Kallt om rumpan!
Foto: Annika
Äggstra många!
På julafton skulle vi ha knytis, så vi bestämde vad var och en skulle ha med sig till julbordet. Jag skulle ha med mig ägg och prinskorv. Alltså hade jag köpt ett par storpack med ägg, eftersom vi var många som skulle samlas, och de flesta tycker om ägghalvor med någon god dekoration.
På julaftons morgon kokade jag 20 ägg precis så länge att de skulle vara lagom hårdkokta. När de var färdigkokta spolade jag dem i kallt vatten och lät dem stå i det kalla vattnet ett tag medan jag pysslade med annat. När jag sedan skulle skala äggen gick det inte alls. Skalen lossnade inte som de skulle, utan det blev fula märken.
Så fula ägg ville jag inte ställa på julbordet, så jag kokade 20 nya ägg, och så fort de var färdiga kylde jag ner dem och började skala direkt när de var avkylda. Det gick fortfarande inte. Det blev fortfarande lika fula ägg.
Jag kutade iväg till Konsum och köpte nya ägg, som jag kokade med samma efterföljande procedur. Som tur var fungerade det perfekt den här gången. Skalen lossnade som de skulle och äggen blev hur snygga som helst.
Det var skönt att kunna leverera äggen i det skick jag ville,men jag var fasligt irriterad på de första omgångarna. Jag hade köpt två stora "flak" med ägg på Willys. Nu undrar jag om det var något skumt med de äggen, eftersom jag gjorde precis likadant alla gångerna och alla Willysägg blev illa sargade och Konsumäggen fungerade som de skulle.
Här ser ni några av de 40 hårdkokta äggen jag förvarade i kylen några dagar...
Jag hade två problem efteråt:
1. Jag måste försöka komma på vad jag skulle göra med 40 hårdkokta ägg
2. Jag måste försöka stå ut med att folk sa: "du måste kyla ner dem ordentligt innan du skalar"
Efter ett par dagar kastade jag alla äggen...
Skridskoåkning på Medborgarplatsen
Sergels torg badar i ljus
Thomas Fersen
Nu har jag letat lite på youtube, men jag har inte lyckats hitta rätt låt - än. Däremot hittade jag den här charmiga låten som kan passa alla som är svaga för franska chansons.
Lite Depp
Ja, inte som ni kanske tror nu, utan lite Johnny Depp.
Jag har varit på bio och tittat på "The Imaginarium of Dr Parnassus". Det är Terry Gilliam, som ligger bakom filmen, och ni som har sett Monty Python känner nog igen hans namn därifrån.
Det är en totalt skruvad historia med surrealistiska inslag. Christpher Plummer, Lily Cole, Jude Law, Heath Ledger, Johnny Depp och Colin Farrell och Tom Waits medverkar i filmen.
Det händer galna saker hela tiden och man vet inte riktigt vad man ska tycka om handlingen, men det var underhållande och fascinerande.
Johnny Depp var bara med en liten kort stund. Därav rubriken.
Hemtrevlig båt
Jag var hemväg efter att ha druckit en latte på Roberts´ i Söderhallarna. Jag kan välja mellan att ta tunnelbana + tvärbana eller promenera och ta färjan från Södermalm till sjöstaden. Eftersom jag älskar att åka båt väljer jag alltid färjan, även om det bara är en båttur på några minuter, men då har jag även fått njuta av promenaden längs kajen, och har fått andas lite havsluft.
Det är några av båtarna som är permanent bebodda, och när jag gick förbi i snögloppet såg det så himla mysigt ut med stjärnan i fönstret. Det ser ut att vara så hemtrevligt och ombonat inne i båtarna.
Carla Bruni
Som en saga...
Varje morgon släpptes korna ut i en stor, fin hage, där de kunde gå och skrota. Mitt på dagen när det var dags för mjölkning ropade frun i huset på korna, och då travade de snällt tillbaka in i ladugården, där de blev kopplade till mjölkmaskiner, blev kliade på huvudet, blev lite ryktade vid behov och fick klövarna ompysslade. När mjölkningen var avklarad fick de åter vandra ut i hagen där de tillbringade eftermiddagen i det fria, tills det var dags att gå in i ladugården för kvällsmjölkning och övernattning.
Grisarna bökade runt i en stor inhägnad utomhus, samtidigt som de hade tillgång till vind- och regnskydd. De bökade i marken, men inhägnaden var tillräckligt stor för att det inte bara skulle vara lera och smuts där. Dessutom fick de halm att ligga på.
Alla hönsen hade ett eget namn, och de småkacklade lite trivsamt när man gick runt och samlade in dagens äggskörd. De bodde i ett hönshus, men även hönsen var ute på gårdsplanen på dagarna. Något år när räven var extra närgången fick hönsen en stor inhägnad uterastgård där de kunde få sol och luft utan attacker från hungriga rödsvansar.
Hästen gick mest och hade det bra, men han fick rycka in och dra timmer eller andra tunga lass vid behov.
Mina syskon och jag var väl medvetna om att djuren skulle ätas upp en vacker dag, men det kändes inte jobbigt, eftersom djuren blev så kärleksfullt omvårdade.
Nu blir jag otroligt frustrerad när jag läser alla artiklar om vanvårdade djur och konsekvenserna av stordriften. Blir ni andra också lika upprörda, eller blir jag extra upprörd för att jag har mina positiva minnesbilder att jämföra med?
Skidväder
God Jul
Kanske lite dans i helgen?
Läget är under kontroll!
Har lagt barnen under granen, klapparna är i sängen, kakorna är tvättade, golven är bakade, har hängt ut gröten i julkärven, lagt skinkan i frysen, köttbullarna är slängda, satt fjädrarna i riset, har klätt granen med nybakta lussekatter eller var det dem vi skulle ha haft på Lucia? Strunt samma, huvudsaken är att jag har järnkoll på allt, snart klar och inte ett dugg stressad....trevlig jävla midsommar på dej!
Glad brud
Jul igen - Just D
Vinterdis
Jag gick en promenad längs kajen. Ett lätt dis bäddade in den motsatta stranden i ett mjukt skimmer. Över vattnet dansade en spröd melodi. Jag stannade och lyssnade. På andra sidan spelade någon "Auld lang syne" och det var så vackert att det nästan var overkligt.
Åh, vad jag har hållit tummarna!
Och nu verkar det som om de ska få vänta i nio månader till...lite roligare väntan den här gången!
Grattis! Och jag blev så glad att jag grät en skvätt för er skull!
Jullov
Efter en massa julkramar till både elever och kollegor stängde jag dörren till mitt klassrum, viskade ett tyst "hejdå macken" (inte riktigt sant, men det passade så bra här), greppade min kasse med en vacker julros och en ask ischoklad, klev ut i den friska vinterluften i fullt dagsljus för ovanlighetens skull och gick på knarrande snö mot busshållplatsen. Jullov. Själva ordet smakar pepparkaka, glögg och julmust. Jullov. Lata mornar med sen frukost, bokläsande och radioskval. Jullov. Promenader så långa som man känner för. Jullov. Tid att titta på utställningar, gå på museer och slinka in på jazzklubben i Söderhallarna och bara sitta och softa med en öl. Jullov. Plocka fram symaskinen och sy nya kuddfodral, laga trasiga jeans och sy in några kläder som är lite för stora. Jullov...aaah!
Drack en latte med en trevlig person, vilket kommer att leda till skvaller, och åkte sen hem och tog ett skumbad mitt på eftermiddagen. Lyx. Jullov.
Tekniskt geni
Nu vänder det!
Nu har vi kommit till dagen då allt vänder och det går mot ljusare tider igen.
Ett höjdarjobb
Jag blev aldrig pojke mer
All ytlighet i samtalet var som bortblåst, och jag frågade om han fick obehagliga associationer av ljudet. Och visst var det så.
Han kommer från Chile, och hade varit tvungen att fly när Pinochet genomförde sina massavrättningar på Estadio Chile. Han berättade att han var sjutton år när det hände.
- Jag var en pojke på sjutton år, och jag flydde upp i bergen. När jag flydde slutade jag att vara pojke, och så blev jag en gammal man, berättade han med sorgsna ögon. Jag blev aldrig pojke mer.
För några år sedan hade han rest tillbaka till Chile på semester, och han hade besökt Idrottsstadion tillsammans med sin son. Sonen hade svårt att förstå vidden av det som hade hänt, men Juan hade tyckt att det fortfarande stank av krut inne på stadion, och han kände nästan förakt när han såg alla vitmålade väggar. Han kunde fortfarande minnas hur smutsigt och vidrigt det hade varit när Allendes demokrati störtades med vapen och våld.
Och trots att det har gått så många år kan ett skarpt ljud på bråkdelen av en sekund framkalla alla obehagliga minnen.
Ni som inte har hört talas om Victor Jara kan läsa mer om honom här
Undrar vad som hänt...
Idag var jag och lyssnade på en julkonsert i kyrkan. När jag kom hem igen stod en taxi utanför porten och en man gick fram och tillbaka bärande på flyttkartonger som han ställde in i taxin. Ett ymnigt snöfall färgade hans hår vitt varje gång han levererade en ny kartong.
En kvinna stod och höll upp porten åt honom. Hon höll sitt ansikte bortvänt, och hon hjälpte aldrig till med att bära någon låda. Porten fylldes av tunga dunster av återhållen vrede, och kanske en aning sorg.
Tusen tankar gick runt i mitt huvud. Varför stod mannen sent en lördagseftermiddag och ställde in en handfull flyttkartonger i en taxi? Varför hjälpte inte kvinnan till? Varför såg mannen så allvarlig ut? Varför såg kvinnan så sorgsen ut? Vad är det som har hänt? Vart ska mannen ta vägen?
Nu sitter jag här och undrar hur de stackarna mår egentligen. Och så här precis före jul!
New Moon
Svinäckligt!
Glada grisar tycks vara ett minne blott. Nu kommer det bara äckligare och vidrigare rapporter för varje dag om osund och oetisk djurhållning. Hur sjuka är de människorna som behandlar sina djur på det här viset?
Musik
Det är kul när man känner sig som en vinnare. Jag sitter just och njuter av att ha lyckats få ett tvättstugepass som fungerar med mina arbetstider, faktiskt det första på nästan tre veckor. Medan mina lakan lättejefullt dansar omkring i sitt löddriga bad sitter jag och kollar mina musiklistor.
Jag har otroligt många Queen-låtar. Queen har varit en drog, jag måste erkänna det. Förutom Queen har jag alltid överkonsumerat Elton John, Rod Stewart och George Michael. Sen finns det många andra artister som har sin givna plats både i mitt hjärta och i min skivsamling. Leonard Cohen gör mig nästan religiös. Oh, vad många fina upplevelser jag kopplar ihop med honom. Nästan hela mitt liv har han funnits där och sjungit sensuella eller tröstande ord med sin raspande röst.
Och så finns den här jättegulliga tjejen som har så skön röst och så god karisma:
Jag såg Jill Johnsson på Cirkus för några år sen, och det var den mest trivsamma föreställning jag har varit med om. Man kan inte låta bli att tycka om henne!
I backspegeln
Om bara några dagar vänder det och dagarna blir längre och ljusare igen. Ofattbart...
Kroppens förfall
Det är den berömda utmattningssnuvan som har slagit till.
I´m dreaming of a white Christmas...
När vi åkte hem såg det ut så här utanför min skola...
Och för att förhöja den juliga stämningen ytterligare bjuder jag på lite Bing Crosby...
Break a leg
Stenhård förhandling
- Vi vill ha vatten! Nu!
Och jag tittade mig omkring och såg att det inte var förhandlingsbart. Det var en fråga om liv eller död. Det stod mellan dem och mig.
Så jag gav med mig och gick runt och gav alla blommor en skvätt vatten. Nu hoppas jag att vi är sams igen.
Oj, så vackert!
De nakna grenarna på träden ser ut som isskulpturer. Så otroligt vackert.
Så här kändes det tidigare idag
Vill inte gå närmare in på vad det berodde på, men det är skönt att få ur sig ilskan på det här viset.
Snö och kallt!
Nu skulle jag vilja ta en varm dusch och krypa in i myskläder och sitta och mysa framför en sprakande brasa. Kanske en stor kopp gott te eller ett glas vin och lite god mat. Och sen få krypa in i en varm famn.
Nåja, man kan ju inte få allt. Jag har ingen öppen spis, så den sprakande brasan får jag skippa. En dusch kan jag ta, och lite te kan jag väl svänga ihop. Och så skulle det vara skönt med en kram.
En kram, någon?
Elfte timmen
Klockan är över fem, och jag är fortfarande kvar på jobbet. En kollega och jag har suttit och vridit och vänt på elevarbeten för att sätta rättvisa betyg. Några elever har kommit med sina sista muntliga kompletteringsuppgifter och har gjort muntliga redovisningar. I några fall har de lyckats dra upp sitt betyg ett snäpp, men några andra når inte riktigt en högre nivå.
I morgon klockan 12 är det deadline. Sen får man inte göra några ändringar längre.
Bara en snoozning
Idag har vi lektioner enligt ordinarie schema. Det betyder att jag åker hemifrån kl 6.40...
Vilket roligt luciatåg!
Här är en länk till programmet: http://svtplay.se/t/123386/luciafirande_i_svt
Varsågod Anna!
Något viktigt jag lärde mig idag
Apropå klimathotet
Hur tänker man då? Vi lämnar en planet rik på naturtillgångar, och med en idealisk (än så länge...) medeltemperatur, lagom avstånd från solen, lagom dygnslängd, lagom rotationshastighet runt solen, rätt lutning på jordaxeln och med en behaglig tillvaro som har byggts upp under några årtusenden genom civilisationens utveckling, och så bygger vi en rymdstation som ska täcka allt detta. Hur skulle man kunna återskapa jordens mångfald på en ny plattform i rymden?
Vore det inte enklare att lösa problemen vi har skapat på jorden?
Passionerad Polack På Pendeltåg
- Vill du ha lite vin eller öl eller champagne? Kanske whisky?
Samtidigt som han kom med sina flotta erbjudanden pekade han ner mot sin sladdriga systemkasse.
Jag frågade om han verkligen hade så stort urval i sin kasse, och så tackade jag nej till hans erbjudanden. Då böjde han sig ner och plockade upp en ölburk som han öppnade med ett klick och sedan njutningsfullt började surpla i sig från. Sedan berättade han att de var polacker. Han pekade på sin kompis och sa:
- Ser du att han är polack - han är full, har mustasch och så börjar det bli tunt här (han svepte med handen över ett något högt hårfäste)
Och jovisst, om det nu var kriteriet var det tveklöst en polack jag hade framför mig. Båda männen hade påtagliga likheter med Lech Walesa.
Efter ett par stationer gick den talföre mannen med ölburken av och kvar satt Lech....förlåt... mannen med mustaschen. Han satte igång med att prata polska med enstaka inslag av svenska och något annat språk. Jag förstod inte särskilt mycket, men så mycket förstod jag att han om och om igen berättade att han var polack, full, hade mustasch och hade festat i två dagar, samt att han inte kunde svenska. Efter ett par stationer skulle även han kliva av tåget, och strax innan han klev av tog han tag i min hand och kysste den servilt som en prins i en disneyfilm, sedan vinglade han mot dörren och ramlade ut på perrongen med ett brak.
Så ni ska inte komma och säga att det inte förekommer romantik och spänning på pendeltågen!
Dans
Det ska bli så spännande, för jag tror att det är ett otroligt bra gäng hon dansar med just nu.
Lilja Forever
Jag försökte skynda mig lite, för jag var bjuden på eftermiddagsmingel och middag hemma hos ett par gamla kompisar. När jag gick och skrotade dök en av mina elever upp. Hon såg ledsen ut. Riktigt ledsen.
Medan jag gick och torkade bord och ställde stolar på plats satte hon sig vid ett bord och började snyftande berätta att hon var så ledsen. Och så rann en massa elände ur henne. Jag visste redan innan att hon hade en alldeles för tung mental ryggsäck, men nu kom det fram en massa jobbiga saker. Ohyggligt tragiska minnen. Jag försökte hejda henne och förklara att hon måste tänka efter om hon verkligen ville att jag skulle veta så mycket om henne. Jag försökte förklara att det kan vara jobbigt för henne att varje gång hon ser mig påminns hon om att hon har berättat viktiga förtroenden för mig. Men hon ville berätta en massa ändå.
Till slut satt vi bara och höll om varandra med tårarna rinnande. Tungt, tungt och sorgligt. Jag vägde varje ord på guldvåg, för jag ville inte att hon skulle tro att jag inte förstod vidden av det hon berättat, men jag ville ändå ge henne hopp och framtidstro. Mina ord lät så platta. Hur skulle jag kunna säga något som skulle kunna uppväga det hon just berättat?
När vi skildes åt kändes det inte rättvist. Den här lilla flickan skulle gå hem bärande på en ocean av sorg, och jag skulle sitta vid levande ljus och en sprakande brasa och äta en mustig köttgryta och dricka rödvin.
Prioriteringar
Det är mörkt här inne...
Idag skickade Lillemor en så rolig historia till min hotmail: En kvinna har tagit med sig sin älskare hem under dagen, medan hennes man är på sitt arbete. Utan att hon vet det så har hennes nioårige son gömt sig i garderoben. Hennes man kommer överraskande hem, så hon gömmer älskaren i garderoben, där den lille pojken redan är. Den lille pojken säger: Mörkt här inne. Mannen: Ja det är det. Pojken: Jag har en baseboll. Mannen: Det är ju bra Pojken: Vill du köpa den? Mannen: Nej, tack. Pojken: Min pappa är utanför. Mannen: Hur mycket? Pojken: 2.500:- Mannen: Ok. Någon vecka senare, händer det igen att pojken och mammans älskare är i garderoben tillsammans. Den lille pojken säger: Mörkt här inne. Mannen: Ja det är det Pojken: Jag har en basebollhandske. Mammans älskare minns förra gången och frågar: Hur mycket? Pojken: 7.500:- Mannen: Ok. Några dagar senare säger pappan till pojken: - Hämta handsken och basebollen så går vi ut kastar lite. - Jag kan inte. Jag har sålt dem. - Va?! för hur mycket då? - 10.000:- Pappan blir upprörd: - Det är inte snällt att ta så hutlöst betalat av dina vänner. Det är många gånger mera än de kostar nya. Du får följa med till kyrkan och bikta dig för prästen. Dom går till kyrkan och pappan placerar pojken i biktbåset, stänger dörren och sätter sig att vänta utanför. Pojken säger: Mörkt här inne. Prästen: Börja inte med det där skitsnacket nu igen... |
Herta vs Edit
Herta Edit
Nobel
Känns konstigt
Idag gick jag in där, och då såg jag att en tidigare vän har plockat bort mig som vän. Känns konstigt. Undrar varför.
Hotfullt!
Redan när jag öppnade ytterdörren kunde jag vädra faran. När jag klev in genom dörren såg jag dem. De hade vuxit okontrollerat utan att jag hade varit riktigt medveten om det, och nu stod de hotfullt gurglande, med bubblande fradga i mungiporna. Jag försökte försiktigt, försiktigt ta ett steg in i hallen, och så smällde jag snabbt igen dörren. Jag hade bestämt mig för att ta en match mot de aggressiva, skrämmande varelserna.
Så diskret jag kunde hasade jag mig ut till köket, där jag hade det vapen jag skulle behöva i den här striden. Jag var försiktig i mina rörelser, för ett oförsiktigt steg skulle kunna leda till ett våldsamt utfall.
Med blicken stadigt vänd mot monstren öppnade jag en skåpdörr, och inne i skåpet fick jag tag i min räddare, tillika monstrens förgörare.
Efter en snabb, välriktad manöver med munstycket kunde jag konstatera att jag hade vunnit striden. Jag och dammsugaren hade segrat. Dammråttorna var utplånade!
En julsaga
Drömtydning
Eftersom hon spelar så sällan glömde hon att kolla om hon vann förra veckan.
Sen drömde hon att hon tappade alla sina tänder. Hon kollade upp det också i drömboken, och då visade det sig att det tyder på dödsfall i familjen.
Så nu vågar hon inte kolla lottoraden, för om det skulle vara en vinst finns en risk att även den andra drömtolkningen skulle stämma...
Hårvård
Sedan drar de ut håret åt sidorna, samtidigt som de allvarligt tittar in i spegelbilden, och så frågar de om jag har varit och taggat lite i håret själv. För det mesta är jag tvungen att erkänna att jag har klippt en aning på luggen eller vid öronen, och då låter de bekymrade, men betonar att de nog ska ordna det hela.
Mot slutet av klippningen brukar de fråga vilket schampo jag använder, och om jag skulle berätta att jag just nu använder Konsums allra billigaste schampo skulle de nog svimma på kuppen. De brukar oftast rekommendera något schampo som de för tillfället säljer till ett oerhört bra pris på salongen. Det fantastiska priset brukar ofta vara 350 kronor eller så för en halvstor flaska. Fast då brukar det å andra sidan alltid stå "20% mer" på flaskan. Om det är 20% mer schampo till samma pris, eller om de helt enkelt bara har ökat förpackningens storlek, eller om de rent av har höjt priset med 20% brukar inte framgå.
Glögg
Cirkelträning
Om det sitter någon på platsen längst fram i bussen (med bilden av en krum gubbe som ser ut att ha ont i kroppen) kommer de garanterat att resa sig och låta mig sitta där.
Men det är himla roligt med cirkelträning. Vi stod ett helt gäng och flåsade med högröda ansikten och svettiga pannor. Det gick bra så länge det var blandad musik med lämpligt tempo, men när de plötsligt började spela en can-can var det svårt att hålla sig för skratt. Det passade liksom inte ihop med styrketräning och konditionsträning.
Tröttnat
Fairytale of New York
O ljuva alvedon
Sen tog jag en alvedon och körde dagens sista race.
Träningsdags?
Men idag nöjde jag mig med att titta och fundera, för jag har promenerat från sjöstaden till Södermalm, vidare till Gamla stan och därifrån till Sergels torg/Kulturhuset och samma väg tillbaka igen, så idag har jag inte så dåligt samvete. Det var egentligen konstigt att det var så skönt att gå så långt trots att regnet hängde i luften hela tiden, men luften var så ren och nytvättad att det mest kändes uppfriskande.
Benny Andersson - tröstevisa
Julmarknad
Det är helt klart lättare att få den rätta känslan när det är kallt, klart väder och gnistrande snö.
Förra helgen gick jag en långpromenad med en kompis, och vi avslutade promenaden här i Hammarby sjöstad. Då såg vi en stor skylt med ordet "Julmarknad" nere vid kajplatsen för färjan mellan sjöstaden och södermalm. Vi var ganska förväntansfulla när vi gick dit, men bland stånden blev vi grymt besvikna. Det fanns ingen hemtrevlig julstämning alls, utan allt var bara extremt dyrt och det kändes totalkommersiellt.
I vår familj har det varit en tradition att besöka julmarknaden på Utö varje år, och där är det alltid mysigt. Där finns både god mat och fint hantverk och så kan man värma sig vid en sprakande brasa, äta en varmkorv och sedan kan man gå in på en trivsam pub och ta en öl i väntan på båten hem. Det är så häftigt att åka båten mot kvällningen när det är gnistrande kallt och havet är nästan svart och inget annat ljus stör himlens stjärnor.
Vilka andra bra julmarknader kan ni rekommendera?
The Holiday
Men bara om min älskade väntar
Frestelser
Drugs
Men jag tycker att det är jobbigt att tänka på all kriminalitet som kommer att följa efter julen då tillgången minskar men beroendet är oförändrat starkt.
Bekännelse
Däremot är jag löjligt rädd för spöken. Fast jag egentligen inte tror att de finns! Det är nog en kvarleva från barndomen, när mina bröder och jag fick följa med våra sysslingar i Småland upp på en läskig vind full med gamla kläder. Det verkade som om de hade sparat kläder från anhöriga i flera generationer istället för att kasta allt när personerna hade dött. Det luktade konstigt och det kändes som om rummet var fullt av vålnader.
Nu ska jag erkänna något riktigt pinsamt. Jag jobbade på en annan skola för drygt tio år sedan. På no-institutionen fanns ett gammalt, riktigt skelett, i ett hörn. Även om det var täckt med ett skynke tyckte jag att det var lite obehagligt att veta att det var en fd människa. På dagarna gick det bra, men vid några tillfällen när jag var tvungen att fixa med lite olika saker på institutionen sent på kvällen tyckte jag att det var så jobbigt, så jag tog med mig en av mina döttrar som fick hjälpa till med att blanda kemikalier och förbereda labbar. Hon tyckte lyckligtvis att det var roligt att mäta, väga och framförallt städa och göra rent efteråt (det är sant, hon är totalt pedantisk så fort det handlar om diskbänkar),och jag var så tacksam att slippa vara ensam med en vålnad...
Facebook är inte riktigt min grej. Jag började i somras och tyckte att det var kul att hitta gamla kompisar som jag inte har hört av på länge, men under hösten har jag tröttnat. Det är mycket roligare att läsa bloggar.
Såå himla lyckat!
Jag kunde höra hur de fortsatte sina diskussioner om strategier när det gällde både miljö och ekonomi när de satt i matsalen en timme senare. Härligt! Då känns det verkligen bra.
Hur kommer det sig att de inte sitter och diskuterar lösningen av ekvationer i matsalen efter mattelektionerna?
Förföriskt
Högtryck
I måndags skulle alla betygsvarningar skickas iväg, och det var helt sanslöst vilken hög med papper och skrivhäften som låg på mitt skrivbord, eftersom man i detalj måste beskriva vad eleverna ska göra för att nå målen.
Efter lektionerna har vi haft konferenser, och jag har suttit kvar och rättat, förberett nytt arbete och förberett laborationer. När klockan har blivit löjligt mycket har jag plockat ner en massa ogjort arbete i väskan och fortsatt hemma till sena kvällen.
Puh! Nu ser jag i alla fall ljuset i tunneln, och det är bara några veckor kvar till jullovet....
Mina härliga nior jobbar just nu med miljö. Vi har läst om försurning, växthuseffekt, ozonskikt, den ojämna fördelningen av råvaror och ekonomiska förutsättningar, övergödning, ekologisk mat, närodlat kontra långväga transporter... listan kan bli ännu längre. I morgon ska de få göra en jätterolig simuleringsövning. Det är ett slags rollspel där de tilldelas olika roller. Vi har delat upp klassen i smågrupper, och varje grupp representerar ett land. Länderna har väldigt olika förutsättningar, som de får reda på genom innehållet i ett kuvert. I kuvertet får de reda på hur mycket råvaror, pengar,arbetskraft och teknik de har tillgång till. Ett av länderna har mycket pengar men inte så mycket råvaror. Ett annat land har gott om råvaror och billig arbetskraft, men ont om pengar. Rummet de sitter i är möblerat så att respektive grupp kan resonera om hur de ska ta sina beslut. Mellan grupperna ligger en sjö, där vi kommer att dumpa gifttunnor, och förvaringsplats för annat gift kommer troligen att köpas i de fattiga länderna av de rika länderna. MEN, när vinden vänden kommer läckande gift att spridas tillde rika länderna...
Det kommer att bli spännande att se hur de resonerar i spelet nu när vi har haft så mycket miljöteori i förväg.
På måndag ska de få se Al Gores "En obekväm sanning" med en massa instuderingsfrågor och nästa onsdag ska de få använda alla sina anteckningar och läroböcker för att skriva ett arbetsprov om miljö.
Och sen ska jag rätta igen...
Och den 16 december ska alla betyg vara satta....