Djur och kläder

Jag blir alltid så himla illa berörd när jag ser hundägare gå runt på promenad och BÄRA sin hund. Det finns väl i allsindar ingen hund i Sverige som får röra sig FÖR MYCKET! Tvärtom verkar de flesta hundar ligga ensamma hemma timme efter timme, och sen får de förhoppningsvis en längre promenad per dag förutom kisspromenaderna. Då kan de väl i alla fall få gå på sina egna ben den lilla stund de är ute? 
Ännu värre är det om människan bär omkring på en påklädd hund. Då blir jag riktigt dyster.

Det är samma sak när man åker förbi hästhagar. När jag tänker mig det idealiska livet för en häst så ser jag framför mig en ystert krumbuktande, trotsigt gnäggande häst i en stor hage med nivåskillnader och träddungar som både inbjuder till rörelse och ger möjlighet till skugga.  Men i stället ser man allt oftare hästar som står i pyttesmå, tråkiga, platta hagar, insvepta i överrockar som inte ens ger dem möjlighet att ruska på manen. Jag har förstått vad det beror på, för hästtjejer har förklarat att vissa hästar har soleksem och andra kan vara extremt känsliga för insektsbett. Men ändå, det känns så onaturligt. Ungefär som en älg med täckjacka!