Djungelboken
I går var jag och tittade på Stadsteaterns uppsättning av Djungelboken. Det var verkligen en positiv upplevelse. Hela historien var så välbekant men ändå nyskapande, där handlingen utspelade sig i en sliten och ruffig stadsmiljö, tydligen en stad som övergivits av människor. Baloo var en fryntlig boxare (men han var fortfarande björn) och Bagheera var en mycket ståtlig och vacker transing. Vargarna var ett gäng mycket skickliga dansare, gamarna var några vassnästa skvallerjournalister och paparazzifotorgrafer och de roligaste av allt var aporna som gestaltades väldigt träffsäkert av några dryga överklassungdomar, riktiga brats. Ormen Kaa är ju i Disneys version en ond varelse, men i den här uppsättningen är hon en hjältinna, liksom hon/han är i Kiplings originalversion.
Slagsmålsscenerna mellan Mowgli och Shere Khan var koreografi av högsta klass. De flesta sångarna var duktiga, och de som sjöng lite skrovligt förlät man mer än gärna för gestaltningen var så charmig. Replikerna var roliga med en blandning av de gamla välbekanta replikerna och nyskrivna som slängde ut lite kängor åt höger och vänster, riktade mot nutida företeelser av olika slag.
Det var roligt och underhållande. Har ni möjlighet att se den ska ni absolut ta chansen.
Kommentarer
Postat av: lillsyrran
Låter lockande. Synd att jag inte kunde hänga med. Kram!
Postat av: Erik "Semlan"
Verkar som en bra föreställning. Så den vände sig inte bara till barn/ungdomar?
Postat av: Fia
syrran: Ja, men nästa gång hänger du på. Kanske H.H. följer med? :)
Erik: Nej, den fungerar bra för ungdomar, för språket och musiken tilltalar nog den yngre generationen, men mycket sägs mellan raderna som bara kan förstås när man har vandrat lite längre tid på jorden.
Trackback