Världsarvet Birka
Igår var jag för första gången i mitt liv på Birka. Färden dit var en drygt timslång behaglig båtresa med ljumma vindar över Mälarens blåa böljor och med solen vänligt lysande från en knallblå himmel. Väl framme på ön blev jag positivt överraskad av att det var så fantastiskt vackert och den guidade vandringen blev en mycket givande upplevelse eftersom guiden var mycket kunnig och dessutom hade förmågan att berätta om allt möjligt som kunde passa alla åhörare, samtidigt som hon kunde hänvisa till forskning från olika tider. Hon baserade sin information från utgrävningar från 1600-talet, 1800-talet, början av 1900-talet och 1960-talet och dessutom nyare geologiska undersökningar med hjälp av modern teknik som mäter hur sammanpressad marken är och därför kan visa var olika byggnader har stått. Och - håll i er nu - för här kommer 30 bilder som visar ön!
När man närmar sig ön ser man det speciella korset på berget
En liten märklig ö, som var bevuxen med ett otroligt lummigt träd
Den långa bryggan ligger tydligen på samma plats där det en gång låg några stora vågbrytare
En liten översiktskarta över ön.
En gammal traktor som passade in i miljön på ön
De här djuren trängs minsann inte i några trånga spiltor i hela sitt liv. Det är ju så här djuren ska ha det!
Den duktiga guiden var utbildad arkeolog och kunde svara på alla möjliga typer av frågor. 
Här syns den lilla hamnen. Jag tror att det var där den gamla hamnen med vågbrytarna fanns.
Guiden berättade att det var en strategisk plats med god utsikt åt alla håll. 
Vissa stenhögar är rester av den gamla fästningen och vissa högar är gravhögar. Ganska lika...
Blommande hagar med alla vackra sommarblommor
Blommande hagar med alla vackra sommarblommorPå den här slänten låg det en gång en stad...
Den gamla staden syns tydligen bara genom mätningar med geologiska instrument som kan läsa av på vilka platser marken har varit extra sammanpressad. 
Här myllrade som mest cirka 1000 personer för drygt 1000 år sedan. Och de boende var tydligen inte vikingar, utan de blev rentav plundrade av vikingar emellanåt!
Visst får man lust att ströva ned mot vattnet?
Modell som visar hur husen kunde se ut
Även här kan man se hur byggnaderna troligen såg ut
De här båtarna ligger fint skyddade men kan snabbt åka iväg
Så fantastiskt vacker båt!!
De här var säkert mycket lättmanövrerade
Liten rolig snidad gubbe i fören
Så här låg husen, tätt tillsammans.
Bara en bild för att det är så vackert med grånat trä
Ansgarsmonumentet från 1834
Ansgarsmonumentet från 1834De här små vännerna har verkligen ett gott liv!
With a little help from my friends...
Min syster ville att jag skulle vidarebefordra den här frågan med en förhoppning att någon med goda växtkunskaper kan svara.
Syrran köpte en palm för cirka 30 år sedan, Den har fått flytta med henne ett antal gånger, och har ibland sett lite risig ut och vid andra tillfällen har den varit piggare. Den senaste tiden har den sett ganska tråkig ut,och den stod i vägen, så hon bestämde sig för att kasta den. Det var dock lite stressigt när hon skulle ge sig iväg på semester, så växten föpassades ut på den inglasade balkongen. När hon kom hem från semstern och öppnade dörren möttes hon av en ovan doft. Efter lite sökande nosade hon sig fram till doftkällan, och det visade sig vara den gamla palmen på balkongen. Den stod i blom, för första gången sedan syrran köpte den!
Nu undrar hon om blomsterprakten innebär att blomman plötsligt mår jättebra, eller om det är ett slags "sista ryck" innan den vissnar och dör?
Vad tror ni? Har den mötte ny vår, eller är den på gång att lägga av? 
Ah! Kunde inte låta bli, för rubriken inspirerade mig!
Apropå OS...
Min äldste bror är både rolig och duktig på att rita:
Viktiga lärdomar
Jag har försökt lära mina döttrar det som är viktigt här i livet:
- Var alltid hederliga
- Var sanna mot er själva
- Inse ert eget värde
- Var noga med att flossa tänderna regelbundet
- Det gör ont att få mens
- Akta er för fula gubbar
- Det gör ont att föda barn, men det är värt det
- Det gör ont att epilera benen
Nya små fötter
En ny liten skrutt sätter sina fotspår på jorden!
Blod
I morse spatserade jag iväg direkt efter frukosten för att lämna blod. Vädret var strålande, så jag bestämde mig för att promenera en vacker promenadväg på nästan en mil för att komma till blodbussen. Väl framme där bussen brukar stå varje tisdag visade det sig att det var semesteruppehåll just idag, så i stället fick det bli fortsatt promenad till närmaste pendeltågsstation för färd mot blodcentral inne på södermalm.
När jag äntligen var på plats med kanylen i armen visade det sig att det rann lite dåligt. Antingen hade jag druckit för lite vätska på morgonen, eller så satt kanylen lite på sniskan eller så hade alla myggor i Härjedalen stulit för mycket av mitt blod i förra veckan. De lyckades klämma ut lite drygt 3 dl i alla fall, och sedan avbröt de försöket för att skona armen. Direkt efter besöket på blodcentralen gick vi till Zum Franciskaner och åt en stor wienerschnitzel med en jätteöl och några "bäska droppar". Jag pendlar mellan sunda och osunda aktiviteter. Kan det vara ett tecken på manodepressivitet?
Myskoxar
Den här ståtliga herren var mycket fascinerande. Strax utanför Tänndalen finns ett väldigt stort vilthägn där det fn bor sex myskoxar. En av kvigorna är uppvuxen i stort sett i labb-miljö, så hon är relativt sällskaplig mot skötarna av hägnet. Det fanns även något annat djur som är någorluna kärvänligt mot mannen som ser till hägnet dagligen. Han går aldrig in till djuren - både av säkerhetsskäl och för att bevara djuren så vilda som möjligt.
De får en daglig skopa av ett näringsfattigt pelletsfoder (samma sort som renar stödutfordras med) så att de ska tvingas fortsätta röra på sig för att söka sin nödvändiga föda, genom att ströva flera mil per dag. De djur som bor i djurparker får en mer näringsrik kost och går kanske 500 meter per dag, vilket förändrar deras beteende och förutsättningar att överleva i naturligt tillstånd. Ett djur från en djurpark skulle aldrig klara att överleva den långa dagliga vandringen för att hitta föda, och om de skulle orka gå den sträckan skulle de ha förbrukat så mycket energi att de inte skulle klara ytterligare påfrestningar.
Den här lilla hjorden utgör naturligtvis en alldeles för smal avelsbas för att må bra i längden, så en av kvigorna har skickats till en djurpark under en tid för att betäckas av en oxe där, så att hon får lite friska gener till sin kalv. När kalven föds kommer den att sättas ut till den vilda flocken på fjället. Den flocken vandrar i fjälltrakterna mellan Sverige och Norge, och består nu av 7-9 djur. En oxe från en djurpark sattes ut för några år sedan, men den klarade inte livet på fjället. En unge som föddes för ett par år sedan dukade också under, och då räddas de inte, utan naturen får ha sin gång.
Det viktiga är att de nya kalvarna präglas på det beteende som djuren har i det fria, dvs de får söka sin föda under en lång tid och över ett stort område. Under sommarhalvåret äter de nästan dygnet runt för att fylla på sin nackpuckel som utgör en näringsreserv till vintern.
På vintern drar de sig riktigt långt upp på fjället där snön till viss del blåser bort så att snötäcket inte blir så tjockt. Djuren har en kompakt kropp med ganska korta ben, vilket gör att de är mycket starka och kan hålla värmen. Deras päls är otroligt tjock, tydligen det varmaste material som finns. Den gör att de kan klara extrem kyla på ner mot 50 minusgrader. De äter nästan ingenting under vintern eftersom födosökandet skulle kosta för rmycket energi, så de står så stilla som möjligt och håller sig i samlad tropp för att hålla värmen tillsammans.
Om de tvingas röra sig förbränner de så mycket energi att det kan innebära deras död.
På våren tappar de flera kilo päls och eftersom priset för ullen är en förmögenhet per gram går folk runt och samlar in den lossade ullen. Just nu är det en oxe som har smitit från Norge och har gått ut på egen vandring.
Läsning
Bredvid min säng ligger en stor trave med intressanta och roliga böcker. Inget har blivit läst trots flera veckor med dåligt väder. Fattar inte varför jag inte har utnyttjat gråvädret bättre!
Fjällresa
Jag har varit uppe i fjällen en vecka. Det har varit fantastiskt att vandra i den rena, klara, höga luften i flera timmar varje dag. Det har varit mycket vackert att titta på, både i stort och smått. 
Det var mulet i nästan hela Sverige i övrigt men sol och blå himmel i Funäsdalen.
Molnen var väldigt vackra och många gånger mycket dramatiska!
Visst är det vackert med det porlande vattnet! Vackrast av allt är ljudet!!
Bild från ett högt utsiktstorn i ett vilthägn. Utsikten är verkligen milsvid.
Ännu ett av de vackra vattenfallen.
Det gäller att ha ögonen öppna även för de små detaljerna i de magnifika trakterna.
En häftig vy när man tänker på att startplatsen var på andra sidan sjön
Jag försökte föreställa mig hur det här ser ut på vintern med alla backar och nedfarter för slalom.
De gigantiska molnen skapade spännande mönster i landskapet nedanför.
Blå, blå himmel!!
Här kunde man nästan vada över, men strömmen var ganska förrädisk.
Jag har varit uppe och gått på minst fyra av de höga topparna man ser på bilden. Underbart!
Visst är myskoxarna imponerande djur? Bilden är tagen i ett hägn där en flock myskoxar lever under så naturliga förhållande som möjigt.
Kvinna med eld i håret
Jag var på Fotografiska i går och tittade på deras fantastiska utställningar. Bland annat har de en stor utställning med bilder av Sally Mann. Hon har blivit känd för att hon har tagit många väldigt speciella bilder på sina barn. Dessutom har hon tagit en massa bilder på Body Farm, där döda kroppar ligger utspridda i olika stadier av förruttnelse. Där pågår rättsvetenskaplig forskning, och de döda kropparna kommer från människor som har donerat sina kroppar till vetenskapen. Nedbrytningen och förruttnelsen av kropparna dokumenteras noggrant för att underlätta bedömning vid olika brottsplatser, mord mm. Jag tyckte att hennes bilder var ganska obehagliga, även bilderna på hennes barn. De var nästan alltid nakna på bilderna och det kändes olustigt att de skulle exploateras på det viset, och känslan förstärktes när jag tittade på en dokumentärfilm som visades i anslutning till utställningen. Det kändes som att barnen var så vana vid att posera i sin nakenhet att de inte tyckte att det var konstigt. Jag tycker inte att det är ett dugg fel att ta bilder på nakna barn i naturliga situationer, men de här bilderna kändes så utlämnande, som om barnen inte hade någon integritet.
De bilder jag tyckte allra mest om var en utställning som visade OS-hjältar, och stora OS-händelser. Där fanns många suveräna ögonblicksbilder och bildtexter som många gånger rörde mig till tårar. Jag kan till exempel inte se bilder av Carolina Klüft utan att bli en smula tårögd.
Utanför Fotografiska satt en kvinna med en av de vackraste hår jag någonsin har sett. Har ni någonsin sett en bättre illustration till begreppet "Hon har eld i håret"?
INTE SÅ VACKERT!!!
Jag fattar inte att folk är så lata!! Varför lämna så mycket skräp efter sig när det faktiskt finns soptunnor??
Hur svårt kan det vara att se till att allt skräp hamnar i en soptunna med stängt lock?
Bara ren njutning
Jag fick en hälsning på telefonen med den här vackra bilden. Eftersom den är så vacker tycker jag att fler ska få njuta av den.
Gammaldags?
Jag blir ofta så irriterad när jag ska läsa nyheter på nätet. När jag ser en intressant rubrik och klickar mig till artikeln vill jag helst sitta och läsa vad som står. Då tycker jag ofta att det är så tröttsamt när det är en liten videosnutt i stället för en artikel. Ibland är det så illa att det faktiskt inte går att hitta skriven text om den aktuella artikeln.
Madonna World Tour 2029
Vet att man inte får knycka bilder, men jag kan inte hitta uppgifter om upphovsmannen här. Bilden har börjat florera på facebook och bloggar. Bilden är elak men rolig. 
Vem kan man lita på?
Jag har den senaste tiden vaknat på nätterna av hemska mardrömmar. Flera gånger har det handlat om att nära och kära försöker mörda mig. Jag undrar vad drömtolkning säger om det?
Långpromenad
Jag promenerade från Vårby (Masmo) till Mariatorget via Hornstull igår. Det blev en lång promenad. Jag skulle ta reda på om det går att ta sig till fots hela vägen till stan eller om promenadvägen klipps av någonstans. Det gick alltså att gå hela vägen, men det var dåligt skyltat på en del ställen, så jag fick chansa på vilken väg jag skulle ta.
Jag tycker att rödklöver är så fantastiskt vackra. Brukar alltid försöka få med rödklöver och prästkragar i mina sommarbuketter.
Naturdagis!! Här svajar de i solen, växer till och laddar för att komma fram som skönheter!
Men vilken tur att det låg nägra smaskiga körsbär där!
Lite tilltufsad och förvirrad låg den och tryckte mot trottoarkanten. Så där kan vi väl alla känna oss ibland?
Tänk att vi har en så vacker huvudstad! Rent vatten, badplatser, båtplatser, tunnelbanor, tåg och flerfiliga vägar på samma lilla område.
Här hade jag nästan mått målet på min promenad!
Mysterium
Att vända blad.
Jag rensade och kastade saker från ett förråd. I en låda låg några gamla kalendrar. En kalender var från 2009. Där hade jag skrivit åtminstone några anteckningar varje dag - fram till just den 4 juli. Sen var det tomt. Inte ett ord mer blev skrivet.
Tre år går fort, men samtidigt är det svårt att förstå att det bara är tre år sedan. Mycket har hänt. Livet kan vändas upp-och-ner på ett ögonblick. Och när man sitter där längst ner i gropen har man svårt att tro att man ska kunna klättra upp därifrån. Men det gör man ju. Under klättringen tappar man taget ibland och glider ner lite grann, och man skrapar sina knän mot de skrovliga stenarna och armarna värker av klättringen. Efter ett tag häver man sig upp på fast mark igen och står lite skakig och tittar ner i hålet där man nyss befann sig. När man har tagit några steg bort från rasrisken alldeles nära kanten glömmer man snabbt bort hur otäckt det var att befinna sig längst ner i gropen.
Sen gäller det att hitta stigen som leder framåt. Det kan finns små ojämnheter där också, men förhoppningsvis inga stora oväntade gropar igen.
Lite tank-tankar
Jag äger ingen bil, så när det inte fungerar så bra att åka med kollektiva färdmedel brukar jag hyra en bil. Det kostar en del, men inte alls så mycket som det brukar kosta att ha en bil med skatt, försäkring, parkeringsplats, smårepartioner och allt okynnesåkande som kostar en massa.
De senaste gångerna jag har hyrt bil har det varit dieselbilar. När bilen överlämnas påpekar personalen att den ska tankas med diesel, på kontraktet står det med skarpa bokstäver att den ska tankas med diesel, inne i bilen står det samma sak på flera ställen och dessutom sitter det en liten skylt innanför tankluckan, precis bredvid röret där drivmedlet ska pumpas in. Jag undrar verkligen hur många gånger kunder har råkat tanka bensin i deras dieselbilar och vad som har hänt med de bilarna...
Vita sand och andra små guldkorn
Det finns en alldeles fantastisk sandstrand som inte många känner till. Det är lite besvärligt att ta sig dit, för man får gå en lång slingrande väg i skogen, och det gäller att vika av mellan rätt träd för att hitta rätt väg mellan sprickorna i bergen. Stigen dit används så sällan att den knappt syns. När man väl är framme är det så sagolikt fint att det har varit värt blomstertaggar i benen och kåda i håret. Sanden är alldeles vit och fin som på en tropisk strand, bergen runtom skyddar den lilla bukten som en mjukt välvd vägg. Det är långgrunt men ändå kan man enkelt ta sig en simtur när man känner för det. Det finns klippor om man hellre badar klippbad, och man ser alltid olika djur. Även om man är alldeles skyddad på stranden har man utsikt mot stora världen. När jag har vunnit en storvinst på tipset (fast jag måste börja spela i så fall) ska jag nog köpa "Vita sand"!!
Allt det här såg jag på en långtur igår:
Vita sand! Mina barns paradis! Undrar hur många sandiga ostsmörgåsar och pastasallader de har ätit där under ljuvliga sommardagar. Vi gick till vita sand ibland även då det var mulet eller regnigt, för platsen gömmer så många äventyr i bergsskrevorna och vattenbrynet!
Ligger man lite lojt på sanden och tittar åt ena hållet kan man se några grässtrån svaja lätt i vinden.
Om man då skärper blicken lite och tittar bortom gräset ser man alltid en massa segelbåtar och motorbåtar ute på fjärden.
Jag har alltid tyckt att vatten är magiskt. Det kan anta så många nyanser och är sig inte likt från den ena stunden till den andra. Och vad är mer vilsamt för själen än det stilla kluckandet från vatten?
Bäst som man sitter och njuter av skönheten och friden kan det dyka upp spännande farkoster. Här kommer några representanter från vår svenska flotta och sveper smidigt förbi.
Det är minsann inte bara segelbåtar och snabba båtar från flottan man ser. Några gånger varje dag går det även att få en glimt av Gotlandsbåtarna på väg till och från Visby.
När man går hem igen från Vita sand klåttrar man först upp genom den smala sprickan i berget, och sen måste man passera kärret. Ibland kan man hitta stockar, stenar eller plankbitar att kliva på, så att man kan ta sig fram torrskodd. Fast å andra sidan - vem har dött av att bli lite blöt om fötterna?
När man har klarat av kärret ska man hitta rätt stig på kalhygget. Inte så svårt att hitta, men lite bökigt att kliva fram där de har lämnat kvar en massa stora grenar och en del kapade stammar. Hoppas att insekterna hittar fina bon där.
Gårdagens färd gick vidare mot Ankarudden. Det är sista utposten på land innan havet tar vid. Här är det fantastiskt fint, och så finns det en mysig restaurang i några små bodar nära kajen. Man kan sitta ute på bryggan och äta samtidigt som man insuper doften av hav och tång.
Gårdagens färd gick vidare mot Ankarudden. Det är sista utposten på land innan havet tar vid. Här är det fantastiskt fint, och så finns det en mysig restaurang i några små bodar nära kajen. Man kan sitta ute på bryggan och äta samtidigt som man insuper doften av hav och tång.När man spejar ut mot havet ser man Öja. En liten, vacker ö där Landsorts by och Landsorts fyr ligger. Det finns en lotsstation och det är en viktig plats för fågelskådare. Det finns även en ringmärkningsstation. Bortanför Öja finns det stora, vida havet.
Dags att flyga hem igen efter en roadtripp vid kusten.
Dagen avslutades med en mäktig solnedgång.