Att vända blad.

Jag rensade och kastade saker från ett förråd. I en låda låg några gamla kalendrar. En kalender var från 2009. Där hade jag skrivit åtminstone några anteckningar varje dag - fram till just den 4 juli. Sen var det tomt. Inte ett ord mer blev skrivet.
Tre år går fort, men samtidigt är det svårt att förstå att det bara är tre år sedan. Mycket har hänt. Livet kan vändas upp-och-ner på ett ögonblick. Och när man sitter där längst ner i gropen har man svårt att tro att man ska kunna klättra upp därifrån. Men det gör man ju. Under klättringen tappar man taget ibland och glider ner lite grann, och man skrapar sina knän mot de skrovliga stenarna och armarna värker av klättringen.  Efter ett tag häver man sig upp på fast mark igen och står lite skakig och tittar ner i hålet där man nyss befann sig. När man har tagit några steg bort från rasrisken alldeles nära kanten glömmer man snabbt bort hur otäckt det var att befinna sig längst ner i gropen. 
Sen gäller det att hitta stigen som leder framåt. Det kan finns små ojämnheter där också, men förhoppningsvis inga stora oväntade gropar igen.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Att andas fritt igen. På andra sidan. Bra kämpat!

2012-07-04 @ 23:18:22
Postat av: Kesokompis

Kom ihåg att jag finns och så gärna skulle ge dig en hand om du skulle halka ned en bit igen!

Svar: Tack! Ja, du har ju alltid funnits!
Fia

2012-07-13 @ 08:55:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback