Femtontusen steg till på växthuset
Det här var en helg då den insmugna hösten visade sig från sin allra bästa sida. Jordärtskockorna blommade, potatis, lök och morötter tiggde om att bli upphämtade från jorden, och jordgubbsplantorna förvånade genom att bjussa på en rejäl laddning vackert röda höstjordgubbar.
Det var alldeles perfekt arbetsväder med en lätt sol, och behaglig temperatur. Man skulle kunna jobba ganska hårt utan att svettas ihjäl, men man behövde inte heller frysa.
Vi var inställda på att montera plasten på växthuset, men vi insåg snart att det var ganska mycket jobb som återstod för att få "golvet" i växthuset alldeles slätt och på rätt nivå. Vi ville lägga ner lite extra energi på att få grundjobbet gjort på ett bra sätt, och då kändes det bra att plocka undan allt takmaterial direkt och bara fokusera på underlaget.
Vi började med att pytsa ner grus i alla hålen där växthusets ankare var nedgrävda, så att det kan storma hur mycket som helst utan att växthuset ska kunna rubbas. Vi valde grus även av en annan anledning. Vi har märkt att tjälen är ganska kraftig här, så pass att uthuset ser lite snett och vint ut, samt att dörrana kan vara svåra att öppna, inann tjälen försvinner på våren. Vi ville därför grunda med grus istället, så att det inte ska påverkas av tjälen lika mycket som det gör där det är jord.
När vi hade grävt upp de sista återstående grästuvorna inne på "golvytan" gick vi fram och tillbaka en massa gånger och jämnade ut jorden och sanden så att det blev slätt som en nykrattad manege.
Så tjusigt! Nu kan man snart föreställa sig hur det prunkar där inne, och hur man kan sitta vid ett litet bord och ta en fika även om regnet strilar där utanför. Ja, jag vet att väggar och tak fortfarande fattas, men man kan ju börja fantisera nu!
Här kommer nästa moment. Vi breder ut en markduk, kallad barkduk. Den är tillverkad av ett naturmaterial som hejdar, håller värme och fukt, och som släpper igenom vatten om man skulle råka hälla ut vatten på den. Inga läskiga plastmaterial som släpper ut mikroplaster alltså.
Vi täckte hela golvytan, och pillade ut en bit under listen, så att vi har möjlighet att grusa en liten kant runt hela växthuset också. Det var lätt att klippa i duken, så vi kunde passa in den perfekt och klippa upp en liten flik vid varje stödbygel.
Här var hela duken på plats. Det kommer att bli en liten rundel av grus på varje kortsida av huset, så att man slipper ogräs där, och så att det går lätt att öppna dörrarna.
Nu var det bara att gå och hämta grus, som vi har liggande i en stor hög i andra änden av tomten.
Man fick rikta in skottkärran på den skyddande landgången som gjorde det möjligt att ta sig in på giolvet och som samtidigt skyddade tröskeln från att ta skada av de tungt lastade skottkärrorna.
Fint att se hur grushögarna växte, i samma takt som våra armar och ben blev allt stelare av allt släpande. Vi hann med 32 fulla skottkärror med grus innan vi bestämde oss för att det var kväll.
Med tanke på att vi knappt lämnade tomtgränsen på hela dagen är det ganska fantastiskt att vi fick ihop drygt 15 000 steg. 15 000 gruslastade steg alltså.
Inte alls många kärror kvar innan allt grus är på plats, och sedan ska det bara slätas till.
Och sen ska vi åka till Stockholm och jobba i några veckor.
Växthuset växer
Yvanna och Christian hade lovat att komma och hjälpa oss med att montera ihop växthuset. De hade fått instruktionsbroschyren, som de verkligen hade läst igenom, så de hade god koll på hur monteringen skulle gå till.
Vi anlände allihop på fredagskvällen, och Lennart lovade att fixa en god kantarellpizza om vi gick ut i skogen och plockade lite svamp.
Medan pizzadegen stod i köket och jäste letade vi svamp i den knastertorra skogen. Det finns i vanliga fall massor av svamp i den här skogen, men nu när det inte hade regnat på ett tag knastrade det till och med när vi gick på vitmossan, som i vanliga fall är en mjuk matta som gör att man går alldeles ljudlöst.
Men det fanns några trattkantareller i alla fall.
Här ska Yvanna och Christian gå och leverera sin svampskörd.
Rensning pågår. Även om de inte var så många, så var de fina och goda.
Lördagsmorgonen var vacker, men man förstod att hösten stod och lurade när man kunde hitta frosttendenser i morgondaggen.
Men solen sken från en knallblå himmel, så det var ändå ganska mycket sommar kvar.
Här bortanför det gärdsgårdsliknande blomsterstödet ska växthuset hamna.
Den här bilden hör egentligen inte till den här historien, men det är första året som rabarbern har velat växa sig hyfsat stor. I år har den fått växa alldeles ifred, men nästa år blir det rabarberpaj!
Humlen slingrar sig mot en knallblå himmel. Vi plockade ner alla kottarna på alla humleplantorna, och de ska hamna i hembryggt öl senare i höst.
En stor gran stod lite illa till. Vi var oroliga att den skulle falla över växthuset i händelse av storm, så den har vi fällt och kapat för några veckor sedan. Och då fick vi ved på köpet!
Har ni tänkt på att när alla andra växter vissnar ner, så står blåklockorna kvar till långt in i oktober?
Men nu måste jag komma till saken! Montering av växthus!
Yvanna granskar alla paketen och deras märkning, och jämför med instruktionsbroschyren.
Vi bredde ut en vit presenning på gräset för att ha koll på alla delar, och så att inte smådelar och skruvar skulle ramla ner i gräsmattan och försvinna.
Här börjar hon lägga upp en strategi.
Och så tänker hon igenom det hela en gång till.
Sen placeras de numrerade delarna ut så att det blir som ett skelett som visar vilka delar som ska monteras ihop.
Här ligger det som ska bli stomme för tak och väggar. Man ska börja med de långa böjda profilerna, och sedan finns det massor av tvärbalkar och smådelar som ska garantera att allt blir stabilt.
Det gäller att titta på märkningen på varenda liten del. En del bitar är ganska lika varandra, men det kan skilja på små detaljer som gör att de måste hamna precis rätt.
Här har de övre bågarna blivit klara, så de flyttas till den förberedda, utgrävda gropen, där växthuset ska stå.
Lennart och Christian har grävt bort alla grästuvor och onödig jord som fanns kvar. Sedan har de med hjälp av plankor och vattenpass förberett ytan så att den är plan och vågrät.
Här är de första två takbyglarna hopsatta med en tvärbalk.
Man börjar kunna ana att det ska bli ett växthus.
Nu är alla nio takdelarna ihopmonterade med tvärbalkar.
Innan det kan lyftas på plats måste det sättas dit en massa små tvärbyglar som ska stadga upp alltihop.
i det här läget börjar man känna sig förväntansfull.
Nu är takstommen på plats i gropen. Då blir nästa moment att välta hela konstruktionen för att kunna montera dit de nedre delarna av de bärande ytterväggarna.
Det börjar helt klart bli både stabilare och tyngre ju fler metallbitar som monteras dit.
Här har vi fixat lite stöttor för att tippa omkull växthustaket så att vi kommer att att montera de nedre delarna, utan att vi riskerar att böja någon del när vi välter tillbaka alltihop.
Här kan man se att de böjda sidorna är förlängda, och ytterligare stabiliserande tvärbalkar monteras dit. Dessutom ska ett litet tvärställt "ankare" monteras fast längst ner på varje ben. Ankaret grävs ner och täcks med jord, så att hela växthuset säkert kan förankras och blir stormsäkert.
När vi hade hunnit så här långt märkte vi att skuggorna blev allt längre, så vi förstod att vi måste bita ihop och fortsätta innan det blev mörkt. Christian skrämde oss lite med att han skulle köra upp bilen så att vi kunde fortsätta jobba med hjälp av billyktorna om vi inte hann tillräckligt mycket innan dagsljuset försvann.
När vi hade tippat över växthuset även åt andra hållet och gjort motsvarande montering var det dags att finputsa alla gropar för ankarna. Alla ben måste stå lika djupt, lika rakt och med samma avstånd från varandra tvärs över huset, för annars kan bli problem att montera dit dörrar, takfönster och den täckande plasten.
Här finjusterar Lennart och Christian groparna. Några måste grävas lite till och några andra måste fyllas på en aning.
Här var det dags att ta kväll. Vi slapp kvällskommendering i billyktans sken.
Nästa morgon var det dags att fästa en liten ståltrådsbygel längst ner på varje ben, som så småningom ska fästas i stålvjrar som ligger över plasten för att hålla den på plats. De små ståltrådsbyglarna fick knytas fast med snören för att inte av misstag glida ner under jordytan när groparna finjusterades.
Här syns den lilla stålbygeln, som är fäst i en liten platta som används vid monteringen av den övre stålvajern.
Vi gick och använde vårt ögonmått på avstånd, vi hukade oss och bedömde hur rakt allt var och vi använde vattenpass. Det blev lite fix här och där, men till slut det blev det väldigt bra.
Sedan var det dags att montera ihop dörrarna.
Så här står huset och väntar på nästa arbetspass. Dörrar, takfönster och täckande plast ska monteras. Men nu är stommen på plats, och det kan absolut inte bli tusentals små skruvar och muttrar att hålla reda på nästa gång.
Tusen tack Christian och Yvanna för ovärderlig hjälp! Ni var fantastiska!