Som en saga...

När jag var barn tillbringade vi somrarna hos släktingar i Småland och övriga året i Stockholm. Vi bodde på en gård där de hade både kor, grisar, höns, en gammal arbetshäst som hette Grålle och en tid hade de får (gumsar).

Varje morgon släpptes korna ut i en stor, fin hage, där de kunde gå och skrota. Mitt på dagen när det var dags för mjölkning ropade frun i huset på korna, och då travade de snällt tillbaka in i ladugården, där de blev kopplade till mjölkmaskiner, blev kliade på huvudet, blev lite ryktade vid behov och fick klövarna ompysslade. När mjölkningen var avklarad fick de åter vandra ut i hagen där de tillbringade eftermiddagen i det fria, tills det var dags att gå in i ladugården för kvällsmjölkning och övernattning.
Grisarna bökade runt i en stor inhägnad utomhus, samtidigt som de hade tillgång till vind- och regnskydd. De bökade i marken, men inhägnaden var tillräckligt stor för att det inte bara skulle vara lera och smuts där. Dessutom fick de halm att ligga på.
Alla hönsen hade ett eget namn, och de småkacklade lite trivsamt när man gick runt och samlade in dagens äggskörd. De bodde i ett hönshus, men även hönsen var ute på gårdsplanen på dagarna. Något år när räven var extra närgången fick hönsen en stor inhägnad uterastgård där de kunde få sol och luft utan attacker från hungriga rödsvansar.
Hästen gick mest och hade det bra, men han fick rycka in och dra timmer eller andra tunga lass vid behov.

Mina syskon och jag var väl medvetna om att djuren skulle ätas upp en vacker dag, men det kändes inte jobbigt, eftersom djuren blev så kärleksfullt omvårdade. 
Nu blir jag otroligt frustrerad när jag läser alla artiklar om vanvårdade djur och konsekvenserna av stordriften. Blir ni andra också lika upprörda, eller blir jag extra upprörd för att jag har mina positiva minnesbilder att jämföra med? 


 

Kommentarer
Postat av: Anna-Lena

Det känns som om det är delar av min barn- och uppväxttid som du berättar om.

Så här i efterhand får man vara glad över att man har varit en del av det. Som barn märkte man väl inte av allt jobb som de vuxna hade för att få det att gå runt...

Jag har t.o.m. varit med om grisslakt hemma på gården. Just när grisen dödades fick vi inte vara med. Men sedan vid skållning och resten av slakten var vi med. Ingenting var konstigt eller onaturligt. Grisen hade fått kärleksfull omvårdnad hela dess livstid.

Nu i mogen ålder, så är jag nog blödigare. Jag tror inte jag vill se en slakt längre, och jag mår definitivt illa när jag ser hur en del behandlar djur. Jag kan faktiskt inte titta på så´na scener. Jag blundar.

Postat av: soffie

god fortsättning till dej och va roligt att ta del av dina barndomsminnen va mysigt att tillbringa somrarna där bland alla djur,

2009-12-25 @ 16:53:01
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Anna tassar in

Mmmm du det var säkerligen bättre förr på gårdarna..jag har samma goda minnen som du..det var en härlig tid..

2009-12-25 @ 16:55:51
URL: http://filipendula.blogg.se/
Postat av: Pialotta

Hej Fia..

Jag blir lika upprörd över vanskötsel på djur. Växte oxså upp på landet bland djur och gårdar runtom.

Tack för dina hälsningar på min blogg.. har varit och är lite frånvarande på Kafferasten nu..

Du vet det händer alltid saker runt om fast mamma har flyttat så finns sjukdomen kvar och det har visat sig just nu några dagar:-( Upprördhet och oro förvärrar Parkinsons sjukdom och tyvärr blev det lite sådant dagen före lillejul. Men hopps på att et ska vnda igen:-)

Kram o ha en fortsatt fn helg Fia:-)

2009-12-25 @ 22:49:38
URL: http://caffepaus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback