Och vad kan det här tänkas bli?
Sötnosen Lykke
Sötnosen Cornelia
Amsterdam i somras
Sötnosen Källa!
Nya utmaningen nummer 71: Det vackraste språk jag vet
Här finns ingen som helst tvekan! Franska! Som musik! Vackert, sensuellt, uttrycksfullt!
Nya utmaningen nummer 70: Något som verkligen fick mig att skämmas
Jag har väl gjort tabbar i olika sammanhang under mitt liv, så att jag har känt att jag har sagt eller gjort något dumt, men det jag har känt mig allra mest skamsen över ligger många år tillbaka i livet.
Jag gick i gymnasiet i Södertälje, och bodde i en liten lägenhet på promenadavstånd från skolan. Jag gick på fyraårig teknisk linje, och vi höll till på övervåningen. På undervåningen fanns några salar där en särskola bedrev undervisning för grundskolans senare år och gymnasiet.
En av killarna i den klassen blev antagligen lite förälskad i mig, och kom varje dag och mötte mig när jag närmade mig skolan. Först tyckte jag att det var lite gulligt, men när han mötte mig varje dag blev jag nästan lite rädd. Han kunde inte prata ordentligt, så jag begrep mig inte på honom, och jag var kort och klen och visste inte hur jag skulle försvara mig om han skulle vilja ha lite mer fysisk kontakt.
Vid den här tiden var jag aktiv i Amnesty och arbetade ideellt i flera olika sammanhang för människors rättigheter. Jag skulle kunna ge min högra arm i min kamp för människorätt, och jag uttryckte mig aldrig, aldrig nedsättande om andra människor, vare sig det handlade om medfödda eller förvärvade problem av olika slag.
Och ändå gjorde jag det klumpiga jag sedan gjorde!!
En dag försökte killen krama om mig på parkvägen, och jag blev livrädd och sprang in mot skolan. Inne i skolan träffade jag de tre killarna som var mina bästa kompisar (det fanns ju i stort sett inga tjejer på teknisk linje) och så ville jag ha lite stöttning från dem, så jag sa:
- Åh, vad jobbigt med den där muppen som förförljer mig varje dag!
"Muppen" sa jag! Jag som alltid skällde på människor som uttryckte sig på det nedlåtande viset!
Och då kom nästa pinsamhet! En av kompisarna frågade vilken av killarna jag menade, så vi gick ut på gården så att jag kunde peka ut min uppvktande kavaljer. Och då sa min kompis:
- Jaha! Det där är min lillebror!
Jag skämdes som en hund, ingen lucka i marken fanns att hoppa ner i, och det var ingen idé att försöka förklara bort det jag hade sagt.
Nya utmaningen nummer 69: Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört
Jag är ju innerligt glad över att jag lyckades genomföra min lärarutbildning trots att jag hade två barn och många mil att pendla. Kanske hade jag inte riktigt fixat det utan all uppmuntran och stöttning på alla sätt som jag fick från min familj och mest av allt från min man.
Det kändes väldigt fint att få examensbeviset i handen och veta att det var resulatet av flera års hårt slit.
Och efter det kunde jag få min tredje lilla guldklimp!
Nya utmaningen nummer 68: Mina rutiner (både vettiga och knasiga)
När jag kliver upp på morgonen måste jag alltid börja med att borsta tänderna. Jag tycker inte om att äta frukost med nattsmak i munnen. Därefter hämtar jag mina glasögon som jag i egenskap av närsynt bofink alltid lägger på samma plats.
Jag kasar gärna runt i sköna raggsockor hemma, om det nu kan räknas som en rutin.
Sen har jag inte så himla många rutiner.
Och mina lite maniska tendenser: Jag lägger alltid mina sedlar snyggt åt samma håll i plånboken.
Jag undviker fyrkantiga brunnslock.
Tror att jag återkommer till det här inlägget efter min konferens...
Nya utmaningen nummer 67: Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig
Jag har flyttat väldigt ofta i mitt liv, så mina gömslen där allt osorterat hamnar har varierat under åren. På ett ställe hamnade det mesta i en låda i köket, ni vet den typen av låda som är lite extra bred under en arbetsbänk. Till att börja med brukar man ha ganska bra ordning med papper i prydliga buntar med gem i eller gummisnodd runt, och andra småsaker som ligger i små askar eller burkar för att inte komma bort. Sen ska man "bara" lägga ner några andra saker där just när man röjer eller tycker att saker ligger och skräpar när man får besök. Och trots att man har intentionen att lägga sakerna på sin rätta plats inom en snar framtid så blir det aldrig av. Utan sakerna ligger kvar. Och får sällskap med ännu fler saker som inte heller har en självklar plats någonstans. Där brukar papper, kvitton, små minnessaker, roliga nyckelringar, reflexer, diverse sladdar, laddare och batterier hamna. Till slut brukar de här lådorna vara överfulla och röriga och man blir tvungen att rensa och sortera någon dag när det regnar extra mycket. Eller som i mitt fall - när det är dags att flytta igen.
På ett annat ställe har det varit ett litet skåp som har fått tjäna samma syfte. På ett ställe hade jag en gammal charmigt sliten resväska som fick bli allt-i-allo-förvaring. Det har även varit korgar, garderober, påsar, backar, skrivbordslådor. Ja, fantasin har det inte varit problem med när det gäller att samla på onödiga prylar.
Just nu har jag inte speciellt många onödiga saker. Jag har lite roliga minnessaker i en av mina skrivbordslådor, men annars är det ganska utrensat för tillfället.
Nya utmaningen nummer 66: Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för
Det är klart att jag har råkat ut för mängder av tokiga missförstånd, men just nu när jag ska skriva kommer jag inte på något vettigt. Alltså gör jag en lite vidare tolkning av rubriken och berättar om en gammal händelse.
När jag gick i gymnasiet gick jag på teknisk linje, och eftersom gymnasiet var nybyggt och jag bodde på en liten ort gick man de två första åren tillsammans med naturvetarna, och de två sista åren var man tvungen att läsa på en annan skola. Jag hatade pendeltåg, så jag ville inte pendla till Åsa gymnasium i Stockholm, utan jag bestämde mig för att flytta till Södertälje och gå på gymnasiet där.
Jag fick en liten mysig lägenhet, och många av mina kompisar tyckte att det var kul att jag hade en egen lägenhet, så de övertalade mig att ha en inflyttningsfest. Det innebar att cirka 20 personer skulle vara med på festen i min etta på 35 kvadratmeter, och de allra flesta skulle vara tvungna att sova över på grund av svårigheter att komma hem på kvällen.
Jag kände att det var viktigt att förvarna grannarna om festen, så jag gick runt till alla i min port och ringde på och berättade att jag skulle ha fest och bad dem komma och säga till om vi störde. När jag kom till den sista lägenheten öppnade en kvinna dörren och jag började förklara:
- Hej, jo det är så att jag precis har flyttat in här och nu tänkte jag ha en liten inflyttningsfest...
- ...men vad trevligt, utbrast kvinnan innan jag hann prata klart.
- ...så om ni vill är ni väldigt välkomna, fortsatte jag därför, en aning förvirrad.
Hon tackade glatt för inbjudan och sa att de skulle försöka komma och hälsa på, men hon var inte säker på att de skulle hinna, för hon hade något annat inbokat också.
På kvällen var vi alla beredda på att grannarna skulle kunna dyka upp, men det gjorde de aldrig. Jag tror faktiskt att kvinnan insåg att hon hade missuppfattat det jag framförde.
Dags att visa utmaningarna igen
Här är listan på de 100 nya utmaningarna. Hoppa gärna på utmaingen!
Här finns 100 roliga utmaningar som kan leda till roliga, sorgliga, tokiga eller oväntade inlägg. Låt er utmanas och låt oss andra få ta del av det ni skriver!
1. Återkommande dröm
2. … strax till vänster om mig
3. Grannen ovanför
4. Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum
5. Något jag absolut inte klarar av
6. Vad gömde jag under trappan?
7. Det här har jag lyckats glömma
8. Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?
9. Banan jag minns
10. En av mina barndomsvänner…
11. Bästa fiskafänget
12. Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9
13. Om 7 år gör jag det här 15/4
14. Närmast mitt hjärta
15. Värsta semestern
16. Om jag träffade kungen skulle jag…
17. I mitt nästa liv vill jag återfödas som…
18. Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske
19. Det är svart och vitt med fläckar av rött
20. Till en pannkaka går det 14 ägg?
21. En fras på annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang
22. Dagens lunch
23. Hörru jycken, det där än MIN blomrabatt!
24. Mamma/pappa försökte lära mig att…
25. Boken jag skulle vilja skriva
26. Min bästa utsikt
27. Min senaste blunder
28. Livet är som en …
29. Om jag hade pengar
30. Ett möte med ordningsmakten
31. Husmorstipset jag använder regelbundet
32. På mitt köksbord
33. Där sätter jag aldrig min fot
34. Om jag var skådis skulle jag vila spela…
35. Drömslott
36. Det värsta jag tillverkat
37. Mitt/mina syskon
38. Trädgårdslandet
39. Barndomslandet
40. Skumma element
41. I morgon kommer jag att…
42. Kurt Wallander?
43. När jag är på loppis brukar jag komma hem med…
44. Precis just NU, eller rättare sagt för 15 minuter sedan…
45. Mitt liv som blondin
46. Träsmak
47. Den högsta punkt jag nått
48. Återanvändning/bättre begagnad
49. Förra helgen
50. Reklam jag faktiskt gillar
51. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet
52. Det här har jag alltid hemma i köksskåpet
53. En egenskap jag uppskattar hos andra
54. Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?
55. Det här bjuder jag på då jag får oväntat besök
56. Mina krukväxter (gröna fingrar eller ej?)
57. Kloka ord som har gjort intryck på mig
58. Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet
59. Så här gör jag om det blir stopp i avloppet
60. Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska
61. Något som gör mig glad
62. Något som gör mig arg
63. Hur jag lärde mig att simma
64. På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet
65. Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder
66. Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för
67. Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig
68. Mina rutiner (både vettiga och knasiga)
69. Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört
70. Något som verkligen fick mig att skämmas
71. Det vackraste språk jag vet
72. En bok som har gjort starkt intryck på mig
73. En människa jag verkligen litar på
74. Mina goda och dåliga miljöval
75. Ett exempel på ett ögonblick som jag minns väldigt starkt
76. En krydda jag gärna använder
77. Ovanligaste stället jag har sovit på
78. En historisk person jag skulle ha velat träffa
79. Ett djur jag är rädd för
80. Ett smultronställe jag känner till (riktigt eller symboliskt)
81. Det värsta ovädret jag har varit med om
82. Min favoritsysselsättning en regnig dag
83. En gång då jag kände mig modig
84. Då trodde jag att jag var med i dolda kameran
85. Det här är mitt system för böckerna i min bokhylla
86. Jag är ju ingen talare, men…
87. Den bästa doft jag vet
88. Om jag skulle hamna på platsen bredvid statsministern på ett tåg…
89. Mitt förhållande till IKEA
90. Om jag ser en huggorm på vägen…
91. Något jag vårdar ömt
92. Ett ljud jag tycker är obehagligt
93. Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur
94. Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat
95. En fråga jag aldrig har fått svar på
96. En utskällning jag minns
97. Jag som sopsorterare
98. Det mest udda husdjur jag hat haft
99. Om jag hade en lögndetektor…
100. Mina kunskaper om mode
Nya utmaningen nummer 65: Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder
Här kommer jag att omtolka rubriken och istället berätta om en sak som min yngsta dotter fick uppleva när hon gick i första eller andra klass.
En av hennes kompisar var en liten flicka som av olika skäl inte hade totalkoll på tillvaron. Vi kan kalla henne Stina (men hon hette givetvis något helt annat) När Stina fyllde år bjöd hon in sina kompisar till fest. Min dotter hade berättat för henne om en rolig fest där det var pyjamasparty.
Ett par dagar före festen kom Stina till min dotter med besked om att det skulle bli pyjamasparty, och hur dags festen skulle börja.
Dagen då det var dags för fest plockade min dotter fram det inslagna paketet och tog på sig en flanellpyjamas och så skjutsade jag henne till festen. Jag hade svårt att hitta en parkeringsplats, så jag släppte av henne alldeles i närheten av Stinas hus, så min dotter fick gå de få stegen till dörren utan mig.
Efter ett par timmar åkte jag tillbaka för att hämta dottern, och då visade det sig att festen var i full gång. Stina hade nämligen sagt fel tid till min dotter, så hon hade kommit hem till Stina en timme för tidigt. Och det andra misstaget var att det inte alls var något pyjamasparty, utan en helt vanlig fest, där alla andra barn var finklädda, medan min dotter sprang omkring i flanellpyjamas.
Nya utmaningen nummer 64: På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet
Egentligen finns det fler ställen där det skulle vara intressant att vara en fluga på väggen. Det skulle vara intressant att vara fluga i Regeringskansliet tex. Eller i Högsta Domstolen. Eller på redaktionen på en skvallerblaska, så att man hör hur de fabricerar historier om kändisar som ska bli smaskiga löpsedalr. Eller varför inte i mitt eget klassrum så att jag själv kan höra vad det är jag säger!
Nya utmaningen nummer 63: Hur jag lärde mig att simma
Här har jag absolut inget märkvärdigt att komma med. Jag gick i en helt vanlig simskola utomhus i en badvik på sommaren. Där fick vi först lära oss torrsim, så då satt vi ett gäng på stranden och övade simrörelserna. Sedan fick vi plaska runt med simdynor fram och tillbaka längs bryggan medan "badis" gick fram och tillbaka och höll i en lång pinne med en bygel längst ut. När man efter en stund fick prova att ta några simtag utan dynan höll han fram bygeln så att man skulle kunna greppa tag i den om man blev rädd.
Efter några dagar kom jag på hur man skulle göra, så då höll han bara bygeln strax framför mig en liten stund, och när han ansåg att jag kunde simma lyfte han upp bygeln igen och nickade med ett nöjt leende.
Nya utmaningen nummer 62: Något som gör mig arg
Jag har väldigt stort tålamod och blir sällan arg. Jag blir aldrig arg på döda ting (tex bli arg på en stol som man har råkat sparka på eller liknande).
Jag blir däremot arg på attityder och beteenden, och de har alltid den gemensamma faktorn att det handlar om arrogans, översitteri, självgodhet och egoism.
Nya utmaningen nummer 61: Något som gör mig glad
Det är ganska mycket som gör mig glad. Fina naturupplevelser, vacker musik, goda gärningar, omtanke, genuin vänskap, positiva uppfinningar som gynnar hållbar utveckling och bra böcker och filmer.
Glädjen att ha lyckats genomföra något svårt
Elever som uttrycker sin glädje över en fin prestation.
Det är sällan jag blir lika glad över saker, i så fall beror det på omtanken som ligger bakom.
Nya utmaningen nummer 60: Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska
Ja, här finns ingen tvekan. Jag är verkligen en utpräglad morgonmänniska. Redan när jag var liten vaknade jag löjligt tidigt på morgnarna och hade lust att leka. Min mamma var så förskräckt en gång när hon hittade mig sittande ensam ute på trappan vid femtiden en sommarmorgon när jag var ganska liten. Där satt jag och njöt av fågelsång och morgondagg. Tror jag.
Jag är dessutom alldeles klarvaken och på gott humör på en sekund efter uppvaknandet. Det har inte alltid varit så populärt när jag har varit tillsammans med lite mer morgontrötta personer, som liksom verkar se det som en rättighet att vara i halvdvala och på dåligt humör ett tag innan det blir dags att äta frukostägget.
Nya utmaningen nummer 59: Så här gör jag när det blir stopp i avloppet
Av någon anledning har det alltid varit jag som har fått ta hand om igenproppade avloppsrör. Redan när jag var barn gjorde jag några heroiska rörmokarinsatser.
Jag brukar helt enkelt dra på mig gummihandskar och ta mig an uppgiften. Först ska avloppsröret skruvas isär i sina minsta beståndsdelar. Sen brukar jag lägga ner alla äckligt stinkande, geggiga rördelar i badkaret eller duschen och börjar med att skölja bort den värsta geggan med högt vattentryck. Sedan behöver man en lång flaskborste av den typen man gör ren damejeanner med och den når långt in i rören så att klegget kan skrapas bort. Såpa, långa borsten och vattentryck är lösningen på propparna.
Det är vidrigt med stora, läbbiga hårbollar som växer och fastnar på alla möjliga ställen. Och den skinnliknande beläggningen på insidan av rören är verkligen inte trevlig, tro mig, mes amis!
Det löjliga är att jag inte bara skrapar lite så att vattnet kan rinna fritt igen, nej, jag har säkert någon okänd diagnos, för jag vill inte sluta förrän rören i princip är i nyskick igen. Och då monterar jag tillbaka dem, och tittar liksom kärleksfullt på dem.
Varje gång funderar jag över hur jag luktar. Stinker jag av den geggiga sörjan eller kan jag möjligen lukta såpa? Eller luktar jag svett?
Nya utmaningen nummer 58: Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet
Jag läser förstås morgontidningar, tycker att det är skönt att läsa lite innan jag går till jobbet. Och så brukar jag läsa Illustrerad Vetenskap och någon gång ibland inredningstidningar för att få inspiration.
När jag går till frissan eller tandläkaren frossar jag i skvallertidningar och uppdaterar mig för att ha koll på vilka kändisar som har gift sig, skilt sig, fått barn eller har skandalkropp (för mager, för tjock, celluliter, rynkor, fixade näsor, bröst eller tänder). Det värsta är att det ofta är ganska gamla tidningar, så det är inte så troligt att de är gifta eller skilda längre. Och de kändisar som hade celluliter kan ju ha hunnit fixa det med en mirakeloperation, de som var för magra kan ha ätit upp sig, och de som var för tjocka kan ha bantat bort sina extarkilon.
Men utöver det kan jag inte komma på några tidningar som jag läser regelbundet.
Nya utmaningen nummer 57: Kloka ord som har gjort intryck på mig
Nu har jag suttit och funderat på vilka kloka ord jag ska berätta om. Det har varit flera tillfällen då jag har haft bekymmer av olika slag och lite uppmuntrande och kloka ord har gjort att jag har fått ny ork och sett nya möjligheter, och det har varit andra tillfällen då arbetskamrater har varit så kloka så att alla andra har fått energi och lust.
Men när barn säger kloka ord kan man bli alldeles däckad. Jag minns till exempel att jag hade en lite skruttunge som elev i en klass. Hon hade det verkligen kämpigt i kvadrat i sitt unga liv, och när hon berättade om sina bekymmer för mig satt jag med alldeles tårblanka ögon och fick kämpa för att hålla rösten stadig när vi talade med varandra. Hon dröjde sig kvar efter skolan flera dagar i rad för att få prata lite under en period då hennes tillvaro var extra rörig. Allra helst skulle jag ha velat ta den lilla flickan i handen och ta hem henne så att hon skulle få lugn och ro, hela och rena kläder, mat på bordet, trygg nattsömn och lite skrattstunder med familjespel och lekar. Men det kan man ju självklart inte göra, utan man måste lösa det på annat sätt.
Den lilla flickan tittade stadigt på mig med sina stora blå ögon, som lyste av ett allvar man inte tror ska finnas hos ett barn, och så sa hon:
- Jag brukar tänka att jag har ett uppdrag som väntar på mig. När jag blir stor ska jag hjälpa barn, och då kan jag komma ihåg hur det kan kännas när man är ledsen, så då kommer jag att kunna trösta dem.
Då brast det för mig, så tårarna började rinna (och jag känner tårarna välla fram även nu bara jag tänker på den lilla skruttan och hennes klokhet). Fattar ni? Hon var så tålmodig och klok och kunde liksom se förbi alla sina svårigheter och kunde planera för sin framtid på det fantastiska sättet.
Och för er som undrar hur det gick för henne - allt löste sig på ett riktigt, riktigt bra sätt. Hon hamnade i trygg Bullerbymiljö och fick det bra.
Nya utmaningen nummer 56: Mina krukväxter (gröna fingrar eller ej)
Jo, jag måste nog påstå att jag har gröna fingrar. Mina krukväxter växer alltid så att det knakar, så att jag måste klippa ner dem, så att det blir nya skott, som rotar sig, och som jag planterar, så att de växer och blir jättestora ...
Med jämna mellanrum skänker jag bort växter till vänner och bekanta, för jag får helt enkelt inte plats med hur mycket som helst hemma.
Och det konstiga är att jag ofta glömmer att vattna, och att gödsla och att ta in växter från balkongen mm. Kanske gillar de att bli lite tufft behandlade. Det jag gör som jag tror att de tycker om är att jag ofta planterar om dem i stora, rymliga krukor, så att rötterna ska ha gott om plats.
Jag har ofta haft tur när jag har planterat frön och kärnor från olika grönsaker och frukter, så att de har grott och blivit en planta. Ibland har de hunnit bli hyfsat stora, men sen har de en tendens att vissna och dö när det är dags för semestertider.
Jag lyckas däremot inte alls med orkidéer och många växter som "alla ska lyckas med". Alla utom jag, tror jag.
Sommarlovet har tagit slut
Nu är sommarlovet slut för i år. Vi träffades med många kramar och mycket skratt. Några hade roliga saker att berätta och några hade varit med om jobbiga och sorgliga saker under sommaren. Det har fötts några barn, några har varit på resor, några har lyckats komma igång med motion och goda matvanor och några andra har utfört stora prestationer.
En kollega till mig berättade att på sommarlovets andra dag blev hennes svärmor väldigt sjuk, och efter undersökningar fick de besked om att svärmodern har en stor tumör i huvudet, omöjlig att behandla, och sjukdomsförloppet går snabbt och är obarmhärtigt. Redan nu har det orsakat minnesbortfall och personlighetsförändringar. Hon kommer kanske bara att klara två-fyra månader till. Vi har därför lovat att stötta och göra vad vi kan för att lätta upp tunga stunder.
Nya utmaningen nummer 55: Det här bjuder jag på när jag får oväntat besök
Jag har varit van vid att det har kunnat dyka upp nära vänner, släktingar, familjemedlemmar, lite ytliga bekanta och vänner och bekanta från olika sammanhang med jämna mellanrum. Det har varit väldigt roligt att få spontana besök, även om man inte alltid har kunnat plocka fram något som mättar alla. Ibland har det funnits något i frysen så att det har gått att svänga ihop något i alla fall, och vid andra tillfällen har vi fått umgås över några delikata knäckebrödsmackor.
Jag gillar verkligen spontana besök, tycker att det är roligt när folk dyker upp, för ofta blir det väldigt kul när det är oplanerat.
De senaste åren har jag bott så tokigt att jag inte får några spontana besök alls. Det är så bökigt att ta sig hem till mig så det är liksom alltid en omväg om man ska åka hit. Men jag får väl ladda upp med delikatesser i frysen så att det är värt att ta den där omvägen.
Nya utmaningen nummer 54: Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?
Jag har själv svårt att ljuga, tar hellre smällen med sanningen, men har full förståelse för att personer som känner sig pressade kan dra till med en nödlögn för att klara sig ur en besvärlig situation. Det kan finnas tillfällen då personer ljuger av hänsyn till någon annan och det kan finnas tillfällen då en nödlögn kanske är enda lösningen.
Ibland missar man att det är en lögn, ibland misstänker man att det är en lögn, ibland märker man att det är en lögn och ibland vet man att det är en lögn, och ibland kanske man rentav hoppas att det är en lögn.
Det som kan vara jobbigt är de människor som ständigt ljuger i alla möjliga sammanhang, så att man aldrig litar på det de säger. En del har till och med fastnat i sina lögner, så att de verkar oförmögna att tala sanning. De verkar knappt kunna vara ärliga när de berättar vad de åt till frukost eller hur de tog sig till jobbet.
Ibland har jag undrat om det blir en sorts dålig spiral för den som har börjat trassla med att ljuga. Då kanske andra med sitt beteende förvärrar det hela, genom att kontra med motfrågor och kontroller. Det kanske innebär att det inte bara är den notoriske lögnaren som är delaktig i situationen.
Fast det är illa när man upplever att en människa ljuger om allt hela tiden. Man har vant sig vid att inte lita på honom eller henne, och räknar liksom inte med att någonsin få ett ärligt svar.
Nya utmaningen nummer 53: En egenskap jag uppskattar hos andra
Det är ju tur att man känner så många olika människor med olika personlighet. Det finns saker man uppskattar hos vissa, egenskaper som andra helt saknar, men då är det något annat man uppskattar hos den andra personen.
Det finns en egenskap som jag uppskattar mer än något annat, och det är empati. Det finns ju människor som är roliga och underhållande och kanske artiga och belevade, men om de inte har äkta empati blir det svårt att få en god relation i alla fall. Och så finns det andra som kan vara vimsiga, arga, trötta, glada, missa tider, göra fel, säga tokiga saker och kanske dra till med en nödlögn i ett pressat läge, men om de har hjärtat på rätta stället kan man överse med det mesta.
Förskräckligt!
Jag har vid flera tillfällen den senaste tiden läst så förskräckliga texter där kvinnor beskriver hur andra människor tar sig rätten att bedöma och kommentera deras utseende, oftast med nedvärderande och elaka kommentarer. Det allra värsta hittade jag i en blogg, där en kvinna återgav en text som var skriven av en ung kvinna som beskrev hur olika män vid återkommande tillfällen hade tilltalat henne på det vidrigaste sätt, och till exempel utan att skämmas hade jämfört henne med en "snyggare tjej i kassan bredvid". Då slog det mig att jag faktiskt har hört trevliga, sympatiska män som halvt skämtsamt har sagt att de kan vänta lite för att få gå till kassan/kön med den snygga tjejen. Och då har jag knappt reagerat, mest tagit det som ett halvplumpt skämt!
Är det kanske så här det är:
Nya utmaningen nummer 52: Det här har jag alltid hemma i köksskåpet
Jag bodde många år ute på vischan med en mil till närmaste glasskiosk, och då hade jag bra rutiner på att alltid ha välfyllda skåp och frysskåp för att vara redo att mätta hungriga barn och klara oväntat besök. Då var skåpen knökfulla med allt tänkbart både vad gällde torrvaror, konserver och djupfrysta råvaror av alla slag. Jag såg till att ha pannkaksmix och torrmjölk om läget skulle bli akut.
Numera bor jag betydligt mer centralt och har tillgång till ett stort antal mataffärer inom promenadavstånd, och dessutom mängder av spännande butiker med mat från all världens hörn. Det betyder att jag inte måste vara lika välplanerad längre så jag måste inte ha matskåp som ska klara en lång belägring.
Nu har jag alltid: ett par burkar kokosmjölk, piri-piri, en massa kryddor, kyckling och lax i frysen och ett par fräscha citroner och lime (fast inte 35 stycken i en stor skål som stylisterna har i lägenhetsannonser) och lite oliver och kapris. Lite god olivolja och nybakat bröd varje dag (vi har butiker där det nybakade brödet kostar 1 kr styck, samma sorts bröd som kostar minst 5 kr i innerstan)
Och så har jag alltid koll på att det finns gott om toapapper, för jag hatar när det tar slut.
Lustig statistik
Jag har märkt ett återkommande mönster i besöksstatistiken. Det är alltid betydligt färre besökare på onsdagar än det är under resten av veckan. Är det samma sak hos er andra också?
Nya utmaningen nummer 51: Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet
Jag har haft ganska lång resväg till och från jobbet de senaste åren. Dessutom har jag åkt kommunalt. Det är inte alltid förbindelserna har passat så jättebra när jag har bytt buss eller pendeltåg eller tunnelbana eller tvärbana. Ibland har jag haft otur och har fått vänta i omgångar på hemresan, så vid vissa tillfällen har det kunnat gå ett par timmar från det att jag har slagit igen dörren till labbet tills jag har öppnat ytterdörren hemma. Då har jag alltid känt ett akut behov av att springa in på toaletten.
Sen har jag kollat om det har kommit post, men det gör det ganska sällan numera, när man inte skriver brev till varandra, och när räkningarna är elektroniska, och sen har jag egentligen inget vanebeteende.
Jag tror att det var jag som kom på den här rubriken, och nu kan jag inte alls minnas vad det var jag tänkte på när listan skapades.
Det var säkert något jätteskojigt och överraskande jag hade tänkt ut, och så har jag alldeles glömt bort det idag!
Kanske att det första jag gör är att ta av mig skorna och sätta på mig ett par sköna hemmaraggsockor. Men det gäller ju inte just nu. När vi hittade på listan på utmaningar var det fortfarande kallt och ruggigt!
Nya utmaningen nummer 50: Reklam jag faktiskt gillar
Jag har många gånger skrattat gott åt ICA-reklamen och tycker att den är charmig. Och så gillar jag Fabian på Siba. Jag vet inte vad det är med honom, men jag tycker att han är så sympatisk.
Annars är det inte så mycket reklam som fastnar.
Nya utmaningen nummer 49: Förra helgen
Efter en mysig semester i Amsterdam var det dags att åka hemåt igen förra helgen. På resan till Amsterdam fanns ett lämpligt avbrott med övernattning i Malmö, för det skulle kännas lagom efter 64 mils resa. Dagen därpå skulle hela återstående sträckan till Amsterdam klaras av.
Hemresan var inte så detaljplanerad, eftersom tanken var att det skulle finnas möjlighet till spontana stopp och övernattningar där det kändes tilltalande. Stoppen skulle då kunna ske i Tyskland, Danmark eller i södra Sverige, precis där den spontana lusten inföll sig. Resan ut från Nederländerna och in i Tyskland klarades av utan några större köbildningar. Det var några små som försenade resan med kanske 45 minuter, så strax efter inträdet i Tyskland kändes det lagom att ta en bensträckarpaus med lite energipåfyllning i magen, även om bilen inte hade hunnit så långt som det var planerat (fast det alltså var väldigt oplanerat ...)
En grov plan upprättades, där middagen skulle intas i Köpenhamn, med eventuellt kvällsstrosande och övernattning. Så fortsatte resan genom Tyskland. På Autobahn, där tusen och åter tusen bilar befann sig, stod vi praktiskt taget stilla. Ibland kunde vi i krypfart komma framåt en liten, liten bit. På radion fanns ingen information om orsaken till stoppet, däremot var det en uppräkning av alla långa köer i hela Tyskland.
Efter ett tag kom vi fram till en plats med blåljus och bärgningsbilar, men krypkörningen fortsatte i en ny evighet, tills vi kom fram till en ny plats med blåljus och bärgningsbilar. Totalt passerade vi minst fyra olycksplatser, och krypkörningen pågick i fyra timmar. Det fanns ingen möjlighet att stanna och ta en paus, utan man var tvungen att sitta på helspänn och hålla koll på framförvarande och bakomliggande bil och samtidigt hålla bilen i krypläge. Efter ett tag värkte det nästan i skinkorna och krampade i benen.
Efter fyra timmar, när trafiken började rulla igen, hade man egentligen lust att köra vidare i full fart, men med uttröttade benmuskler kändes det bättre att ta en liten matpaus på ett matställe längs vägen. Toaletten var fräsch, men maten var ingen höjdare.
När Bilen äntligen fick rulla på danska vägar gick allt så smidigt och fungerade perfekt. Det började bli ganska sent, och även om Danmark är ett litet land så tar det ju en stund att åka från södra Jylland till Köpenhamn. Jag hade fått ett erbjudande om övernattning hos en kompis i Helsingborg, så nu stod övernattningsvalet mellan Köpenhamn, Malmö och Helsingborg.
Då visade det sig vara omöjligt att surfa på telefonen och leta hotell i Köpenhamn. Köpenhamn närmade sig, men utan hotellplaner kändes det lite jobbigt att åka runt på måfå och leta prisvärda hotellrum.
Då var det bättre att ta Malmö. På nedresan hade det fina och mysiga hotellet med centralt läge i Malmö haft ett fantastiskt erbjudande med 325 kr per person, så vi hoppades att hitta ett prisvärt rum där igen. Då gick det inte att ringa till hotellet i Malmö. Hur man än ändrade riktnummer och landskoder så ville numret inte fungera. "Kanske bäst att se om numret fungerar när man kommer in i Sverige igen" resonerade vi. När vi kom på svensk mark igen var vi både hungriga och trötta, och ville hitta ett bra matställe och en bekväm säng.
Av en rad olika skäl blev det inte hotellet i Malmö igen, och vid det här laget var det för sent att ringa vännen i Helsingborg, och inget bra matställe i Malmö dök upp eftersom man åker lite på utsidan av stan när man kommer från bron. Så det blev en mycket sen middag (supé, kanske?) på en hamburgerrestaurang i Lomma.
Därefter fick bilen rulla och rulla och rulla, och halv fem på morgonen hade bilen rullat i nästan ett dygn och drygt 160 mil, och plötsligt var vi hemma.
Bara så där helt apropå...
Om man parkerar sin bil vid Norra Real är det otroligt onödigt att vara försjunken i djupa tankar och promenera till Norra Latin när bilen ska hämtas. Den har ju liksom inte flyttat sig själv under tiden.
Roligaste frissan!
Idag var jag hos frissan för att klippa och slinga lite inför höstterminen. Hon var egentligen mammaledig men åtar sig någon enstaka klippning då och då, och jag ville gärna gå till henne, eftersom hon är omtalat duktig.
Det är så många steg i behandlingen att den tar flera timmar, och under tiden berättade hon om sitt liv som småbarnsmamma, och jag satt och skrattade så att jag grät nästan hela tiden. Hon berättade på ett så roligt sätt så hon skulle utan vidare kunna jobba som stå-upp-komiker.
Hon lyckades till och med få det här med namnlapparna i kläderna, och dubbla uppsättningar med regnkläder att låta roligt.
Om jag någon gång känner mig nere och utan energi ska jag gå till henne och betala ett arvode bara för att få höra henne berätta om vardagsdramatiken som utspelar sig för en småbarnsmamma på södermalm.
Nya utmaningen nummer 48: Återanvändning/ bättre begagnad
Åh, jag älskar återanvändning! Jag älskar saker som har en historia, och inte bara är släta, opersonliga och massproducerade. Jag älskar gamla skåp även om de är sneda och vinda.
En gång i tiden, precis när jag började att arbeta som lärare jobbade jag på en skola där möblerna byttes ut från ganska välanvända historiebärare till nya, släta möbler som luktade nytt trä och emballage. Vaktmästaren och jag gick ner i den välfyllda källaren för att ställa in eller hämta något, nu minns jag inte riktigt vad, men jag fick syn på en fantastisk gammal kateder som jag blev blixtförälskad i. Det var en gammaldags kateder med heltäckt baksida, och små låsbara skåp på framsidan i stället för lådhurts. Sen fanns det ett litet extra skåp, som ett lönnfack, på utsidan av "hurtsen".
Med vaktmästarens hjälp släpade jag upp det otympliga bordet (samtidigt som han försökte intala mig om fördelarna med de nya, lätta, fräscha möblerna som skolan just hade köpt in) i mitt klassrum, och så ägnade jag (eller det kanske inte var precis jag som höll i penseln, men jag tar åt mig äran här i alla fall) en hel helg åt att spackla och måla i flera omgångar tills bordet var vackert lila/plommonfärgat. Mina elever tyckte mycket om katedern, och de tyckte att det var roligt med det lilla lönnfacket, och de tyckte att det var en väldigt vacker färg på bordet. Jag släpade med mig min kateder även när jag bytte skola (inom samma kommun får jag väl lov att tillägga) och till slut lämnade jag med stor sorg kvar den på en skola när jag fick en annan tjänst.
Nu är jag så sugen på att måla och fixa i mitt klassrum till hösten igen....
Nya utmaningen nummer 47: Den högsta punkt jag nått
Jag vet inte exakt hur många meter över havet jag har nått som mest, men jag vet att det har varit vid något tillfälle då jag har fjällvandrat. Någon gång när jag har stått och dragit in den rena, friska luften och tittat ut över ett orört landskap och låtit hjärnan rensas från skräp och själen att läka sina sprickor har jag stått lite högre upp än annars. Jag vet inte precis vilken gång som var allra högst, men jag vet att jag har njutit av ögonblicket lika mycket varje gång.
De nya utmaningarna igen
Här kommer listan med de nya utmaningarna igen, som en liten påminnelse att det vore roligt om fler hoppar på utmaningen. Stig Irene och Anna-Lena skriver en massa roliga och läsvärda inlägg.
1. Återkommande dröm
2. … strax till vänster om mig
3. Grannen ovanför
4. Det andra jag gör när jag kommer in i ett hotellrum
5. Något jag absolut inte klarar av
6. Vad gömde jag under trappan?
7. Det här har jag lyckats glömma
8. Om jag säjer apelsin, vad säjer du då?
9. Banan jag minns
10. En av mina barndomsvänner…
11. Bästa fiskafänget
12. Det jag läste senast, sid 38 rad 14, orden 5, 6, 7, 8, 9
13. Om 7 år gör jag det här 15/4
14. Närmast mitt hjärta
15. Värsta semestern
16. Om jag träffade kungen skulle jag…
17. I mitt nästa liv vill jag återfödas som…
18. Dit vill jag åka fast jag vet att det antagligen inte kommer att ske
19. Det är svart och vitt med fläckar av rött
20. Till en pannkaka går det 14 ägg?
21. En fras på annat språk jag gärna skulle vilja använda i rätt sammanhang
22. Dagens lunch
23. Hörru jycken, det där än MIN blomrabatt!
24. Mamma/pappa försökte lära mig att…
25. Boken jag skulle vilja skriva
26. Min bästa utsikt
27. Min senaste blunder
28. Livet är som en …
29. Om jag hade pengar
30. Ett möte med ordningsmakten
31. Husmorstipset jag använder regelbundet
32. På mitt köksbord
33. Där sätter jag aldrig min fot
34. Om jag var skådis skulle jag vila spela…
35. Drömslott
36. Det värsta jag tillverkat
37. Mitt/mina syskon
38. Trädgårdslandet
39. Barndomslandet
40. Skumma element
41. I morgon kommer jag att…
42. Kurt Wallander?
43. När jag är på loppis brukar jag komma hem med…
44. Precis just NU, eller rättare sagt för 15 minuter sedan…
45. Mitt liv som blondin
46. Träsmak
47. Den högsta punkt jag nått
48. Återanvändning/bättre begagnad
49. Förra helgen
50. Reklam jag faktiskt gillar
51. Det första jag gör när jag kommer hem från jobbet
52. Det här har jag alltid hemma i köksskåpet
53. En egenskap jag uppskattar hos andra
54. Finns det tillfällen då en nödlögn är ok?
55. Det här bjuder jag på då jag får oväntat besök
56. Mina krukväxter (gröna fingrar eller ej?)
57. Kloka ord som har gjort intryck på mig
58. Dessa tidningar/tidskrifter läser jag regelbundet
59. Så här gör jag om det blir stopp i avloppet
60. Jag är verkligen en morgon/kvällsmänniska
61. Något som gör mig glad
62. Något som gör mig arg
63. Hur jag lärde mig att simma
64. På det här stället skulle jag vilja vara "en fluga på väggen" och höra vad som sägs i rummet
65. Ett tillfälle då jag verkligen hade fel kläder
66. Ett riktigt missförstånd jag har råkat ut för
67. Här hamnar allt möjligt osorterat hemma hos mig
68. Mina rutiner (både vettiga och knasiga)
69. Något jag är stolt över att ha klarat av/genomfört
70. Något som verkligen fick mig att skämmas
71. Det vackraste språk jag vet
72. En bok som har gjort starkt intryck på mig
73. En människa jag verkligen litar på
74. Mina goda och dåliga miljöval
75. Ett exempel på ett ögonblick som jag minns väldigt starkt
76. En krydda jag gärna använder
77. Ovanligaste stället jag har sovit på
78. En historisk person jag skulle ha velat träffa
79. Ett djur jag är rädd för
80. Ett smultronställe jag känner till (riktigt eller symboliskt)
81. Det värsta ovädret jag har varit med om
82. Min favoritsysselsättning en regnig dag
83. En gång då jag kände mig modig
84. Då trodde jag att jag var med i dolda kameran
85. Det här är mitt system för böckerna i min bokhylla
86. Jag är ju ingen talare, men…
87. Den bästa doft jag vet
88. Om jag skulle hamna på platsen bredvid statsministern på ett tåg…
89. Mitt förhållande till IKEA
90. Om jag ser en huggorm på vägen…
91. Något jag vårdar ömt
92. Ett ljud jag tycker är obehagligt
93. Min teknik för att komma ner i vattnet och ge mig ut på en simtur
94. Det här har jag svårt att sluta äta när jag väl har börjat
95. En fråga jag aldrig har fått svar på
96. En utskällning jag minns
97. Jag som sopsorterare
98. Det mest udda husdjur jag hat haft
99. Om jag hade en lögndetektor…
100. Mina kunskaper om mode
Nya utmaningen nummer 46: Träsmak
Jag tycker inte om att sitta stilla för länge, för då blir jag rastlös och det kryper i kroppen. Jobbet som lärare passar mig alldeles perfekt, för då får jag röra på mig nästan hela tiden. Jag sitter nästan inte ner på hela dagen, längsta tiden blir när jag äter lunch, för annars står och går jag i klassrummet.
Jag har ju arbetat som skolledare i några omgångar, och förutom att det har både för- och nackdelar på olika sätt, så har det nackdelen att man får sitta i alldeles för många och för långa konferenser. Man kan riktigt känna hur rumpan domnar bort, och hud och muskler liksom försvinner in i stolsdynan.
Efter långa ledigheter, som tex sommarlovet, blir det alltid en så brutal kontrast eftersom jag går evighetslånga dagliga promenader när jag är ledig, och när vi börjar jobba en vecka innan eleverna kommer så är dagarna helt inbokade med den ena konferensen efter den andra. Min kropp protesterar genom att tappa fokus på det som avhandlas, och så flyter tankarna iväg på annat i stället.
Och nu är det exakt en vecka kvar till årets kompakta konferensdagar ...
Nya utmaningen nummer 45: Mitt liv som blondin
När jag föddes hade jag nästan inget hår alls, och det tog ganska lång tid innan de första stråna visade sig. Min mamma väntade och väntade, för hon ville ju knyta en rosett i mitt hår, med tanke på att jag var barn nummer tre, men första flickan.
Blondin har jag aldrig varit, däremot hade jag mörkt hår på vintrarna, men det blev ganska rejält solblekt på somrarna, så på vissa gamla foton ser jag nästan blond ut vid vissa tillfällen.
Jag tror helt enkelt att min tid som blondin ligger framför mig. Kanske jag kan kombinera det med yppig barm och sexiga kurvor och knallröda plutiga läppar? Det vore väl på tiden att få gå runt och vara en riktig pudding!
Nya utmaningen nummer 44: Precis just NU, eller rättare sagt för 15 mnuter sedan ...
Alldeles nyss tittade jag till på min hårborste och insåg att det var länge sedan jag rengjorde den riktigt ordentligt. Man tar ju alltid bort hårstrån som har fastnat där, men ibland känner jag att jag måste fixa lite extra med borsten. Då petar jag bort vartenda litet hårstrå som har smugit sig kvar där, och sedan tvättar jag borsten i schampo, så att den ska kännas ren och fin.
Så för 15 minuter sedan stod jag och pillade på borsten, och sedan fick den sig ett välbehövligt bad. Nu är den ren och fin igen.
Nya utmaningen nummer 43: När jag är på loppis brukar jag komma hem med...
Jag tycker om att gå på loppisar, och går gärna till en loppis för att hitta något roligt när jag vill göra om hemma. Jag kan komma hem med allt från pinnstolar till stora skåp, böcker, cd-skivor, vaser, tavelramar, fina trälådor, gamla cyklar och roliga väskor.
Jag tycker om tanken på att man ska återanvända saker hellre än att förbruka och kasta på sopberget, så jag brukar lämna in en massa saker på loppis när jag har storstädat. Och när jag har flyttat. Och när jag har skilt mig. Och när jag har rensat dödsbon. Och när jag tycker att jag har samlat på mig för många saker i hyllor och skåp.
Då gäller det att hålla igen så att man inte kommer hem igen med lika mycket som man lämnade in.
Nya utmaningen nummer 42: Kurt Wallander?
Här känner jag mig lite ställd. Jag har liksom ingen relation till Wallander även om jag har sett några av filmerna. Men jag tycker att flera av filmerna är riktigt bra.
Nya utmaningen nummer 41: I morgon kommer jag att...
I morgon kommer jag att lämna en försenad födelsedagspresent till en liten fin ettåring. Det hände en massa andra mindre roliga saker på själva födelsedagen, så jag hade inte möjlighet att lämna över presenten då, och därefter har det varit svårt att hitta ett tillfälle att träffa lilltösen, eftersom semestertider och en massa annat inbokat har kommit emellan.
Jag är lite nyfiken på om det är en bra present. Får svar på det i morgon.
Kanske att jag även passar på att lämna blod i morgon. Det enda som får mig att skjuta upp det är att det är så himla jobbigt att äta järntabletterna efteråt. Jag får så ont i magen av dem. Men det känns så viktigt att lämna blod, för det hjälper förhoppningsvis någon annan människa, och då kan det vara värt några dagars magknip.
Nya utmaningen nummer 40: Skumma element
Hmmm. Stort tolkningsutrymme här. Det går ju att tolka som radiatorer som inte funkar som de ska, eller så kan man tolka det som människor som inte funkar som de ska.
Jag tror att jag tar tolkningen med människor. I föregående inlägg berättade jag ju om den trygga barndomen, och därefter har jag bott i många år i en liten trygg småstad.
Nu bor jag sedan några år i ett område där det är lite mer oroligt. Det förekommer en hel del bråk, så man hör polissirener med jämna mellanrum. Det finns anledning att inte gå på alltför undanskymda platser,och om jag ändå måste gå på en avsides parkväg har jag olika strategier. Ibland tar jag min nyckelknippa och håller den hårt i min knutna hand, så att nycklar sticker ut och kan användas som ett vapen i händels av att man blir påhoppad. Ibland när jag passerar skumma element på små undanskymda vägar "låtsaspratar" jag högt i telefonen och säger saker som "jaha står ni där bakom nästa krök - ja, jag tror jag ser er nu!" samtidigt som jag vinkar lite diffust mot en buske längre fram.
Jag tänker efter vilka vägar jag ska ta när jag tar mina promenader.
Jag blir ofta ledsen när jag passerar utbrända bilar, sönderslagna och utbrända offentliga toaletter, gigantiska högar med nonchalant kvarlämnat skräp (trots att det finns stora soptunnor) som ligger kvar efter picknicksällskap. Jag blir ledsen när gamla runstenar eller andra minnesmärken vräks omkull och slås sönder utan någon speciell anledning.
Jag blir ledsen när folk bryter sönder avspärrningar med både bommar och jättestenar, eller gjutna fundament, för att kunna köra bil in på gångvägar och tvärs över gräsmattor för att komma till badplatser.
Synd att några få skumma element ska få förstöra så otroligt mycket för så många.
Nya utmaningen nummer 39: Barndomslandet
Mitt barndomsland var tryggt, glatt och vänligt. Många skratt, goda människor, kärleksfull behandling och uppmuntran att försöka sig på utmaningar av olika slag. Stora krav på ärlighet, vilket gör att jag alltid förutsätter att människor alltid talar sanning, så jag blir ofta beskylld för att vara naiv och godtrogen. Det kan jag bjuda på. Hellre det än att vara misstänksam och misstroende.
Stor trygghet med stort utrymme för personlig integritet, vilket gör att jag lätt känner mig styrd och fångad när folk försöker bestämma över mig.
Stor respekt för andras egendom, behov och ägodelar, vilket gör att jag aldrig tjuvläser brev eller papper eller rotar i skåp och lådor hemma hos andra människor.
Tydliga regler och konsekvenser om man inte följde reglerna. Det ger också trygghet att det finns en moral och en rättskänsla. Naturligtvis har vi alla försökt tänja på gränser och har testat regler, annat vore väl onaturligt.
Men sammantaget var barndomslandet gott och varmt och innebar en riktigt underbar barndom.
Nya utmaningen nummer 38: Trädgårdslandet
Jag önskar att jag kunde beskriva min trägård här, med prunkande växter och goda frukter och bär, men jag har ju ingen trädgård. Önskar verkligen att jag hade det. Jag skulle pyssla och fixa en hel del om jag hade en trädgård.
Men som det är nu får jag fylla fönsterbrädorna med växter i stället.
Nya utmaningen nummer 37: Mitt/mina syskon
Jag har tre syskon. Två äldre bröder och en lillasyster. Vi har en salig blandning av gener i våra celler, med anlag från både nordliga och sydliga länder. Det har inneburit att vi syskon, trots att vi är helsyskon, är ganska olika uteseendemässigt.
Äldsta brorsan är lång, rödhårig och blåögd, med ganska ljus hy. Nästa brorsa är av medellängd, mörkhårig och brunögd och har lätt att bli brun. Jag är kort, mörkhårig och brunögd och har lätt att bli brun. Och lillasyster är lång och blåögd, med ljus hy. Vi har ofta fått frågor om vi verkligen är helsyskon, och de som känner oss väl hittar ju självklart en hel del likheter.
Vår pappa var lång och blåögd med mörkt hår, som blev grått ganska tidigt, men som barn var han ett litet ljuslockigt änglalikt barn. Vår mamma var lång och brunögd, med riktigt korpsvart hår. Den kombinationen ger tydligen många möjliga utfall i avkomman.
Mina syskon är väldigt roliga, humoristiska och empatiska.
Skönt att de finns!
Nya utmaningen nummer 36: Det värsta jag tillverkat
Jag minns att jag var i behov av en speciell jacka när jag skulle ut och resa när jag var tonåring. Jackan skulle vara lätt att bära, ha praktiska fickor, fungera i olka sammanhang, vara skapligt snygg men ändå lite rolig och vara personlig. Så jag bestämde mig för att sy en egen jacka.
Jag hittade ett stort stycke denimtyg som skulle räcka till en jacka till mig. Jag tog en gammal jacka som mall och gjorde ett halvslarvigt mönster, kanske på tidningspapper eller på ett gammalt lakan, nu minns jag inte så noga. För att förenkla det hela och för att det skulle gå riktigt snabbt skippade jag alla krångligheter vid ärmhål och ärmanpassningar. Jag brydde mig inte heller om att göra några noggranna figuranpassningar, utan det hela blev relativt mycket rakt.
Så när jackan var klar hade den nästan formen av en jacka från ett ryskt fångläger, men i blå denim i stället för brun vadmal. Den var alldeles rak, med stora fickor, en stor luva och ett alldeles för kraftigt blixtlås som knäppning. Jag tyckte att den blev väldigt ful. Den satt illa i största allmänhet och speciellt illa satt den över axlarna.
Jag försökte rädda situationen genom att sy en kanal för resår på ryggen i midjehöjd, lite inspirerad av Mah Jong-jackorna som var väldigt populära. Jackan blev inte mycket bättre.
Jag sydde fast ett par färgglada knappar på ficklocken. Inte särskilt mycket bättre.
Jag försökte övertyga min mamma om att hon borde ta emot jackan. Hon provade, och lämnade tillbaka den med förklaringen att den var lite för liten för henne (hon var nästan 15 cm längre än jag).Jag är inte säker på att den var för liten, för med den passformen skulle den passa, eller misspassa om man så vill, vem som helst.
Att lämna jackan till min långe och kraftigt byggda pappa var inte att tänka på. Han skulle förmodligen inte heller ha uppskattat modellen.
Mina syskon var nog inte så entusiastiska heller. Mina bröder var inte särskilt imponerade av min skapelse och min lillasyster var så himla liten, hade just börjat skolan.
Så jag tog helt enkelt min egenhändigt tillverkade jacka och lämnade den i en UFF-låda.
Så var det med det. Jag har sytt något bättre plagg vid andra tillfällen.
Nya utmaningen nummer 35: Drömslott
Mitt drömslott skulle ha en underbar trädgård med vackert blommande rabatter, där växterna både samspelar och överraskar. Det skulle finnas en örtagård med en massa goda kryddor och grönsaksland med rader av lök, rödbetor och annat gott.
I trädgården skulle det finnas mysiga sittplatser som erbjuder både sol och skugga, efter behag. Fruktträd till både nytta och ögonfröjd. Bärbuskar med små lysande bär i olika färger.
Fåglar och fjärilar skulle självklart trivas i trädgården och de skulle ta ett litet bad i det glittrande vattnet i fågelbadet. På nätterna skulle man kunna se fladdermöss och ugglor svepa omkring.
Så skulle det vara, mitt drömslott.
Nya utmaningen nummer 34: Om jag var skådis skulle jag vilja spela...
Om jag verkligen var seriöst arbetande skådis antar jag att det skulle smälla högre och kännas "finare" med en tung roll i en pjäs på Dramaten än tex en roll i en tv-såpa.
Jag skulle inte vilja ha en roll med en massa skrik och utbrott, för det skulle ligga alldeles för långt från min egen personlighet, så jag tror att det skulle krävas för mycket energi att bygga upp en sån karaktär. Kanske jag skulle vilja spela en riktigt elak och ondskefull person, det skulle kunna kännas intressant. Kanske Cruella de Vil (ni vet den elaka damen i de 101 dalmatinerna ), men det är nog inte så sannolikt att den sätts upp på Dramaten förstås.
Jag skulle vilja ha Marie Göranzon och Lena Endre som kompisar i pjäsen, för de är så grymt duktiga. Fantastiska kvinnor.
Frilufts-tv
Ibland kan det vara så svårt att välja mellan att gå ut i solen och att titta på ett bra program på tv. Varför inte kombinera de båda aktiviteterna?
Ballerina
Min lilla ballerina. Tänk hur många gånger hon har snört på sig sina träningskläder och hur många gånger hon har sträckt och böjt och vridit på sin kropp. Tänk så många gånger hon har gjort övningar på diagonalen och så många stegkombinationer och rörelser hon har varit tvungen att memorera. Tänk så många gånger hon har tagit ett djupt andetag innan ridån har dragits isär, och hur hon sedan har dansat och levererat och bjudit på sig själv. Tänk så många tåskor hon har förbrukat under årens lopp. Tänk så många gånger hon har haft blåsor och skavsår på fötter och tår, och ändå har hon stått där med ett leende utan minsta tendens till att beklaga sig.
Min lilla ballerina!
Nina Hemmingsson
Jag gillar verkligen Nina Hemmingssons bittra humor.
Sömmerska
När jag var liten fick jag ärva en gammal trampsymaskin, och jag tyckte att det var så roligt att sitta och sy både leksaksdjur till små barn, kläder till dockor och kläder till min lillasyster. Min mormor (som egentligen var min mormors syster, men det är en lång historia) hade också en gammaldags maskin, men hennes var i alla fall elektrisk. Min trampsymaskin fungerade alltid perfekt, var otroligt stark och kunde sy igenom många lager av tyg och så var den ju väldigt miljövänlig.
Här tror jag att jag satt och sydde en klänning till min lillasyster.
Nya utmaningen nummer 33: Där sätter jag aldrig min fot
Jag tycker att det är roligt att besöka både vettiga och galna platser, tycker att det är intressant att besöka historiska platser, är lite mindre road av överfulla marknader och butiker och kan vara lite skraj för att gå omkring på platser som verkar skumma.
Först tänkte jag skriva att jag inte skulle sätta min fot på Ullared, men det är inte av princip utan för att jag absolut inte skulle tycka om det. Jag har sett reportage från Ullared, och inser att det absolut inte är min grej. Jag tycker att det verkar vara för många människor, för många saker, och alldeles för mycket köphysteri för att passa mig. Jag skulle bli stressad och bara skynda mig mot utgången.
Ett annat ställe där jag aldrig skulle sätta min fot är på en porrklubb. Jag skulle bara bli illa berörd. Tycker att det verkar ha passerat mina gränser för sensualism för länge sen, och att gränserna ständigt måste tänjas och bli mer och mer vulgära, spektakulära och förbjudna för att locka sina besökare. Jag har hela tiden en känsla av att ju mer toleransen för olika saker ökar i samhället i stort, desto mer måste porrindustrin förändra sig och hitta på nya saker som ska ligga nära det äckliga, farliga och förbjudna, eftersom porren av naturen måste vara utanför "den godkända gränsen" för att vara lockande.
Jag må vara pryd, men i det här fallet bejakar jag min prydhet.