Nedräkning
Jag har jobbat i ett så fantastiskt arbetslag, där vi har slitit ihop för att få allt att funka. Det har varit blod, svett och tårar och väldigt mycket skratt. Vi har delat bekymmer och glädjeämnen, och vi har hållit varandra om axlarna när vi har spytt galla över något som har gått åt skogen, eller om någon annan kollega har burit sig dumt åt. Vi har stöttat varandra när det har varit tunga elevärenden, och vi har kämpat tillsammans när sparkrav har ryckt undan fötterna på oss.
Vi har suttit tillsammans i vårt underdimensionerade arbetsrum och slitit för att hinna fylla i betyg och frånvarostatistik. Vi har kastat om lektioner och hittat en massa olika lösningar när någon i arbetslaget har varit sjuk. Vi har genomfört vandringar, utflykter, temadagar och friluftsdagar. Vi har vår favoritkinarestaurang vid Medborgarplatsen, dit vi har gått varje år efter besök på Skolforum.Jag har delat klass efter klass i många år med min klassföreståndarkollega, och vi är så samkörda vid det här laget att vi knappt behöver fråga om olika saker längre. Vi vet redan innan vad den andra ska svara.
Och nu ska jag inte vara kvar där längre.
Jag ska visserligen vara kvar på skolan, men mina nya arbetsuppgifter blir inte i arbetslaget.
Jag borde vara glad och stolt, eftersom det var många sökande till tjänsten, och jag fick jobbet. Men just nu känner jag mig lite vemodig och sorgsen. Det känns ungefär som om jag ska skilja mig.
I morgon ska maken och jag packa en ryggsäck med fika, och så ska vi ta en riktig långpromenad och ladda inför den nya terminen. Det kommer nog att kännas bra så småningom.
Du kommer att klara dig galant! Det är jag säker på.
Men jag förstår dig dock,när jag läser det här vill nästan jag vara med i ert arbetslag.
Du behöver inte ens något lycka till. Det kommer att gå så bra så! Kram
Jo, det är alltid med blandade känslor man lämnar ett jobb och börjar ett nytt.
Att skiljas ifrån arbetskamrater man lärt känna och kanske jobbat länge tillsammans med är jobbigt.
Kommer ihåg när jag slutade mitt jobb efter 24 år på samma plats.
Det var ganska kämpigt.
Önskar dig lycka till på det nya jobbet.
Kram
JO, nog är det lustigt att vi sörjer fast vi självmant sökt oss vidare. Vi flyttade ju för 1 1/2 sedan och jag älskade vår lägenhet med det stora vardagsrummet.Vi hade bott där 14 år och det var där barnen växt upp och jag hade planerat min ålderdom där på något sätt. Så kom tanken på ett radhus, detta gav oss lägre månadskostnad samtidigt som vi fick loss ganska mycket pengar så vi kunde köpa nya möbler mm. Vi fick ute plats, mer yta och egentligen vann vi på alla sätt på flytten. men ändå stod jag där och grät när flyttlasset gick. jag trivs i huset men fylls av värme när jag tänker tillbaka och det är väl så det är i livet att när vi lämnar något tar vi det med men vi vinner också nya saker och det är väl det utveckling går ut på. Många tror att sorg och glädje inte hör ihop. Det tror jag så sörj du på medan du gläds åt det nya jobbet.
Jaha, så nu blir du pappersvändare... så'n där studierektor typ, eller kanske rektor!? Småtrist när bra pedagoger väljer att göra annat än "slåss på klassrumsgolvet".
Hoppas du kommer att trivas och att gamla kollegor förblir glada kamrater och inte börjar titta snett på dig.
Nää, nu var jag dumt pessimistisk. Såklart det blir bra! Grattis och lycka till.
(Det är kanske att "dygnet hänger snett" som gör mig lite negativ. Ska ju själv börja jobba igen på onsdag, suck)
Separationsångest är hemskt, oavsett vad det gäller!
Men ändå är det ju tur i oturen att du är på samma arbetsplats...Lycka till!! L
Grattis och lycka till!
Låter trots allt som du byter till ett "mer utmanande" jobb? Önskar dig Lycka till!!
Grattis och lycka till, du kommer att klara dig galant,med glimten i ögat kommer man långt,tror nog att dina "gamla kollegor"fortfarande hejar på dig.
det här fixar du, de vet jag :D
Det är jobbigt att byta jobb, så mycket tid som man spenderar på jobbet. Men jag hoppas att du så småningom kommer att känna dig lika välkomnad i den nya arbetssituationen.
Grattis till den nya tjänsten. Eftersom du sökt den så förmodar jag att du verkligen ville ha den. Det är ofta blandade känslor när man självmant bryter upp från ett jobb, både glädje och till viss del sorg eller vemod.
Ni gör rätt i att ta en långpromenad med matsäck.
Ang biltvätt så är det inte högsta prioritet hos oss heller, så vi körde in i en "tvättunnel". Detta efter att ha smutsat ner kläderna en längre tid när vi gått ur eller i bilen.
Lilla Y: Jo, det går säkert bra, men du vet hur bra vi har trivts i arbetslaget.
Inger Maryissa: Tack! Oj, det måste ha varit tufft att lämna arbetsplatsen efter 24 år. Snacka om separationsångest!
Åsa: Det ligger nog mycket i det du skriver. Det kan nog vara en blandning av sorg och glädje vid olika förändringar i livet. Men det är väl bra att du minns den gamla lägenheten med glädje. Det visar ju att du har många lyckliga minnen därifrån.
Erik: Japp! Jag kommer att bli biträdande rektor. Jag hoppas att de gamla kollegorna inte tittar snett på mig så länge jag gör det jobb jag ska. Men det gäller ju att skilja på sak och person. I en ny roll tvingas man agera på ett nytt sätt, och det kan vara jobbigt om det gäller känsliga ärenden. Fast det känns ganska kul att göra något annat när man har jobbat som lärare länge.
Mia: Ja, det är en fördel att jag är insatt i det mesta som gäller vår skola. Man slipper börja på ruta ett.
Anna-Lena: Tack! :)
Barnens Hjältar: Tack! Utmanande på ett annat sätt i alla fall. Det ska gudarna veta att det är en utmaning att möta ett klassrum fullt av tonåringar (fast jag har alltid älskat att göra det)
R: Tack! Jag får lita på kollegornas lojalitet!
a: Tack! Idag har jag blivit av med lite separationsångest. Tiden läker alla sår...
Hanna: Ja, man avsätter så mycket tid och energi på jobbet att det finns kvar i själ och hjärta även när man kommer hem. Men jag tror och hoppas att även de nya arbetsuppgifterna kommer att kännas bra.
Ninna: Tack! Ja, visst har jag sökt jobbet, och jag är medveten om vad det innebär, för jag har varit biträdande rektor i ett par år på en annan skola för ca tio år sedan. Det blir säkert både intressant och givande, även om jag just nu känner att jag kommer att sakna mitt fantastiska arbetslag.