Sex i sömnen?
Jag önskar att jag hade goda kunskaper i juridik, så att jag kunde förstå hur en man kunde frias från våldtäkt för att han påstod att han gjorde det i sömnen. Läs om det här . Jag hörde talas om ett fall för några år sedan där en man friades från våldtäktsanklagelse på sin styvdotter, för att han påstod att han gjorde det i sömnen.
Det låter så galet att kunna frias från övergrepp så lättvindligt. Jag hoppas verkligen att det råkar vara skickliga advokater som har hittat ett kryphål i lagen, för det vore skrämmande om våra lagstiftare har tänkt sig att övergrepp som begås i sömnen inte ska få några påföljder. Det känn sju inte så tryggt om vi har lagar som leder till direkt löjliga domslut.
Sarahs nyckel
Jag var på bio igår och såg en belgisk (franskt/engelskt tal) film. Den var så gripande och fantastisk att jag nästan inte kunde andas ibland och jag grät så det skvalade vissa stunder. Jag skulle skriva här och lämna en uppmaning till alla att ni helt enkelt måste gå och se filmen, och för att få lite mer fakta letade jag efter bra länkar att lägga in i inlägget.
När jag läste de olika recensionerna såg jag att filmen har fått halvljummen kritik och påstås vara "banal", "förutsägbar" mm. Jag håller absolut inte med, men jag är ju bara en amatörtyckare långt ifrån de cyniska recensenternas skrivbord. Jag vet inte om jag ska tro på proffstyckarnas omdömen längre, för jag tycker att de ofta har som sport att skriva negativa, sänkande och cyniska recensioner. Ibland får jag för mig att de är rädda för att framstå som okunniga och obildade, och därför är det enklare att bara såga det mesta.
Om ni i stället vill tro på en vanlig, lättrörd och ganska blödig kvinna så är mitt omdöme att det är en mycket sevärd film, där man nästan mår illa av brutaliteten i vissa scener och så gråter man som sagt floder när det visar sig att det finns goda och modiga människor mitt i allt det hemska. Det är ingen förutsägbar film med de vanliga schablonerna (tycker jag , alltså, men jag är ju ingen snobbrecensent, som sagt) utan man sitter med en knut i magen och undrar hur det ska gå.
Här kommer några av recensionerna:
http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/elande-i-overflod_5829677.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/sarahs-nyckel
http://www.moviezine.se/film/sarahs-nyckel
http://se.filmtrailer.com/cinema/newest-30/5514/Sarahs+nyckel+bio+film+trailer.html
Fy, falska Fia fejkar flossning
Fy, vad skenhelig jag är. Jag har fått tid för den årliga besiktningen av tänderna nästa vecka. Och vad gör jag då? Börjar flossa tänderna varje gång jag borstar dem. Gör jag det varje dag övriga året? Nej minsann! Jag är flitig de första dagarna efter den årliga besiktningen, men sedan glesnar aktiviteten för att intensifieras när nästa besök närmar sig.
Jag undrar om min tandläkare kan se att jag har slarvat i flera månader? Han kanske ser det direkt! Om han frågar mig om jag flossar regelbundet kan jag inte ljuga honom rakt upp i ansiktet och säga att jag har skött mig. Eller säga och säga, förresten. Det brukar inte gå att säga något alls när man har både fingrar, speglar och små skrapinstrument i munnen. Hoppas han frågar just när jag har både fingrar, speglar, den märkliga högluftsblåsaren, vattenspolning, den surplande salivsugen och fullt med vaddtussar i kinderna, för då slipper jag ljuga.
Bråk om Ballerina...eller krackelerad karaktär
- Nej, öppna inte paketet! sa den lilla väna ängeln på min ena axel. Det är så onödigt. Och till frukost!
- Jo, men varför ska du inte unna dig en liten kaka? kontrade den lilla hornprydda djävulen, som satt och dinglade lite kaxigt med sin läderklädda fot, på min andra axel. Bara en!
- Du kommer att få svårt att bara äta en enda kaka.
- Äsch, det bestämmer man väl själv? Du redovisar inte för någon vad du äter!
- Men det är viktigt att inte få i sig en massa onödigt socker redan på morgonen.
Ängeln lät ängslig nu.
- En liten kaka ger ingen sockerchock!
Djävulen lät fräck och segerviss.
- När du väl har öppnat paketet finns det risk att du går och småäter hela tiden.
Ängeln lät präktig och....tråkig.
- Äsch, öppna paketet och ta en eller ett par kakor och njut av att du bestämmer över dig själv. Ta en tejpbit och tejpa ihop öppningen när du har ätit klart.
Djävulens argument lät så kloka, och kakorna frestade så oerhört. Ängelns ängslighet lät så trist och moralisk.
- Om du tar en kaka är det så onödigt, för då måste du hålla igen på något annat, eller röra på dig lite extra.
Ängeln tog ny sats för att övertyga mig.
- Pffft!
Djävulen såg sig redan som segrare, och satt nonchalant och granskade sina långa, blanka naglar.
- Gå och titta dig i spegeln. Vill du verkligen ha en putmage? Vill du att byxlinningen ska skava?
Ängeln tog till psykologisk krigsföring, det var helt klart!
- Ja, kolla i spegeln! Om du drar in magen, har långa tröjor och svag belysning ser du helt ok ut!
Djävulen kom verkligen med stöttande argument.
- Det är bara drygt tre månader kvar till beach 2011!
Ängeln lät ganska uppgiven nu.
- Ja, det är tre månader kvar till beach 2011. Gott om tid!
Djävulen såg sig redan vara på raksträckan fram till mål.
Tre månader kvar till beach 2011!! Jösses!
Hmmm, ängeln vann den här striden.
Såpbubblor
Idag var mina sexor fullt sysselsatta på no-labbet. Dagens mål var att arbeta med en naturvetenskaplig metod och dagens uppgift var att hitta receptet på de bästa såpbubblor som går att framställa.
De fick protokoll, små glasburkar till sina testblandningar, ståltråd och tänger för att klippa till och böja egna "såpbubbleblåsare", som de döpte sina verktyg till. Dessutom fick de diskmedel, glycerol, tvål, bakpulver och munskölj, och så fick de pröva olika blandningar och utvärdera resultatet.
De provblåste bubblor som sprack för lätt, och då försökte de komma underfund med hur de skulle kunna få segare bubblor. Andra bubblor blev för små och då var det viktigt att komma på hur bubblorna skulle bli större. Det var jätteroligt att se hur seriöst de tog sig an uppgiften, och hur de diskuterade om de skulle förbättra sin produkt med mer eller mindre diskmedel, eller om kanske mängden glycerol skulle ändras lite?
Efter en timme var alla nöjda med sina recept och när de skulle städa efter sig på labbet tog de även det på allvar och hämtade en svabb och skurade golvet. Sen skrev de en varningsskylt med texten "Hala golv!" och en gubbe som föll omkull med fötterna högt upp i luften.
Slutligen satte de sig och skrev laborationsrapporter som var enormt seriösa med hypoteser och resultat och slutsatser, samt tabeller på de genomförda blandningarna som bilaga. Blir inte de här nobelpristagare i framtiden vet jag inte vart världen är på väg!
Uppdatering: Det var några som testade vilken form bubblorna fick om de blåste sin bubbelbrygd genom andra formationer än de traditionella, runda såpbubbleblåsarna. Hur tror ni bubblorna från fyrkantiga blåshål såg ut?
Nära väggen?
Jag har en arbetskamrat som har börjat se ständigt uppjagad ut. Hon glömmer saker hon ska göra och hon lägger ifrån sig nycklar och böcker och glömmer var hon har lagt dem.
Dessutom startar hon upp orimligt många stora projekt, som knappast är möjliga att ro iland, men som troligen ger sömnlösa nätter.
Idag hade hon i stort sett tappat rösten och när jag försiktigt påpekade att det kanske var stressrelaterat och att hon borde ta det lite lugnt brast hon nästan i gråt och sa att hon också hade tänkt på det, men att hon inte visste vad hon skulle göra åt det.
Vad sägs om att börja med att kliva ur ekorrhjulet?
Rekognosering
Jag hörde just på radion att Tom Jones kommer till Sverige i sommar. Märkligt! Jag har ju redan sett honom köra buss på morgnarna.
Aha! Han har varit här och rekognoserat!
Tänk...
Tänk er en pubertetstjurig tjej i nedre tonåren, med korpsvart hår och sotade ögon, och helsvarta kläder med lite kedjor dinglande från ena fickan, där skåpsnyckeln är fästad i ena änden. Tänk er att denna tjej jobbar med matteuppgifter med djup koncentration, och löser det ena kluriga problemet efter det andra. Tänk er att en fröken går fram och viskar att tjejen har jobbat fantastiskt bra, och att fröken skriver "Bra jobbat!" och ritar en liten, liten, barnslig blomma på flickans papper.
Tänk er att flickan tittar upp på sin fröken med tusen glittrande stjärnor i de sotade ögonen, och ett stort brett leende som skulle kunna smälta inlandsisar.
Det är såna ögonblick som gör det här jobbet så ruskigt roligt!
Kanske något enahanda ämnen....
I morse var det inte Tom Jones som körde bussen. I dag var det en temperamentsfull italienare (vill jag tro, men han kan möjligen ha annan härkomst, men jag gillar tanken på en ilsken italienare som har åkt iväg från sin kritstrecksrandiga släkt på Sicilien för att utforska det kalla norden) som lidelsefullt slog ut sina armar för att visa sitt missnöje med medtrafikanter som hade ett omdömeslöst beteende.
Jag lovade dyrt och heligt att vittna om att en liten Ford kommit frän vänster och försummat sin väjningsplikt i en liten lurig korsning på en liten väg, bara aningen större än en kostig, som bussen trafikerar för att transportera folk även till avlägsna arbetsplatser på morgnarna. Bussen som egentligen hade förkörsrätt var tvungen att tvärbromsa för att inte mosa den lilla, lilla Forden som snabbt (men felaktigt) pilade förbi. Busschauffören spände ögonen i mig med utslagna armar i en typiskt upprörd/uppgiven maffialiknande gest samtidigt som han frågade om jag såg vad som hände. När jag nickande bekräftade att jag hade sett lagbrottet frågade han om jag kunde ha vittnat om han skulle ha råkat klämma ihop bilen till en tunn foliestrimma i händelse av sammanstötning (ja, han sa väl inte precis så, men det var andemeningen). Jag lovade att jag skulle ha vittnat i så fall, för det var ju glasklart vilken trafikfara den lilla Forden var. Fast jag lovade kanske även eftersom jag inte visste om han händelsevis hade ett avsågat vapen i en fiollåda inne i förarhytten. Han verkade oerhört temperamentsfull, som sagt.
Resten av vägen muttrade han oupphörligt om både medtrafikanter och dåligt underhållna vägar, och när jag och min arbetskamrat klev av bussen avfyrade han ett strålande leende och önskade oss en trevlig dag.
Snabba kast i humöret må jag säga!
Bussprat igen
I morse var busschauffören så otroligt lik Tom Jones att jag bara väntade på att han skulle vända sig om mot passagerarna, häva upp sitt håriga bröst och brista ut i "Delilah".
Han hade fortfarande inte börjat sjunga när jag klev av bussen.
Vinterpromenad 19 feb
Solen strålade från en klarblå himmel, kylan bet i kinderna och den extralånga promenaden på nästan en halvmil för att köpa ingredienser till lunchen kändes för kort. Det vackra vädret gjorde det omöjligt att sitta kvar inomhus, så med lite god gryta i magen var det skönt att ta en eftermiddagspromenad.
I stället för att ta kaffe på maten vid matbordet blev det kaffe på berget. (Ja, Ester, jag vet, jag är fanatisk när det gäller berg). Det är något visst att sitta och speja över nejden med lite varmt fika, några kex och en dajm, och för att inte frysa om rumpan funkar det bra att sitta på ett par grankvistar och ena uppsättningen vantar (jag går nästan alltid med dubbla vantar på vintern, fryser så rackarns mycket om fingrarna annars)
Det var full fart i skidbacken och en speakerröst rapporterade resultaten i dagens utförstävling. Personen med startnummer 103 lyckades efter andra åket placera sig på 16:e plats, om någon är intresserad.
Från skogsområdet tvärs över den frusna sjön hördes plötsligt en korp som hävde upp sin stämma. Det låter så häftigt när korpar sjunger, eller pratar, eller vad de nu gör.
Solen förvarnade om sitt försvinnande genom att kasta långa, klara strålar över hela nejden, så det var dags att bege sig hemåt innan mörkret och kylan tog över.
Enligt väderprognosen ska det bli lika vackert även i morgon.
Öppet brev till Julian Assange
Käre Julian,
Det är inte helt lätt att begripa vad du har pysslat med egentligen. Om jag har förstått det hela har du haft sexuella aktiviteter med ett par svenska kvinnor. Vid olika tillfällen alltså. Det verkar som om det har varit en ömsesidig överenskommelse att hoppa i säng. Jag hoppas ni hade det bra. Sen verkar det som om du trasslade till det hela genom att pilla på kondomen så att den gick sönder. Stämmer det, Julian? Inte bra, i så fall! Någon dag senare hade du sex med den andra kvinnan, även där i fullt samförstånd, vad jag förstår. Hoppas ni också hade det bra. Det hade ni säkert, eftersom du fylld av åtrå ville uppleva lite till när din partner hade somnat. Inte bra! Sånt ser vi mycket allvarligt på här i Sverige, och vi lägger ner stor möda på att sätta dit förövare av det här slaget. Om skurken slinker iväg utomlands skickar vi genast ut en internationell efterlysning och begär att få den uslingen utlämnad så att vi kan få förhöra honom och ta honom i örat ordentligt. Den här typen av vidriga övergrepp mot kvinnor vill vi verkligen inte veta av.
Att den första kvinnan tidigt under våren 2010 beskrev på sin blogg hur man på ett raffinerat sätt kan hämnas på män som har gjort en besviken har väl inte med saken att göra?
Hoppas verkligen att den här historien klaras upp på ett anständigt sätt, för som det beskrivs just nu är det mest löjeväckande. Om kvinnorna har gjort anmälan för att hämnas är det förskräckligt att utnyttja att våra lagar är formulerade för att skydda kvinnor från övergrepp av olika slag. Om det visar sig att de har blivit utsatta för otrevligheter av dig hoppas jag att det framkommer och att du får ta konsekvenserna av det.
Om det hela är ett sätt att sätta dit dig för att du avslöjar makthavares övertramp och oacceptabla krigsförbrytelser är det ett fruktansvärt hot mot demokratin och yttrandefriheten och en skrämmande demonstration av maktmissbruk.
Men, käre Julian, håll händerna på täcket tills allt är uppklarat!
Med vänliga hälsningar Fia
Kyla
Fingrarna var stela och röd-blå-svarta av kylan, trots att jag hade dubbla vantar. När jag kom in i värmen tog det nästan en halvtimme att återfå känsel och cirkulation i fingrarna, med hjälp av en värmefläkt och massage. Det är verkligen kallt nu.
Men måste det verkligen vara så kallt inomhus på en buss som just har kommit från bussgaraget? Bussföraren berättade att det knappt var plusgrader i bussen när hon hämtade ut den, och att de bara får vägra att köra bussen om det är fem grader eller kallare inne i förarhytten. Föraren och jag försökte tillsammans se om det fanns termometer på hennes mobiltelefon, för i så fall skulle hon lägga den på golvet i hytten för att kolla hur kallt det var. Vi lyckades dessvärre inte hitta någon sån funktion, men våra stelfrusna fingrar sa oss att det var ohälsosamt kallt för henne att sitta där i flera timmar. Fläkten var nämligen ur funktion, så den sprutade ut kall luft.
Dessutom var hennes körschema så snärjigt att trafikförseningarna kostade henne både kaffe. och kisspauser.
Ibland undrar jag om det skulle bli bättre villkor för bussförarna om alla människor vore hederliga och betalde sina biljetter i stället för att fuska och planka. De nuvarande besparingarna är ju absurda.
Exotisk
Det är kul att ha ett riktigt, riktigt ovanligt namn, så att man skiljer sig från mängden. Där jag bor nu finns en massa spännande namn, och jag vet att jag skulle kunna vara väldigt exotisk om jag tog tillbaka mitt flicknamn. Det är ett väldigt ovanligt namn, jag tror faktiskt att jag skulle vara nästan unik här. Carlsson, vad sägs om det? Det heter minsann inte var och varannan människa. Åtminstone inte här.
Bussbetraktelse
Det satt en trött och glåmig kvinna på bussen, med tråkigt hår under en svart mössa och flagnande, knallrött nagellack. Koftan hon hade på sig var så lång att den stack ut nedanför underkanten på den lårlånga jackan. Hon satt och såg osocial ut med ett par hörlurar i öronen. Kvinnan tittade med oseende ögon ut på de virvlande snöflingorna i den trötta gryningen. Hon inbjöd inte till trivsamt morgonprat med passageraren intill, utan hon signalerade tydligt att hon ville hålla sig i sin egen lilla bubbla. Inte särskilt social alls.
Och jag glömde visst att nämna att kvinnan var jag.
Hängiven mitt kall
Av någon anledning är det nästan bara min dator som fungerar när man ska visa film på våra interaktiva tavlor i klassrummen (alltså gröna tavlan har ändrats till svarta tavlan som sedan har ändrats till vita tavlan, och nu är det vita tavlor med en ruskig massa finesser. Förutsatt att tekniken fungerar. Vilket det alltså inte gör)
Idag var en av storcheferna på plats för att försöka komma underfund med varför just min dator fungerade, så han ville se vilken uppdatering jag har, för den allra nyaste fungerar tydligen inte ihop med projektorerna. Vi gick till mitt skrivbord så att jag skulle kunna logga in på datorn så att han kunde komma åt systeminformationen.
När skärmbilden blippade fram visade det sig att jag hade lämnat datorn medan jag var inloggad på Skolverket, på de nya kursplanerna i biologi, så det var den sidan som framträdde framför chefens ögon. Jag framstod genast som superseriös och djupt hängiven mitt arbete. Ingen blogg eller facebook här inte...
Käre Kung Bore...
Kung Bore, jag förlåter dig för snökaos och trafikkaos när vi får dagar som idag. Det var värt alla timmar det tog att komma till jobbet i fredags för att få uppleva en fullkomligt perfekt vinterdag där solen har strålat från en knallblå himmel, luften har varit hög och klar och tusentals glittrande små snödiamanter har gnistrat från den orörda snön på alla fält.
På eftermiddagen sken solen fortfarande stark med sneda strålar som gjorde skuggorna långa, långa.
Ja, se det snöar....
Sitter just nu på ett pendeltåg på centralen. Det fungerar mest som en bekväm, vindskyddad sittplats, för tåget står nämligen stilla. Det går inga bussar i hela länet, och tunnelbanetågen är överfulla, pendeltågen är kraftigt försenade eller inställda. Jag gick ut genom ytterdörren för tre timmar sedan, skulle ha varit på jobbet för drygt en och en halv timme sedan.
Tålamod är en dygd, sägs det.
Lag och ordning
Igår var jag hos en advokat för att fixa med lite papper. Han hade sitt kontor på Strandvägen, ett stenkast från Dramaten.
När han hälsade välkommen slätade han till sin svindyra kostym lite grann, fingrade på nedersta knappen lite kokett (ni vet, som Dave Letterman alltid gör), tog i hand och log ett brett leende som blottade en onaturligt jämn och vit tandrad. Det finns inte en möjlighet att den bestod av vanliga bonntänder, utan det var säkert enbart en förmögenhet i porslinsfasader som radade upp sig och bländade mig trots den sobert dämpade belysningen. Hans hud var en aning orange, förmodligen effekterna av en lyxig spabehandling med solbränna i sprayform, för de som ligger mycket i solarium brukar snarare ha en gråaktig, livlös färg på huden.
Med ljudlösa steg på den tjocka, mjuka heltäckande mattan tog vi oss in i själva kontoret., i rummet fanns ett gigantiskt, polerat ekskrivbord och bokhyllor med lagböcker. Jag såg ingen dator eller pärmar med gamla akter eller så.
Han plockade fram några vita pappersark och under vårt samtal skrev han långsamt några få minnesanteckningar med snirklig handstil. Varje snirkligt ord kommer att kosta en förmögenhet och kommer att hjälpa till att finansiera nästa glänsande porslinsfasad eller nästa spabehandling. Jag får glädja mig åt att jag har medverkat till advokatens prydliga framtoning när fakturan dimper ner i brevlådan.
Bussdrama
Jag stod och huttrade lite i den disiga morgonkylan, i väntan på bussen. Liksom alla andra pendlare kapslade jag in mig i mina egna tankar.
När bussen äntligen kom var min favoritplats längst fram upptagen, så jag letade upp en annan plats med någorlunda bra förutsättningar för en åksjuk passagerare. Det var lite konstigt att bussen inte åkte vidare omedelbart, utan att den stod kvar trots att alla passagerare var på plats.
Plötsligt hörde jag att kvinnan som hade tagit min favoritplats började tala med hög röst. Det var ganska obehagligt med den höga, halvskrikande rösten som störde lugnet i bussen. Jag blev riktigt irriterad på kvinnan som tog sig friheten att störa oss andra på det viset.
När jag lyssnade på vad hon sa förstod jag att hon grälade med någon, och jag trodde att hon hade den fula ovanan att låta omvärlden ta del av hennes privata konversation i mobiltelefonen. Hon skrek med upprörd röst:
- Sluta hota mig! Men sluta då!
Jag tyckte att hon borde lägga på luren så skulle problemet vara löst, men hennes nästa utrop visade att jag hade missuppfattat det hela:
- Men sluta tjafsa med mig och kör! Alla här i bussen ska till sina jobb, och du har inte rätt att sitta kvar här för att hota mig. Jag vill inte prata med dig! Kör!
Hon pratade alltså med busschauffören och han lät bli att köra vidare för att skrämma/straffa henne. Det kändes plötsligt ännu mer obehagligt.
- Alla mina jobbarkompisar sitter här och de ska till jobbet! Sluta prata med mig och kör! När jag kommer till jobbet ska jag polisanmäla dig för att du hotar mig! Alla hör att du hotar mig!
Nej, alla hörde inte det, för han var så raffinerad att han pratade med mycket låg röst bakom sin skärm, men vi förstod ju utan tvekan att de hade en konflikt eftersom bussen stod kvar och kvinnan fortsatte med sin högljudda konversation.
Till slut hördes spridda rop i bussen att han skulle köra vidare. Irritationen växte. Kvinnan bytte plats, från platsen längst fram till en plats nästan mitt i bussen, tydligen bredvid en arbetskamrat. Medan hon gick muttrade hon glödheta eder och upprepade att hon skulle polisanmäla mannen, och så hade hon benämningar på honom som jag avstår från att skriva här, för det tillför inget till handlingen.
Bussen startade med ett ryck och kvinnan satt med ett mycket stressat uttryck i ansiktet, med tårblanka ögon och ett spänt uttryck över munnen.
Under resans gång gick den ena passageraren efter den andra av bussen, och när jag gick av var det bara en handfull kvar. Jag blev så orolig för kvinnan. Tänk om hon skulle åka ensam med den hotande mannnen någon sträcka! Tänk om han inte drog sig för att stanna bussen och hota eller misshandla henne igen!
Hon var ju modig som höjde rösten och markerade att det inte var ok att bli hotad, men hur skulle det gå om hon var ensam med en galen man?
Djungelboken
I går var jag och tittade på Stadsteaterns uppsättning av Djungelboken. Det var verkligen en positiv upplevelse. Hela historien var så välbekant men ändå nyskapande, där handlingen utspelade sig i en sliten och ruffig stadsmiljö, tydligen en stad som övergivits av människor. Baloo var en fryntlig boxare (men han var fortfarande björn) och Bagheera var en mycket ståtlig och vacker transing. Vargarna var ett gäng mycket skickliga dansare, gamarna var några vassnästa skvallerjournalister och paparazzifotorgrafer och de roligaste av allt var aporna som gestaltades väldigt träffsäkert av några dryga överklassungdomar, riktiga brats. Ormen Kaa är ju i Disneys version en ond varelse, men i den här uppsättningen är hon en hjältinna, liksom hon/han är i Kiplings originalversion.
Slagsmålsscenerna mellan Mowgli och Shere Khan var koreografi av högsta klass. De flesta sångarna var duktiga, och de som sjöng lite skrovligt förlät man mer än gärna för gestaltningen var så charmig. Replikerna var roliga med en blandning av de gamla välbekanta replikerna och nyskrivna som slängde ut lite kängor åt höger och vänster, riktade mot nutida företeelser av olika slag.
Det var roligt och underhållande. Har ni möjlighet att se den ska ni absolut ta chansen.
En bra dag
Upptäckte att lottoraden var lyckad, så det blev en vinst på 263 kronor!
Gick en promenad i det strålande vintervädret.
I skidbacken var det full fart och liftarna gick varma.
Ibland är allt så vackert att det nästan gör ont i ögonen!
Passerade några frusna änder i den enda delen av sjön som har isfritt vatten.
De pyttesmå prickarna är smågrupper av människor som promenerar eller åker långfärdsskridskor på sjön.
Efter den härliga promenaden var det skönt att komma in i värmen och äta rykande varm borstj och ett glas skummande öl.
Det har varit en riktigt, riktigt bra dag!
"Här och nu" eller "Senare"?
Jag hittade ett halsband med en berlock där det stod "Här och nu" ingraverat. Jag visste precis vem det skulle passa till, eftersom det stämde överens med personens livsmotto.
Självklart köpte jag halsbandet och överlämnade det vid ett lämpligt tillfälle. Jag kollade för ett par dagar sedan om "Här och nu"-halsbandet fungerade bra. Då fick jag svaret: "Har inte använt det än!"
Hur kan en person som lever efter mottot "Här och nu" skjuta upp saker till "Sen"? :)