neverkeso

Denär huggen  på en hemlig plats, och jag tror att vi får ta oss dit för att hämta en gran även till nästa jul.

Vi gillade den här granen, med friska grenar åt alla håll, även om den inte är så där överväldigande tät och lummig som de 1000-kronors Disneygranar som gick att köpa här i Stockholm.

Men den här är hämtad långt inne i skogen och släpad genom ris och snår innan den surrades ihop med rep, stoppades i en säck och fick resa hem till oss.

Grundfärgen var torr och idag var det på tok för kallt att åka skidor, så det fick bli nästa etapp av målningen istället. Det ser verkligen tråkigt och flammigt ut.

Den nya gröna färgen blir förhoppningsvis fin. Vi har tänkt att den ska vara ljus och välkomnande, inte för skrikig men ändå lite kul.

Med lite skarp belysning ser den nästan ärtgrön ut där i burken. Hoppas att den inte ser ärtgrön ut på väggen.

Nu är förvandlingen påbörjad.

Den lilla vrån vid toalett- och källardörr är färdigmålad, och det känns bra. Det är mycket ljusare och fräschare än den gamla brunmurriga tapeten.

Nu ska resten av hallen fixas.

Från  början var det en tråkig brungrå tapet från 80-talet i hallen. Vi bestämde oss för att sätta upp pärlspont.

Det gamla gulnade furutaket ihop med den omålade pärlsponten ger en bastustämning åt hallen.

Här syns det hur det blir i vrån med dörren ner till källaren. Bastukänslan ska avhjälpas med rätt sorts målarfärg.

Här syns att nästan hela panelen är klar. Den bortre väggen ska få en fin tapet.

Här är taket och panelerna grundmålade. Det har genast blivit lite ljusare.

Här är hela panelen klar, och den gamla slitna trätrappan ska skyddas från färgstänk.

Nu har taket fått en strykning av färdigfärgen. Vi har valt en brytning med en nyans som heter NCS S 0502-R. Den har alltså lite rött färgpigment i stället för gult eller grått som är lite vanligare. Det ger en varm ton, utan att se rött eller rosa ut.

Svårt att fatta att vinrankor kan vara så tåliga, men i somras fick vi faktiskt lite druvor på de här. Riktigt goda druvor.

Jag knycker Selma Stories läsutmaning för 2024:

 

- En bok som blir film 2024

 

- En Årets Bok- nominerad

 

- En debutant

 

- En bok från din att-läsa-hög

 

- En bok du valt efter omslag

 

- En bok som tilldelats ett pris

 

- En svensk klassiker skriven av en kvinnlig författare

 

- En bok som kom ut första gången innan du var född

 

- En novellsamling

 

- En bok skriven av en författare från Asien

 

- En genre du vanligtvis inte läser

 

- En bok med ett djur i titeln eller på omslaget

 

- En småstadsskildring

 

- En bok där berättaren är ett barn

 

- En fackbok som lär dig någonting nytt

 

- En bok med två personer på omslaget

 

Jag ska se om jag kan fixa den här listan det kommande året.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det absolut myggfritt! Och inga andra insekter heller.

Snickarbänken på baksidan av huset är inte så användbar just nu.

De gamla äppelträden är alldeles tunga av snö.

Gamla Ingrid Marie kämpar för att inte grenarna ska knäckas av tyngden.

Nu hoppas man slippa inspektera brunnen.

Hela huset blev fixat och isolerat i år, så nu läcker ingen värme alls ut. Snön ligger kvar i ett tjockt lager. Ett bevis på fungerande isolering.

Hoppas de här kompisarna inte fryser. Men jag kommer inte ihåg vilka fåglar som bodde där, så jag vet inte om det är flytt- eller stannfåglar.

Vedhögen som väntar på att klyvas i vår.

Nu står de parkerade ett tag framöver.

Kanske inte riktigt bra torkväder idag!

Jag jobbar på en skola där vi har stort fokus på musik, med några klasser som har musik som inriktning. De klasserna har utökad skoltid jämfört med de andra klasserna, och de uppträder på olika sätt flera gånger om året. Det gör att vi även har ett gäng intresserade och duktiga musiklärare som får tid att samplanera och samarbeta, och de har lyxen att kunna stötta och inspirera varandra, vilket är ganska ovanligt i skolans värld. Oftast är det en ensam musiklärare som ska både undervisa alla skolans klasser och dessutom ansvara för luciatåg och avslutningsmusik. Våra lärare har mycket större möjlighet att kunna förbereda och planera mäktiga musikföreställningar. Vi har dessutom tillgång till en stor aula som rymmer cirka 1000 personer, så det blir ofta fina upplevelser. 

De speciella musikklasserna finns från årskurs 4 och uppåt, men även de yngre får chansen att lära sig sjunga och uppträda. Det är eleverna i årskurs två spm står för luciafirandet, och eleverna i årskurs tre bjuder på skönsång på julavslutningen. Det är vackert och högtidligt.

Här har jag tagit bort lite skärpa på bilden, så att det inte ska gå att se hur ungarna ser ut, men man kan ju i alla fall se hur fint det är med en stor barnaskara som står och körar.

Det var något magiskt över fullmånen igår kväll. Allt var så kallt, tyst och stilla, och månen ängde ovanför trädtopparna som en liten pastellfärgad lykta.

Vid förra årsskiftet fick vi besked om att fasaden skulle renoveras. De skulle börja vecka 9 och vara klara till midsommar. Första halvan av den tiden skulle de fixa fasaden mot innergården, så att man skulle kunna nyttja balkongen under våren.

Så blev det inte. Det var något problem med ytskiktet, så vi levde inplastade i ett vidrigt mörker från februari till början av oktober. Det är konstigt hur mycket det kan påverka välmåendet när bostaden känns som en mörk, ogästvänlig grotta i så många månader.

Men lättnaden blev stor när täckplasten togs bort från fönstren så att vi kunde få dagsljus igen. Det kändes som rena lyxen att kunna kliva ut på balkongen, och att kunna titta ut på gatan genom fönstret, även om man bor i Mordor.

Nu är det äntligen trivsamt i lägenheten igen, och just idag har köket fått bli både filmklipparstudio och ölbryggeri. 

Och plötsligt var boken borta. Jag letade på alla tänkbara ställen både på jobbet och hemma. 

Jag förlängde lånet i omgångar, men när  det var dags att lämna tillbaka den gick jag till biblioteket och sa att det var lika bra att jag ersatte den, för jag kunde inte hitta den. När även den lånetiden var slut hände samma sak igen - jag ville betala, men biblioteket förlängde lånetiden. I somras när jag var på landet i en lång rad veckor fick jag ett mail om att lånetiden var slut. Då skrev jag att det var lika bra att jag betalade för boken var fortfarande borta.

Då fick jag ett svarsmail där de hade förlängt igen!

Och tänk idag, så hittade jag boken i en mapp med no-material.

Så nu kan jag lämna tillbaka den, och kanske krama om personalen lite!❤️