neverkeso

De senaste åren har jag haft alldeles för många avsked och dödsfall och flyttar i min omgivning. Jag har sorterat alldeles för många dödsbon och röjt i för många förråd. Det har många gånger gjort väldigt ont i hjärtat att stå och sortera och kasta någon annans ägodelar, speciellt när det är en människa man har stått nära.
Det har gjort att jag själv har velat göra mig av med massor av saker. Jag har märkt att mina barn har blivit lite sårade när jag har överlämnat foton och teckningar och små pysselsaker de har tillverkat, men jag har gjort så för att bespara dem den jobbiga upplevelsen att stå där och vara ledsna och sentimentala och välja vad som ska sparas och vad som ska kastas.
Det är så lätt att plocka undan saker man inte använder i lådor och ställa dem i förråd. Sedan kan lådorna stå där år efter år, och man släpar med sig lådorna när man flyttar, men man använder aldrig prylarna i lådorna. Nu ska jag försöka bli lite mindre sentimental och bara spara saker jag verkligen behöver. Hur ser det ut i era förråd? Har ni också en massa onödiga saker som ligger och tar plats?

Har knyckt den här från en vän på facebook. Tycker den är så himla rolig!

Betygen är satta, sommarbreven ligger färdigvikta i kuverten på katedern, ett långbord är dukat för saftkalas i morgon och roliga saker som eleverna har gjort under året sitter uppe på väggarna.

Förlåt att jag har varit så nonchalant mot dig den senaste tiden. Det har inte varit avsiktligt! Jag har en massa fina bilder du ska få av mig snart, men just nu har jag så himla mycket annat att pyssla med. Jag tillbringade till exempel fredagskvällen med att mata in mängder av information som rörde jobbet. Jag vet att det är fräckt att försaka dig för jobbet på det här sättet, och jag hoppas att du kommer att fortsätta att vara min vän i alla fall?
Du har ju varit min vän så länge nu, över fem år, så du ska veta att jag gillar dig!
Det har varit på tok för mycket jobb och skolresor och kvällsaktiviteter och hemsläpat arbete, men alldeles för lite fritid. Men du bloggen, snart har vi sommarlov, och då får vi tid för varandra igen! Ok?♥

Den här texten är så jättefin. Jag hörde låten många gånger utan att lyssna ordentligt på texten, men så lyssnade jag verkligen på vad han sjöng och då insåg jag vilken skatt låten är. Den berättar verkligen en historia, rena socialreportaget om man så vill.



Eftersom ljudet var dåligt i slutet av den här versionen lägger jag in även Tommy Körbergs version. Han är också bra, men ingen har samma hjärtknipande känsla som Björn Gustavsson.

.

.

Jag tjuvlyssnade på en låt och så gick den rakt in i hjärtat. Jag har lyssnat på den här flera gånger nu, och det känns som om ögonen blir blankare för varje gång (ok, jag erkänner - tårarna väller över och blöter ner tangentbordet). Vilken låt! Vilken röst! Vilken känsla!