Underskattad prestationshöjare

Jag har återupptagit min löpträning den senaste tiden. Det finns en perfekt löpslinga längs en parkväg, alldeles lagom lång, med vackra omgivningar och behagligt underlag. Problemet är att det blir allt mörkare på kvällarna, och jag är löjligt mörkrädd.
När jag springer i skymningen vet jag inte om det är läskigast att springa på de mörka partierna där man knappt ser vägen framför sig och man alltså rör sig i skydd av mörkret eller om det är värre att springa där man är upplyst och alla potentiella hot kan stå i buskarna och vänta in sina offer.
Min fantasi går på högvarv och de olika buskarna och stenbumlingarna blir i min fantasi allt från översexuella, våldsbenägna, psykiskt störda personer till övernaturliga varelser som väntat på att överfalla lämpliga förbipasserande människor. Resultatet blir att jag ökar tempot och springer mycket snabbare än jag egentligen har kondition eller teknik för.
Jag har konstaterat att rädsla är en underskattad motivationsfaktor.

Kommentarer
Postat av: Anna ..smyger in

Hu..jag håller med dig..det är läskiga stenar som vill hoppa på och slå ner oss om vi inte passar oss..vilket vi ju gör Fia..vi passar oss väldigt noga :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback