Ödmjuk och tacksam

Jag gjorde några ärenden på stan och hade flera stora, tunga, bökiga kassar att släpa på när jag klev på en överfull buss. Alla sittplatser var upptagna, så jag travade upp mina kassar på ett friutrymme vid en av bakdörrarna, och så höll jag mig hårt i en järnstång för att hålla balansen när bussen krängde och svängde. En kvinna strax intill mig började tala om säkerhetsbälte, och jag undrade lite varför hon bekymrade sig för det på en buss. Men så hörde jag hur hon förklarade för en av de andra passagerarna att hon tyckte att det var lite otryggt att inte vara fastspänd - för om bussen skulle krocka eller väja häftigt skulle hon ramla ur sin rullstol! 
Plötsligt blev jag tacksam över att jag faktiskt kunde stå där och kränga och slänga med bussen.

Kommentarer
Postat av: lillsyrran

Ja, ibland får man tankeställare.

2014-12-23 @ 16:29:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback