neverkeso

 

Den här ståtliga herren var mycket fascinerande. Strax utanför Tänndalen finns ett väldigt stort vilthägn där det fn bor sex myskoxar. En av kvigorna är uppvuxen i stort sett i labb-miljö, så hon är relativt sällskaplig mot skötarna av hägnet. Det fanns även något annat djur som är någorluna kärvänligt mot mannen som ser till hägnet dagligen. Han går aldrig in till djuren - både av säkerhetsskäl och för att bevara djuren så vilda som möjligt. 

De får en daglig skopa av ett näringsfattigt pelletsfoder (samma sort som renar stödutfordras med) så att de ska tvingas fortsätta röra på sig  för att söka sin nödvändiga föda, genom att ströva flera mil per dag. De djur som bor i djurparker får en mer näringsrik kost och går kanske 500 meter per dag, vilket förändrar deras beteende och förutsättningar att överleva i naturligt tillstånd. Ett djur från en djurpark skulle aldrig klara att överleva den långa dagliga vandringen för att hitta föda, och om de skulle orka gå den sträckan skulle de ha förbrukat så mycket energi att de inte skulle klara ytterligare påfrestningar.

Den här lilla hjorden utgör naturligtvis en alldeles för smal avelsbas för att må bra i längden, så en av kvigorna har skickats till en djurpark under en tid för att betäckas av en oxe där, så att hon får lite friska gener till sin kalv. När kalven föds kommer den att sättas ut till den vilda flocken på fjället. Den flocken vandrar i fjälltrakterna mellan Sverige och Norge, och består nu av 7-9 djur. En oxe från en djurpark sattes ut för några år sedan, men den klarade inte livet på fjället. En unge som föddes för ett par år sedan dukade också under, och då räddas de inte, utan naturen får ha sin gång.

Det viktiga är att de nya kalvarna präglas på det beteende som djuren har i det fria, dvs de får söka sin föda under en lång tid och över ett stort område. Under sommarhalvåret äter de nästan dygnet runt för att fylla på sin nackpuckel som utgör en näringsreserv till vintern. 

På vintern drar de sig riktigt långt upp på fjället där snön till viss del blåser bort så att snötäcket inte blir så tjockt. Djuren har en kompakt kropp med ganska korta ben, vilket gör att de är mycket starka och kan hålla värmen. Deras päls är otroligt tjock, tydligen det varmaste material som finns. Den gör att de kan klara extrem kyla på ner mot 50 minusgrader. De äter nästan ingenting under vintern eftersom födosökandet skulle kosta för rmycket energi, så de står så stilla som möjligt och håller sig i samlad tropp för att hålla värmen tillsammans.

Om de tvingas röra sig förbränner de så mycket energi att det kan innebära deras död.

På våren tappar de flera kilo päls och eftersom priset för ullen är en förmögenhet per gram går folk runt och samlar in den lossade ullen. Just nu är det en oxe som har smitit från Norge och har gått ut på egen vandring.