Bussbetraktelse

Det satt en trött och glåmig kvinna på bussen, med tråkigt hår under en svart mössa och flagnande, knallrött nagellack. Koftan hon hade på sig var så lång att den stack ut nedanför underkanten på den lårlånga jackan. Hon satt och såg osocial ut med ett par hörlurar i öronen. Kvinnan tittade med oseende ögon ut på de virvlande snöflingorna i den trötta gryningen. Hon inbjöd inte till trivsamt morgonprat med passageraren intill, utan hon signalerade tydligt att hon ville hålla sig i sin egen lilla bubbla. Inte särskilt social alls.
Och jag glömde visst att nämna att kvinnan var jag.

Kommentarer
Postat av: Jazzhoppan

Såna dagar har jag också, anska många faktiskt, framför allt på morgonen.

Postat av: lillsyrran

Nä´ru, sådan tror jag faktiskt inte att du kan vara. Själv fick jag häromdagen höra av familjens göteborgare att min sköna kofta såg ut som en Herbert-kofta. Rackarns vad jag kände mig chic då!

2011-02-17 @ 22:04:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback