Hjältemodig insats!
Jag brukar lämna blod regelbundet. Det känns ganska självklart och så veknar jag direkt när de skickar ett sms med: I morgon står vi på xxxx och vi har brist på din blodgrupp. Då känner jag verkligen att jag vill göra en insats och så går jag dit och lämnar en skvätt.
Och då kommer vi till det hjältemodiga inslaget: Det är helt ok att stå i kö i en bussöppning i en kvart i regn och snålblåst för att sen få ligga på en brits och bli stucken i armvecket. Det är helt ok att resa sig och vara lite yr för att man har så himla lågt blodtryck. Och det är helt ok att få knäckebröd och juice som belöning. Men det som verkligen är en hjälteinsats är att äta de f-de järntabletterna i några veckor, och vrida sig i plågsamma magkramper. DET är hjältemod!
Och då kommer vi till det hjältemodiga inslaget: Det är helt ok att stå i kö i en bussöppning i en kvart i regn och snålblåst för att sen få ligga på en brits och bli stucken i armvecket. Det är helt ok att resa sig och vara lite yr för att man har så himla lågt blodtryck. Och det är helt ok att få knäckebröd och juice som belöning. Men det som verkligen är en hjälteinsats är att äta de f-de järntabletterna i några veckor, och vrida sig i plågsamma magkramper. DET är hjältemod!
Kommentarer
Postat av: Kesokompis
Har du provat civil olydnad?
Som sjuksköterska har man det där med egna idéer om behandling "i blodet"... så att säga. Har hittils överlevt utan dessa vidriga järntabletter och istället kompenserat med blodiga biffar (och bearnesås). Dock inget jag öppet kan rekommendera till andra förstås..
Postat av: F
Din rekommendation låter betydligt roligare än tabletterna. Du har bara glada patienter, va?
Trackback