Hotfullt!
Redan när jag öppnade ytterdörren kunde jag vädra faran. När jag klev in genom dörren såg jag dem. De hade vuxit okontrollerat utan att jag hade varit riktigt medveten om det, och nu stod de hotfullt gurglande, med bubblande fradga i mungiporna. Jag försökte försiktigt, försiktigt ta ett steg in i hallen, och så smällde jag snabbt igen dörren. Jag hade bestämt mig för att ta en match mot de aggressiva, skrämmande varelserna.
Så diskret jag kunde hasade jag mig ut till köket, där jag hade det vapen jag skulle behöva i den här striden. Jag var försiktig i mina rörelser, för ett oförsiktigt steg skulle kunna leda till ett våldsamt utfall.
Med blicken stadigt vänd mot monstren öppnade jag en skåpdörr, och inne i skåpet fick jag tag i min räddare, tillika monstrens förgörare.
Efter en snabb, välriktad manöver med munstycket kunde jag konstatera att jag hade vunnit striden. Jag och dammsugaren hade segrat. Dammråttorna var utplånade!
Hi, hi. Vilken spänning, vilken dramatik. Tycker jag brukar höra små, svaga skrik i dammsugarslangen. Själv brukar jag undra hur länge dammsugaren suger utan påsbyte... tror jag snart når motorbrand eller proppsmäll i proppskåpet. Men lite suger den fortfarande och ingen ny påse har jag. Måste jaga de där dammråttorna själv till helgen, behöver nog jaga dammsugarpåsar också. Mindre skoj nu i jultid. Finns ju annat som lockar. ;-)
Värsta rysaren du levererar!
Va? Är det meningen att man ska ta bort dem? ;)
Dagens rysare.... dammråttornas fasa
Kram Ingrid