neverkeso

Jag har verkligen snöat in på "Hela Sverige bakar". Har varit helt uppslukad av det spännande upploppet mot finalen. 

Jag har fäst mig vid deltagarna och fäller en tår när någon åker ut. Jag är lika nervös som deltagarna när domarna kommer med sina utlåtanden.

Och så blir jag så sugen på att baka!

Jag fick en så fin present av en omtänksam bror - jag fick nämligen en tvättmaskin! I morse promenerade jag iväg med en pirra i högsta hugg till Elgiganten och mellandagsrean. Jag hade planerat att rulla hem maskinen på pirran, för det är rimligt promenadavstånd mellan affären och bostaden. 

Jag släpade pirran ut från butiken, ut från butiksområdet och hann gå ett par kvarter innan en bil tvärbromsade och en man klev ut och frågade hur långt jag hade tänkt gå med min last. När jag berättade vart jag var på väg skakade han på huvudet och sa:

- Nej det ser inte klokt ut, så där kan du inte gå!

Och så baxade han in maskinen i sin bil och skjutsade mig till min port. 

När den stod på plats fick jag hjälp av en tredje person med installationen. 

Sen var det rena rama nöjet att köra ett par omgångar tvätt!

Önskar alla en riktigt god jul och passar på att vidarebefordra ett utdrag ur boken "Hej tomtegubbar" av Anders Pontén:

 

I rymden kan ingen höra dig fira jul.

Jag gjorde några ärenden på stan och hade flera stora, tunga, bökiga kassar att släpa på när jag klev på en överfull buss. Alla sittplatser var upptagna, så jag travade upp mina kassar på ett friutrymme vid en av bakdörrarna, och så höll jag mig hårt i en järnstång för att hålla balansen när bussen krängde och svängde. En kvinna strax intill mig började tala om säkerhetsbälte, och jag undrade lite varför hon bekymrade sig för det på en buss. Men så hörde jag hur hon förklarade för en av de andra passagerarna att hon tyckte att det var lite otryggt att inte vara fastspänd - för om bussen skulle krocka eller väja häftigt skulle hon ramla ur sin rullstol! 

Plötsligt blev jag tacksam över att jag faktiskt kunde stå där och kränga och slänga med bussen.

 

Jag tycker om tanken på att återanvända saker, att möbler och kläder som en person har tröttnat på eller av någon anledning inte vill ha kvar, kan komma till glädje hos någon annan. Och jag har verkligen haft tur med det den senaste tiden. Ett stort lekbord med fyra pallar för 80 kr på loppis, en jätteskön soffa som skänktes bort mot avhämtning, en jättemysig fåtölj som min pappa har tillverkat, en rolig sovrumslampa för 80 kr hos Myrorna, ett stort fint köksbord i precis den form jag ville ha, med iläggsskiva för 400 kr och fyra stolar för 100 kr tillsammans, ett soffbord som någon ville bli av med, en tv-bänk som någon ville bli av med, ett par bokhyllor som min mamma har haft, ett balkongbord som en gammal kompis har gjort i ordning av ett gammalt symaskinsunderrede och en säng som jag lånar tills jag har hittat den säng jag vill ha. Allt är fungerande saker som jag tycker är jättefina. Och så har moder jord fått lite lättnad - slipper både besväret att bryta ner gammalt material med eventuella miljöstörande restprodukter och slipper dessutom ödsla energi och råvaror för nyproduktion. 

Jag ska lägga ut lite bilder på mina fynd när jag har hunnit måla o fixa med soffbordet.

Men jag kan visa det fyndade barnbordet i alla fall.

Jag råkade hitta ett intressant vetenskapsprogram där de beskrev avstånd i rymden och olika krafter. De pratade bland annat om att om vi skulle skicka ett rymdskepp till närmaste granngalax skulle resan ta tiotusentals år om man använde raketbränsle. Det skulle med andra ord krävas att personalen på rymdskeppet fick barn som tog över uppdraget ett stort antal generationer.

Det skulle gå att få väldigt stark energi med hjälp av antimateria som möter materia, för då skulle en resa till månen bara ta några sekunder. Antimateria som möter materia ger resultatet att materian försvinner och det enda som finns kvar är en väldigt stark energi.  Ca 50 g antimateria skulle ge energi som motsvarade tusen Hiroshimabomber. Problemet är att det inte går att förvara antimateria, för så fort antimaterian stöter emot materia i behållarens väggar sker kraftiga reaktioner. Då finns tanken att antimateria skulle kunna förvaras liksom inneslutet i ett kraftigt magnetfält, vilket skulle göra att det håller sig på plats där, utan att stöta på materia, eftersom magnetfältet är en kraft, inte materia. Men den tekniken skulle innebära två svårigheter. Det första problemet är att det skulle kräva en enorm energi för att skapa ett tillräckligt starkt magnetfält, och det andra problemet skulle vara att så fort man stänger av magnetfältet för att släppa ut antimaterian skulle det innebära att hela mängden antimateria stötte på materia och det skulle bli extremt kraftiga och okontrollerbara reaktioner.

Det var ett otroligt intressant program, men jag fick nästan huvudvärk av att försöka förstå alla knepiga resonemang.

 

 

 

 

Jag hade ett samtal med en liten ledsen kille idag. Han berättade om sina bekymmer, och jag kunde förstå hur han hade hamnat i den situationen. Han hade agerat på ett sätt som kändes otroligt välbekant för mig. Han hade i princip samma personlighet och temperament som jag har.  Han hade gjort saker och hanterat situationer som jag troligen skulle ha gjort. 

När jag gav honom kloka råd och resonerade om hur han skulle kunna göra om han hamnade i samma situation igen kändes det som om jag egentligen satt och berättade för mig själv vad jag skulle ha sagt och gjort i olika situationer. Gamla misstag dök upp i mitt huvud och han trodde ju förstås att jag pratade med honom. Men i själva verket analyserade jag mig själv och gav mig själv en rad goda råd, och peppade mig själv på ett välgörande sätt. 

.

Efter samtalet kände jag mig mycket klokare. Och även pojken såg glad och samlad ut. En riktig win-win-situation.

Hur har ni firat tredjeadventsmorgonen? Själv vaknade jag i vanlig ordning löjligt tidigt och började fixa med lite av varje här hemma. Jag har till exempel retat mig på att vattnet har runnit ut så otroligt långsamt i tvättstället, trots att jag hällde ner en propplösning som vi no-lärare bevarar som en helig hemlighet på grund av att det är så löjligt enkelt att använda, väldigt miljövänligt och ändå fantastiskt effektivt. Men det var alltså inte speciellt effektivt den här gången.

Därför blev jag tvungen att plocka fram gummihandskar och montera isär alla rör och kopplingar under tvättstället och därefter plocka bort all den geggiga sörja som täppte till och stoppade upp flödet. Jag brukar tycka att det är ganska okej att rensa avlopp, för det är så tillfredsställande när det är klart, men här var det råäckligt att betrakta oformliga, geggiga klumpar som troligen innehöll hårstrån, tvålrester, kalk och gamla hudavlagringar. Någon annans gamla hårstrån och hudavlagringar! Tänk om de tidigare hyresgästerna har varit kräksjuka och lättat på trycket i de rören! Vad annat äckligt kan ha passerat där, och delvis kleggat fast på insidan av rören. 

Jag ville inte tänka för mycket på det, utan såg till att med högsta möjliga vattentryck på duschen sanera rören och vattenlåsen och skruvade fast dem igen, och tvättade därefter mina händer flera gånger med väldoftande tvål. Och nu rinner vattnet som en brusande älv!

Jag behövde lite verktyg för att kunna fixa med en massa saker i lägenheten. Och vilken tur att jag fick tag på så peppande och uppmuntrande verktyg! Do it!

Jag vaknade upp med en märklig dröm kvar i huvudet. Jag hade drömt att en normalstor häst hade fallit ner med ryggen före i min toalett, och där låg den hopknölad och fastkilade och kunde inte komma loss. Ett stort räddningsteam med cowboys, lyftkranar och mjuka filtar anlände och påbörjade en räddningsmanöver med linor, upphetsade kommandon och korta, bestämda order. Allt hände i mitt badrum.

Hästen klarade sig och rusade glatt runt med fladdrande man och jublande gnäggande.

I mitt badrum. Badrummet är luftigt och rymligt, men det där med hästar och lyftkranar är ju att ta i en smula.

 

Den konstiga drömmen kan kanske förklaras med att jag behöver en lite större skiftnyckel för att skruva loss duschslangen och avkalka den lilla silen som sitter där, så att jag kan få lite bättre vattentryck som sköljer bort schampot ur håret när jag duschar (tillsammans med hästen, som numera måste se upp så att den inte ramlar ner i toaletten igen)

Eller så var min hjärna inställd på surrealistiska scenarier eftersom jag tittade på den underbara "Big fish" i går kväll. Det är en film jag varmt kan rekommendera, även om det leder till surrealistiska drömmar :)

De sista veckorna varje termin är otroligt stressiga. Det är så mycket som måste bli färdigt, så mycket som ska testas, rättas och sammanställas, och så många ungar som måste jagas med eldgaffel för att genomföra alla sina uppgifter, så hiskeligt mycket som ska administreras och dubbelkollas.

Om man kombinerar den intensiva perioden med ett personligt uppbrott blir det verkligen en tillvaro där man kör på en högre växel.

Men rätt som det är sitter man i den nya bostaden, ägodelarna är på plats, och med ett tangenttryck skickar man iväg hela betygslistan och allt är klappat och klart.

Och då blir allt plötsligt så lugnt, tyst och stilla. Så där liksom öronbedövande tyst och lugnt.

Hur kan tillvaron snurra runt på det viset och sedan plötsligt tvärstanna med en tvärnit?

Jag försökte hitta en Nina Hemmingssonbild som skulle kunna illustrera den känslan, men jag hittade en annan bra bild i stället.

I fredags åkte jag till Sickla köpcentrum för att köpa gardinstänger, men jag kom hem med en tv I stället. Jag gick in på Siba och strosade runt. Där hittade jag en riktigt billig tv med inbyggd dvd, troligtvis tänkt att vara sommarstuga-tv eller liknande. Men den skulle passa mig perfekt, så jag greppade en kartong med den sortens tv. Då hejdade en försäljare mig, och han lyckades hitta en rad förmånliga rabatter, så när jag gick ut ur butiken hade han sänkt priset med mer än 1500 kronor, den kostade bara lite drygt 1000kr. Detta utan att jag hade blivit pålurad en massa andra produkter.

Idag har jag FÅTT en snygg och bekväm soffa, mot avhämtning och har fyndat ett snyggt matbord med matchande stolar för bara några hundra.

Nu har planeterna stått i ett gynnsamt läge i flera dagar!

En dag var jag tvungen att ta ett beslut. Jag packade mina ägodelar och stängde dörren efter mig för sista gången. Lyckligtvis fanns kärleksfulla nära och kära som erbjöd sällskap, förvaring av mina flyttkartonger, sängplatser och goda måltider.

Och oväntat snabbt fick jag en ny bostad. Det var en serie slumpartade händelser som gjorde att jag på bara några dagar fick ett förstahandskontrakt på en alldeles fantastisk lägenhet med ett bra läge. Jag tror bestämt att planeterna råkade stå i ett gynnsamt läge.

Jag har knappt några möbler eller lampor, men har spanat lite på Blocket, loppisar och Ikea, och tror att det löser sig snart. 

Jag blev väldigt glad över att så många har tittat in här trots att jag har lagt mig platt ner och inte uppdaterat. Tack, vad gulliga ni är!