neverkeso

När bussen äntligen kom var min favoritplats längst fram upptagen, så jag letade upp en annan plats med någorlunda bra förutsättningar för en åksjuk passagerare. Det var lite konstigt att bussen inte åkte vidare omedelbart, utan att den stod kvar trots att alla passagerare var på plats.

Plötsligt hörde jag att kvinnan som hade tagit min favoritplats började tala med hög röst. Det var ganska obehagligt med den höga, halvskrikande rösten som störde lugnet i bussen. Jag blev riktigt irriterad på kvinnan som tog sig friheten att störa oss andra på det viset.

När jag lyssnade på vad hon sa förstod jag att hon grälade med någon, och jag trodde att hon hade den fula ovanan att låta omvärlden ta del av hennes privata konversation i mobiltelefonen. Hon skrek med upprörd röst:

- Sluta hota mig! Men sluta då!

Jag tyckte att hon borde lägga på luren så skulle problemet vara löst, men hennes nästa utrop visade att jag hade missuppfattat det hela:

- Men sluta tjafsa med mig och kör! Alla här i bussen ska till sina jobb, och du har inte rätt att sitta kvar här för att hota mig. Jag vill inte prata med dig! Kör!

Hon pratade alltså med busschauffören och han lät bli att köra vidare för att skrämma/straffa henne. Det kändes plötsligt ännu mer obehagligt.

- Alla mina jobbarkompisar sitter här och de ska till jobbet! Sluta prata med mig och kör! När jag kommer till jobbet ska jag polisanmäla dig för att du hotar mig! Alla hör att du hotar mig!

Nej, alla hörde inte det, för han var så raffinerad att han pratade med mycket låg röst bakom sin skärm, men vi förstod ju utan tvekan att de hade en konflikt eftersom bussen stod kvar och kvinnan fortsatte med sin högljudda konversation.

Till slut hördes spridda rop i bussen att han skulle köra vidare. Irritationen växte. Kvinnan bytte plats, från platsen längst fram till en plats nästan mitt i bussen, tydligen bredvid en arbetskamrat. Medan hon gick muttrade hon glödheta eder och upprepade att hon skulle polisanmäla mannen, och så hade hon benämningar på honom som jag avstår från att skriva här, för det tillför inget till handlingen.

Bussen startade med ett ryck och kvinnan satt med ett mycket stressat uttryck i ansiktet, med tårblanka ögon och ett spänt uttryck över munnen.

Under resans gång gick den ena passageraren efter den andra av bussen, och när jag gick av var det bara en handfull kvar. Jag blev så orolig för kvinnan. Tänk om hon skulle åka ensam med den hotande mannnen någon sträcka! Tänk om han inte drog sig för att stanna bussen och hota eller misshandla henne igen!

Hon var ju modig som höjde rösten och markerade att det inte var ok att bli hotad, men hur skulle det gå om hon var ensam med en galen man?