bort sina överflödskilon. Det var så rörande att se vilken energi och järnvilja de hade, och hur väl de hade lyckats. Några av deltagarna gick knappt att känna igen när man jämförde deras kroppshyddor (och ansikten) från början av programserien med hur de såg ut nu i finalen. Trots att jag inte har följt programmet blev jag otroligt berörd av deltagarnas glädje över att deras slit hade lönat sig.
Jag förstår givetvis att det är skickliga programmakare som klipper ihop ett lämpligt urval av svett och tårar och små inklippta kommentarer från olika tillfällen under träningsperioden, men jag tyckte i alla fall att det var roligt att se att de kunde lyckas så bra. Jag är imponerad!
Tuffa gumman
"Det var en gång en gumma som var så snäll att hon kallades för Snälla Gumman. Men en dag tröttnade Snälla Gumman på att vara snäll, så hon bestämde sig för att byta namn till Tuffa Gumman...."
Underbar, rolig bok från det ljuva 80-talet, då barnböcker handlade om mammor som var brandmän och pappor som var sjuksköterskor, och barn som gjorde revolution mot mäktiga män. Varför finns det inte sådana sagor längre?
Tuffa Gumman går ut i världen med dunder och brak, och hon tar både kungar och generaler och lata män i största allmänhet i upptuktelse. En mycket uppbygglig bok!
Boken går bara att få tag i på antikvariat numera. Jag såg alldeles nyss ett exemplar utannonserat på Tradera.
Själv fick jag mitt exemplar att lämna över till äldsta dottern från författaren själv. Jomenvisst!
Cecilia
Jag har namnsdag i dag. Det är ett namn som ärvs i släkten, så vi är många som kan nynna med i den här sången:
Vilket vi också gör varje år! En gång i tiden lyckades vi samla 4 generationer av Cecilior på gemensamt tårtkalas, men alla finns tyvärr inte kvar längre.
Ekonomi
Det visade sig att jag hade lite för mycket pengar på kontot, så jag skyndade mig att bita av en stor flisa från en tand. Det är ett effektivt sätt att snabbt bli av med eventuellt överskott på bankkontot.
Jag har ju ingen bil som jag kan hitta på utgifter med, det är annars ett annat effektivt sätt att få samhällsekonomin att rulla.
Och tänk vad glad min tandläkare blir!
Mr Cool
En av de här tjejerna är min dotter!
Att vända blad...
Jag håller på och rensar mina bokhyllor och garderober. Det finns en massa kläder som jag inte har använt på evigheter, så de ligger bara där och tar plats. Nu ska de väck! Hoppas de kan få nytt liv hos någon annan, för jag tror på återanvändning, för miljöns skull.
Alla mina pinaler ska packas i lådor igen, för nu vänder jag blad och börjar på en tom sida. Det känns bra!
Ryggsäcken
Vi bär alla omkring på livets alla sorger i en mental säck på ryggen. Jag funderar på hur man bäst hanterar sin säck - ska man vara noga med att stänga säcken så det blir absolut tätt och inget läcker ut, eller ska man ha en liten glipa så att det kan pysa ut lite från säcken då och då?
Sjuttonde balladen
Jag har inte sett filmen än, men jag vill verkligen se den. Jag såg Cornelis live 3 eller 4 gånger, och de första gångerna var det stor underhållning. Den sista gången, på Mosebacke, var sorglig, för han var rejält berusad på scenen, glömde texten och var allmänt förvirrad. Det var inte kul alls att se, för jag har alltid varit fascinerad av hans fantastiska texter och den stora variationen i musiken.
MBP
Nu är klockan snart fyra och det är fredag. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen den här veckan. I dag skulle jag egentligen ha slutat tidigt, men på min sista lektion tuppade en elev av, så jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans med föräldrar, läkare och ambulanspersonal.
Det här året har en elev fått svåra klämskador på en hand, en annan har tuppat av och nu har även den här eleven tuppat av, så nu börjar kollegorna misstänka att jag har Munchausers syndrom. Och då känner de inte till alla bränn- och skärskador jag har framkallat på no-labbet!
Nobelpriset i fysik?
Det är så intressant att läsa om universums alla krafter, hur de samverkar och hur de motverkar varandra. Men den största kraften av alla är fortfarande otämjd och outforskad.
Ni vet hur det är när man försiktigt lägger ner telefonen eller en mp3-spelare i fickan eller väskan. När man tar upp apparaten igen är sladdarna till hörlurarna obarmhärtigt rena ormboet, oavsett hur försiktigt man har lagt ner den. Den kraften är fullständigt okontrollerbar. Tänk er om man kunde tämja och kontrollera den kraften och använda den i kommersiella syften. Man skulle bli rik som ett troll!
Telefoninformation
Jag har lämnat in min telefon på reparation. Jag tog mig inte tid att skriva av alla telefonnummer som låg lagrade på telefonminnet, så nu har jag bara några få telefonnummer i min tillfälliga (?) telefon.
Ni som vet med er att ni har legat på min telefonlista kan väl skicka ett sms, så att jag kan lägga in telefonnummer till nära och kära.
Farligt, farligt men härligt, härligt!
Jag har inte ätit Dajm på många år, men i dag fick jag en liten smakbit av en kompis, och jag insåg att det var mycket farligt. För många år sedan var jag galen i Dajm, och när jag var gravid med ett av mina barn var jag alltid sugen på Dajm. Jag kunde plötsligt få ett anfall när jag kände att jag bara var tvungen att äta lite knaspig, krispig dajm, annars skulle jag falla död ner. Jag hade beroendebeteende.
Efter avgiftning och beteendeterapi lyckades jag ta mig ur beroendet, men nu räckte det med en smakbit för att väcka begäret igen. VILL HA MER!
Nu kommer jag att börja med att köpa små chokladkakor. Sen räcker det inte med det, utan jag måste ha flera förpackningar om dagen. Större och större förpackningar. Högre andel knäck. Min lön kommer inte att räcka. Jag kommer att börja stjäla och bedra för att få tag i tillräckliga doser dajm. Jag kommer att prostituera mig, och stå utanför Marabou i stay-ups, kort blank kjol och vågad urringning som blir mer tilltalande med hjälp av en push-up-bh.
Det är på väg utför med mig!
Jag undrar om inte kollegan är sponsrad av chokladproducenter som sitter och blir feta av andras chokladkonsumtion.
Last night of the proms
Jag vet att inte alla är så förtjusta i klassisk musik, men för er som njuter av att lyssna på skickliga musiker som framför pampiga verk kan det här vara ett bra förslag: Last Night of the Proms . De visar just nu konserten på svt24 och jag önskar att jag hade suttit där i salongen och fått svepas med av musiken. Det är njutbart även om de spelar med fler instrument än cello. ;)
Och som ni vet avslutas konserten alltid med Pomp and Circumstance, så om ni vill låtsas att ni är där kan ni lyssna på klippet:
Kommer ni ihåg Gösta Linderholm?
Lite vemodigt, men mycket vackert
SL-inspirerat
Jag sitter just nu på en SL-buss med datorn vinglande i mitt knä. Egentligen skulle jag testa om jag skulle kunna utnyttja restiden till att fylla i dagens frånvaro i vårt digitala system, men av någon outgrundlig anledning är det mer lockande att blogga. Nu är det så mörkt och tråkigt när jobbet är slut för dagen, så jag kan inte njuta av utsikten genom bussfönstret som jag gör annars. Jag passerar både sjöar, skogar och vidsträckta fält på min resa till och från jobbet, och jag tröttnat aldrig på den utsikten. Det är något nytt att titta på varje dag, och jag tycker det är så fantastiskt att naturen ständigt förändras. Ingen dag är den andra lik.
Har ni förresten tänkt på vilken otrolig skillnad det kan vara att åka en viss sträcka med olika bussförare? En del bussförare kör så mjukt och behagligt att det känns som att man...hmm...ja, rullar fram, medan andra kör så ryckigt att jag är åksjuk redan i andra kurvan. Jag kan ställa upp som åksjukeindikator när SL genomför sina förarutbildningar, för jag är nog världens mest åksjuka människa, och kan en förare köra utan att jag är grön har han/hon klarat testet.
Tack, syrran!
En glimt från en skolkorridor
Jag mötte nyss en kille i nian i korridoren. Han hälsade glatt på några av sina kompisar, och så nickade han mot sina framsträckta händer, där han höll ett par byxor framför sig i midjelinningen, samtidigt som han sa:
- Vill ni inte hälsa på min osynliga kompis?
Det är den här typen av tokroliga händelser och kommentarer som gör jobbet så roligt.
Snö!!
Det har börjat snöa. Jag tittar ut på det kalla, snögloppiga och fryser redan innan jag går ut. Jag tröstar mig med att snökristallerna är så vackra.
Bild från mitt klassrumsfönster för ett par år sedan. Nu har jag nytt klassrum utan utsikt.
Vispgrädde
Nu kommer det nya smaker på vispgrädde. Om du vill få chansen att bli testpilot för den nya smaken kan du titta här
Här följer en pressrelease:
Pressinformation
Smaksatt vispgrädde senaste nytt från Arla
En svensk klassiker i ny tappning. Nu finns smaksatt vispgrädde i butikernas mejerikylar. Lättvispad, krämig, i smakerna choklad och jordgubb. Smaksatt vispgrädde fungerar på samma sätt som vanlig vispgrädde och är ett utmärkt alternativ till glass, vaniljsås eller sylt. Den fungerar dessutom bra som bas i exempelvis parfait och mousse eller att avnjutas precis som den är.
Under de senaste två åren har efterfrågan på gräddprodukter ökat markant. Till exempel har försäljningen av vanlig vispgrädde under samma period, ökat med 29 procent. Orsaken är framförallt gräddens naturliga egenskaper som traditionsrik smakförhöjare. Samtidigt söker konsumenten nya produkter som både skapar variation och gör det enklare att lyckas med efterrätter och bakverk.
Smaksatt vispgrädde är vanlig vispgrädde med två karaktäristiska smakvarianter. I chokladgrädden ingår 70 procentig choklad och i jordgubbsgrädden en annan klassisk smakbärare: jordgubbssylt. Chokladgrädden är helt slät medan jordgubbsgrädden innehåller små bitar av bär. Den smaksatta vispgrädden har en fetthalt på 27 procent och vispas lätt till önskad konsistens. Den är dessutom lika hållbar i uppvispad form som vanlig vispgrädde.
– Vi svenskar har ett genuint intresse för bakning och desserter och det är många som efterfrågar produkter som förenklar i köket och är lätta att använda. Smaksatt vispgrädde är just en sådan produkt. Den utmanar dessutom svenska folket att tänka nytt. Byt exempelvis ut vaniljsåsen till rabarberpajen mot jordgubbsgrädde. En garanterat lyckad kombination, säger Elisabeth Hedenljung, varumärkesansvarig på Arla Köket.
På uppdrag av Arla har stjärnkonditorn Conrad Tyrsén tagit fram recept baserade på den smaksatta vispgrädden. Han har dessutom definierat olika ”smakkompisar” – speciella kombinationer som är extra lyckade tillsammans med choklad- respektive jordgubbsgrädde.
– Smaksatt vispgrädde är ett nytt och spännande tillskott i mejerikylen. Produkterna passar lika bra att användas i tårtor som ett vispat tillbehör till smulpajen eller våfflan. Jag prövade mig fram
med båda varianterna och tyckte de här kombinationerna var bäst, säger Conrad Tyrsén, Årets Konditor 2009.
Conrad Tyrséns smakkompisar
Prova jordgubbsgrädden tillsammans med smaker som rabarber, lime, balsamico, pistage, svarta vinbär, krusbär, vit choklad, mynta, stjärnanis eller lakrits. Chokladgrädden passar extra bra tillsammans med kaffe, kardemumma, körsbär, hallon, nötter, mandel, röda vinbär, salt och rom.
Arla Köket smaksatt vispgrädde finns i butik från och med nu och har ett cirkapris på 16 kronor. Produkterna kommer säljas i återförslutbar förpackning (2,5 dl) med skruvkork. Smaksatt vispgrädde är hållbar i 28 dagar i oöppnad förpackning och 4-5 dagar i öppnad.
För mer information kontakta:
Inger Söderlund, PR-chef Arla Foods Tel: 08-789 58 84, 070-689 58 84 E-post: [email protected]
Elisabeth Hedenljung, Varumärkesansvarig Arla Köket. Tel: 08-789 54 40, 0706-89 54 40 E-post [email protected]
För högupplösta bilder
www.mediawizard.arlafoods.com/
För recept och inspiration besök:
www .arla.se/smaksatt
Om Arla
Arla Foods är världens åttonde största mejeriföretag och världens största leverantör av ekologiska mejeriprodukter. Den samlade mjölkinvägningen är på cirka 8,6 miljarder kilo och omsättningen cirka 70 miljarder svenska kronor. Det är en kooperativ förening som ägs av cirka 7 600 svenska och danska mjölkbönder. Arla Foods har produktion i 13 länder och försäljningskontor i ytterligare 20 länder. Med rötterna i åkermarken, på både den svenska och danska sidan om Öresundsbron, exporterar vi mejerivaror till hela världen. Verksamheten omfattar hela kedjan från mjölkproduktion till färdiga produkter.
Beroende!
Mitt arbete handlar allt mer om att redovisa resultat och skriva omdömen via internet. Vi strävar efter att få "den öppna skolan" där föräldrarna har kontinuerlig insyn i barnens närvaro/frånvaro, lektionsplaneringar och resultat på prov annat genomfört arbete. Vi är nästan helt beroende av ständig internetuppkoppling, eftersom vi yack vare den moderna tekniken kan utföra
Då kan ni föreställa er vilken katastrof det blev när mitt internet strejkade hela dagen igår, när jag skulle skriva in 270 omdömen. Jag försökte få liv i mitt modem med jämna mellanrum från tidig eftermiddag till sena kvällen. Internet var dött. Mitt lilla modem satt där i usb-gluggen och hånskrattade åt mig!
I fortsättningen ska jag skriva brev, lägga dem i kuvert och klistra fast ett frimärke och lägga på lådan!
I fortsättningen ska jag skriva brev, lägga dem i kuvert och klistra fast ett frimärke och lägga på lådan!
Petra von Kants bittra tårar
Pia Johansson var verkligen duktig i rollen som Petra von Kant. Hon uttryckte alla tänkbara känslor från arrogans, översitteri, dryghet, beräkning, glädje, avundsjuka, kärlek, upphetsning, besvikelse, övergivenhet, sorg, utsatthet, bitterhet, sårbarhet och ensamhet. Det var en ganska stark föreställning med en knäpptyst publik (fast det var fullsatt till sista plats) som levde med i stackars Petras sorgliga kärlekssaga.
Petra blev blixtförälskad och försökte manipulera en ung, vacker kvinna med löfte om en karriär som modell, för att få kontroll över henne. Det visade sig att den unga kvinnan var lika beräknande och utnyttjade Petra för att nå dit hon ville.
Intressant pjäs med duktiga skådespelare och sparsmakad scenografi.
Teater i kväll
I kväll blir det lite Fassbinder. Jag ska gå och se "Petra von Kants bittra tårar" på Stadsteatern. Efter vad jag har hört är Pia Johansson helt suverän i den här pjäsen.
I början av december är det dags för "Den girige" på Dramaten. Härligt med höst och vinter när man kommer sig för med att gå på teater.
Genus
Ett nedslag i verkligheten
För ett par dagar sedan åkte jag buss till jobbet tidigt på morgonen. Jag passerade ett fält med sprött, frostigt gräs och nakna vinterträd bredvid träd med sirligt vitmålade löv. Dagens första, klara solstrålar lyste snett in över landskapet och började måla det frostigt vita i lite varmare färger. Då kom en ormvråk makligt svepande över fältet, seglande på luften som bara rovfåglar kan (vill jag tro i alla fall). Plötsligt fick den skarpögda vråken syn på något lockande i gräset, och med en elegant dykning strök den längs marken, slog sitt byte och for upp i skyn med en liten sprattlande klump i klorna.
Ett skrämmande, men mycket vackert skådespel.
Recept
Ibland blir man sugen på att prova nya maträtter. Här kan jag komma med ett tips på en riktigt god maträtt som passar när det är mörkt och ruggigt.
Kryddig bulgur med lammfärs och yoghurtsås (4 port)
2 dl bulgur
1/2 blomkålshuvud, ca 300 g
400 g lammfärs
2 tsk garam masala
1 tsk gurkmeja
2 msk smör
2 skivade morötter
2 dl skivad purjolök
salt och peppar
Yoghurtsås:
2dl matlagningsyoghurt
1 pressad vitlöksklyfta
2 tsk färsk hackad mynta
Serveringstips:
Strö hackad färsk koriander och persilja över och servera med yoghurtsåsen
1. Koka bulgur enligt beskrivningen på paketet. Spola sedan med kallt vatten och låt rinna av i ett durkslag.
2. Dela blomkålen i små buketter. Fräs lammfärsen tillsammans med garam masala och gurkmeja i smör i en stor stekpanna. Lägg i grönsakerna och krydda med salt och peppar. Fräs färsen och grönsakerna i ca 4 minuter eller tills färsen är genomstekt och grönsakerna lagom krispiga.
3. Blanda yoghurten med vitlök och mynta till såsen. Smaka av.
4. Blanda till sist ner kokt bulgur i stekpannan och se till att allt blir varmt. Servera med hackad koriander, persilja och yoghurtsås.
Jättegott, och ganska snabblagat.
Lite Beatlesnostalgi
Vi börjar med en vemodig låt som gör att jag får en liten tår i ögonvrån
Nästa låt - "In my life" är också ganska finstämd, men samtidigt gladare och ljusare
Och nu kommer "Nowhere man". Tänkvärd text utan att vara riktigt sorglig.
Och som avslutning blir det "Norwegian Wood". När jag var 17-18 år var jag bjuden på en vernissage med efterföljande fest hos några killar som precis avslutade sin fotoutbildning. De hade sin vernissage i Sverigehuset, och festen efteråt ägde rum i en minimal lägenhet där sittplatserna snabbt tog slut, så de flesta av oss satt med våra rödvinsglas på en tom fläck på golvet. Det blev många djupa samtal om livet och döden och allt däremellan, och som alla 17-18-åringar satt vi inne med alla sanningar om allt. En kille uttalade med stor övertygelse att "Norwegian Wood" var den ultimata låten. Det skulle aldrig någonsin skrivas något bättre. Vad säger ni om hans påstående? Håller det fortfarande? Ni ska veta att det har gått några år...
Undrar förresten vart de killarna tog vägen. Jag kommer bara ihåg namnet på en av killarna. Tänk om de är berömda fotografer numera.
Rent mjöl i påsen
Jag har precis varit ute och åkt tunnelbana. När jag klev på vagnen reagerade jag över att det var så otroligt många kontrollanter och Securitasvakter ombord. Så fort tåget började rulla satte de igång med en massiv biljettkontroll, och jag trodde i min enfald att det skulle vara högst någon enstaka som hade fuskat med biljetten. Men hej vad jag bedrog mig!
Det var massor av folk som visade sig sakna biljett (dvs de hade smitit in genom spärrarna tätt bakom någon annan, så att de slapp dra någon biljett för att öppna grinden, eller så hade de stuckit in foten genom spärren, så att "utgångsfunktionen" aktiverades så att de kunde komma ner till spåret) och andra hade fuskat på olika sätt. Det var många som hade en biljett med reducerat pris, eller så hade de en biljett som inte gällde den aktuella zonen. Det fanns massor av olika bortförklaringar och mutförsök.
En kvinna som satt mitt emot mig ertappades med en biljett med reducerat pris. Kontrollanten påpekade det för henne och då slog hon ut med armarna och sa att hon inte förstod svenska (trots att hon ett par minuter tidigare hade suttit och samtalat med sin väninna strax bredvid). Sedan sa hon att hon hade varit i Sverige bara en månad, därefter hade hon varit i Sverige tre månader, Pressbyrån hade lurat henne när det gällde biljetten, hon förstod inte vad de menade när hon skulle visa legitimation mm mm.
Till slut visade hon legitimation och hon frågade kontrollanten om han kunde tala engelska. Han började då förklara allt för henne på engelska, men han övergick efter en kort stund till svenska, och hon tänkte nog inte på det, för hon förstod fortfarande vad han sa....
Det skrevs ut en massa böteslappar bara i min tunnelbanevagn, och om kontrollen fortsatte på samma sätt genom hela tåget tror jag nog att de drog in sina löner med råge, trots att de var så många.
Förnyelse
Min nya, tjusiga header är designad av min äldsta dotter. Hon har hittat bilder som jag har tagit på stranden och i Dalarna, och så har hon suttit och skapat en samlingsbild som väcker en massa goda minnen hos mig.
Höstlov
Nu tror många att även lärare är lediga på höstlovet. Det stämmer inte. De flesta skolor har fullt program för måndag - onsdag men torsdag-fredag brukar vara lediga dagar.
På min skola hade vi hela måndagen för att redovisa genomfört arbete med läroplaner, kursplaner och bedömningsexempel. Låter skoj, va? Efter arbetsplatsträff i 1,5 timme på tisdagsmorgonen får vi disponera tiden för att skriva omdömen om alla elever i alla ämnen. Jag får försöka vara disciplinerad så att jag hinner skriva mina 270 omdömen senast på fredag. Det är värre för en av mina kollegor som har många olika grupper. Hon ska skriva 420 omdömen. Det känns nästan omänskligt!
Sanning
Jag har fått höra att jag är lättlurad och godtrogen. Vad ska jag säga om det?
Jo, det stämmer!
Mitt nya, hårdhjärtade jag
Jag har alltid varit löjligt blödig och ömmat för alla behövande i alla sammanhang, men jag märker att jag har blivit en aning förhärdad i vissa sammanhang. Jag är numera helt oberörd när det kommer tiggare på pendeltågen och tunnelbanan, med en bunt laminerade lappar där det står om deras lama, cancersjuka, krigsskadade, blinda osv barn eller andra anhöriga. De går omkring och ägnar sig åt professionellt tiggeri med en jättebunt blanka fyrfärgsbilder som de lägger ut på sätena för att man ska lägga pengar som ska gå till vården åt de sjuka anhöriga. Först går de en runda och lägger ut kort på alla säten, och sen går de en sväng till för att samla upp eventuella pengar, samt återta korten till nästa runda.
Ibland går det omkring kvinnor i olika åldrar och skramlar lite med några mynt i handen för att man ska slänga åt dem lite pengar.
Om det här vore en sällsynt företeelse skulle jag kanske känna medlidande och lämna ett bidrag, men eftersom det här tiggeriet försiggår nästan varje dag på tåg och tunnelbana blir jag inte alls berörd längre.
Det värsta är att jag har tappat förtroendet för ganska många insamlingar till välgörenhet också. När merparten av de insamlade medlen går till administration och för att fylla fickorna på vissa personer känns det inte alls meningsfullt.
Då känns det mer ok att lägga lite pengar till gatumusikanter, även till musikanter som sjunger eller spelar riktigt illa.
Hej, hallå Frälsningsarmén, kom och spela en truddelutt och jag lägger pengar i grytan!
Fruktansvärd reklam
Har ni hört den fruktansvärda reklamen där ett barn ropar på sin pappa och berättar att mamman letar efter pappan. Barnet säger:
- Hon pratade något om storstädning....
Och då försöker pappan slingra sig och hittar på att han måste "vinterrusta" bilen genom att byta sommarluften i däcken mot vinterluft. Hur ska man tolka det?
Är det bara mamman som känner ansvar för städningen?
Tycker inte pappan att det är viktigt/självklart att städa?
Är mamman helt okunnig om bilar?
Vem framstår som dummast, mamman eller pappan?
Och till sist, vilka signaler skickar det här till våra barn och ungdomar?
God morgon!
Det är lätt att stiga upp på morgonen när man möts av den här utsikten från balkongen!
