The Whistle Song

Det här är den sorglösaste låt jag vet. När man hör den får man lust att strosa runt lite sorglöst och sparka lite i löven eller så.

Layoutproblem

Som ni kanske har märkt så försvinner ramarna runt bilderna efter en kort stund. Jag trodde att jag hade programmerat fel, men nu inser jag att det finns för lite ramminne!!

Övningskör

Apropå "Körslaget" ikväll...



Oro för grannen

Vi har ett par jättetrevliga grannar. De är alltid trevliga att prata med, och de pysslar och fixar på balkongen. När det börjar bli varmt kommer deras balkonglådor upp med fina pelargoner, och när det närmar sig höst och kyla byter de ut pelargonerna mot ljung. Till första advent lyser en ljusslinga upp trappräcket.
De har alltid varit väldigt punktliga i sina vanor. Ljuslingan har kommit upp till första advent, och har plockats bort till trettondagen. De har liksom alltid haft stenkoll på tillvaron.
Men nu är jag väldigt orolig för mina grannar. Jag har inte sett till dem eller hört ifrån dem på flera veckor, och ljusslingan sitter kvar på balkongräcket och lyser dygnet runt. Julkransen hänger kvar på ytterdörren. I vanliga fall brukar vi alltid småprata lite när de går ut på balkongen och röker, men nu har det varit tvärtyst i veckor. Jag hoppas att det inte har hänt något allvarligt. Och så vill man bry sig om, men inte tränga sig på...

Mina tjejer

Ännu en återblick från förra året - här är mina tre döttrar:

image242
image243
image244

Varför "neverkeso"

Jag fick en fråga om varför bloggen heter "Neverkeso", och det finns faktiskt en  förklaring Jag har verkligen väldigt svårt att äta Keso. Det är ett traumatiskt minne. Några läsare känner redan till att jag inte tycker om Keso, men några nya läsare har frågat om namnet "Neverkeso"


Fototriss: Ätbart

Jag har verkligen inte varit särskilt aktiv här på bloggen den senaste veckan.  Redan i söndags kom det nya uppdraget på fototrissen, men jag har inte kommit till skott förrän nu. Men här kommer mitt bidrag:



En uppfriskande (och svindyr) ananas på stranden



Dottern laddar upp inför ett tufft danspass



Åh. smultron! Sommar! Ahhh!

Vill du titta på fler bidrag på temat tittar du
här

Rödgråten och snörvlande

Igår kväll låg jag i sängen och grät floder. Jag snörvlade och snyftade och kände hur ögonen blev alldeles svullna av gråt. Och varför? Jo, jag läste ut boken "Marley och jag", och för alla som har haft en hund är det tung läsning.
Det är en underbar bok, där man ömsom skrattar igenkännande och ömsom gråter för att man vet precis hur det känns.
Nu väntar jag bara på filmen, ska nog se den ihop med
Ester. Om vi tar med oss en kasse pappersnäsdukar, så går det nog bra.


Binära tal

Nu var det ganska länge sedan, men här kommer en bild från brorsan.


Ögon i nacken

Jag stod och köade till bankomaten. Framför mig stod en kille med en väldigt speciell tatuering på huvudet. Först tänkte jag fråga om det var ok att jag tog ett kort på honom, men så vet man aldrig hur en hård, tatuerad kille skulle reagera på något sånt, så jag lät bli. I stället smällde jag av en bild i smyg när han tittade åt andra hållet. Tyvärr hamnade skärpan på gallertaket i stället för på hans huvud, men jag hade inte mycket tid att spela på, och så måste jag var beredd att plocka upp mina kättingar och knogjärn om han skulle ilskna till så det blev slagsmål.
Visst är det en fascinerande bild han har på bakhuvudet? Den var både häftig och läskig.


MC-mässan

Vi kom till Älvsjömässan precis när de öppnade, och redan då var det ganska mycket folk. Efter en halvtimme var det knökfullt i entrén och långa köer till kassorna, och den trängseln höll i sig hela dagen. Det var makalöst att så många besökte den här mässan. 
Det var fullt av folk överallt, och efter ett tag slutade man titta vad som fanns i utställningsmontrarna, för att i stället hålla koll på hur man skulle kunna ta sig fram i folkmassan.
Som ni förstår fanns det massor av saker att köpa och titta på. Det fanns motorcyklar, motorcykeldelar, tillbehör, GPS:er, intercom, skinnkläder, smörjoljor, putsmedel för visir och glasögon, specialskokräm, kartor, kurser...Det fanns fina saker och rena skräpet, det fanns både diskreta och högljudda försäljare och det fanns körsimulatorer mm. Det var skränigt, rörigt och ganska roligt, men för mycket folk för min smak. 
Och vad köpte vi då? Jo, vi slog till på "12 par strumpor för 100 kronor"


Walk in-closet

Ibland är reklamfilmer fantastiskt roliga...


MC-mässan och moral

Om man har fått fribiljetter till mc-mässan av MHF är det väl moraliskt riktigt att vänta med att sippa på en öl tills efter att man har besökt deras monter? Det skulle kännas väldigt fel att stå och flåsa ut alkoholdunstar hos dem när de har varit så vänliga och delat ut friplåtar.
Om det är någon av er som kommer att besöka mc-mässan i morgon kanske vi stöter på varandra. Jag kommer att ha en nejlika i knapphålet!

Reeven gick på veegen...

Jag skulle berätta för mina elever om skövlingen av regnskog och andra globala frågor. Det var en allvarlig diskussion, men det slutade med att vi skrattade tillsammans åt mina försök att beskriva avverkningen av ädelträ. När barnen här säger det låter det som det stavas, men jag uttalar det mer som "eedeltree". Hoppas att de tog till sig något av budskapet i alla fall.


Tack Lissen!

Jag har fått en utmärkelse av Lissen. Tack, snälla du! Det känns allid roligt att bli peppad på det viset.



Då skickar jag i min tur vidare till
Ester som både skriver och illustrerar så vackert, och...
Erik som har så stor variation på sina inlägg, så det är alltid lika spännande att titta in där, och...
Lilla Y som är en totalt galen tjej, och...

Fröken Tjatlund som har så skön stil och uttrycker sig så snitsigt, och...
Hanna som har en skönt ironisk och distanserad stil och är en mästare på att uppdatera bloggen ofta.

Egentligen skulle jag vilja räkna upp alla bloggar jag tycker är bra, men jag har valt att plocka de här den här gången. I mitt lärarhjärta hatar jag att välja ut några och inte låta alla vara med, men nu får jag bita ihop och hoppas att ingen känner sig bortglömd.


Veckans fototriss: frost/is

Uppdraget i den här veckans fototriss är frost, eller eventuellt is. På grund av vädret har det varit svårt att ta nya frostbilder, så det har fått bli bilder ur arkiven.


Bilden är tagen för ett år sedan uppifrån Kaknästornet. Jag tyckte att det var så vackert när isen började skinna sig i viken. Utsikten är hänförande.



Utsikt från mitt klassrumsfönster februari-08. Allt var fullständigt vitt.



Vad sägs om en iskall nubbe i frostade glas? Du får min i så fall, för jag dricker inte nubbe.


Vill du se fler bidrag till veckans fototriss ska du titta
här


Har världen blivit en lite bättre plats...

...nu när Obama har blivit president?



Jag undrar om det någonsin tidigare i världshistorien har funnits så stora förväntningar på en enskild människa...

Nattskratt

Inatt låg dotter Lilla Y och jag och fnittrade högt i varsitt rum. Hon berättade om en rolig sak som hände igår när hon var på gymmet och tränade.  Lilla Y har de senaste åren haft flera barngrupper som hon har tränat i dans, och i en av grupperna var det en mamma som hela tiden har varit väldigt entusiastisk och positiv. Den mamman hade berättat för en god vän hur glad hon var att Lilla Y skulle bli ny Body Jam-instruktör på gymmet, och hon hade omedelbart anmält sig till passet. När mamman och Lilla Y möttes i omkädningsrummet uppfattade Lilla Y det som att mamman i sin översvallande glädje var på väg att omfamna henne, så hon sträckte ut armarna och gav henne en bamsekram som hälsning. Samtidigt som hon kramade mamman insåg hon att mammans yviga gester i själva verket berodde på att hon försökte passera de andra personerna i det trånga omklädningsrummet. Lite smått generad släppte Y sitt grepp om mamman och lät henne gå vidare.
Hennes berättelse påminde mig om mitt första föräldramöte i min allra första klass. Jag hade klarat av alla punkter på dagordningen och avslutade mötet. En av de närvarande föräldrarna (som satt allra längst fram i klassrummet) var en väldigt god vän till mig, så när hon reste sig för att gå kramade vi om varandra. Föräldern som hade suttit strax bakom henne tittade till på oss, och ställde sig bakom min goda vän, och sen kramade hon också om mig. Det fick till följd att alla föräldrar i rummet uppfattade det som mitt otroligt varmhjärtade sätt att avsluta möten, så de ställde sig snällt  på ett led och kom en i taget fram och kramade mig innan de gick hem.
Det är ganska många år sedan det här hände, men många av de här föräldrarna hälsar fortfarande med en kram när vi stöter på varandra.:)

At the point of no return

Idag har jag haft mina sista lektioner med våra nior. I morgon tar min vikarie över stafettpinnen.  För ett par timmar sedan lämnade jag över närvarolistor, planering och böcker. I morgon får vikarien fortsätta berätta om Darwin och arternas uppkomst, jordens utveckling och de spännande tidsperioder innan människan fanns på jorden. Det känns ganska bra att lämna över när man fortfarande brinner för något. 
Nu kommer jag att tjata om vetenskapliga rön för min stackars familj i stället. 

Tiden rusar fram


Stenbock

Idag fyller jag år. Jag firar väldigt diskret och stillsamt. Det var någon som påstod att det var typiskt för Stenbockar. Tror ni att man kan ha olika personlighet beroende på vilket stjärntecken man tillhör?

 22 december-19 januari
 
  Stenbocken (22:e december- 19:e januari)

Stenbocken, eller getfisken, symboliserades tidigt av en get med fiskstjärt. Då Saturnus härskar över Stenbocken kan han ofta vara ett gammalt klokt huvud på en ung kropp. Strävan efter kunskap och högre mål är central för denne klättrare. Han kräver dock fasthet under klövarna, och utvecklingen kan därför te sig sakta men stabil.

Stenbocken besitter ofta jordens kvaliteter som trygghet, tålamod och beslutsamhet. De arbetar disciplinerat och metodiskt. De kan dock visa upp tendenser till känslokyla och överdriven försiktighet. Deras självständiga attityd kan ibland tyvärr få dem att sätta käppar i sina egna hjul. Stenbockens till en början rätt torra humor, kan ibland plötsligt få omgivningen brisera i skratt. Hans ihärdiga strävan har en tendens att så småningom attrahera det bästa av livets goda, inklusive rikedom och relationer.

Element: jord Kvalitet: ledande Polaritet: negativ
Nyckelord: Saturnus, koncentration, försiktighet, metodik, kyla, ansvarskänsla, metallen bly och lördag.
Positiva karaktärsdrag: ekonomiskt sinnad, disciplinerad och humoristisk.
Negativa karaktärsdrag: envis och kantig.
Människokroppen: hud, leder och benbyggnad.


Beundran

Jag är så imponerad av Marie-Louise Ekman. Hon kommer säkert att bli en suverän chef på Dramaten med sin fantastiska energi och positiva utstrålning. Hon verkar ha enorma kunskaper inom många konstnärliga verksamheter och har säkert massor att tillföra Dramaten. Häftig kvinna!

Vågar man hoppas på fred?

Hoppas de nya avtalen leder till fred i Gaza.

Hjalmar

Idag skulle min farfar ha haft namnsdag. Det är inte många som heter Hjalmar nu för tiden.

Brev från banken

Idag fick jag brev från Swedbank med information om ett okänt konto jag hade. Jag hade ingen aning om att jag hade gömda tillgångar där.

Är det någon som har det knapert kan ni ju höra av er, för här finns det stålar! Jag hade 184:77 på kontot! Wow! Och jag  visste inte om det!


Beroendeframkallande

Plötsligt doftade det förföriskt gott från köket. En doft av nybakat, med en omisskännlig chokladarom, slingrade sig genom hallen och in i rummet där jag satt. Jag insåg genast att Lilla Y och hennes kompis Rebecca hade gjort "Y:s sega chokladrutor". Mycket riktigt! När jag kom ut i köket (ditlockad av doften - jag erkänner) stod de och förberedde en fikastund med varsitt glas kall mjölk och en trave chokladrutor. Mysigt!
De sega chokladrutorna är så fruktansvärt goda att folk blir beroende och får lägga in sig på klinik för att häva suget. 



Receptet har länge varit hemligt, men nu har jag fått tillstånd att skriva ut det här på bloggen, så här kommer det:

Yvannas sega chokladrutor
 
4,5 dl socker
3 ägg                   blandas vitt och pösigt

150 g smör        blandas i äggsmeten

I separat bunke blandas (ordentligt):
2,25 dl mjöl
6 msk kakao
2,25 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver

Blanda de torra ingredienserna med äggsmeten. Det kommer troligen att bli en ganska kompakt blandning.

Häll smeten i en smord och bröad långpanna. Eftersom smeten är så pass kompakt får man platta ut den lite med hjälp av en slickepott.
Ställ mitt i ugnen, grädda 35 min i 150 grader.

När plåten tas ut, låter man kakan svalna i någon minut, sedan skär man den i rutor, och låter den svalna ytterligare.
Det är jättegott att äta dem lite varma med glass eller grädde.


Och kom ihåg att jag varnade er för beroenderisken!

(Och ja, dottern heter Yvanna)

Heja Obama!

Jag måste ju säga att Obama är en frisk fläkt i världen. Nu ska Gene Robinson, en öppet homosexuell biskop, leda bön i samband med att Obama svärs in som president. Han ruskar om rejält i USA. Jag antar att de konservativa bara ligger och flämtar.
Hoppas att Obama har riktigt bra livvakter.

Lerigt

Vår bil är nu så fruktansvärt smutsig så jag funderar på att anlita en arkeolog som kan knacka loss den ur leran.

Veckans fototriss: ett motiv ur tre vinklar

Den här veckan var temat för fototrissen att man skulle fotografera ett motiv ur tre vinklar. Med tanke på att jag gick en lång skogspromenad idag, med kameran på axeln, borde jag ha en uppsjö av bilder på naturföremål ur olika vinklar. Men icke! Inspirationen infann sig inte, utan kameran fungerade mest som en tyngd på vänster axel.
När jag kom hem försökte jag plåta fiolen i olika vinklar, och ett par bilder avfyrade jag på hagelbössan, som så påpassligt låg på sängen, men det kändes inte riktigt bra.
Till slut hittade jag mitt motiv i köket. Där insåg jag att en tub senap är klart underskattad i estetiska sammanhang. Eller hur?







Sen måste jag väl nämna att jag är djupt tacksam att maken inte reagerar mer på att jag riggar upp stativ och blixt vid köksbänken för att vrida och vända på en senapstub och ta bilder i olika vinklar, och med blixten avfyrad på olika sätt.
Antingen är han tolerant, eller så har han vant sig.

Vill du se fler bilder på temat tittar du
här


Leon och jag

Ni som har sett filmen Leon vet att det handlar om en man som ömt vårdar en blomma. Ja, och så är han lönnmördare förstås. Men blomman är viktig för honom, och han släpar med sig den i alla möjliga konstiga sammanhang.
Så där är det med mig och min lagerplanta. Jag önskade mig en lagerplanta redan för många år sedan, och jag letade i alla blomsteraffärer jag såg, men det fanns aldrig några lagerplantor. Vid ett tillfälle åkte jag med min mamma på en bussutfärd där man bland annat skulle göra ett besök på ett stort växthus. Och där fanns det lagerplantor! Tyvärr kostade de nästan 3000 kr, och det var mer än jag ville lägga på en blomma.
Vid ett tillfälle samlade mina dåvarande arbetskamrater ihop pengar för att jag skulle kunna köpa en lager, för de hade hört mig prata drömmande om att ha en stor, fin lager hemma. Av någon anledning blev det inget köp vid det tillfället.
Min svåger var snäll och plockade med sig ett par lagerplantor från en resa till Italien. Han hade vädjat till en trädgårdsägare där, och fick gräva upp ett par plantor, som han planterade i krukor och tog med sig hem till mig. Dessvärre mådde de inte bra i sitt nya hem, så de blev kortlivade.
För några år sedan började det dyka upp lagerplantor i vanliga affärer, och min lycka var fullständig. Jag köpte plantor vid flera tillfällen, men de är lite svåra att få att trivas i vanlig hemmiljö efter att ha haft ultimata förhållanden i ett växthus.
Till slut var det en planta, för 5-6 år sedan, som inte var som andra, så plötsligt hade vi en lager hemma som inte bara överlevde och trivdes, utan dessutom växte och blev stor och stilig. Plantan som från början var ca 15 cm hög är numera nästan en meter hög och rikt förgrenad.
Tyvärr börjar den se deppig ut nu, med torra blad och ett trist utseende. Jag är så orolig över min lager. Jag har full förståelse för Leon som bar omkring på sin älskade blomma. Jag känner mig som Leon. Ja, förutom att jag inte är lönnmördare, förstås.


Körslaget

Jag älskar körslaget! Äntligen ett underhållningsprogram där alla är duktiga och gör sitt allra bästa, inga plumpa kommentarer eller förnedrande moment. De tränar seriöst och uppträder med glädje och stil.
När de kommenterar varandra så är de så generösa och positiva, fast Gry försöker få dem att säga taskiga saker.
Vad skönt att det finns några program kvar i tv där artisterna strävar efter kvalitet och god underhållning!

Pengar är väl inte allt?

- Kommer du att få mycket mer i lön när du blir biträdande rektor? frågade en av mina elever i fredags.
- Nja, ett par tusen kanske, svarade jag svävande.
- Är det verkligen värt det? frågade han då. Kunde du inte ha stannat hos oss till sommaren? 

Då fick jag lite jobbigt, och visste inte vad jag skulle svara.

Omanipulerat

Jag tog en tugga av brödet, och märkte att det smakade mögel. Först blev jag så irriterad, för brödet var verkligen inte gammalt.
Men sen ändrade jag mig, och blev tacksam istället. Tack och lov att vi inte hade köpt manipulerat bröd!


That´s why I love them...

Jag har fortfarande en tid kvar med mina elever, eftersom min efterträdare ännu inte är på plats. Idag var första dagen på den här terminen för dem, och vi satte igång med ett nytt arbetsområde; Evolutionen.
När vi startar nya arbetsområden kan jag ibland inleda med att eleverna får svara på ett antal frågor på området. Efter några veckor, när vi utvärderar arbetet brukar de få tillbaka sina svar så att de kan fundera över vad de har lärt sig de senaste veckorna.
Idag ställde jag lite blandade frågor om jordens utveckling, och när och hur livet uppstod. Så här svarade en tjej:

Hur har världen skapats?
Jag tror ingenting för att jag bryr mig inte, jag är bara glad att jag lever

Hur länge har universum funnits?
För mig har den funnits i 15 år, innan vet jag inte.

Hur länge har jorden funnits?
Så länge som jag har levt i alla fall!

Sug på den du! :)

Kvällsbild


Fotoutmaning från Tompa

Alla ni som tycker att det är kul med fotoutmaningar - antar ni den här?

Jag har alltid varit lite allergisk mot goda råd. Förnumstiga människor som i all välmening försöker tala om för en hur man ska vara och göra. Ett råd som jag fick av en gammal fotokompis har jag dock följt i 35 år.

 Kompisen hette Ove Alström och var en mycket duktig och välrenommerad fotograf. Han hade ett stort musikintresse och var känd för sina fina jazzbilder. I mitten på 60-talet gav han ut fotoboken "Portrait of my Pals" med bilder av jazzmusiker. Mest känd för den stora allmänheten blev han nog när han tog stillbilderna till Utvandrarfilmerna. Han gjorde mycket annat också, fotograferade teater och glas och var en stor inspirationskälla och en bra kompis trots att han var 30 år äldre. Tyvärr gick han bort för ca 20 år sen.

 Och rådet då? Det var lika enkelt som självklart: "Läs alltid bruksanvisningen. Den är skriven av dem som tillverkat grejerna och de vet hur de ska användas."

Även om man använt samma filmsort i hur många år som helst så ska man titta på databladet när man öppnar en ny förpackning. Tillverkaren kan ha ändrat något sen förra gången.

Rådet går att tillämpa på nästan allt. Man slipper svordomar när man installerar nån ny pryl till tv:n, när man satt ihop en IKEA-möbel blir det inga grejer över. När jag köpt min digitala Nikon-kamera låg manualen i kameraväskan i två år innan platsbrist gjorde att jag blev tvungen att våga lämna den hemma.

Vid ett tillfälle berättade Ove för mig att han fotograferat i Paris en hel dag med en Leica-kamera med ett 90mm objektiv och skärpan inställd på en meter. Han tvingade sig själv att ta alla bilder med det utsnittet.

Den utmaningen skickar jag nu vidare till er. Det är framför allt sig själv och sitt kreativa tänkande man utmanar. Man behöver inte åka till Paris för att ta bilderna. Man kan gå ut i sin närmaste omgivning och kanske upptäcka den på ett sätt som man inte gjort tidigare.

På en digital systemkamera motsvara det ungefär 55 mm, det vill säga den längsta brännvidden på normalzoomen. Ställ in det läget, sätt skärpan på en meter, koppla ur autofokusen och tejpa fast inställningarna så de inte ändras av misstag.

Jag ser med förväntan fram mot resultatet!

Tompa


Om du har lust att anta utmaningen kan du väl skriva en kommentar här så att vi får titta på dina bilder?


Viktiga rubriker?

Idag var vi ute och gick en långpromenad i den klara, friska luften. När vi passerade en kiosk såg vi de gigantiska löpsedlarna: "Gå ner 5 kilo på en månad" (Expressen) och "Så går du ner 4 kilo på 4 veckor" (Aftonbladet)

Det gäller ju att skylta med det väsentliga så man får sälja lösnummer.

Inne i själva tidningen kunde man läsa om Gaza...


En storebrors vinterpromenad

Fina bilder från brorsan











Språkförbistring

Har ni tänkt på att  i många amerikansk filmer får skurkar, infödingar, ryssar och rymdvarelser prata med en märklig, bruten engelska? Även med varandra!

Helpdesk

Det här roliga klippet hittade jag hos Sylvia.


Stulet hos Annelie...

Den här roliga bilden hittade jag hos Annelie.


Nedräkning

Jag har nedräkning tills lovet är slut. Inte bara för att jag vill njuta av de sista lediga timmarna, utan för att jag ska byta jobb i januari. Separationsångesten kastar sig över mig.
Jag har jobbat i ett så fantastiskt arbetslag, där vi har slitit ihop för att få allt att funka. Det har varit blod, svett och tårar och väldigt mycket skratt. Vi har delat bekymmer och glädjeämnen, och vi har hållit varandra om axlarna när vi har spytt galla över något som har gått åt skogen, eller om någon annan kollega har burit sig dumt åt. Vi har stöttat varandra när det har varit tunga elevärenden, och vi har kämpat tillsammans när sparkrav har ryckt undan fötterna på oss.
Vi har suttit tillsammans i vårt underdimensionerade arbetsrum och slitit för att hinna fylla i betyg och frånvarostatistik. Vi har kastat om lektioner och hittat en massa olika lösningar när någon i arbetslaget har varit sjuk. Vi har genomfört vandringar, utflykter, temadagar och friluftsdagar. Vi har vår favoritkinarestaurang vid Medborgarplatsen, dit vi har gått varje år efter besök på Skolforum.Jag har delat klass efter klass i många år med min klassföreståndarkollega, och vi är så samkörda vid det här laget att vi knappt behöver fråga om olika saker längre. Vi vet redan innan vad den andra ska svara.
Och nu ska jag inte vara kvar där längre.
Jag ska visserligen vara kvar på skolan, men mina nya arbetsuppgifter blir inte i arbetslaget.

Jag borde vara glad och stolt, eftersom det var många sökande till tjänsten, och jag fick jobbet. Men just nu känner jag mig lite vemodig och sorgsen. Det känns ungefär som om jag ska skilja mig.

I morgon ska maken och jag packa en ryggsäck med fika, och så ska vi ta en riktig långpromenad och ladda inför den nya terminen. Det kommer nog att kännas bra så småningom.

Hjälp med redigering

Är det någon som är väl insatt i stilmallarna när det gäller bloggdesign och som har lust att hjälpa mig? Jag har ändrat i stilmallen för att få ramar runt mina bilder, och jag får en ram en kort stund, men sen försvinner den fullständigt. Så här ser det ut:

.subside {}
}
.image {
border: 6px solid  #EA0F6B;
background-color:#000000;
padding:10px;
margin: 0px 0px 0px 0px;
}


Någonstans måste jag ha skrivit fel, eftersom ramen försvinner efter en kort stund. Ska jag lägga till något eller ändra något för att få behålla mina ramar?

Skulle du klara teoriprovet idag?

Alla vet hur nervöst det var att skriva teoriprovet när man tog körkort. Det var mycket att komma ihåg. Nu har ni möjlighet att kolla om kunskaperna sitter kvar. Gå in på trafikvett.nu och testa dig själv på trafikfrågor eller trafikskyltar. Det är bra att fräscha upp kunskaperna emellanåt.





Fototriss- kroppsdelar

Den här veckan får man ju fortsätta att välja mellan genom, trekantigt och kroppsdelar, så den här veckan har jag valt kroppsdelar.



Grannens lilla goa pojke...



Dottern som plågar sina fötter...



Jag kunde inte hålla mig!

Vill ni se fler fototrissbilder tittar ni
här

Vår nyårsvärdinna


Vi firade nyår ihop med den här söta damen.

Helg och lättja

Jul- och nyårshelgerna är en tuff period då man står ansikte mot ansikte med sin dåliga karaktär. Man äter mer än annars, rör sig mindre än annars och åtminstone jag blir plötsligt dålig på att hänga med i vad som händer i världen. Jag kollade mina kunskaper på DN:s och Svd:s nyhetskryss, och resultaten är inte vad de borde vara. Annars är jag oftast skapligt medveten om omvärlden,och brukar ha ganska bra resultat på nutidskryssen,  men här fick jag gissa på en del frågor. Och givetvis gissade jag fel.

För övrigt gav jag inga nyårslöften, däremot satsade jag på en nyårsönskan. Min önskan handlade om vårt värdpar för kvällen, och jag hoppas att den slår in.

Sveriges dyraste sockerströare?

Idag skulle maken och jag åka och titta på en ovanligt snygg tapet som jag fick syn på för ett par dagar sen. Den tapeten skulle kunna passa som fondtapet i ett av sovrummen här hemma. Alltså packade vi in oss i bilen och åkte iväg för att se om tapeten var rätt för oss.
Ja, ni vet hur det är - man blir hungrig av att titta i affärer, så det blev en lunch på stan, och efter lite strosande till gick vi till Wayne´s Coffee och fikade. Först därefter åkte vi hem igen.
Det enda jag hade lyckats köpa idag var en sockerströare, som kostade 15 kronor. Ja, just det, på det priset får vi lägga en lunch för två personer och fika  + muffins och dessutom bensin för en biltur på 12 mil....



Men visst är det en osedvanligt snygg sockerströare... :)

En fin utmärkelse

Tack snälla Socrate för den fina utmärkelsen. Jag blir självklart glad och stolt över dina vänliga ord, det värmer.


Då ska jag utse några bloggar som ska få utmärkelsen av mig, och jag ska ta mig lite betänketid och återkomma med några namn. Åh, vad svårt att välja ut bara några få! 


Du får inte

Jag har precis köpt Sonja Aldéns cd "Under mitt tak" och jag spelar den om och om igen och bara njuter. Hon har så skön och uttrycksfull röst. Låten "Du får inte" är så ruskigt fin. Lyssna och njut.

Mc-kultur

När det är bilbanerejs på mc-klubben tar det alltid minst fyra timmar innan grundomgången och alla delfinaler är klara.
Då blir det alltid en paus innan den stora finalen körs, så därför serveras vickning.



Det vill säga...en jätteburk med Bullens varmkorv öppnas och ställs direkt på plattan så att korvarna ska bli varma.
Med lite skånsk senap anses detta var en delikatess!


Parlamentet



Jag såg fram emot att titta på kvällens tioårsjubileum av "Parlamentet", där jag hoppades att man skulle få höra en massa snabba repliker och vitsiga ordvändningar. Och så blev jag så grymt besviken. Hela stämningen i programmet har ändrat karaktär.
Från början var det snabba ordväxlingar och galna infall, men det har mer och mer övergått till att vara plumpa personangrepp och förolämpningar. Det roligaste panelen vet numera är att stå och låtsas vara fullständigt oförskämda mot varandra, eller driva med kungahuset så överdrivet att man byter kanal för att det blir tråkigt att lyssna. De förlöjligar olika personer på ett sätt som alldeles för ofta passerar smaklöshetens gräns. Jag tycker att det är helt ok att offentliga personer ska tåla att bli kritiserade och "drivna med" i sin funktion som tex politiker eller artist, men det är inte ok att sitta och förnedra dem som privatpersoner och komma med nedlåtande kommentarer om deras utseende eller intelligens. Dessutom blev jag illa berörd av Sissela Kyles tolkning av en förståndshandikappad person.
Det är rutinerad och begåvade personer i panelen. Borde de inte klara att vara rappa i munnen med hjälp av sin yrkeskunskap och humor?
Och så märktes det att den roligaste av alla saknades ikväll - Johan Glans. Han har en så skön humor, där han har självironi och bjuder på sig själv. Han kan vara giftig mot olika företeelser och beteenden, men hans humor bygger inte på personangrepp på andra.