neverkeso

Jag åkte pendeltåg igår kväll. Vid en station klev två män in och satte sig mitt emot mig. Den ena mannen frågade artigt, med en ton som en kypare på en trestjärnig krog:
- Vill du ha lite vin eller öl eller champagne? Kanske whisky?
Samtidigt som han kom med sina flotta erbjudanden pekade han ner mot sin sladdriga systemkasse.

Jag frågade om han verkligen hade så stort urval i sin kasse, och så tackade jag nej till hans erbjudanden. Då böjde han sig ner och plockade upp en ölburk som han öppnade med ett klick och sedan njutningsfullt började surpla i sig från. Sedan berättade han att de var polacker. Han pekade på sin kompis och sa:
- Ser du att han är polack - han är full, har mustasch och så börjar det bli tunt här (han svepte med handen över ett något högt hårfäste)
Och jovisst, om det nu var kriteriet var det tveklöst en polack jag hade framför mig. Båda männen hade påtagliga likheter med Lech Walesa.
Efter ett par stationer gick den talföre mannen med ölburken av och kvar satt Lech....förlåt... mannen med mustaschen. Han satte igång med att prata polska med enstaka inslag av svenska och något annat språk. Jag förstod inte särskilt mycket, men så mycket förstod jag att han om och om igen berättade att han var polack, full, hade mustasch och hade festat i två dagar, samt att han inte kunde svenska. Efter ett par stationer skulle även han kliva av tåget, och strax innan han klev av tog han tag i min hand och kysste den servilt som en prins i en disneyfilm, sedan vinglade han mot dörren och ramlade ut på perrongen med ett brak. 

Så ni ska inte komma och säga att det inte förekommer romantik och spänning på pendeltågen!